Building-block of the universe

Talade med Doktorn häromdagen om universums sammansättning. Man har hört att det mest består av väte ('hydrogen'). Varför? Kanske pga att denna gas har den enklaste atomkärnan, med bara en enda proton? Snubblade imorse över detta klokroliga citat:

"Some scientists claim that hydrogen, because it is so plentiful, is the basic building block of the universe. I dispute that. I say there is more stupidity than hydrogen, and that stupidity is the basic building block of the universe."
Frank Zappa

Picture from: UCL Physics & Astronomy
http://www.ucl.ac.uk/star/

Building-block of the universe

Talade med Doktorn häromdagen om universums sammansättning. Man har hört att det mest består av väte ('hydrogen'). Varför? Kanske pga att denna gas har den enklaste atomkärnan, med bara en enda proton? Snubblade imorse över detta klokroliga citat:

"Some scientists claim that hydrogen, because it is so plentiful, is the basic building block of the universe. I dispute that. I say there is more stupidity than hydrogen, and that stupidity is the basic building block of the universe."
Frank Zappa

Picture from: UCL Physics & Astronomy
http://www.ucl.ac.uk/star/

Vem skickar licenspengar till rockens egentliga upphovsmän?

The blues came from behind the mule....
-
Även undertecknad önskar lägga näsan i blöt i copyright- och fildelardebatten. Den luftades för några veckor sedan i svd och CS. Ett hett ämne.
Jag är en sådan som aldrig vågat fildela själv, någon kan ju bli lessen.... och krumkränkt.
Flera gånger har man varit hembjuden till diverse vänner som bara har satt igång datorn med en diger lista på nedladdade musikfiler (låtar), så gästerna själva får vara diskjockeys genom att gå fram och spela (klicka på) valfri låt, lite då och då under kvällen.
Vissa av låtarna har bränts från värdens egenhändigt inköpta cdskivor, vissa har tagits från nätet (säkert olagligt), och så ett försvinnande fåtal från laglig nedladdning, som man betalar för.
Visst har de delvis rätt, de som säger att fildelning är stöld, eller i vart fall snatteri.
Om man t ex talar om film och musik i allmänhet är jag med på resonemanget, speciellt eftersom film inte precis är mitt expertområde.
-
Men när blues, rock och pop kommer in i bilden vill jag även inflika detta:
-
Att artister nuförtiden är duktiga, ruskigt duktiga, på att bevaka sina rättigheter är "good for them". De klarar sig. Jag pratar om Rolling Stones, Madonna, U2, Magnus Uggla, Tomas Ledin, Britney Spears, Elton John etc.... ja, ni vet.
Dessa stora mainstream-artister blir alldeles förargade då någon spelar deras musik, eller ännu värre: skriver låtar där de använder flera takter från stjärnornas olika musikstycken.
Eller värst: laddar ner deras låtar från nätet.
-
De har ju upphovsrätt, minsann.
....mmmm..... Förfarandet jämförs, som bekant, med att ta någonting från en hylla i en affär, t ex.
Bra att de är så noggranna, de där jätteartisterna, vars musik påminner mycket om varandras. Hoppas de är LIKA noga med sitt eget förfarande och skickar royalties, åtminstone varje månad. Va? Till vem? tänker kanske läsarna.
-
Tja, det vet jag tyvärr inte exakt. Kring förra sekelskiftet hade de fattiga (ofta färgade) i USA inte så mycket möjligheter att bevaka sina upptäckter. Många tror att det var de som uppfann/började med, bluesen/jazzen. I varje fall finns bevis i form av de första årtiondenas bluesspelningar, som i huvudsak var svarta fattiga fd slavars fritidssysselsättning. Bluestolvan, the bluenotes, skalan: tonika, subdominant & dominant;
denna kombination används dagligen av artister som är så gruvligt kränkta!
-
Visst, de plagierar t ex inte låten "Crossroads" (Robert Johnson, 1934) rakt av. Inte alls.
Det är bara det att mer än hälften av alla rock n' roll- melodier innehåller bluestolvans variation. Och en hel del inom popen. Ett av miljontals exempel: "Get Back" av Beatles.
-
Utan blues hade inte jazz, rock o pop funnits överhuvudtaget.
-
Upphovsrättsdebatten är bra. Jag ber bara de mest kända artisterna att, ibland, under pågående copyright-processer, besinna sig och kontemplera en minut. Att stiga ur sitt gigantiska ego och minnas att man är staaaarkt influerad i sina copyrightade rockmelodier.
-
Ps. Som rockstjärna har man säkert möjlighet att skicka en pytteliten del av royalties eller STIM-pengar till dessas anhöriga: Robert Johnson, 'Screaming" Jay Hawkins, Howlin' Wolf (Chester Burnett), Muddy Waters, Sonny Boy Williamson (vacker sångröst), Elmore James....
-

Vem skickar licenspengar till rockens egentliga upphovsmän?

The blues came from behind the mule....
-
Även undertecknad önskar lägga näsan i blöt i copyright- och fildelardebatten. Den luftades för några veckor sedan i svd och CS. Ett hett ämne.
Jag är en sådan som aldrig vågat fildela själv, någon kan ju bli lessen.... och krumkränkt.
Flera gånger har man varit hembjuden till diverse vänner som bara har satt igång datorn med en diger lista på nedladdade musikfiler (låtar), så gästerna själva får vara diskjockeys genom att gå fram och spela (klicka på) valfri låt, lite då och då under kvällen.
Vissa av låtarna har bränts från värdens egenhändigt inköpta cdskivor, vissa har tagits från nätet (säkert olagligt), och så ett försvinnande fåtal från laglig nedladdning, som man betalar för.
Visst har de delvis rätt, de som säger att fildelning är stöld, eller i vart fall snatteri.
Om man t ex talar om film och musik i allmänhet är jag med på resonemanget, speciellt eftersom film inte precis är mitt expertområde.
-
Men när blues, rock och pop kommer in i bilden vill jag även inflika detta:
-
Att artister nuförtiden är duktiga, ruskigt duktiga, på att bevaka sina rättigheter är "good for them". De klarar sig. Jag pratar om Rolling Stones, Madonna, U2, Magnus Uggla, Tomas Ledin, Britney Spears, Elton John etc.... ja, ni vet.
Dessa stora mainstream-artister blir alldeles förargade då någon spelar deras musik, eller ännu värre: skriver låtar där de använder flera takter från stjärnornas olika musikstycken.
Eller värst: laddar ner deras låtar från nätet.
-
De har ju upphovsrätt, minsann.
....mmmm..... Förfarandet jämförs, som bekant, med att ta någonting från en hylla i en affär, t ex.
Bra att de är så noggranna, de där jätteartisterna, vars musik påminner mycket om varandras. Hoppas de är LIKA noga med sitt eget förfarande och skickar royalties, åtminstone varje månad. Va? Till vem? tänker kanske läsarna.
-
Tja, det vet jag tyvärr inte exakt. Kring förra sekelskiftet hade de fattiga (ofta färgade) i USA inte så mycket möjligheter att bevaka sina upptäckter. Många tror att det var de som uppfann/började med, bluesen/jazzen. I varje fall finns bevis i form av de första årtiondenas bluesspelningar, som i huvudsak var svarta fattiga fd slavars fritidssysselsättning. Bluestolvan, the bluenotes, skalan: tonika, subdominant & dominant;
denna kombination används dagligen av artister som är så gruvligt kränkta!
-
Visst, de plagierar t ex inte låten "Crossroads" (Robert Johnson, 1934) rakt av. Inte alls.
Det är bara det att mer än hälften av alla rock n' roll- melodier innehåller bluestolvans variation. Och en hel del inom popen. Ett av miljontals exempel: "Get Back" av Beatles.
-
Utan blues hade inte jazz, rock o pop funnits överhuvudtaget.
-
Upphovsrättsdebatten är bra. Jag ber bara de mest kända artisterna att, ibland, under pågående copyright-processer, besinna sig och kontemplera en minut. Att stiga ur sitt gigantiska ego och minnas att man är staaaarkt influerad i sina copyrightade rockmelodier.
-
Ps. Som rockstjärna har man säkert möjlighet att skicka en pytteliten del av royalties eller STIM-pengar till dessas anhöriga: Robert Johnson, 'Screaming" Jay Hawkins, Howlin' Wolf (Chester Burnett), Muddy Waters, Sonny Boy Williamson (vacker sångröst), Elmore James....
-

Optisk synvilla sedd på film och ibland i verkligheten

Ni kanske har upptäckt den klassiska optiska villan med "bakåtsnurrande" hjul på bilar i filmer, t ex biljaktsfilmer.

När hjulen snurrar fort hinner inte kameran med. Kameran har, som bekant, en frekvens. Den visar ca 25 bilder per sekund, det som ögat uppfattar som "levande film".

Hjulen kanske inte snurrar exakt ett varv mellan varje bildbyte, utan t ex 4/5 varv eller något annat som inte är ett helt varv. Därför hinner nästa bild bara visa 4/5 varv, dvs "snurra tillbaka en femtedels varv", vid nästa bildbyte samma sak etc...

En gång såg jag dock detta fenomen med hjul som snurrar bakåt: i verkligheten, IRL, på motorvägen.

Hur kommer detta sig? Fel på synen? Trötta ögon? Nämnde det till farsan i en bisats: "...fast jag såg det på riktigt häromda'n...!..."
-

Innan jag ens kommit till punkt inflek han:

"Satt du på en buss och tittade ut mot bilarna? Var det kväll? Lysrören på bussar har en frekvens" mumlade han.

Åhå.
Enormt snabbtänkt, speciellt av en man som nästan aldrig åker buss.
Just det, ja. Lysrör brinner inte kontinuerligt som analoga, hederliga glödlampor, utan blinkar väldans snabbt, och tillåter oss endast att se tidsfragment av verkligheten. Precis som filmkameror. De hinner inte riktigt med alltid.

-

Optisk synvilla sedd på film och ibland i verkligheten

Ni kanske har upptäckt den klassiska optiska villan med "bakåtsnurrande" hjul på bilar i filmer, t ex biljaktsfilmer.

När hjulen snurrar fort hinner inte kameran med. Kameran har, som bekant, en frekvens. Den visar ca 25 bilder per sekund, det som ögat uppfattar som "levande film".

Hjulen kanske inte snurrar exakt ett varv mellan varje bildbyte, utan t ex 4/5 varv eller något annat som inte är ett helt varv. Därför hinner nästa bild bara visa 4/5 varv, dvs "snurra tillbaka en femtedels varv", vid nästa bildbyte samma sak etc...

En gång såg jag dock detta fenomen med hjul som snurrar bakåt: i verkligheten, IRL, på motorvägen.

Hur kommer detta sig? Fel på synen? Trötta ögon? Nämnde det till farsan i en bisats: "...fast jag såg det på riktigt häromda'n...!..."
-

Innan jag ens kommit till punkt inflek han:

"Satt du på en buss och tittade ut mot bilarna? Var det kväll? Lysrören på bussar har en frekvens" mumlade han.

Åhå.
Enormt snabbtänkt, speciellt av en man som nästan aldrig åker buss.
Just det, ja. Lysrör brinner inte kontinuerligt som analoga, hederliga glödlampor, utan blinkar väldans snabbt, och tillåter oss endast att se tidsfragment av verkligheten. Precis som filmkameror. De hinner inte riktigt med alltid.

-

Tycker synd om Rasmussen - ett förslag till cykelsporten

Vem har inte varit ute och cyklat någon gång?
I flera år har cykelsporten varit det: De har drabbats av många dopingfall och att det har fortsatt trots avslöjanden förra året beror nog på kulturen som anammats av tränarna och stallcheferna. Vissa av dem har själv ertappats med doping i blodet och därför blir det svårt för dem att uppmana sina cyklister att lägga av. Trist ifall cykling, enligt svd-artikel, hotas som OS-gren . Synd om Michael Rasmussen som hamnat i så pass dåligt sällskap att det påverkat honom.
Vad tycks om detta förslag:
Om någon enda cyklist blir ertappad med doping, eller utebliven kontroll, måste stallchefen avgå samma dag. Effective immediately.
Jag vet att de allra flesta stallchefer nog är helt rena själva. Men detta motiverar dem att faktiskt ta tag i problemet, så att vi utomstående slipper tro att "alla" cyklister pysslar med doping. För de hederligas skull, alltså. Och för sponsorerna.
-

Tycker synd om Rasmussen - ett förslag till cykelsporten

Vem har inte varit ute och cyklat någon gång?
I flera år har cykelsporten varit det: De har drabbats av många dopingfall och att det har fortsatt trots avslöjanden förra året beror nog på kulturen som anammats av tränarna och stallcheferna. Vissa av dem har själv ertappats med doping i blodet och därför blir det svårt för dem att uppmana sina cyklister att lägga av. Trist ifall cykling, enligt svd-artikel, hotas som OS-gren . Synd om Michael Rasmussen som hamnat i så pass dåligt sällskap att det påverkat honom.
Vad tycks om detta förslag:
Om någon enda cyklist blir ertappad med doping, eller utebliven kontroll, måste stallchefen avgå samma dag. Effective immediately.
Jag vet att de allra flesta stallchefer nog är helt rena själva. Men detta motiverar dem att faktiskt ta tag i problemet, så att vi utomstående slipper tro att "alla" cyklister pysslar med doping. För de hederligas skull, alltså. Och för sponsorerna.
-

Samos-foton - Agios Georgios

-


Johan S berättar om ett kyrkbesök i Kuopio, Finland; det handlar om en ortodox kyrka, med ikonostas och allt. Inspirerad av hans inlägg infogar jag ett foto som jag tog på grekiska ön Samos, från lilla S:t Georgs/Görans kapell, 'Agios Georgios' uppe i bergen.

Jag kommer ihåg den fina blå färgen som träet var målat i. På ikonen i mitten syns Sankt Göran kämpa mot en drake (symbolen för den onda makten, kanske i England). Tror att Saint George är Englands skyddshelgon. Om man klickar på bilden kan man se ikonen i detalj. Egentligen tycker jag att krucifixet med den lidande Jesus får en lite väl undanskymd roll, till förmån för glitter och guld, i det ortodoxa kyrkrummet, men:
Treenigheten i Gud illustreras på ett fint sätt:
Det mörkblå skynket och det dolda altaret (som Fadern)
Nattvarden plus Jesusikonen (Sonen)
Kreativiteten och inspirationen i form av målningar, ikoner (Helige Anden)

Nedan:
En skylt nedanför Pythagoras' grotta, som han fick gömma sig i undan en envåldshärskare (Polykrates). Klicka på bilden: Att stava med ett annat alfabete (det latinska) kanske inte är det lättaste ;)



Ps. Har tidigare skrivit om Pythagoras' och Johannes, som fick bo i grottor på Samos respektive Patmos

Samos-foton - Agios Georgios

-


Johan S berättar om ett kyrkbesök i Kuopio, Finland; det handlar om en ortodox kyrka, med ikonostas och allt. Inspirerad av hans inlägg infogar jag ett foto som jag tog på grekiska ön Samos, från lilla S:t Georgs/Görans kapell, 'Agios Georgios' uppe i bergen.

Jag kommer ihåg den fina blå färgen som träet var målat i. På ikonen i mitten syns Sankt Göran kämpa mot en drake (symbolen för den onda makten, kanske i England). Tror att Saint George är Englands skyddshelgon. Om man klickar på bilden kan man se ikonen i detalj. Egentligen tycker jag att krucifixet med den lidande Jesus får en lite väl undanskymd roll, till förmån för glitter och guld, i det ortodoxa kyrkrummet, men:
Treenigheten i Gud illustreras på ett fint sätt:
Det mörkblå skynket och det dolda altaret (som Fadern)
Nattvarden plus Jesusikonen (Sonen)
Kreativiteten och inspirationen i form av målningar, ikoner (Helige Anden)

Nedan:
En skylt nedanför Pythagoras' grotta, som han fick gömma sig i undan en envåldshärskare (Polykrates). Klicka på bilden: Att stava med ett annat alfabete (det latinska) kanske inte är det lättaste ;)



Ps. Har tidigare skrivit om Pythagoras' och Johannes, som fick bo i grottor på Samos respektive Patmos

Att bli screenad

Ett typiskt svengelskt internetuttryck är:
'att bli screenad'. Med detta menas att någon plötsligt inte besvarar en viss avsändares email, sms eller telefonsamtal.

Ordets ursprung förstod jag förut som att man nöjer sig med att titta på skärmen ('the screen') och se inkommande meddelanden, men inte göra något åt det.

Häromveckan såg jag ett Lilla huset på prärien-avsnitt, där lilla Laura försöker vaska guld i en bäck. Barnen talade om att man behövde en 'screen' för att kunna hitta guld.
Aha

'Screen' betyder alltså inte bara 'skärm', utan även: 'filter', 'sil'.
'Screenad' blir då, kort och gott, 'bortfiltrerad', som sandkornen. Eller?
-
Något som kan vara väldigt viktigt att man screenar, är reklam för snabba sms-lån, speciellt om de har ocker-ränta.
Screening av meddelanden från privatpersoner kan jag också, i vissa fall, förstå. Speciellt kändisar kan råka ut för ett stort antal förföljare och envisa debattörer. Läser man alla deras meddelanden blir man nog tokig. För ett år sedan var jag på föredrag i Lund: Yrsa Stenius talade underhållande och genomtänkt om lögner och sanning. När hon var färdig med anförandet reste sig en man upp och spände ögonen i henne och frågade om Estoniakommissionen (som hon varit med i 1994, lade fram rapport 1999) och om varför uppgifter därifrån inte stämde! Vi andra i publiken anade att denne man kanske...möjligen... hade varit på henne lääääänge i denna fråga, och liksom vägrat släppa taget...
-
Dock märker man hur bortsållning känns för den drabbade, då man själv blir bortvald.
Jag är en sådan som har full förståelse om någon inte kan prioritera mig vid inbjudan, t ex då de bjuder till bröllop, barndop, förlovningsfest, etc... Bröllopsfest är dyrt att anordna.
-

Att bli screenad

Ett typiskt svengelskt internetuttryck är:
'att bli screenad'. Med detta menas att någon plötsligt inte besvarar en viss avsändares email, sms eller telefonsamtal.

Ordets ursprung förstod jag förut som att man nöjer sig med att titta på skärmen ('the screen') och se inkommande meddelanden, men inte göra något åt det.

Häromveckan såg jag ett Lilla huset på prärien-avsnitt, där lilla Laura försöker vaska guld i en bäck. Barnen talade om att man behövde en 'screen' för att kunna hitta guld.
Aha

'Screen' betyder alltså inte bara 'skärm', utan även: 'filter', 'sil'.
'Screenad' blir då, kort och gott, 'bortfiltrerad', som sandkornen. Eller?
-
Något som kan vara väldigt viktigt att man screenar, är reklam för snabba sms-lån, speciellt om de har ocker-ränta.
Screening av meddelanden från privatpersoner kan jag också, i vissa fall, förstå. Speciellt kändisar kan råka ut för ett stort antal förföljare och envisa debattörer. Läser man alla deras meddelanden blir man nog tokig. För ett år sedan var jag på föredrag i Lund: Yrsa Stenius talade underhållande och genomtänkt om lögner och sanning. När hon var färdig med anförandet reste sig en man upp och spände ögonen i henne och frågade om Estoniakommissionen (som hon varit med i 1994, lade fram rapport 1999) och om varför uppgifter därifrån inte stämde! Vi andra i publiken anade att denne man kanske...möjligen... hade varit på henne lääääänge i denna fråga, och liksom vägrat släppa taget...
-
Dock märker man hur bortsållning känns för den drabbade, då man själv blir bortvald.
Jag är en sådan som har full förståelse om någon inte kan prioritera mig vid inbjudan, t ex då de bjuder till bröllop, barndop, förlovningsfest, etc... Bröllopsfest är dyrt att anordna.
-

Koltrasten sopar rent med näktergalen?

Hej Förut har jag citerat farsan, och nu tänkte jag sno lite från morsan. Hon listade ut något ornitologiskt utan att ha läst biologikurser.
Lade upp en fundering för henne en gång angående koltrastar. Tyckte att vi i Malmö hade en hel del betong, mycket kråkor, råkor, skator samt måsfåglar, men väldans få småfåglar och sångare. Kanske för att de mest gillar gröna härliga lövträd, nå't Malmö nästan bara har i parkerna. Endast koltrasten verkar klara sig.
-
Jo, menade morsan. "Fast de verkar vara lite släkt med kråkor o skator. De är stora och äter kött (mask) iställer för frön. Koltrastar verkar klara av den tuffa stadsmiljön och skrämma bort de flesta äggtjuvarna från bona."
-
Jo, men så är det, ju. Saknaden efter andra småfåglar har gått så långt att svd-ledaren skriver om avskjutning av stora fåglar
-
Och sedan kvittrar de en fantastisk, klar flöjtmelodi.
Varför låter detta skönare än näktergalen? Ända sedan nappflaskan har man ju fått lära sig, i kinesiska, engelska och tyska sagor, att inget är jämförbart med näktergalens sång. Eller hur?
-
En fågelvän upplyste mig om att det finns 'näktergal' (våran), 'sydnäktergal' (Sydeuropa, Sydvästasien, södra Afrika) samt 'trädnäktergal' (runt Medelhavet).
Det är främst sydnäktergalen som är känd för sina vackra melodier.
-
Våran ganska ymnigt förekommande 'nordnäktergal' låter ju gullig och skarp och har kanske fem sekvenser på sin repertoar, men minst en av dem låter: " drrrrrrrrrrr......." skumt.
-
Så den stora kändisen är alltså sydnäktergalen. Har jag någonsin hört den? Vet ej. Den upptäcks nästan enbart av experter i Sverige och är sällsynt med stort S.
Tillbaka till koltrasten:
Många har upptäckt dess fina färgkombination : svarta glänsande fjädrar och orange näbb (hanen) och flera länder har utnämnt "the blackbird" till sin egen nationalfågel. ;-)
Den är poppis
-
En sak har de båda små dunbollarna koltrast o näktergal gemensamt: De sjunger lite väl mycket, även på natten då man vill sova. Namnet 'nightingale' antyder detta.






-

Koltrasten sopar rent med näktergalen?

Hej Förut har jag citerat farsan, och nu tänkte jag sno lite från morsan. Hon listade ut något ornitologiskt utan att ha läst biologikurser.
Lade upp en fundering för henne en gång angående koltrastar. Tyckte att vi i Malmö hade en hel del betong, mycket kråkor, råkor, skator samt måsfåglar, men väldans få småfåglar och sångare. Kanske för att de mest gillar gröna härliga lövträd, nå't Malmö nästan bara har i parkerna. Endast koltrasten verkar klara sig.
-
Jo, menade morsan. "Fast de verkar vara lite släkt med kråkor o skator. De är stora och äter kött (mask) iställer för frön. Koltrastar verkar klara av den tuffa stadsmiljön och skrämma bort de flesta äggtjuvarna från bona."
-
Jo, men så är det, ju. Saknaden efter andra småfåglar har gått så långt att svd-ledaren skriver om avskjutning av stora fåglar
-
Och sedan kvittrar de en fantastisk, klar flöjtmelodi.
Varför låter detta skönare än näktergalen? Ända sedan nappflaskan har man ju fått lära sig, i kinesiska, engelska och tyska sagor, att inget är jämförbart med näktergalens sång. Eller hur?
-
En fågelvän upplyste mig om att det finns 'näktergal' (våran), 'sydnäktergal' (Sydeuropa, Sydvästasien, södra Afrika) samt 'trädnäktergal' (runt Medelhavet).
Det är främst sydnäktergalen som är känd för sina vackra melodier.
-
Våran ganska ymnigt förekommande 'nordnäktergal' låter ju gullig och skarp och har kanske fem sekvenser på sin repertoar, men minst en av dem låter: " drrrrrrrrrrr......." skumt.
-
Så den stora kändisen är alltså sydnäktergalen. Har jag någonsin hört den? Vet ej. Den upptäcks nästan enbart av experter i Sverige och är sällsynt med stort S.
Tillbaka till koltrasten:
Många har upptäckt dess fina färgkombination : svarta glänsande fjädrar och orange näbb (hanen) och flera länder har utnämnt "the blackbird" till sin egen nationalfågel. ;-)
Den är poppis
-
En sak har de båda små dunbollarna koltrast o näktergal gemensamt: De sjunger lite väl mycket, även på natten då man vill sova. Namnet 'nightingale' antyder detta.






-

Om samtal med ateister

Ifall jag skulle säga att jag inte förstår hur det är att vara ateist, skulle jag hyckla och ljuga. Trots att jag alltid har påstått att jag tror på Gud har det samtidigt funnits tvivel. Varje dag, på något sätt (i alla fall i några minuter ;)). Hur vet jag det?
-
Jo, om man inte skulle tvivla skulle man konstant agera efter sitt hjärta, våga säga ifrån varje gång man märker att någon blir orättvist behandlad, våga åka och försöka rädda förföljda kristna i olika delar av världen. Att stå upp för olika svaga och förtryckta grupper. Våga be fler böner. Att inte jämt inta försvarsställning och att undvika att anta 'gruppens jargong'. Vara helt fredlig. Vända andra kinden till.
Tänk om man vågade.
-
Ingen troende människa är perfekt och därför kan inte heller vår tro vara perfekt och kontinuerlig.
-
Påven Benediktus säger att det vi har gemensamt med ateister, är tvivlet.
Försöker att ödmjukt minnas detta. Jag är aldrig väsensskild från en icke-troende. Hur mycket tror undertecknad?: Jag brukar säga att målet för min dag är Gud och tron på Honom.
-
Jag förstår en del av de ateistiska naturvetarnas rop till samhället:
"Glöm inte sanningen! Blunda inte för labb-resultat, enkäter, forskningsrön (de som inte är fuskresultat). Vi är rädda att religiösa ska göra det! Vi är rädda att vi och samhället ska missa någon viktig information, t ex om jordens historia, samt om viktiga läkemedel!
-
Jag lovar er: en sann kristen vetenskapsman/journalist/skollärare kommer INTE att 'synda mot ljuset', utan acceptera det hon ser, upptäcker, beräknar. Hon letar också efter sanningen. Han/hon tror att Gud är målet för sanningen. Men jag vill inte slänga ut okvädningsord mot kreationistiska medkristna. Jag tror att man kan komma väldans långt med respektfulla och återkommande samtal, samt övertalning.
-
Av någon anledning blir denna fråga så invecklad och röster höjs lite väl mycket i tv-debatter, att jag föredrar att hålla diskussionen på nätet. Jag blir på något märkligt sätt läst/lyssnad på trots min tro på den Treenige Guden.
-
Och existentiella frågor - som mer handlar om syfte och mål än händelseförlopp - verkar intressera de allra flesta av oss.
På bloggtoppen.se finns kategorin filosofi/religion.
En stor andel av de anmälda bloggarna skrivs av icke-religiösa.
Filosofi/religion på bloggtoppen.se: a hot place, tydligen!
-

Photo source: http://www.merlepeek.com/

Om samtal med ateister

Ifall jag skulle säga att jag inte förstår hur det är att vara ateist, skulle jag hyckla och ljuga. Trots att jag alltid har påstått att jag tror på Gud har det samtidigt funnits tvivel. Varje dag, på något sätt (i alla fall i några minuter ;)). Hur vet jag det?
-
Jo, om man inte skulle tvivla skulle man konstant agera efter sitt hjärta, våga säga ifrån varje gång man märker att någon blir orättvist behandlad, våga åka och försöka rädda förföljda kristna i olika delar av världen. Att stå upp för olika svaga och förtryckta grupper. Våga be fler böner. Att inte jämt inta försvarsställning och att undvika att anta 'gruppens jargong'. Vara helt fredlig. Vända andra kinden till.
Tänk om man vågade.
-
Ingen troende människa är perfekt och därför kan inte heller vår tro vara perfekt och kontinuerlig.
-
Påven Benediktus säger att det vi har gemensamt med ateister, är tvivlet.
Försöker att ödmjukt minnas detta. Jag är aldrig väsensskild från en icke-troende. Hur mycket tror undertecknad?: Jag brukar säga att målet för min dag är Gud och tron på Honom.
-
Jag förstår en del av de ateistiska naturvetarnas rop till samhället:
"Glöm inte sanningen! Blunda inte för labb-resultat, enkäter, forskningsrön (de som inte är fuskresultat). Vi är rädda att religiösa ska göra det! Vi är rädda att vi och samhället ska missa någon viktig information, t ex om jordens historia, samt om viktiga läkemedel!
-
Jag lovar er: en sann kristen vetenskapsman/journalist/skollärare kommer INTE att 'synda mot ljuset', utan acceptera det hon ser, upptäcker, beräknar. Hon letar också efter sanningen. Han/hon tror att Gud är målet för sanningen. Men jag vill inte slänga ut okvädningsord mot kreationistiska medkristna. Jag tror att man kan komma väldans långt med respektfulla och återkommande samtal, samt övertalning.
-
Av någon anledning blir denna fråga så invecklad och röster höjs lite väl mycket i tv-debatter, att jag föredrar att hålla diskussionen på nätet. Jag blir på något märkligt sätt läst/lyssnad på trots min tro på den Treenige Guden.
-
Och existentiella frågor - som mer handlar om syfte och mål än händelseförlopp - verkar intressera de allra flesta av oss.
På bloggtoppen.se finns kategorin filosofi/religion.
En stor andel av de anmälda bloggarna skrivs av icke-religiösa.
Filosofi/religion på bloggtoppen.se: a hot place, tydligen!
-

Photo source: http://www.merlepeek.com/

Blygsam familj

I lördags lyckades jag sjunga en psaltarpsalm på mina vänners bröllopsgudstjänst (en svensk-ungersk kille, M & en filippinsk tjej, B), men jag hade en proffsig församling till min hjälp som sjöng refrängen. Och organisten spelade en av världens bästa tunes: Bachs "Air". Samt "Ave Maria" av Schubert. De filippinska kvinnliga gästerna hade så vackra och färggranna klänningar på sig. Så söta. Efteråt bjöds vi till lilla kinesiska restaurangen Golden Horse (Malmö). Stor reklam till dem!
Vi var ca 50 gäster och fyllde därmed restaurangen till bristningsgränsen.
De serverade en femrätters middag, och hade två små rätter kvar i köket som de inte hann ge oss för att talen som hölls var så långa och känslosamma. Personalen frågade flera gånger om vi ville ha mer vin, kaffe, läsk etc. Jag skriver detta nästan med tårar i ögonen, för de var så duktiga på restaurangen (magen blev glad!) och flera av oss åt tills vi fick magont.
Det blev inte plats kvar för att äta upp bröllopstårtbiten. Jag förstår att detta inte var billigt för brudparet, men jag gissar att det är svårt att få sådan restaurangservice, även om man skulle fläka upp 100 000 kr! :)
-
Talarna vid borden hade tårar i ögonen när de förklarade vilka goda vänner och familjemedlemmar B & M är.
Värdinnan - the toast-mistress - tyckte att det blev en kraftig övervikt av talare från brudens håll, så hon bad Ms familj att säga nå't. De var blyga och tysta så då rev jag av ett av historiens kortaste tal (som i sin tur hänvisade till ett annat tal). Det handlade om ett bröllop i Göteborg där jag hörde den otroligt tystlåtne och modeste fadern till brudgummen viska fram två meningar till den nyblivna svärdottern:
"Välkommen till familjen. Jag hoppas han kan göra dig lycklig"
-
:)

Blygsam familj

I lördags lyckades jag sjunga en psaltarpsalm på mina vänners bröllopsgudstjänst (en svensk-ungersk kille, M & en filippinsk tjej, B), men jag hade en proffsig församling till min hjälp som sjöng refrängen. Och organisten spelade en av världens bästa tunes: Bachs "Air". Samt "Ave Maria" av Schubert. De filippinska kvinnliga gästerna hade så vackra och färggranna klänningar på sig. Så söta. Efteråt bjöds vi till lilla kinesiska restaurangen Golden Horse (Malmö). Stor reklam till dem!
Vi var ca 50 gäster och fyllde därmed restaurangen till bristningsgränsen.
De serverade en femrätters middag, och hade två små rätter kvar i köket som de inte hann ge oss för att talen som hölls var så långa och känslosamma. Personalen frågade flera gånger om vi ville ha mer vin, kaffe, läsk etc. Jag skriver detta nästan med tårar i ögonen, för de var så duktiga på restaurangen (magen blev glad!) och flera av oss åt tills vi fick magont.
Det blev inte plats kvar för att äta upp bröllopstårtbiten. Jag förstår att detta inte var billigt för brudparet, men jag gissar att det är svårt att få sådan restaurangservice, även om man skulle fläka upp 100 000 kr! :)
-
Talarna vid borden hade tårar i ögonen när de förklarade vilka goda vänner och familjemedlemmar B & M är.
Värdinnan - the toast-mistress - tyckte att det blev en kraftig övervikt av talare från brudens håll, så hon bad Ms familj att säga nå't. De var blyga och tysta så då rev jag av ett av historiens kortaste tal (som i sin tur hänvisade till ett annat tal). Det handlade om ett bröllop i Göteborg där jag hörde den otroligt tystlåtne och modeste fadern till brudgummen viska fram två meningar till den nyblivna svärdottern:
"Välkommen till familjen. Jag hoppas han kan göra dig lycklig"
-
:)

När Jimi sjunger samma melodi som han spelar - paff-bra

Några korta ord om det vackra: En av komponenterna i skönhet är 'det oväntade', det överraskande.
När man är liten och börjar lära sig lite om musik sjunger man i regel unisont med de andra i barnkören. Alla vrålar t ex "Sankta Lucia" i samma toner (förhoppningsvis).
-
Senare får man höra om att sjunga i olika stämmor, dvs olika melodier som passar ihop med varandra. Och så kommer revolutionen i barnens och ungdomarnas liv: Ackompanjemang: På instrumenten spelar man flera toner samtidigt (awesome!) till sången och får det att låta så fantastiskt (förhoppningsvis).
-
Om någon sitter och klinkar på ett piano när de sjunger samma melodi, säger kanske folk runtomkring: Kompa istället!
Denna regel satt alltså i ryggmärgen på mig första gången jag hörde Jimi Hendrix: Gypsy Eyes Vilken överraskning. I refrängen gnäller gitarren samma melodi som Jimi sjunger! ("..Well I realize that I've been hypnotised, I love your gypsy eyes...")
-
Spelandet förstärker liksom hans röst. Briljant. Genialiskt.
Nästan samma effekt hörs i Castles Made Of Sand.
-
Känslan man får då man hör något nytt och överraskande, OCH bra, är obeskrivlig. Det hoppar till i hjärtat och pulsen skjuter i höjden, som i en Schrödingervåg..... Jag har ett förslag på nytt uttryck, som SAOB efterlyser i Svd: När någonting fint och bra verkligen överraskar. Något man inte kunnat föreställa sig kunde funka.
Det är onekligen:
paffbra!
.
Uppdatering: Signaturen Verdandis formulering är beskrivande:

"Du menar att han "wailar" unisont med rösten och gitarren?"

-

När Jimi sjunger samma melodi som han spelar - paff-bra

Några korta ord om det vackra: En av komponenterna i skönhet är 'det oväntade', det överraskande.
När man är liten och börjar lära sig lite om musik sjunger man i regel unisont med de andra i barnkören. Alla vrålar t ex "Sankta Lucia" i samma toner (förhoppningsvis).
-
Senare får man höra om att sjunga i olika stämmor, dvs olika melodier som passar ihop med varandra. Och så kommer revolutionen i barnens och ungdomarnas liv: Ackompanjemang: På instrumenten spelar man flera toner samtidigt (awesome!) till sången och får det att låta så fantastiskt (förhoppningsvis).
-
Om någon sitter och klinkar på ett piano när de sjunger samma melodi, säger kanske folk runtomkring: Kompa istället!
Denna regel satt alltså i ryggmärgen på mig första gången jag hörde Jimi Hendrix: Gypsy Eyes Vilken överraskning. I refrängen gnäller gitarren samma melodi som Jimi sjunger! ("..Well I realize that I've been hypnotised, I love your gypsy eyes...")
-
Spelandet förstärker liksom hans röst. Briljant. Genialiskt.
Nästan samma effekt hörs i Castles Made Of Sand.
-
Känslan man får då man hör något nytt och överraskande, OCH bra, är obeskrivlig. Det hoppar till i hjärtat och pulsen skjuter i höjden, som i en Schrödingervåg..... Jag har ett förslag på nytt uttryck, som SAOB efterlyser i Svd: När någonting fint och bra verkligen överraskar. Något man inte kunnat föreställa sig kunde funka.
Det är onekligen:
paffbra!
.
Uppdatering: Signaturen Verdandis formulering är beskrivande:

"Du menar att han "wailar" unisont med rösten och gitarren?"

-

När en formel ger enda förklaringen

Kanske minns ni för några år sedan en dokumentär på svt om jättevågor, sk vita väggar, white walls, som stackars sjömän fått uppleva ute i Nordsjön, t o m! De trodde de hallucinerade. "Tsunamis finns i en helt annan del av världen!"

Men det visade sig stämma.

Lite FÖR höga vågor kan inträffa nästan överallt på världshaven (varje dag händer det på flera ställen) och det konstiga är att det är en matematisk formel som avgör, inte vädret.

Två som bestämde sig för att utreda saken: H. Günther & W. Rosenthal

Deras artikel börjar:
" Within the last years a high number of large ships has been lost. The causes of accidents are in many cases believed to be 'rogue waves'. These are individual waves of exceptional wave height or abnormal shape.... "
Normalt finns det många olika faktorer med vädret för att utreda diverse olyckor, t ex förlista skepp, försvunna skepp. Men här handlade det om enkel (eller: SVÅR) matematik. Dvs Schrödinger's vågekvation. Forskarna blev nästan inte trodda av kaptenerna.

Men sedan stoppade man vackert in sina värden i datorn, som beräknade våghöjd; och plötsligt, vid vissa värden: skjöt ekvationen i höjden. Vågorna kunde bli över 30 meter höga.

Man kollade med satellit och bekräftade!

Med denna historia ville jag peka på att det ibland inte går att, endast genom att titta, lyssna och använda sunt förnuft, komma fram till lösningen.
-
Den mystiska teorin ger den egentliga bilden. Ibland behöver man alltså luta sig tillbaka och kontemplera för att begripa det som syns rakt framför en.

-
Ps. Men det verkar ju ändå ske lite fler tsunamis i Indiska oceanen än i Atlanten? Jodå, de har fler jordbävningar som orsakar dem. Men jättevågorna drar alltså förbi, några stycken, på nästan alla haven, varje dag.
Bara pga hur vågor allmänt beter sig.

http://www.waveworkshop.org/7thWaves/Papers/Gunther_Rosenthal.pdf

.

Photo source1:http://www.puzzlehouse.com/

Photo source2:thebe.blogsome.com

Photo source3:www.esa.int/esaCP/index.html

När en formel ger enda förklaringen

Kanske minns ni för några år sedan en dokumentär på svt om jättevågor, sk vita väggar, white walls, som stackars sjömän fått uppleva ute i Nordsjön, t o m! De trodde de hallucinerade. "Tsunamis finns i en helt annan del av världen!"

Men det visade sig stämma.

Lite FÖR höga vågor kan inträffa nästan överallt på världshaven (varje dag händer det på flera ställen) och det konstiga är att det är en matematisk formel som avgör, inte vädret.

Två som bestämde sig för att utreda saken: H. Günther & W. Rosenthal

Deras artikel börjar:
" Within the last years a high number of large ships has been lost. The causes of accidents are in many cases believed to be 'rogue waves'. These are individual waves of exceptional wave height or abnormal shape.... "
Normalt finns det många olika faktorer med vädret för att utreda diverse olyckor, t ex förlista skepp, försvunna skepp. Men här handlade det om enkel (eller: SVÅR) matematik. Dvs Schrödinger's vågekvation. Forskarna blev nästan inte trodda av kaptenerna.

Men sedan stoppade man vackert in sina värden i datorn, som beräknade våghöjd; och plötsligt, vid vissa värden: skjöt ekvationen i höjden. Vågorna kunde bli över 30 meter höga.

Man kollade med satellit och bekräftade!

Med denna historia ville jag peka på att det ibland inte går att, endast genom att titta, lyssna och använda sunt förnuft, komma fram till lösningen.
-
Den mystiska teorin ger den egentliga bilden. Ibland behöver man alltså luta sig tillbaka och kontemplera för att begripa det som syns rakt framför en.

-
Ps. Men det verkar ju ändå ske lite fler tsunamis i Indiska oceanen än i Atlanten? Jodå, de har fler jordbävningar som orsakar dem. Men jättevågorna drar alltså förbi, några stycken, på nästan alla haven, varje dag.
Bara pga hur vågor allmänt beter sig.

http://www.waveworkshop.org/7thWaves/Papers/Gunther_Rosenthal.pdf

.

Photo source1:http://www.puzzlehouse.com/

Photo source2:thebe.blogsome.com

Photo source3:www.esa.int/esaCP/index.html

William av Ockham - blir ofta namedroppad

Ett namn som ofta nämns i vetenskaps- religions-, ekonomi- och mediedebatter i det moderna Svea konungarike,
är Ockham, i uttrycket 'Ockhams rakkniv'.

Uttrycket vill säga att man inte ska krångla till saker i onödan,
att man inte ska anta fler företeelser eller ting än nödvändigt för att förklara en observation. En utmärkt princip, inte minst om man har ont om tid och resurser.

Denna allmänna maxim har ställt till det lite i diskussioner, där folk självsäkert har slängt uttrycket i ansiktet på varandra:
"Men, hallå! Använd Ockhams rakkniv" eller "Enkelt! Ockhams rakkniv".
-
Och så har den andra parten antingen slutat argumentera eller kastat samma argument tillbaka. Ordet 'Ockham' har blivit offer för en sorts namedropping, inflation och vidskeplighet (man tror att man är säker och överlägsen, bara man nämner Ockham: Då förstår åhörarna att man ju står på vetenskapens sida. Dessutom förstår latmaskarna att man är på det enklas sida ;) ). Om man gör begreppet helt till sitt eget, kan man grumla sikten ordentligt för läsare/åhörare.
-
Orden 'Ockhams rakkniv' har sannerligen blivit ett tvättäkta debattknep.
-
Exempel
(hoppas inte Jonas Birgersson tar illa upp, undertecknad har också gjort bort sig med sin enorma kaxighet):
-
år 2000 var jag och många andra på ett föredrag i Lund som hölls av dåvarande vd för Framtidsfabriken, Jonas Birgersson. Han sade bl a att han har en revolution på gång för Sverige (bredband), ritade rätt mycket på en whiteboard och jag minns inte riktigt följd-linjen på hans förklaringar, men han var mäkta stressad och otålig över Telia och andra stora tele-kommunikationsföretag.
Minns ett par repliker:
"Hur kan man ta betalt för tid?"
"Enkelt, Ockhams rakkniv!"
"Som ni ser, Ockhams rakkniv, igen!"
-
Sedan kom vissa enormt självsäkra angrepp på staden Malmö:
"Ja, man ser ju att tågen mest går till Lund och inte åt andra hållet, mot Malmö!"
"Jobbade en sommar på hemtjänsten i Malmö! Blä! Dit återvänder jag inte igen!"
-
Jaha, startkapitalet, tänkte jag. Det tjänades alltså i Malmö.
-
Sista repliken jag kommer ihåg:
"Jag är värd en sisådär... 27 miljarder, i runda slängar"
(Har berättat detta för min far som än idag kallar honom 27miljarders-killen)
-
Det var lite svårt att argumentera emot Jonas B, eftersom aktierna just var på toppen. Dessutom började nästan alla hans svar till åhörarfrågor med "Men det förstår man väl att...."
-
Wordcount 'Ockhams rakkniv': 6-7 gånger nämndes det nog, minst. Med stora utropstecken.
-
I pausen och efteråt frågade jag några IT-killar om Birgersson. Vad pysslar hans företag med?
"De gör hemsidor. Inget annat. Jag undrar hur det kommer att gå för de har ännu inte uppvisat minsta vinst".
-
Ja, sedan sjönk aktien som en sten etc etc
Jag vill inte ännu en gång gräva i andras olycka, så jag säger inte mer om Framfab. Numera har visst Birgersson något nytt och det går säkert hyfsat bra. Har inte koll på detta. Han och hans aktieägare lärde sig förmodligen en läxa. Önskar dem lycka till.
-
Vad jag ville ha sagt var att: det GÅR att använda uttrycket 'Ockhams rakkniv' uppåt väggarna vilseledande.
-
Wikipedia skriver om franciskanermunken William av Ockham
(1285-1348, född i Ockham, död i München):
"Utgångspunkten för hans tänkande är kritiken av den realistiska kunskapsteorin. Enligt Wilhelm av Ockham har allmänbegreppen ingen verklig existens utanför medvetandet och är bara tecken för tingen, inte tingen själva, se den så kallade universaliestriden"
-
Vad jag fastnade för var också hans tanke om gudsbevis:
"Guds existens kan enligt Ockhams syn inte omedelbart härledas ur gudsbegreppet, som Anselm av Canterbury försökt. Inte heller kan den bevisas kosmologiskt. Den enda kunskapskällan för att veta något om Gud är därför uppenbarelsen. Guds allmakt gör allting möjligt för honom"
-
Intressant

William av Ockham - blir ofta namedroppad

Ett namn som ofta nämns i vetenskaps- religions-, ekonomi- och mediedebatter i det moderna Svea konungarike,
är Ockham, i uttrycket 'Ockhams rakkniv'.

Uttrycket vill säga att man inte ska krångla till saker i onödan,
att man inte ska anta fler företeelser eller ting än nödvändigt för att förklara en observation. En utmärkt princip, inte minst om man har ont om tid och resurser.

Denna allmänna maxim har ställt till det lite i diskussioner, där folk självsäkert har slängt uttrycket i ansiktet på varandra:
"Men, hallå! Använd Ockhams rakkniv" eller "Enkelt! Ockhams rakkniv".
-
Och så har den andra parten antingen slutat argumentera eller kastat samma argument tillbaka. Ordet 'Ockham' har blivit offer för en sorts namedropping, inflation och vidskeplighet (man tror att man är säker och överlägsen, bara man nämner Ockham: Då förstår åhörarna att man ju står på vetenskapens sida. Dessutom förstår latmaskarna att man är på det enklas sida ;) ). Om man gör begreppet helt till sitt eget, kan man grumla sikten ordentligt för läsare/åhörare.
-
Orden 'Ockhams rakkniv' har sannerligen blivit ett tvättäkta debattknep.
-
Exempel
(hoppas inte Jonas Birgersson tar illa upp, undertecknad har också gjort bort sig med sin enorma kaxighet):
-
år 2000 var jag och många andra på ett föredrag i Lund som hölls av dåvarande vd för Framtidsfabriken, Jonas Birgersson. Han sade bl a att han har en revolution på gång för Sverige (bredband), ritade rätt mycket på en whiteboard och jag minns inte riktigt följd-linjen på hans förklaringar, men han var mäkta stressad och otålig över Telia och andra stora tele-kommunikationsföretag.
Minns ett par repliker:
"Hur kan man ta betalt för tid?"
"Enkelt, Ockhams rakkniv!"
"Som ni ser, Ockhams rakkniv, igen!"
-
Sedan kom vissa enormt självsäkra angrepp på staden Malmö:
"Ja, man ser ju att tågen mest går till Lund och inte åt andra hållet, mot Malmö!"
"Jobbade en sommar på hemtjänsten i Malmö! Blä! Dit återvänder jag inte igen!"
-
Jaha, startkapitalet, tänkte jag. Det tjänades alltså i Malmö.
-
Sista repliken jag kommer ihåg:
"Jag är värd en sisådär... 27 miljarder, i runda slängar"
(Har berättat detta för min far som än idag kallar honom 27miljarders-killen)
-
Det var lite svårt att argumentera emot Jonas B, eftersom aktierna just var på toppen. Dessutom började nästan alla hans svar till åhörarfrågor med "Men det förstår man väl att...."
-
Wordcount 'Ockhams rakkniv': 6-7 gånger nämndes det nog, minst. Med stora utropstecken.
-
I pausen och efteråt frågade jag några IT-killar om Birgersson. Vad pysslar hans företag med?
"De gör hemsidor. Inget annat. Jag undrar hur det kommer att gå för de har ännu inte uppvisat minsta vinst".
-
Ja, sedan sjönk aktien som en sten etc etc
Jag vill inte ännu en gång gräva i andras olycka, så jag säger inte mer om Framfab. Numera har visst Birgersson något nytt och det går säkert hyfsat bra. Har inte koll på detta. Han och hans aktieägare lärde sig förmodligen en läxa. Önskar dem lycka till.
-
Vad jag ville ha sagt var att: det GÅR att använda uttrycket 'Ockhams rakkniv' uppåt väggarna vilseledande.
-
Wikipedia skriver om franciskanermunken William av Ockham
(1285-1348, född i Ockham, död i München):
"Utgångspunkten för hans tänkande är kritiken av den realistiska kunskapsteorin. Enligt Wilhelm av Ockham har allmänbegreppen ingen verklig existens utanför medvetandet och är bara tecken för tingen, inte tingen själva, se den så kallade universaliestriden"
-
Vad jag fastnade för var också hans tanke om gudsbevis:
"Guds existens kan enligt Ockhams syn inte omedelbart härledas ur gudsbegreppet, som Anselm av Canterbury försökt. Inte heller kan den bevisas kosmologiskt. Den enda kunskapskällan för att veta något om Gud är därför uppenbarelsen. Guds allmakt gör allting möjligt för honom"
-
Intressant

Ännu ett citat sagt av citatmannen nr 1

Churchill tar proffs-pratarna i försvar:

"It's better to bla-bla-bla,

than to war-war-war"

Ännu ett citat sagt av citatmannen nr 1

Churchill tar proffs-pratarna i försvar:

"It's better to bla-bla-bla,

than to war-war-war"

Fridshälsningen - en syn

Tänkte berätta en liten anekdot om folk som kallas 'kyrkbänksnötare'.
För en vecka sedan var vi på en vanlig kvällsmässa i Lund. Dessa brukar vara ganska lugna och ge tid och plats för meditation & tyst bön. Föredrar dem helt klart framför söndagars högmässor med högljudda orglar som dränker församlingens egen sång. Men, men, jag får lära mig att uppskatta denna fest. Och de få gånger man sjungit solo har man mer än väl uppskattat ett försiktigt, dovt orgelkomp i bakgrunden. Dessutom blir jag glad då jag ser de andras glada leenden, för de flesta uppskattar verkligen orgeln och organisterna.
Nåväl, i onsdags...
...det kom några dominikan-nunnor på besök från klostret i Röglebäck (Södra Sandby). De är mycket uppskattade gäster och de sjunger fint.
-
För er som inte är kyrkvana kan jag berätta att ett av momenten på gudstjänster är att hela församlingen ber bönen Fader Vår/ Vår Fader. Precis efteråt kommer: fridshälsningen.
Det är då meningen att man skakar hand med folk som är runtomkring en och säger "Guds frid!" eller "Kristi frid!". Åt hälsandet brukar avsättas max en minut.
Nunnorna satt på en rad längst fram.
Jag märkte att de flesta av oss drog oss dit för att få hälsa på just dem.
-
Utom en liten tjej som gick bakåt istället, för att skaka hand med "de gamla vanliga". Gamlingarna, de lite trasiga, originalen...
Blev rörd då jag såg det. Dessa s k original, ofta med konstiga ljud och rörelser för sig, brukar stå längst bak, för att inte störa eller få tillsägelse från kyrkoherden.
-
Denna händelse var inte alls uppseendeväckande, men om jag ser den lilla tjejen igen, ska jag berätta för henne att jag insåg att hon agerat föredömligt.
-
-
Ett till erkännande:
Organisten brukar ofta, under nattvarden, spela något lugnt och meditativt stycke. det gillar jag.
-
Fotot är från karmelitklostret i Glumslöv (mellan Landskrona & Helsingborg), som vi hälsade på igår. Nunnorna bjöd på årlig storfika pga av festen Vår Fru av berget Karmel (beskriven av Charlotte-Therese). De vet hur man bakar. fantastiskt gott. Det var späckat med besökare, trots att man bara kunde tala med dessa nunnor genom galler. Det är de nunnor som beskrivs i svt-dokumentären Nunnan (2006).

Fridshälsningen - en syn

Tänkte berätta en liten anekdot om folk som kallas 'kyrkbänksnötare'.
För en vecka sedan var vi på en vanlig kvällsmässa i Lund. Dessa brukar vara ganska lugna och ge tid och plats för meditation & tyst bön. Föredrar dem helt klart framför söndagars högmässor med högljudda orglar som dränker församlingens egen sång. Men, men, jag får lära mig att uppskatta denna fest. Och de få gånger man sjungit solo har man mer än väl uppskattat ett försiktigt, dovt orgelkomp i bakgrunden. Dessutom blir jag glad då jag ser de andras glada leenden, för de flesta uppskattar verkligen orgeln och organisterna.
Nåväl, i onsdags...
...det kom några dominikan-nunnor på besök från klostret i Röglebäck (Södra Sandby). De är mycket uppskattade gäster och de sjunger fint.
-
För er som inte är kyrkvana kan jag berätta att ett av momenten på gudstjänster är att hela församlingen ber bönen Fader Vår/ Vår Fader. Precis efteråt kommer: fridshälsningen.
Det är då meningen att man skakar hand med folk som är runtomkring en och säger "Guds frid!" eller "Kristi frid!". Åt hälsandet brukar avsättas max en minut.
Nunnorna satt på en rad längst fram.
Jag märkte att de flesta av oss drog oss dit för att få hälsa på just dem.
-
Utom en liten tjej som gick bakåt istället, för att skaka hand med "de gamla vanliga". Gamlingarna, de lite trasiga, originalen...
Blev rörd då jag såg det. Dessa s k original, ofta med konstiga ljud och rörelser för sig, brukar stå längst bak, för att inte störa eller få tillsägelse från kyrkoherden.
-
Denna händelse var inte alls uppseendeväckande, men om jag ser den lilla tjejen igen, ska jag berätta för henne att jag insåg att hon agerat föredömligt.
-
-
Ett till erkännande:
Organisten brukar ofta, under nattvarden, spela något lugnt och meditativt stycke. det gillar jag.
-
Fotot är från karmelitklostret i Glumslöv (mellan Landskrona & Helsingborg), som vi hälsade på igår. Nunnorna bjöd på årlig storfika pga av festen Vår Fru av berget Karmel (beskriven av Charlotte-Therese). De vet hur man bakar. fantastiskt gott. Det var späckat med besökare, trots att man bara kunde tala med dessa nunnor genom galler. Det är de nunnor som beskrivs i svt-dokumentären Nunnan (2006).