Trots att jag inte är ett äss på någon sport, tycker jag mig ha rätt att göra följande uttalande:Ingen människa mår bra av att endast syssla med sport.
Det märks, speciellt då dopingavslöjanden och erkännanden kommer. Läser man inte några böcker då och då, kommer man att känna stor desperation om någonting går fel, som att man inte presterar så bra som andra idrottare t ex. Eller stressen över att inte klara av vardagen, med familj och så. Doping används nog i väldigt hög grad för att "klara av vardagsstressen" parallellt med träningen.
I allmänhet klarar sig nog allmänbildade utövare bättre med åren, när kroppen blivit sliten. T ex höjdhopparen Stefan Holm (vinnare av en omgång av "På spåret") tror jag kommer att hitta roliga sysselsättningar i framtiden.
Hjärnan/intellektet behöver också sitt. Hos alla. Annars känner man en otrolig tomhet. Denna tomhet tror jag är källan till mycket dopingbruk.
(fotomodell: en rugbyboll)
6 kommentarer:
Det var en intressant aspekt på doping. Själv har jag enögt tänkt att det bara handlar om profiten, att vinna till varje pris eftersom det är så stora pengar inblandade i elitskiktet. Men det ligger nog mycket i det du skriver. Tänkvärt.
Någon fotbollsledare (Tommy va-han-nu-heter ??) läste visst dikter för spelarna före matcher. Han måste ha tänkt nå't liknande - om hjärnans och själens behov.
En liten tant
Den där Tommy verkar vara en helsund kille :)
När en atlet blickar mot framtiden, behöver han/hon något att falla tillbaka på, precis som vi andra. Vi människor är ständigt påverkade av vår framtidssyn. Det syns på oss.
Lite förenklat kan man väl säga att doping fyller samma typer av behov som alla andra missbruk.
En annan tanke är att sport används för att dämpa ångest på samma sätt som mat eller frånvaro av mat eller droger. Så nog fyller både dopingpreparat och andra droger ett tomrum och används som ångestdämpare...
snurrigt?
Hosanna
Nej, det lät inte alls snurrigt
Denna tomhet tror jag är källan till religion.
Jonathan
Just precis
Välkommen hit, förresten.
(Fast jag tror att man känner tomhet när man inte uppmärksammar det största i livet: Gud)
Skicka en kommentar