När man idkar välgörenhet får man ofta höra att man, enligt vissa coola typer, särskilt journalister och nöjesskribenter, verkar råtöntig:Moder Teresa blev ofta anklagad för detta, speciellt angående utseendet och det töntiga i att vilja stå där i fattiga smutsen
Rosa bandet (stöd för bröstcancerforskningen),
Vita bandet
etc.......
Till och med de röda kläderna vissa bar för två veckor sedan, som stöd för Burmas demonstrerande munkar och annat folk, blev häcklade av Alex Schulman under devisen:
Det syns inte ända till Burma att Robban i Södertälje har röd skjorta.
Nej, det har han rätt i, men det verkar synas ända till Burma om vi INTE gör någonting alls.
Frälsningsarméns soppkök och deras uniformer enligt gammalt snitt....
We Are The World-sångare, dvs artister och kändisar som deltar i olika galor, till förmån för some kind'a benefit.
Jag håller med viss kritik som icke-religiösa och liberaler ger åt den som vill upprätthålla en stämning och en ordning i kyrkosammanhang: Ibland ser man saker i svart eller vitt: "Om du inte är lika strikt och stel som jag, så är du......syndig och fräck"
Men jag vill även att andra också ser nyanserna: Är man råtöntig så fort man deltar i ett soppkök?
Och jag håller med om att imagen hos välgörenhetsartisterna inte alltid verkar naturlig, men här kommer frågan:
Tror ni att det går att göra goda gärningar utan att förlora någon endaste del av ens coola, sexiga, "normala", väldsvana "jag"?
8 kommentarer:
Ställer du frågan så, då är svaret nog nej!
Absolut! Om det du räknar upp nu är ärt att trakta efter.
Jag tycker att det är rätt så coolt att stå i soppköket, snacka med uteliggarna eller bjuda hem främlingar.
Har jag en högaklackar-och minikjoldag så har jag det oavsett vad jag gör.Men om det är coolt eller sexigt eller så kan väl diskuteras ;)
Jag är jag både utanpå och inuti och jag förändras hela tiden.
Och...hellre syndig och fräck med ett bultande hjärta än strikt och stel i musgrå mundering med ett hjärta av sten... om man nu måste välja ;)
Hosanna
Tack för att du du tycker det är tufft att dela ut mat till fattiga.
Kort kjol högklackade boots är bäst! Men hur ska vi göra till vintern? Jo, tjocka stickade strumpbyxor. Vägrar byxor....Fast ibland får man kapitulera, vid minusgrader o så.
Men då jag ska hjälpa till i kyrkan bär jag helst gympadojor. Man får ju stå i timtal.
LeoH ;)
Hur lyder frågan du egentligen hade velat svara på?
Z; tipsar om yllebyxor modell hotpants. Skyddar de mest väsentliga delarna ;)
Hosanna: Då vet jag hur jag ska känna igen dig om vi träffas irl :)
Själv är jag ett kjolfreak så till den milda grad att det blivit uniform..........
Apropå detta, så undrar jag om man kan känna sig riktigt "god" i högklackade stövlar och en massa smycken, jag menar: i kyrkrummet?
Z; o, ja...jag känner mig genomgod likväl som jag känner mig genomrutten :)
Det hänger inte på smyckena eller klackarna.
Det är förlåtelsen som gör skillnaden. Jag är en förlåten brutta i klackar hellre än en oförlåten i vanliga pjuks...om man måste välja.
jojomen
Det är klart att man kan behålla sin fräcka attityd i soppköket! Jag tror dock att man måste tänka och jobba med det och inte "gråa ner sig". Det finns så många grått där så man får vara det där lilla extra som gör att "di gråa" vågar att släppa loss!
Jag tror Hosanna är ett lysande exempel på en som sprider glamour och härligt liv omkring sig.
Vi har haft insamling i Röda Korset för Världens Barn nu i helgen och hade gycklare som bössinsamlare. Gissa om det var polulärt! Och gav mycket!!!!
Gycklarna sa så här:
"Kolla i sedelfacket om det finns lite mer att lägga i bössan och lägg inte bara i mynt"!!!!
Så skulle inte de vanliga pensionärerna som är bössinsamlare våga säga utan de står och niger och bockar för varje femtioöring! Nu har de lärt sig något nytt!
Skicka en kommentar