Visar inlägg med etikett tvivel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tvivel. Visa alla inlägg

20 mars 2008

Tvivel

Har förut omnämnt Moder Teresas 50 år långa trostvivel....suck....bör ha varit extremt besvärligt för henne. "Trons natt" kan alltså vara i ett halvsekel. Mina djupa funderingar kring detta har kanske gett lite hopp och förståelse inför morgondagen: Långfredag.

När Jesus, på korset ropar ut till sin Fader: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"

Jag tänker att någon av de värsta plågorna här i livet måste vara känslan av övergivenhet, tvivlet på Guds närvaro, tvivlet på Hans existens, tvivlet på ett Himmelrike och att livet segrar till slut.
Liksom Jesus är 100 % Gud, så är han också 100 % människa, mer människa än någon annan:

Han tog alltså på sig alla lidanden som en människa kan känna, även tvivlet. På jorden var han inte allvetande.
Det Gud tillåter att vi utsätts för, har han även själv påtagit sig. Som kristen blir det alltså svårt att anklaga Gud för att sitta uppe i något moln och uppifrån bestämma över oss i sin bekvämlighet: Han vet nämligen hur vi har det, måste jag erkänna.

Kommer Moder Teresa att utropas till tvivlarens och den icke-troendes skyddspatron?



Tvivel: "Om samtal med ateister"

Dagens tips: "Korsvägen - en personlig betraktelse" (bloggen Art and Morality)

Photo credit: freefoto.com License type: by-nc-nd

Tvivel

Har förut omnämnt Moder Teresas 50 år långa trostvivel....suck....bör ha varit extremt besvärligt för henne. "Trons natt" kan alltså vara i ett halvsekel. Mina djupa funderingar kring detta har kanske gett lite hopp och förståelse inför morgondagen: Långfredag.

När Jesus, på korset ropar ut till sin Fader: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"

Jag tänker att någon av de värsta plågorna här i livet måste vara känslan av övergivenhet, tvivlet på Guds närvaro, tvivlet på Hans existens, tvivlet på ett Himmelrike och att livet segrar till slut.
Liksom Jesus är 100 % Gud, så är han också 100 % människa, mer människa än någon annan:

Han tog alltså på sig alla lidanden som en människa kan känna, även tvivlet. På jorden var han inte allvetande.
Det Gud tillåter att vi utsätts för, har han även själv påtagit sig. Som kristen blir det alltså svårt att anklaga Gud för att sitta uppe i något moln och uppifrån bestämma över oss i sin bekvämlighet: Han vet nämligen hur vi har det, måste jag erkänna.

Kommer Moder Teresa att utropas till tvivlarens och den icke-troendes skyddspatron?



Tvivel: "Om samtal med ateister"

Dagens tips: "Korsvägen - en personlig betraktelse" (bloggen Art and Morality)

Photo credit: freefoto.com License type: by-nc-nd

23 juli 2007

Om samtal med ateister

Ifall jag skulle säga att jag inte förstår hur det är att vara ateist, skulle jag hyckla och ljuga. Trots att jag alltid har påstått att jag tror på Gud har det samtidigt funnits tvivel. Varje dag, på något sätt (i alla fall i några minuter ;)). Hur vet jag det?
-
Jo, om man inte skulle tvivla skulle man konstant agera efter sitt hjärta, våga säga ifrån varje gång man märker att någon blir orättvist behandlad, våga åka och försöka rädda förföljda kristna i olika delar av världen. Att stå upp för olika svaga och förtryckta grupper. Våga be fler böner. Att inte jämt inta försvarsställning och att undvika att anta 'gruppens jargong'. Vara helt fredlig. Vända andra kinden till.
Tänk om man vågade.
-
Ingen troende människa är perfekt och därför kan inte heller vår tro vara perfekt och kontinuerlig.
-
Påven Benediktus säger att det vi har gemensamt med ateister, är tvivlet.
Försöker att ödmjukt minnas detta. Jag är aldrig väsensskild från en icke-troende. Hur mycket tror undertecknad?: Jag brukar säga att målet för min dag är Gud och tron på Honom.
-
Jag förstår en del av de ateistiska naturvetarnas rop till samhället:
"Glöm inte sanningen! Blunda inte för labb-resultat, enkäter, forskningsrön (de som inte är fuskresultat). Vi är rädda att religiösa ska göra det! Vi är rädda att vi och samhället ska missa någon viktig information, t ex om jordens historia, samt om viktiga läkemedel!
-
Jag lovar er: en sann kristen vetenskapsman/journalist/skollärare kommer INTE att 'synda mot ljuset', utan acceptera det hon ser, upptäcker, beräknar. Hon letar också efter sanningen. Han/hon tror att Gud är målet för sanningen. Men jag vill inte slänga ut okvädningsord mot kreationistiska medkristna. Jag tror att man kan komma väldans långt med respektfulla och återkommande samtal, samt övertalning.
-
Av någon anledning blir denna fråga så invecklad och röster höjs lite väl mycket i tv-debatter, att jag föredrar att hålla diskussionen på nätet. Jag blir på något märkligt sätt läst/lyssnad på trots min tro på den Treenige Guden.
-
Och existentiella frågor - som mer handlar om syfte och mål än händelseförlopp - verkar intressera de allra flesta av oss.
På bloggtoppen.se finns kategorin filosofi/religion.
En stor andel av de anmälda bloggarna skrivs av icke-religiösa.
Filosofi/religion på bloggtoppen.se: a hot place, tydligen!
-

Photo source: http://www.merlepeek.com/

Om samtal med ateister

Ifall jag skulle säga att jag inte förstår hur det är att vara ateist, skulle jag hyckla och ljuga. Trots att jag alltid har påstått att jag tror på Gud har det samtidigt funnits tvivel. Varje dag, på något sätt (i alla fall i några minuter ;)). Hur vet jag det?
-
Jo, om man inte skulle tvivla skulle man konstant agera efter sitt hjärta, våga säga ifrån varje gång man märker att någon blir orättvist behandlad, våga åka och försöka rädda förföljda kristna i olika delar av världen. Att stå upp för olika svaga och förtryckta grupper. Våga be fler böner. Att inte jämt inta försvarsställning och att undvika att anta 'gruppens jargong'. Vara helt fredlig. Vända andra kinden till.
Tänk om man vågade.
-
Ingen troende människa är perfekt och därför kan inte heller vår tro vara perfekt och kontinuerlig.
-
Påven Benediktus säger att det vi har gemensamt med ateister, är tvivlet.
Försöker att ödmjukt minnas detta. Jag är aldrig väsensskild från en icke-troende. Hur mycket tror undertecknad?: Jag brukar säga att målet för min dag är Gud och tron på Honom.
-
Jag förstår en del av de ateistiska naturvetarnas rop till samhället:
"Glöm inte sanningen! Blunda inte för labb-resultat, enkäter, forskningsrön (de som inte är fuskresultat). Vi är rädda att religiösa ska göra det! Vi är rädda att vi och samhället ska missa någon viktig information, t ex om jordens historia, samt om viktiga läkemedel!
-
Jag lovar er: en sann kristen vetenskapsman/journalist/skollärare kommer INTE att 'synda mot ljuset', utan acceptera det hon ser, upptäcker, beräknar. Hon letar också efter sanningen. Han/hon tror att Gud är målet för sanningen. Men jag vill inte slänga ut okvädningsord mot kreationistiska medkristna. Jag tror att man kan komma väldans långt med respektfulla och återkommande samtal, samt övertalning.
-
Av någon anledning blir denna fråga så invecklad och röster höjs lite väl mycket i tv-debatter, att jag föredrar att hålla diskussionen på nätet. Jag blir på något märkligt sätt läst/lyssnad på trots min tro på den Treenige Guden.
-
Och existentiella frågor - som mer handlar om syfte och mål än händelseförlopp - verkar intressera de allra flesta av oss.
På bloggtoppen.se finns kategorin filosofi/religion.
En stor andel av de anmälda bloggarna skrivs av icke-religiösa.
Filosofi/religion på bloggtoppen.se: a hot place, tydligen!
-

Photo source: http://www.merlepeek.com/
eXTReMe Tracker