Nu kommer det låta som om jag vill uppfinna hjulet igen, men jag vill bara betona ett faktum:.
Det verkar som om det är svårt att missionera bland dem som redan har en tro, t ex bland muslimer, judar, buddhister etc.... Det är till synes lättare hos olika stammar, t ex i Afrika och i många ö-riken.
Kanske längtar männniskor efter organisation överhuvudtaget, och kommer kristendomen, så antar man den. Vet inte.
Kommer att tänka på detta då jag läser i Dagen:
"I 30 år har Internationella kristna ambassaden varit djupt engagerad för Israel. Den evangelikala gruppen med högkvarter i Jerusalem mobiliserar politiskt och religiöst stöd för Israel, bedriver omfattande social verksamhet i den judiska staten och hjälper judar runt om i världen att ”återvända hem”."
Det där med att "återvända hem" handlar kanske om visioner om att när alla judar bor i det heliga landet igen, kommer Kristus tillbaka, eller om passagen i bibeln om att "Jesus kommer tillbaka innan alla judar blivit kristna" eller något sådant. Jag är inte säker men någonstans handlar det om Uppenbarelseboken, i alla fall.
Denna evngelikala grupp har ofta, speciellt av överrabbinerna, anklagats för mission, speciellt under judarnas Lövhyddohögtid. Den kristna rörelsen känner sig visst djupt sårad av kritiken.
Jag vet inte hur det är med den saken, har aldrig varit i Mellanöstern, eller ens pratat med någon uttalad evangelikal, tror jag.
Men ett har jag förstått: Man möter allmänt hårt motstånd om man försöker missionera bland redan religiösa.
En idé jag hört är att man kunde prata med de religiösa ledarna i ett land först, innan man åker i "trupp" dit, och informera om att man kommer från en stor religion, eller att man tänker missionera. Något man kanske glömt göra förut.
Sedan är många länder diktaturer, så det blir tufft, naturligtvis, men jag tror att man framför allt känner sig .....eh.....överrumplad, bland överrabbiner, imamer och lamor, om den kristne missionären inte berättar om sin intention.
Är jag naiv som vanligt?
Foto: Jesu heliga gravs kyrka i Jerusalem
6 kommentarer:
Även bland "ickereligiösa" humanister kan det vara svårt att missionera!
Samtidigt är det förbluffande hur lätt det gick för muslimerna att missionera bland de kristna i Nordafrika. Men med vapenmakt är det kanske lite lättare? ;)
Annars tycker jag att "tjänste-evangelisation" är det trevligaste och "lättaste" sättet att missionera. Dvs vara schysst, klippa gräs, byta däck, sopa garageuppfarter, bjuda på våfflor etc. När man visar det kristna budskapet behöver man inte berätta om det, för mottagaren blir ändå nyfiken.
Även många kristna hjälporganisationer gör bra arbeten. Tex så ger Kafrinas help skolhjälp till muslimska familjer i Indien. Väldigt många muslimer där väljer att bli kristna trots att ingen har insisterat på det eller prackat på dem någon predikan.
Johan
det låter fantastiskt, det du berättar
Nästa år blir det världsungdomsdagar i Sydney, påven åker dit.
En hel del muslimska familjer ställer upp som värdar för ungdomarna som åker dit för detta katolska ungdomsmöte :)
Respekt.
Ekumenik på hög nivå
Om du är naiv? är din fråga
Svar: Nej inte alls!
~~~~
Din fundering i rubriken:
OM Israel kan nog med fog och objektivitet sägas att det finns alltför många globala exklusiva "kristna" grupper som kommer för att "välsigna" enl broschyrerna.
~~
Min erfarenhet och kunskap säger mig att 95% av alla dessa skulle stanna hemma och göra nåt vettigt. Det är inte gott om äkta autentiska aktörer som kommer in i Israel.
~~
Därför ligger det nåt i din fundering, Z
//Dag Sr
Tack Dag
Jag har inget emot när folk missionerar, det är något av det finaste vi kan göra, fast allra helst som Johan beskriver, genom att utföra olika tjänster och visa det kristna budskapet med ens handlingar
:)
Kansje Jesuittordenen på 1500-tallet i Kina har noe å lære oss om misjon?
ved sin gode oppførsel, og sine kunnskaper og åpenhet for Kinas kultur så vant de mange for Jesus.
Jeg har tro på at vi må møte mennesker med respekt,slik at de kan bli åpne for Jesus.
Men idag er det vel flere i muslimske land som blir frelst enn det det er i vesten?
Rudie
Jag hörde att indianerna i Utah-området ett tag vägrade att tala med, eller lita på, andra vita än jesuiterna.
Skicka en kommentar