Hade förut en vän, J, som jag helt enkelt fick sluta umgås med: han är väldigt dominant och arg om han blir emotsagd. Ofta skojade och raljerade han över kristnas tro. Jag blev trött på att höra okvädesord och det känns stressigt att vara apologet varenda sekund. Dessutom var jag för feg för att påpeka saker. Fick helt enkelt lägga av.Men jag erkänner att han hade en hel del vettiga saker att säga, på sitt eget lite bryska vis:
J hade ett skivbolag och så gjorde han skivomslag/layout åt artisterna.
En sak han påpekade var att man skulle tänka efter innan man på sitt omslag skrev med stora bokstäver: "Dedicated to our beloved friend........" "R.I.P........" " To my grandma"
Han brukade istället tipsa dem om att hålla sådana kommentarer till baksidorna, lite lågmält. Han menade att man ska tänka efter innan man "tillägnar" åt någon, t ex åt en avliden person: Vilket är syftet, egentligen?
Vill man minnas en god vän?
Om man verkligen menar det där, kan man skriva med små, små bokstäver.
Annars blir det lite väl mycket skryt över det hela:
"Jag är så god och empatisk och omtänksam!, titta här....jag bryr mig mycket om mina medmänniskor"
Med jättebokstäver ser det mest ut som tomt prat och namedroppande.
Erinrar mig J:s råd då jag ser en massa "R.I.P.: (t ex Pavarotti)" skrivet med stora rubrikbokstäver på folks hemsidor och bloggar. I regel handlar det om en kändis som man aldrig har träffat:
Tänker man ägna en liten lugn stund på kvällen sedan åt att tänka på denne avlidne person som man namntappat?
Inte?
Damon Rasti (som grundade populära bloggen Tjuvlyssnat.se) tar upp ämnet.
Idag står det i Svd om Body Shops grundare som avlidit.
En annan som gått hädan är skådespelerskan Jane Wyman.
Dessutom hedras Anna Lindh på 4årsdagen av hennes död.
Hoppas de visas respekt på nätet.
Fotnot: R.I.P. betyder Rest in peace, Vila i frid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar