Gert Gelotte förklarar på ett ypperligt sätt i en GP-krönika "Humanismen som knölpåk", varför humanisten omöjligt kan veta allt bättre än den troende.Bland annat därför att det finns frågor som varken vi eller ateister har något svar på; detta erkänner väl även den mest aktive humanist:
"Ytterst står vi, troende som otroende, inför samma mysterium: Varför finns något över huvud taget? Varför lever vi? Varför kan vi ställa dessa båda frågor? Varför nöjer vi oss inte med att äta, sova och fortplanta oss?"
Tipset kommer från bloggen Tro&Tänk
5 kommentarer:
Jag vill minnas att det här frågan, "varför finns något överhuvudtaget?", har diskuterats i din blogg tidigare. Mitt svar var helt enkelt: varför inte?
Det tycks verkligen inte finnas något som säger att det är "konstigare" att något existerar, än att något inte skulle existera - i alla fall har jag aldrig stött på någon förklaring till varför det skulle vara så. Men det är just det frågan outtalat förutsätter. Den spelar bara på en fördom vi har, så att säga.
Aleph
Men vad är det för svar? Egentligen? ;)
Jag inbillar mig att man undrar just därför: det skulle lika gärna vara på det andra sättet, dvs ingenting, tänker många.
Varför är det då inte 'ingenting'?
Uppenbarligen är det också ett "ingenting" ;-) Allt förändras, en molekyl som fanns för 4 miljader år sedan behöver inte längre existera. Och nu existerar inte en molekyl som kanske kommer att existera om fyra miljarder år. Och vissa molekyler varken har eller kommer att existera.
Jag tror snarare att existens/icke-existens är något grundläggande i vår verklighet. Den ursprungliga dualiteten, kanske? Där det ena inte är "konstigare" än det andra.
Det som är svårt att förklara med universum, är väl kanske snarare komplexiteten hos mycket av det som existerar.
För att Gud vill.
Det är det enda ärliga svar jag kan tänka mig.
Z: Din envishet i frågan om varat och intet inspirerade mig till en hel bloggpost om problemet ;-) Se speciellt fördjupningen "Varför just existens/icke-existens"
Skicka en kommentar