Go'eftermiddag, jag har ett par frågor till bl a tankesmedjan Aletheia och dess debattörer, ta inte illa upp, jag har aldrig varit i en frikyrka så jag är rudis på fältet:Om det nu är så att den enda katekes och läroskrift som behövs för en frikyrklig kristen, är Bibeln:
* Hur kommer det sig då att det överhuvudtaget finns flera olika riktningar inom frikyrkligheten?
* Vad är det som skiljer dessa riktningar åt, egentligen?
Tolkningen?
Läran?
Har man alltså ändå en gemensam tolkning/tradition inom sitt eget samfund, eller hur går det hela till?
* Hur kan man tolka skriften OLIKA, egentligen? Man läser den väl bara rakt av? (en frikyrklig resonerar väl så? Tradition förknippar man väl bara med RKK och ortodoxa?)
(Min undran är seriös)
Foto från http://www.fotoakuten.se/
18 kommentarer:
Enkla Z: ja, med dig undrar jag också vad det kan finnas för svar?
Samtidigt, kära syster, hur kan du & Charlotte & Tuve & Gert Gelotte & Bengt Malmgren & Anders Arborelius ha olika meningar och tolkningar fast ni har en enda Bibel, Katekes och Oremus? (också allvarligt undrat?)
Dag
Jag förstår vad du menar, men det är precis det jag också menar ;) ! Alla människor verkar läsa bibeln på sitt eget sätt, beroende på personlighet, sammanhang, utbildning, påverkan, söndagsskolelärare, etc
Om man verkligen bejakar detta med att alla läser bibeln på sitt eget sätt, så kan man inte ha någon kyrka överhuvudtaget.
Ibland får man tydligen enas kring saker, och komma överens, ta ställning för en viss grupp (även om man inte tänker exakt som dem i alla frågorna)
Frikyrkorna säger att det inte ska finnas någon tolkningstradition utan bara Bibeln. Men jag säger: Tolkningar kommer automatiskt, hos alla.
Och frikyrkor har i högsta grad själva traditioner och tolkningar. Det var min poäng ;)
Litet förtydligande:
Två personer kan omöjligen tolka bibeln på exakt samma sätt:
Ska vi därför ha 7 miljarder olika kyrkor?
Eller försöka enas?
Guds frid över helgen!
Under många år var jag aktiv inom den kommunistiska vänstern. Det var alltid lika fascinerande att lyssna till de ideologiska och teoretiska diskussionerna. Hur vi än läste kunde vi aldrig riktigt enas om tolkningarna.
När jag återvände till kyrkan efter nästan 30 års frånvaro, fick jag en märklig känsla av att det här har jag upplevt tidigare:-)
Texttolkningar och gräl om hur mycket man får anpassa sig till tidsandan.
Jag har valt att tillhöra SvK. Inte för att den är bäst, utan för att det var dit jag var kallad att återvända. Givetvis har jag sökt mig till likasinnade inom SvK, vilket jag också skulle gjort om jag valt någon annan kyrka.
Vi kan i egentlig mening inte välja fel kyrka, för det är inte kyrkan som ger oss frälsningen. Den får vi av Jesus.
Hej
Jag är uppvuxen i en frikyrka men tillhör idag SvK och är verksam inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (inomkyrklig väckelserörelse med den personliga omvändelsen och lekmannaengagemang som "specialitet").
Många av de svenska frikyrkorna (och säker gäller samma sak i utlandet) skiljer sig egentligen inte från varandra teologiskt, de är tvärtom mycket samstämmiga och de små skillnader som finns handlar oftast om betoningar av vissa sanningar mer än andra (och kanske en dos personkemi). Och om skillnaderna upplevdes som stora då när det begav sig så gör de det knappast nu längre. Så sjunker nu också de svenska frikyrkornas antal ganska raskt i och med sammanslagningar (vad skulle vi göra utan Anden?).
En stor anledning till detta (utöver det faktum att vi är stackars syndare allihopa) tror jag är den avsaknad av en samlande och auktoritär ledargestalt som t.ex. er påve är. Det ligger förstås också närmare till hands att "starta eget" om min egen frälsning inte är direkt kopplat till en viss andlig personlighets gillande.
Hur är det med era ordnar? Jag har fått för mig att det trots allt finns en viss slakhet i tyglarna där. Överlag har jag dålig koll på hur homogen eller spretig rkk är, men det vore kul att veta lite mer. JAg märker ju t.ex. här i bloggvärlden att det verkligen finns diametralt skilda uppfattningar i vissa frågor.
Shalom vänner.
Du har delvis rätt och delvis fel. D.v.s. vi har ett frikyrkoträd med många grenar, dock samma träd. Tillsammans är det faktiskt ganska vackert.
Men, vi är nu inne i en tid av förvirring. Ty, den röda tråd, det vi HAFT gemensamt, håller på att luckras upp. Smärtsamt, men säkert nyttigt. Frågan är bara var(t) det slutar.
Den röda tråd, vi länge haft gemensamt beskrivs ganska bra av Krister Holmström här: http://aletheia.se/2007/11/30/haller-den-svenska-kristenheten-pa-att-tappa-kontakten-med-reformationen/
Eller hela inlägget här:
http://www.tronsvarld.se/Article.aspx?articleId=145871
Tror att protestanter snart kommer till ett vägskäl, om vi inte redan är där.
I detta vägskäl bör vi välja om vi skall förminska blodet som runnit av de människor som av din kyrka bränts på bål för sin tro och åter igen böja oss under den man som sägs vikariera för Kristus och inte kan ha fel i sina doktriner eller inleda reformationen, del 2 - the final countdown. Ett slags avslut på något vis.
Inget personligt. Jag känner en stor kärlek och samhörighet till alla katoliker, speciellt er som jag fått en så fin kontakt med; Tuve, Charlotte, Z m.fl.
Våra ledare är skyldiga en ordentlig förklaring på vad de håller på med.
Än så länge får vi bara flummiga utlägg.
Ingen tar i de svåra frågorna, ordentligt. Att vi vill ha enhet är väl inte så svårt att förstå. Dock är jag inte säker på att vi är så oeniga som man vill få det till.
Nej, nu måste jag vila lite.
Ha en underbar helg.
/D
En anledning till de olika frikyrkorna kan vara att de satts igång av personer som haft profetisk läggning och format sina egna typer av samfund utifrån vad just dessa personer upplevt att de fått uppenbarat från Gud. Därför är vissa frågor mer framträdande och särskiljande för olika samfund.
/Eva-Maria
Pingst har ju fokuserat på Andedopet och tungotalet som ju var en viktig erfarenhet för Lewi Pethrus, troendedopet var viktigt för baptiserna, för John Wesley var en viss "metodisk" syn på frälsningen av intresse och som lett till en viss syn på själavård. Man kan ta många fler exempel som ni vet.
Det verkar vara en trend sedan Luther att man startar eget. Bra eller dåligt? Det kan åtminstone inte jag svara på.
Tack för era fina reflektioner, jag åteg återkommer efter helgen, då jag kontemplerat.
Redan nu kan jag sääga atttt google blogger ligger mycket lägre än normalt hos mig:
Johan påpekade att man numera måste ha ett google-konto (användarnamn + lösenord) för att bli länkad till.
Försökte maila, leta i google med sökfraserna "contact blogger" respective "blogger support" men hittade bara olika bloggar som förklarade att Blogger/blogspot konstigt nog väljer att ständigt ändra sin support-adress
Någon som till äventyrs kan den adressen?
Annars byter jag webhotell så fort jag förmår, för det här var riktigt avskrädes-dåligt. Alla ska kunna bli länkade till sin blogg, oavsett om de har wordpress, opera, blogsome etc... monopolfasoner har jag aldrig gillat!
Monopol har inget med demokrati eller fri företagsamhet att göra!
Guds frid över advent!
Dag,
Katolska kyrkan lär vissa saker och om man är katolik förväntas man hålla sig till de lärosatserna. Sedan finns det människor som inte finner sig i katolska kyrkans lära och inte lever enligt den. Alla människor har en fri vilja. Jag som trogen katolik hade hellre sett att de som inte vill dela den katolska kyrkans lära, inte vore katoliker... Det låter kanske hårt, men jag ser ingen mening med att vara med i en kyrka om man inte delar dess lära. Hellre tio som brinner av kärlek till GUD än tio tusen som är ljumma...
På vilket sätt skiljer sig Tuve och Anders Aborelius syn på kyrkans lära? Jag har hört dem båda och ser ingen större skillnad. Bengt Malmgren känner jag inte till. Hur skiljer sig han från de andra?
I olika ordnar kan man utveckla det som man inom tron har mest kär. T ex Moder Teresa från Kalkutta (hur det nu stavas) i Indien med ett aktivt liv (det bör kanske meddelas att hon var ytterst noga med den stilla bönen inföt tabernaklet). Eller som kontemplativ nunna/munk i ett kloster.
KAtolska kyrkan har en otrolig spännvidd i inriktningar, som ändå inte står i motsats till dess lära. Allt från bönegrupper där Haggaj & co skulle känna sig högst frifräsig, till de mest kontemplativa ordnar. Jag har varit med i karismatiska bönegrupper med handpåläggning och strikt kontemplativa.
Om nu frikyrkor går samman så tycker jag att det är ett väldigt gott tecken.
Guds frid och välsignad första advent!
X
Simon
Vad gäller de olika ordnarna är det ett sätt att inom en och samma kyrka låta många olika gåvor komma till sin rätt. Alla är inte kallade till att vara apostoliska, liksom alla inte är kallade till att vara kontemplativa. Därför finns det olika ordnar för att människor med olika kallelser skall känna sig hemma och finna sin plats i Kristi kropp.
Det finns även flera olika riter som alla är unierade med Rom. Det som vi normalt sett menar då vi säger katolska kyrkan här i Sverige och västvärlden är den latinska riten. Sedan finns det den orientaliska riten och ett antal andra riter. De har delvis andra gustjänstformer och delvis en annan kyrkolag, men de är alla enade och ställer sig alla under påven. Nu senast har ett antal anglikanska kyrkor bett att få bli unierade med Rom. Det innebär inte (om unionen accepteras) att de plötsligt eller successivt tvingas förändra sig till att bli fullgoda katoliker enligt latinsk rit, utan att de kan ha kvar sin rit, men ändå vara en del av den katolska kyrkan.
Allt gott!
Tuve,
Antag att en frikyrkoförsamling, tex Livets Ord i Uppsala, vill uniera sig med Rom. Skulle det i så fall accepteras? Och skulle de i så fall få behålla sin "LO-rit", eller skulle de hamna under Stockholms stift?
Huvudpastornerna i LO, Ulf Ekman och Robert Ek, är båda prästvigda i Svk.
Johan
Bra fråga! Det är nog inte självklart, det krävs naturligtvis en grundläggande gemensam dogmatisk syn. Jag vet inte så mycket om LO så att jag kan avgöra om det skulle kunna bli möjligt med en unionering rakt av...
Så vitt jag vet så är den apostoliska successionen bevarad i SvK (bland manliga präster), så deras vigning borde ju i så fall kunna vara giltig.
Men som sagt, det är rätt svårt att för mig som privatperson kunna bedöam, men möjligheten finns ;)
Allt gott!
Ett litet tillägg...
Jag vet nog inte tillräckligt mycket om katolska kyrkan heller för att kunna avgöra angående en union med LO ;)
Det överlåter jag hellre till dem som kan mer...
Allt gott!
Tillbaka till den röda tråden jag surrade om. Om och när den fanns så upplever jag inte att skillnaderna var så stora som en del vill göra det till. D.v.s. Baptist, Methodist, Svk, Pingstvän och Påskvän har i grunden en liknande syn. Största skillnaderna har kanske varit vattendop och andens dop, för att hård-dra.
Är jag för optimistisk om jag jämför med pizza-resturanger som generellt sett serverar samma mat men, ändå skiljer i kavilté, pris och presentation.
Kanske är det detta som vi kallar för traditioner (med litet "t") ?
Efter alla diskussioner med er katoliker har jag ofta lekt med tanken om jag SKULLE KUNNA konvertera. Skratta inte nu (eller bli inte sårade) men, mina farhågor om eventuella "villoläror" är bara halva problemet.
Andra hälften är att jag trivs med liv och rörelse. Kanske har jag vant mig vid det. Vet inte. Har spenderat ett antal år i amerikanska gospel kyrkor med liv och rörelse som saknar motstycke i Sverige.
Jag har absolut noll attraktion till rökelse, ritualer och att sitta och stå genom gudstjänster enlig ett visst mönster. Men, jag respekterar att väldigt många finner motsatsen jobbig.
Så vänner, handlar det i slutändan bara om olika typer av pizzerior som egentligen serverar liknande föda?
Kanske är i så fall Livets Ord, motsvarigheten till McDonalds :-)
Bäst jag slutar nu.
mvh
Daniel
"Utmanarfrågan: Är avhållssamhet från alkohol en frälsningsfråga i vissa frikyrkor? Varför i så fall? Jesus drack uppenbarligen vin. Han t o m förvandlade vatten till vin.
(busig fråga?)"
Inom delar av frikyrkan är denna fråga ganska infekterad. Kan vi skippa den tack? :-)
Skämt åsido, de flesta svenska frikyrkor var som starkast parallelt med nykterhetsrörelserna. Samtidigt håll ju många på att supa ihjäl sig. Min adoptivfars mor var frälsningsofficer (frälsningsarmén, du vet) och berättade om hur hela byar i norra Sverige 'spolade kröken'. Hon berättade även om mirakler som skedde när kraftigt berusade män kom fram till botbänken (altaret) och gv sina liv till Gud i onyktert tillstånd. På en tiondels sekund nyktrade de till och rörde sedan aldrig mer alkohol.
Således är det kanske ingen dum idé för den som haft problem med alkohol att klippa helt.
Tyvärr har man bakat in krav på nykterism i frälsningsläran på vissa håll. Sedan försöker man stödja detta genom att säga att det inte var någon alkohol i vinet Jesus gjorde o.s.v.
Det blir bara fånigt att försöka anpassa bibeln till sin egen lära än tvärt om.
Det finns andra skäl att inte dricka som i så fall är mycket bättre än att förneka att Jesus drack.
T.e.x. 'den som förför en av dessa mina minsta...' o.s.v. Personligen är jag :::delar av mitt liv::: nykterist. (Om man nu kan vara detta) D.v.s. i de fall jag jobbar med missbrukare dricker jag inte själv för att inte 'förföra en av dessa mina minsta'.
Mycket bättre argument än att låtsas att alkohol inte förekom i bibeln....
I övrigt följer jag Paulus råd till Timoteus: "Tag lite vin för din mages skull"...
mvh
Daniel
Jo, Daniel har rätt i det han säger, men Z frågar om alkohol är en "frälsningsfråga".
På det skulle jag vilja korrigera Daniels svar och säga att det är (har varit) en ordningsfråga i vissa församlingar - men knappast en frälsningsfråga (eller har jag fel Daniel?).
Jag skulle jämföra det med det prästerliga celibatet i KK. Det har inte så mycket med frälsning, eller ens teologi att göra utan är en praktisk ordningsfråga som var kyrkan har infört som praxis.
OK. Kanske inte en frälsningsfråga, men snudd på i vissa samanhang...
Litar på dig Johan. Tror som jag sagt tidigare att du är mer in touch med svenska pingströrelsen. Jag har ju bott en tredjedel av mitt liv i USA där amerikanska pingstvänner håller änu hårdare på alkoholfrågan numera.
En viss lagiskhet har nog smugit sig in ändå. Skrev en blogg för ett tag sedan om den numera inkonsekventa syndakatalogen...
mvh
Danel
Jag vill bara förtydliga att jag hyser stor beundran för dem som lever som nykterister
(I Katolska kyrkan kan man ta nattvard med endast brödet: Kristi kropp, om man vill. Det räknas ändå som fullvärdig nattvard)
....dels de som förstått att de inte kan hantera alkohol överhuvudtaget, dels alla solidariska människor :)
Skicka en kommentar