Dearest readersVissa ämnen har jag undvikit att skriva om i bloggen, eftersom de är allt för tröttsamma: Det handlar ofta om att det skär sig något otroligt mellan olika viljor, och det är så sorgligt. Vi andra kommer i kläm och blir feg-förklarade för att vi vägrar gå med i bråket.
Ett exempel är frågan om karikatyrteckningar av islams profeter, Lars Vilks och Jyllandsposten, satir, provokation, yttrandefrihet etc....
Jag läser på många aktiva ateisters bloggar (och även på kristnas), något i stil med:
" De förstår inte där borta i Mellanöstern. Här i väst har vi något som heter yttrandefrihet. Man måste tåla att bli förnärmad och förolämpad UTAN att ta till våld. Varför genererar karikatyr mot just religion så mycket våld? "
samt
"De MODERATA muslimerna, då? Var är de nu? Varför säger de inte till extremisterna och ledarna på skarpen, för?"
Och från muslimska Mellanöstern tycker jag mig höra:
"Hur KAN de skända det heligaste vi har? Vår profet? Håller de ingenting för heligt där borta? Tror dessa människor inte på Gud? De driver ju med hela vår identitet."
......och så där håller debatten på: De kan inte förstå varandra. Det kvittar visst hur många points polemikerna fått på olika IQ-test: lyhördheten och ödmjukheten har stannat upp totalt. Det är som ett stort hav mellan de två lägren.
Och vi som inte vill ta ställning eller vägrar berömma Lars Vilks konstverk (som jag aldrig ens har sett), kallas odemokratiska under de tröttsamt trångsynta devisen:
De som inte är med oss, är emot oss! samt "Tänk om du SJÄLV kommer i onåd hos en diktatur! Hur skulle du då agera?"
Blir så trött på sådana energitjuvar som dessa debatter. Lägg ner och tänk ett steg längre, säger jag bara!
Om vi i väst nu ser oss som så smarta och bäst på det mesta; kan vi då inte vara de som försöker lösa problemet (utan våld, suck, ja utan våld)? Vi é ju så himla bra på konfliktlösning häruppe. Eller? Och nej, det är inte "vår tur" eller något sådant, utan vi kan helt enkelt, av egen vilja, ta initiativet. För fredens skull.
.
Jag säger inte alls att jag har hela lösningen, utan bara att det meningslösa bråket har pågått några år för länge nu. Dags att sluta älta något som inte för oss framåt. Vi har hört de olika ståndpunkterna till leda nu. Det räcker.
När en debatt blir så här het, så känner jag nästan alltid på mig att det EGENTLIGEN HANDLAR OM NÅGONTING HELT ANNAT.
I Mellanöstern är man helt enkelt arg på Västvärlden in general. Jag tror alltså tvärtemot SvD-artikeln.
Visst är extremisterna främst arga på andra muslimer, men i det stora hela handlar det ändå om väst. Man är väl misstänksam mot att vissa muslimer kanske möjligen har god kontakt med t ex EU.
Har själv, som sagt,aldrig varit i trakterna, men kan tänka mig att känslorna och föreställningarna är följande: "De i väst verkar ha det tryggt och skönt och många verkar rika, medan våra barn ofta inte ens får sjukvård och många av oss har ont om vatten"
Det kvittar sedan vad vi säger om att de flesta av oss har det enkelt och sparsamt: Föreställningen finns där.
Dessutom finns det säkert en hel del historiska händelser där de inte är nöjda med oss. Av olika anledningar.
Skulle frågan enbart handlat om religion? Nej, i sådana fall skulle ju även vi kristna bli våldsamma; hur många gånger har inte Jesus karikerats på värsta sätt. Man blir såklart sur, men inte blir man våldsam heller?
Det här kommer att låta naivt, men det är enda, enda, enda lösningen på sikt:
En punkt-för-punkt-dialog som vi härborta helt enkelt får starta.
Till viss del tycker jag att påven och bl a statsminister Reinfeldt redan har satt igång något intressant: Bjudit in muslimska ledare för samtal. Dessa samtal kanske innehåller spänningar och bråk, men de är ju helt uppenbart en öppning!
Churchill, som jag redan citerat förr: "It's better to bla-bla-bla, than to war-war-war!"
Vi får helt enkelt fråga dem, för den kokande gryta som vi har idag fylls på mer och mer och kan annars explodera:
"När började ni bli arga?" "Var gick det fel från början?" "Handlar det om det kriget? Eller det kriget? Eller det slaget?" "Orättvisor inom världsmarknaden?"
Sedan får vi svara på frågorna så gott vi kan, punkt för punkt. Bestämt, med förklaringar om hur vi ser på saker och ting, och nej, jag tycker inte alls att vi ska rucka på vår yttrandefrihet eller jämställdhet. Vi kan vara envisa, men lika vänliga för det.
Samtidigt måste vi förstå, om oss själva, att dessa karikatyrer är symboler för västs egna desperata försök att förstå saker och ting.
Vad sägs om ett alternativ till krig: nämligen: nya försök till dialog?
12 kommentarer:
Det tråkiga är ju i vilken anda muhammedkarikatyrerna (även de i Jyllandsposten) har skapats.
Och vilka krafter det är som är med och hejar på i skeendet.
sadhusangananda das
jo, det är sant, men i det här läget lyckas jag inte få de smartaste humanisterna att inse detta, utan hoppas på att de istället kommer på det senare, vid en dialog.
Mellanöstern lyssnar på våra problem, och vi i vår tur lyssnar på deras.
Här kommer lite funderingar från en som har bott "i trakterna".
Känslan man får i Mellanöstern är att det finns ett allmänt missnöje mot väst, inte bara för att de stöder Israel, utan också för att de "blandar sig i" (Irak).
Standardfrasen mot amerikaner som folk träffar är; "Vi gillar inte USA, men vi har inget emot er amerikaner!".
Och majoriteten av fattigare mellanösternbor, muslimer eller kristna, skulle ge vad som helst för att få ett "green card" och flytta till USA. Att bo där är drömmen för många.
Motsägelsefullt, eller hur?
I det rika Saudi är det annorlunda, fattigdom är knappast en orsak till missnöjet mot väst. Det strikt konservativa Saudi, hand i hand med wahhabismen, riktar sitt missnöje lika mycket mot sekulära muslimer. Därför ägnar de sig aktivt åt "mission", tex genom att skicka imaner över hela världen, stödja moskébyggen ekonomiskt osv.
Samtidigt är Saudiska staten allierad med USA, något som radikala muslimer ogillar (och också riktar sitt hat mot).
Många oljerika muslimer bryr sig inte mycket om palestinierna (men de ogillar givetvis Israel), som de gärna utnyttjar som billig arbetskraft. Hade de brytt sig om palestinierna, så hade de väl sett till för länge sedan att få bort Israel från kartan. I praktiken, om alla oljemiljärder hade används till att militärt bekämpa Israel, så tror jag inte Israel hade haft en chans.
Mellanöstern är full av motsägelser.
Men vi får inte glömma att det bara finns en demokrati i Mellanöstern, och det är INTE ett muslimskt land. Så gott som inga arabländer har någon erfarenhet, och förståelse för, yttrandefrihet. De har aldrig haft det.
Rent spontant kan jag tycka att Muhammedkarikatyrerna och rondellhunden är vansinnigt ONÖDIGT.
Det måste finnas andra sätt att försvara yttrandefriheten. För den ska givetvis försvaras.
Men att visa respekt för andras tro är viktigt, även om man inte håller med dem.
Jag tycker bara att försvara yttrandefriheten på ett sådant sätt är kontraproduktivt, man hjälper tex. inte kvinnors ställning i islam genom att sätta huvudet av profeten Mohammed på en hund, som i deras ögon är ett orent djur.
Monica
Tack för dina synpunkter
& on that note: hur vill du att vi ska gå till väga?
....jag menar:
vilken plan ska man ha för att lösa problemet?
Ja, jag önskar att jag hade ett svar...
Men...
1. Jag tror inte våld löser någonting.
2.De flesta mellanösternbor är vanliga "svensson" ("abdullah") som vill leva i fred och sköta sitt.
3. Västvärldens beroende av oljan i regionen är tror jag den riktiga "roten till det onda" (Bush, med bakgrund i oljebranschen, liksom flera av hans närmaste medarbetare, ville inte i första hand ha bort "den onde" Saddam, utan ville ha inflytande över Iraks olja). Saudiarabien, som är ett av de mest odemokratiska länderna i världen, är allierad med USA. Hur går det ihop? Oljan, givetvis.
Kommer USA att attackera Syrien och Iran? Personligen hoppas jag det inte, men OM så skulle Iran i första hand ligga risigt till, inte Syrien. Varför? Syrien har inte mycket olja.
3. Håller med Churchill, hellre blablabla, än warwarwar...
4.Min egen version:hellre dialog, dialog, dialog. Våld väcker bara mer hat.
5. Tyvärr har Irakkriget bränt många broar, och att börja om från början är oerhört svårt.
@EnklaZ & MONICA:
1) Lars Vilk-projektet är bara så sanslöst huvudlöst. EgenPR.
2) Journalistikens frihetsfight borde finna utrymme för att också avstå från vissa ting som t.ex. rondellhunden
3) Z fortsätt att hävda omstarten på samtalsmodellen. Ge aldrig upp. Fortsätt...
Här är de båda spektaklen, inte för att jag anser att de är något att visa upp men jag vill änd visa på den konstnärliga *suck* "friheten".
http://www.postimage.org/image.php?v=aVjpbxr
För övrigt tror jag lilla enfaldiga människa på dialog i det lilla oavsett vad det gäller. Jag behöver ingen Reinfeldt för att dricka kaffe och bolla tankar med en muslim.
OCh nu blev det ganska långt här men i alla fall...
För det första har islamisterna och fundamentalister (för att göra skillnad på dem och muslimer i övrigt) hatat oss i väst långt för ens Israel fanns på kartan. Medan vi lever i någon form om kolonial skuld för vårt "beteende" fram till upplysningen och slaveriets avskaffande i USA (1865), så lever islamisterna i en form av saknad av sin version. Slaveriet förbjöds i länder som Saudiarabien och Jemen först 1965. Hundra år senare! I den muslimska världen är Mein Kampf en bästsäljare och judehatet lärs ut i skolan. Det är liksom lite i det perspektivet man får se på det också. Den muslimska världen missade upplysningen helt, hur och varför? Jag vet inte...
Men hur vann vi vår yttrandefrihet i Europa? Inte var det alltid genom förstående dialog och "bla bla bla". Folk som drev med, och för att ta ett närliggande exempel, gjorde karikatyr av kungen, religionen eller makten i övrigt, hamnade lätt i fängelse. Det var mängden karikatyter och utnötning som till slut fick dem att ge med sig och inse att yttrandefriheten var viktigare och större än våldet och förtrycket.
Skall man göra något konkret åt saken så tror jag snarare på att åstadkomma en sådan lavin av hädelser, kränkningar och avbilder av profeter att de inte längre orkar hota och skrika längre. Om de som skriker, gråter, hotar och bränner flaggor kunde förmås att stanna upp titta på sig själva och se vad de håller på med, och istället kan skratta åt hela spektalket, skaka på huvudet och undra "vad tusan håller vi på med?". Den dagen den glädjen!
Då kan ÄKTA tolerans och respekt för det heliga infinna sig. Respekt på grund av rädsla för hot är inte respekt. Och tolerans på grund av att man inte bör stöta sig med någon som tror på något helt annat än man själv gör, det är inte äkta tolerans heller.
Jag säger som Rowan "Mr Bean" Atkinson:
"Rätten att driva med något är mycket viktigare för ett samhälle än rätten att inte bli förlöjligad - eftersom det första är frihet och det senare förtryck."
Repektera någon annan gör man inte för att man är rädd för hot, det är rädsla och ingenting annat.
Respekt är att att man tar hänsyn till människors innersta känslor.
När jag bodde i Mellanöstern, så undvek jag att äta och dricka på allmän plats under Ramadan, på grund av respekt för fastande muslimer, trots att jag som ickemuslim hade full rätt att äta och dricka.
Bara för att ta ett litet exempel.
Att visa medmänsklighet och kärlek innebär inte att man hela tiden utsätter den andre för det som får den personen att bli upprörd och må dåligt.
Jesus sade ungefär så här: Om ni älskar era närmaste och vänner, har ni då gjort något unikt? Nej, älska era fiender!
Om vi hela tiden kastar skit i en annan människas ansikte, hur kan vi då rimligtvis förvänta oss att den personen ska visa oss respekt? Det kommer aldrig att ske.
Men visst håller jag med Rowan Atkinson. Men glöm inte att han talar ett samhälle som är det som vi känner som Väst.
Monica och Johan Cosmic Swede
Med benhård envishet och ödmjukhet kan man kanske lösa problemet utan våld.
Skicka en kommentar