I lördags lyckades jag sjunga en psaltarpsalm på mina vänners bröllopsgudstjänst (en svensk-ungersk kille, M & en filippinsk tjej, B), men jag hade en proffsig församling till min hjälp som sjöng refrängen. Och organisten spelade en av världens bästa tunes: Bachs "Air". Samt "Ave Maria" av Schubert. De filippinska kvinnliga gästerna hade så vackra och färggranna klänningar på sig. Så söta. Efteråt bjöds vi till lilla kinesiska restaurangen Golden Horse (Malmö). Stor reklam till dem!Vi var ca 50 gäster och fyllde därmed restaurangen till bristningsgränsen.
De serverade en femrätters middag, och hade två små rätter kvar i köket som de inte hann ge oss för att talen som hölls var så långa och känslosamma. Personalen frågade flera gånger om vi ville ha mer vin, kaffe, läsk etc. Jag skriver detta nästan med tårar i ögonen, för de var så duktiga på restaurangen (magen blev glad!) och flera av oss åt tills vi fick magont.
Det blev inte plats kvar för att äta upp bröllopstårtbiten. Jag förstår att detta inte var billigt för brudparet, men jag gissar att det är svårt att få sådan restaurangservice, även om man skulle fläka upp 100 000 kr! :)
-
Talarna vid borden hade tårar i ögonen när de förklarade vilka goda vänner och familjemedlemmar B & M är.
Värdinnan - the toast-mistress - tyckte att det blev en kraftig övervikt av talare från brudens håll, så hon bad Ms familj att säga nå't. De var blyga och tysta så då rev jag av ett av historiens kortaste tal (som i sin tur hänvisade till ett annat tal). Det handlade om ett bröllop i Göteborg där jag hörde den otroligt tystlåtne och modeste fadern till brudgummen viska fram två meningar till den nyblivna svärdottern:
"Välkommen till familjen. Jag hoppas han kan göra dig lycklig"
-
:)
2 kommentarer:
Jag har varit med om ett, i övrigt väldigt trevligt, bröllop där så många talare var anmälda att talen satte i gång efter förrätten och fortsatte under huvudrätten. Jag satt och tyckte det var synd att den utsökta fisken låg och kallnade framför näsan(och magen) på mig, medan jag lyssnade på berättelser från brudparets barndom och inte kände att jag kunde äta. Ingen annan åt ju, det hade ju inte varit så artigt...
Monica
Vi var fräcka av oss och åt trots talen. Brudens systrar var ganska nyanlända i Sverige (bröllopet hölls på engelska) och hade spenderat hela morgonen med att fixa hennes hår. De var varghungriga.
Hoppas du fick mat till slut den kvällen :)
Skicka en kommentar