Kineserna säger visst att:....om man äger mer än 80 ting,
så är man ägd av dessa ting
Brukar ofta tänka att jag är så enkel, att jag klarar mig med några små ägodelar, men det finns ett enkelt test som jag skulle ha svårt att bestå, får jobba på det:
Jesus kommer och frågar om jag vill följa honom, men att jag då ska lämna bort allt, även min mobiltelefon.....
.........
Åhå. Där har vi en svår gräns för mig. Kan ge bort det mesta, men...hmmmm...nallen?.....
Tankeexperimentet tar mig ner på jorden och jag inser att jag har en lång bit kvar att gå.
En typisk ursäkt man annars brukar ha för ägodelar är att man behöver kunskap och vishet, som det så fint heter. Därför behöver man tillgång till många böcker. Extra svåra att skiljas från. Eller hur? Men böcker, och därmed kunskap, är också status.
Tidningen Dagen skriver:
"– En symbolvärld av fåfänga och ytliga kunskaper ger oss ingen riktig guldkant. Status är nyckeltemat i vårt samhälle."
Mycket tankeväckande artikel. Kunskap som mest bygger på tjusighet och materiella tillgångar blir tom.
Det finns tyvärr också en ännu allvarligare sida av lyxlivet, enligt Svd
.
Vad för pryl/evenemang, skulle ni, kära läsare, ha svårast att skiljas från?
14 kommentarer:
Skulle tveklöst aldrig kunna leva utan mina Wallace & Gromit-filmer. Skulle även bli svårt utan Pinball.
Om man förresten räknar samman inköpsvärdet av alla våra onödiga prylar; tex tv, tavlor, böcker, skivor osv så blir det ganska hissnande summmor. Kan tänka mig att vår Skapare har vissa synpunkter på hur vi använder våra tillgångar!!
Z: ... fast du använder ju mobilen i Guds rikes tjänst också, eller hur
Johan: ... Wallace & Gromit och Pinball... går kanske att använda i Gudsrikessyfte, eller? Sen kan man ju undra om det egentligen handlar om "våra tillgångar", undrar jag?
Musiken, såväl i form av vinyler, CDs, och digitala filer.
Men jag tror heller inte att Gud skulle vilja att vi levde utan musik, så jag oroar mig inte :)
Hej Z!
Helt klart skulle jag bli fullkomligt knäckt om Jesus bad mig elda upp alla mina dikter som jag jobbar med och som ännu inte blivit publicerade. Eller om han bad mig att avstå från strävan efter att ge ut en ny diktsamling. Då skulle jag nog börja tvivla på Guds godhet, så att säga...
På tal om prylar att avstå från; jag önskar att de som äger så kallade "Foppa-tofflor" kunde avstå från dem, eftersom de är det fulaste plagg/skodon jag någonsin sett. Det har blivit en landsplåga och det är helt obegripligt hur de kunnat bli så populära.
En annan sak jag skulle vilja fråga om du vill blogga om nån gång, är följande. Jag har länge funderat över hur det kommer sig att de flesta kristna (både katoliker och protestanter) är s.k. borgerliga människor. Enligt min uppfattning så är ju kristendomens budskap närapå renodlad socialism, bortsett från att socialisterna inte gillar idén om att det finns nåt annat än det vi ser här på jorden. Jag tycker att det är konstigt att just de borgerliga riktningarna "adopterat" kyrkan så att säga, när de borgerliga värderingarna - enligt hur jag uppfattar saken - inte är förenliga med kristna idéer om gemenskap, att vi alla är del av en helhet, en enhet osv. "Vi är grenar på Kristi träd" osv. Det är ju socialism så att det smäller om det. T ex idag då jag var i kyrkan; predikan hade lika gärna kunnat vara uttalad av Mona Sahlin. Det handlade uteslutande om hur vi ska ge till de fattiga, minska klyftorna osv. Kolla även in Katolska katekesens avsnitt om kyrkans sociallära. Även det är socialism. I kyrkan får man ju ofta höra att vi människor inte klarar att leva bara för "vår egen skull" utan att det är i gemenskap med andra som... bla bla bla osv. Jag får bara inte ihop det. Borgarna kan väl inte gilla kyrkan BARA för att kyrkan gillar traditioner? Det verkar ju helt befängt. Och socialisterna borde ju digga kyrkan, eftersom kyrkan pratar om enhet, solidaritet, att de rika ska ge till de fattiga osv. Josef var en stackars arbetande timmerman, Jesus var snickare osv. Därför är det konstigt att många kristna som jag träffat befinner sig långt till höger på skalan. Själv har jag hamnat i en liten politisk/ideologisk kris för tillfället pga detta!!
Hej Johan Stenberg,
jag ska kolla in de bloggarna du tipsade om. Men håll med om att budskapet i kyrkans sociallära är påfallande likt socialdemokraternas och vänsterpartiets idéer. Jag är heller inte nån direkt socialist och bl a därför får jag på nåt vis dåligt samvete när jag går i kyrkan och prällarna predikar om hur dåligt det är med individualism, osv. För tillfället är jag utled på detta bidragssamhälle. Jag bor mitt i Rosengård i Malmö och det är en prövning på flera olika sätt. Jag kan inte längre blunda för det faktum att en stor del av lönen från mitt sommarjobb går till att bl a försörja hemmafruar från Somalia, som är hemmafruar för att det inte ingår i deras KULTUR att jobba. Och för att de inte kan språket. Och så får de socialbidrag för att de inte kan få jobb i och med att de inte kan språket, bl.a. Detta finner jag ohyggligt upprörande, men jag får på nåt vis dåligt samvete över mina negativa tankar kring detta för kyrkans budskap är ju att vi ska dela med oss osv, blablabla.... Men jag vill inte vara med på det här. Är man en dålig kristen då, om man tycker att folk ska börja ta ansvar för sina liv själva? Suck....
Sara, Johan S, Johan, Dag:
Här kommer utmaningen:
Tycker ni alltså att det är fel såsom munkar & nunnor lever, med fattigdomslöfte?
(De äger sina få plagg + lite böcker o vykort o ibland staffli o målarfärg, men vissa gör inte ens det: de är tiggarmunkar, karmelitnunnor...)
Hur tror ni att Gud ser på dem?
Z: Jag tror Herren har samma tanke som du...
Jag beundrar alla människor som lever så som de tror att Gud vill att de skall göra. Om inte Gud gillar det så skall jag lämna in en protest i himlen... :)
Nej det är nog inte fel. Men det sätt som är rätt för en människa behöver inte vara rätt för alla andra. Jag tror att det finns många sätt att leva ett "heligt" liv på, och det kan man nog göra även om man har materiella ägodelar, jag tror inte att det per automatik förhindrar en att nå kontakt med Gud. Själv fick jag fullständigt klaustrofobiska känslor av filmen "Nunnan". Det var en hemsk film. Gud har ju skapat naturen och världen för människan att njuta av, och MIN uppfattning är att det är ett hån mot Gud att då inte ta del av t ex naturen, som han ju gett oss som en gåva. Men så tycker inte alla och det är ju upp till dem att finna sitt sätt att leva på. Idag var jag ute och gick med en tant i rullstol, som inte varit utanför dörren på hela sommaren förrän nu. Hon är gammal och dessutom lite förståndshandikappad, hon blev jätteglad av att komma ut.
En sak till, det här med nunnors och munkars fattigdom.. Jag har lite svårt för det där för det är ju ingen "äkta" fattigdom. De har ju VALT fattigdomen frivilligt. Det är en helt annan sak än för många människor i u-världen, som lever i påtvingad fattigdom. Jag tror inte att den afrikanske småbonden blir gladare för att några enstaka i väst väljer att leva fattigt. Dessutom är jag skeptisk till t ex Dominikanerna som ju reser och har sig. Det kallar jag inte direkt fattigdom, att få spendera sommaren på rivieran.
Sara
Sjysst att du gav henne chans till frisk luft :)
Nej, de olika ordnarna lever på olika sätt, det är sant.
"Jag tror inte att den afrikanske småbonden blir gladare för att några enstaka i väst väljer att leva fattigt."
Kanske inte, men dessa fåtal i Väst kan inte hjälpa att inte fler väljer att leva enkelt.
Filmen Nunnan är inte lätt att förstå.
Jag tänker mig att karmelitnunnorna lever i solidaritet med fattiga, rörelsehindrade, för att riktigt kunna förstå hur de har det.
Kanske är det endast då man kan koncentrera sig på "ständig bön".
Hej Sara,
Bara en liten kommentar till det du skrev om munkar och nunnor och att de har "valt" fattigdom. Du verkade antyda att det var suspekt eftersom de hade ett val till skillnad från de verkligt fattiga.
Men hur rimmar det med din känsla för solidaritet?Att avstå från saker är ju ett mått på msk frihet OCH en handling i solidaritet. Jmfr "han som var rik blev fattig för vår skull" dvs Jesus.
Jag blev också intresserad av på vilka grunder du menar att msk som är kristna är borgeliga. Vad lägger du in för värderingar i det?
Själv är jag kristen och har aldrig sett mig som borgelig vad gäller politisk tillhörighet men självklart finns det de som skulle betrakta mig som borgelig vad gäller livsstil( Jag äger tex både böcker&bil,tv & piano).
De som å andra sidan väljer ett radikalt icke-borgeligt liv som ex nunnan, har du svårt för.
Vad menar du?
Jag tror helt enkelt att vi ser för mkt till fasaden och faktiskt inte vet hur msk lever sina liv, vad de gör med sina pengar etc.
Inte heller tycker jag att ex predikningar är pekar i riktningen potlitisk konservatism.
Vad jag däremot kan notera är att många unga kristna dras mot det konservativa. Hela den nya ( men lilla) rörelsen som vurma för den för-konciliära mässan kryddar den dessutom med en politiskt hållning som är konservativ för att inte säga reaktionär.
Maria
Maria
Maria
Jag tänkte skriva ännu en artikel som handlar om ekonomi och Jesu budskap. För jag har mycket att reda ut; varför skäms jag lite grann när jag ser karmelitnunnor, t ex? Deras befriande enkelhet?
Undrar förresten om det finns någon vänsterinriktad "tridentin".
Skicka en kommentar