Inför helgen vill jag slänga in en funderare:Vissa kristna tycker inte längre att mässan/gudstjänsten är den bästa formen för samling.
Mässan är en sådan vanesak att jag inte ens funderat i andra banor.
Hur ska man annars göra för att i kärlek och Gudstro träffas regelbundet?
Emaila predikan? Faxa nattvarden? (skojar)
Ge gärna förslag.
15 kommentarer:
Jag vill helst inte tänka på gudstjänsten som en social sammankomst. Då blir det helt plötsligt väldigt viktigt vad man har för kläder på sig, vem man sitter med, och hela den kulturella koden.
Har ni inga sociala sammankomster förutom gudstjänsten? T.ex. bibelstudiegrupper, syjuntor, innebandykvällar osv?
Att ha en bönegrupp är bra....men inte istället för att gå på gudstjänsten på söndagen....utan också:)
Tycker som Nineve, gudstjänsten viktigast.
Natvard, bön, kontemplation, gemenskap.
Johan, jag har varit på bönegrupp, bibelstudium, Lunds katolska studenter, kören (tyvärr har jag gett upp allt utom kören och ibland munkarnas tidegärdsbön).
Det du nämner är viktigt.
På Rögle dominikankloster vid Södra Sandby finns t ex karismatiska katolska träffar.
Men dessa företeelser behöver också kontinuitet, mer än idag. De behöver fortsätta. Men mässan blir ändå viktigast.
Men jag förstår inte hur vi ska locka tillbaks kristna som inte känner sig hemma på mässan. Hur göra?
Samtidigt ville jag peka på att det inte är så lätt, för att alla vill olika saker. Säger som en fritidspolitiker-son en gång gjorde:
"Man kan inte klaga utan att framlägga egna förslag".
Helt rätt.
Johan tar upp församlingens roll. I katolska kyrkan blir det ju inte fråga om en typisk 1800tals församling där folk som bodde, och kände varandra, träffades eftersom de är så få. Vad som blir kvar är kyrkorummet. KLV diskuterade detta rum härförleden: http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2007/06/kyrkan-och-dess-trskel.html.
Min erfarenhet är att kyrkorummet besudlas med diverse aktiviter av icke-religiös karaktär och att detta är något som talar emot dess relativa värde. Jag har förstått att en del drar sig tillbaka till mer privata andaktsrum likt när kyrkan var förföljd. Det anser jag att jag har bevis för att den är idag i Sverige. Kanske en del av problemet med sekulariseringen.
För mig har cellgruppen kommit att fungera som den för mig "bästa" formen av samling med andra kristna. Även om jag tycker det är grymt fel att samlas bara för samlandets skull, vi samlas ju för att prisa Gud tillsammans!
Sandgren
Vad är cellgruppen?
Helt rätt. vi samlas för att prisa Gud tillsammans 8gärna med mycket sång), och för att be.
Känns, för mig, viktigt med en tyst del av mässan, när själen får ro och man bara ÄR där tillsammans, inför Gud.
Detta har man vid nattvarden som intas under tystnad, fritt från prat och hoppande, möjligen med ackompanjemang från cello, klarinett, eller försiktig orgel.
Meditation.
Z:
Det råder ingen tvekan om att det finns människor som tycker väldigt mycket om Gudstjänsten. Kanske är de ofta uppväxta i en familj som är kristen--där finns då även nostagielement. Kommer man som jag själv in formellt i kristedomen i vuxen ålder slås man av detta att det finns så många troende men så få som tycker det är värt besväret att gå till kyrkan på söndagen.
Kanske är det så att prästen inte har den information och naturliga auktoritet på grund av sin då överlägsna utbildning som på 1800talet. Kanske beror det på att sjukvården och de sociala myndigheterna nu står för det sociala skyddnätet. Kanske hade de som gick i kyrkan förr bara för underhållningsvärdet annat för sig idag.
Det verkar som om gudsdyrkan i gemenskap med andra, även om det inte finns sociala band, är bra på de ovanstående kommentarerna. Det får inte finnas en social komponent för då störs själva kulten. Är det inte snarare på det viset att det kan vara viktigt att få tillbaka den sociala samhörigheten i relation till själva andakten? Beteendena på de som man samlas tillsammans med har ju dock en betydelse för hur man känner sig--helhetsintrycket. Så har det nog alltid varit.
Det enda som skiljer kyrkobesöket från en andakt, t.ex., i hemmet är ju prästens närvaro. Det finns ett begränsat antal präster. Matematiskt sett kan inte problemet lösas fästän det som ett komersiellt drivet evenemang måste ses som ett fiasko--det är helt enkelt får få som går i kyrkan.
Hur skall de få prästerna öka sammanhållningen mellan de troende?
Jan: Bra fråga.
Hur ska prästerna och vi andra göra egentligen?
Kyrkkaffe måste vara något av det trevligaste som Svea rike har tillfört katolska kyrkan.
Z:
Kyrkkaffe i all ära men jag tror att prästerna måste synas mer i media i debatten om Gud. De eftersöks ju t.ex. i SvD artikeln du kommenterade. Där fanns inga präster med bloggar som informatörer och kommenterare. Bloggen Alloteraploid summerade situationen. Han såg inget hot mot humanisternas framfart. Inte för att jag håller med men de syns betydligt mer i media.
Skall man locka ungdomar till religionen får den inte ta så mycket stryk som den gör nuförtiden.
Är en kristen som är döless på församlingen. Får predikan mejlad till mig varje söndagmorgon av pastorn!
Det var så mkt kommentarer, så jag har nästan glömt min ...
Vill man verkligen ha fler gudstjänstbesökare? Så länge alla betalar sina procent på inkomsten, så består ju kyrkan!
Och alla kommersiella jippon: musikanter kända från teve, som försörjer sig på sommarkyrkorna.
Jippiii för JIPPO!
De gånger jag besöker en gudstjänst, så vill jag känna igen mig från förra gången - samma ritualer, samma melodier, oförändrade psalmtexter utantillärda för många år sedan. Men om gudstjänstordningen ändrats sen sist, så man skall sitta, när jag börjar resa mig, eller man skall skandera i nya böner och lovprisningar - då känner jag mig utesluten och malplacerad.
Varför gick jag hit? Nä, det skall dröja till nästa gång!
Läste någon gång att just besökstalen minskade drastiskt när gudstjänsten slutade vara ett obligatorium (i Sverige och Svenska kyrkan då, har inte koll på hur det ser ut annorstädes), och att minskningen sedan dess inte alls har varit särskilt dramatisk. Om det är så kna man ju konstatera att tvång varit en viktig faktor i att få folk till kyrkan, snarare än något annat. Till det kommer det sociala sammanhanget (nyheter och skvaller utbyttes på kyrkbacken) och den enda möjligheten att se lite andra människor och få ett ögonblicks paus undan det i övrigt rätt så slitsamma livet. Och så tron förstås...
Jag har förmånen att arbeta i en församling där det kommer rätt mycket folk på gudstjänsterna, och den mest folkdragande aktorn jag hittills har upplevt, är just att det är folk där. Det är självgenererande, och dessvärre är motsatsen också sann - lite folk ger färre. Svårt att vända, men det går, men då krävs det lång tids konsekvent engagemang från anställda och trogna.
Maria
Tack för att du ser det så
Med min fråga i detta inlägg ville jag peka ut ett problem för tridentiner (som vill fira mässan som före andra vatikankonciliet) samt för liberalteologer (i alla fall de som tycker att allt ska ändras).
Kommer dessa två katolska ytterligheter någonsin att enas?
Sedan hör jag sällan konkreta förslag på hur man ska göra istället, från folk som inte går i mässan och säger att det är fel på själva mässan. Hur vill de bli tillbaka-lockade?
Dina och Jan Thurins förslag var bra.
Tänker som Maria.
Vad är det för SvD-artikel? Finns ju många inom kyrkan numera som bloggar.
vad tycker ni Z and compani om detta sätt
http://jesus-jesus-jesus-jesus.blogspot.com/2007/06/stilla-p-lrdagdet-var-inte-frrn-jag.html
detta i kombination där okända samlas jag bor i stockholm
det är ju inte så roligt i hjärtetrakten när man möter en nästan omvänd satanist
eller drogare på frälsningsmötena
eller en omvänd muslim
när mosken är ett stenkast bort
jag menar alla tycker inte att kärlek är viktigt
och vid fruktan tappar jag ev gudskontakt
då blir hemmet tryggt
och sätta upp tio bud på dörrposten och omvända sig långsamt utan en käft behöver veta mina synder
denna organisationsprincip håller inte tu tal om annat
jag vill ju inte som en igel gå på min jättesnälla kollega som tillber en avgudagestalt
eller
kontrollera en före detta pundare
då bättre ordet överbevisar
hur glad är du när någon påpekar dina synder
jag varit övervakare för en kriminell det var då jag förstod grova synder vill då inte jag bära
så jag ber folk
bekänn inget för mig jag vill inget veta
utan jag ger de detta råd som är nedskrivet
mvh c
Skicka en kommentar