HejIdag skriver Svd om den nya stressen; att människor strömmar till plastik-klinikerna och att utseendet samt den egna kroppen, blir varumärken. Ja, för dem som har råd. Operationer är väl fortfarande kostsamma?
Vi som har hälsan kvar slipper tänka på detta, såvida vi inte är missnöjda med vår skönhet (hur man nu mäter sådant).
Men om man tänker efter en stund......
...... på alla som har en missbildning, stort ärr, brännskador, bröst som behövt opereras bort pga cancer, skärsår efter misshandel......
Känns det då inte lite fjuttigt att vilja bättra på en frisk tursam människas utseende?
Om man jämför?
Visst finns det stats-subvetionerad hjälp att få, för patienter i i-länder, that is, men jämför med en som är frisk. Man ser inte ut som före olyckan igen.
Just DÄRFÖR, mina vänner, ogillar jag skönhetstävlingar.
Många kvinnor kan aldrig ens drömma om att ställa upp i någon "pageant":
De sitter i rullstol, har missbildade tänder, stora ansikts-ärr osv...
Smink o fina kläder är helt ok :)
Men i eftertankens kranka blekhet verkar Fröken Sverige-tävlingen rätt gen-elitistisk.
Visst hyllar den:
skönhet och elegans. Kanske romantiskt.
Men i grund och botten:
turen att inte vara handikappad.
Hrmpf...
Slutgrymtat för idag.
.
6 kommentarer:
Haj po daj!
Jag tycker som så att om man har ett stort ärr mitt i fejset men inte lider av det så behöver det ju inte fixas till. Men man kan ha defekter som man lider av, utan att det är ärr, cancersvulster mm.
Jag har lite svårt för att angripa folk som opererar sig, för de belastar ingen annan med sina operationer, i och med att de bekostar det själva. De belastar inte den offentliga vården.
Sen behöver man ju inte gå till överdrift såklart. Alla opererar sig heller inte för att bli skönhetsdrottningar, vissa vill bara se så kallat "normala" ut.
Personligen så kommer jag nog att fixa lite här och där i framtiden när jag blir lite slappare i t ex nyllet.
Just det, en sak till! Jag har de senaste dagarna upptäckt att jag är bekant med en transvestit. Vad tror du Jesus säger om könsbyten?? Kanske ett bloggämne?
Två poänger tycker jag det verkar finnas med könsbyten utifrån ett andligt perspektiv:
1) Biologin är vansklig och kan som vi vet gå fel. Liksom vi botar både fysiskt och psykiskt sjuka för att att hela dem, så bör väl man med all rätt försöka bota de som lider av båda dessa ting? För att nu inget ljushuvud skall missförstå mig så; med "psykiskt sjuk" menar jag alltså inte i den gängse bemärkelsen att man är någon form av psykopat, utan snarare att man är "psykiskt vilse", om ni förstår vad jag menar. Att bota sjuka var något Jesus var en hejare på.
2) Att hitta sig själv är väl vad jag har förstått den kanske mest grundläggande del av en andlig utveckling. Om biologin då står i vägen, bör vi inte försöka rätta till den? Kan det vara dåligt?
Hej Johan cosmic swede
Det håller jag med om! Så är det kanske!
Ibland önskar jag att jag också kunde vara queer eller bög eller nåt sånt, så att ävem jag hade någon garderob att "komma ut" ifrån. Det skulle vara en befrielse, på nåt vis, att komma ut ur någonting. Själv sitter jag bara fast i en garderob, helt enkelt. Fast å andra sidan så har väl queerarna sina helveteskval de också. Kanske man borde va nöjd med de problem man har. Så att säga. Hm, jag vet knappt vad jag babblar om men...ja det var en tanke bara!
Sara
I Andreas' kycklinggrupp har vi en fd kille, numera 'hon', som hälsar på, kanske två gånger per år, cirka.
Hon menar att Jesus säger att vissa har "gjort sig könlösa för Herrens skull", eller liknande. (Jag kan inte citera evangeliet exakt.)
Johan Cosmic Swede
Jo, vi har bara ett liv här på jorden, så visst kan man känna att man borde få pröva att se annorlunda ut, t ex att ha stora bröst, liten näsa etc....
Men jag vill inte förbjuda detta.
Bara så man tänker på dem som har det ännu värre, som man nästa objektivt kan vara överens om, har en missbildning.
Det kan hjälpa att ställa sig "utanför sig själv" och se andras problem, så man inte tycker mest synd om sig själv i alla lägen
Z,
jag håller inte med dig om att man objektivt kan vara överens om att den och den har det värre än den och den. Alla som är missbildade lider inte av det. Det finns människor utan både armar och ben som lever ett meningsfullt liv och inte lider av det. Man kan inte jämföra människors lidande. Det som är ett lidande för person A skulle kanske inte vara ett lidande för person B, om den drabbades av det (vad det nu är).
Dessutom är jag så ohyggligt trött på "handikapp-lobbyismen" som pågår och har pågått så länge. Det är så synd om de handikappade, får man lära sig överallt. De särbehandlas på många sätt, bl a som en följd av den "tycka synd om"-mentalitet som råder. I grundskolan hade jag i perioder klasskamrater som var rullstoldbundna mm och de särbehandlades på t ex gymnastiklektionerna då de fick välja lag först, och diverse sådana saker. Allt för att de inte skulle känna sig "sämre". Idag får man inte säga att ADHD-barn stör i klassrummet. Det nya är att man ska anse att "de är en resurs". Under min skoltid hade jag flera klasskamrater som med säkerhet hade damp, och jag kan försäkra om att de inte var någon resurs.
Lokaler byggs om för att handikappade ska komma in, byggnader anpassas mm, medan det finns en uppsjö av olika avvikelser och svårigheter som andra människor har men som ingen bryr sig om.
Det låter antagligen som att jag är väldigt otolerant, och på sätt och vis är jag det. Jag har blivit det med tiden, eftersom jag sett hur folk särbehandlas för att de har vissa SYNLIGA handikapp som t ex inga ben, är rullstolsbudna osv. Men det finns så många olika handikapp som ingen bryr sig om, men som är minst lika stora plågor för den som bär på dem. Det finns sociala handikapp, psykiska handikapp, ja allt möjligt. Men vem bygger om möteslokalen för att någon med ett socialt handikapp ska kunna/våga delta i mötet? Ingen! Ändå är sociala handikapp, t ex fobier mm, något som verkligen leder till uteslutning i samhället, vilket i längden leder till sämre jobb, sämre lön och sämre ekonomi, och i längden en sorts utklassning. Dvs ungefär samma saker som människor med fysiska handikapp "räddas från" genom att man bygger ramper mm så att de ska kunna delta.
Skicka en kommentar