Har så länge velat skriva ner ett skojigt citat från en bok om ugglor, men jag kommer inte ens ihåg titel eller författare och den innehöll dessutom bara svartvita bilder, så därför har jag för mig att den var gammal, från 60-talet (köpt på loppis men numera förlorad i "var har jag nu lagt"-triangeln).........men på den tiden kunde man tydligen formulera sig, med humor. Försöker dra det ur minnet: Om kattugglor kan man där läsa ungefär följande:
Ugglor kan te sig som väldigt "kloka" med sina huvudrörelser och stora betraktande ögon,
men detta stämmer knappast för den lilla kattugglan, som främst använder hjärnan som centrum för att emottaga olika hörsel- och synintryck
.
.
Jojo,
de kanske inte är så ärkevassa, de små liven. Men grymmesöta.
6 kommentarer:
"Kirre och kattugglan" av Hilding Mickelsson? Gryyymt söt!
Anonym Välkommen!
Menar du att boken jag refererar till skulle heta så? Nej, den hette något mer torrt, typ "Ugglor i Sverige" eller så.
Såg en barnbok som hette "Kattugglan som var rädd för mörker" en gång.
För alla oss som vördar A A Milnes fantastiska skapelse "Nalle Puh" finns en stor kärlek till ugglan. Inte heller där är Uggla särskilt begåvad, men han kan skriva.
Som standard på min familjs födelsedagshälsningar finns självklart "Hätila ragulpr på fåtskliaben", som betyder "Hjärtliga gratulationer och lyckönskningar på födelsedagen". Det är Ugglas födelsedagshälsning till Ior på hans födelsedag.
Jónatan
Jo, Nalle Puh fick jag ofta läst för mig när jag var liten, och sedan läste jag den själv för att uppleva.
"Csekkéj-értelmü medve" på ungerska
('En björn med endast en nypa logik') som på svenska översatts till
"En björn med en mycket liten hjärna"
Jo, Ugglan var mysig, den bodde fint tyckte jag, i alla fall enligt illustrationerna
(Ernst Shepard?)
Vi kunde aldrig läsa Nalle Puh för vår dotter, eftersom vi skrattade alldeles för högt och hon hörde inte vad vi sade.
Annars är min favoritfras "Succurrite, succurrite", Porcellus clamavit. "Heffalumpus, horribilis heffalumpus". Språket är väl självklart vilket det är?
Just den sekvensen fick mamma läsa 50 gånger för mig. Hon gjorde ett tungt jobb.
Men hon sade att hon underhölls av hur mycket en liten fyraåring kunde skratta.
Skicka en kommentar