...it would look good on your resumé, but not on mine.....

Vad sägs om att börja året med lite gnäll?
Tänkte ta upp en liten spaning jag haft angående starke religionskritikern Richard Dawkins.
Kanske är detaljerna och namnen nedan inte helt korrekta, men det spelar inte så stor roll för sammanhanget, ni får väl rätta mig.

Kristne filosofen William Craig ska visst ha bett Dawkins om en debatt för några år sedan, men då blivit nekad med hänvisningen: "It would look good on your resumé but not on mine", dvs det skulle öka på Craigs meriter, men inte på Dawkins'.
Jag förstår innebörden: Om man framför kristna ståndpunkter i den allmänna intellektuella debatten, så får de intellektuellt erkännande.

Min spaning är följande: jag har sett en del Dawkins-program på bl a Kunskapskanalen, där han intervjuar och debatterar med diverse lunatics/"särlingar" som använder ordet Gud, till höger och vänster, 6000-års-kreationister, fundamentalister i Mellanöstern, galna predikanter i USA, etc...

Att ha tv-sända samtal med dessa var visst inga problem för Dawkins. Det såg inte illa ut på hans resumé-lista, tänker han säkert.
Vad som ser illa ut är att han i sina kristendomskritiska program inte tar med en utlovad dialog med filosofen Alister McGrath, samt andra intellektuella kristna: Det får Dawkins att i mina ögon framstå som någon som är rädd att visa upp intellektuella religiösa i tv: Det skulle inte ge så mycket vatten på hans egen kvarn.

Intervjuer av Aftonbladet-typ är nog mer Dawkins' melodi?

...it would look good on your resumé, but not on mine.....

Vad sägs om att börja året med lite gnäll?
Tänkte ta upp en liten spaning jag haft angående starke religionskritikern Richard Dawkins.
Kanske är detaljerna och namnen nedan inte helt korrekta, men det spelar inte så stor roll för sammanhanget, ni får väl rätta mig.

Kristne filosofen William Craig ska visst ha bett Dawkins om en debatt för några år sedan, men då blivit nekad med hänvisningen: "It would look good on your resumé but not on mine", dvs det skulle öka på Craigs meriter, men inte på Dawkins'.
Jag förstår innebörden: Om man framför kristna ståndpunkter i den allmänna intellektuella debatten, så får de intellektuellt erkännande.

Min spaning är följande: jag har sett en del Dawkins-program på bl a Kunskapskanalen, där han intervjuar och debatterar med diverse lunatics/"särlingar" som använder ordet Gud, till höger och vänster, 6000-års-kreationister, fundamentalister i Mellanöstern, galna predikanter i USA, etc...

Att ha tv-sända samtal med dessa var visst inga problem för Dawkins. Det såg inte illa ut på hans resumé-lista, tänker han säkert.
Vad som ser illa ut är att han i sina kristendomskritiska program inte tar med en utlovad dialog med filosofen Alister McGrath, samt andra intellektuella kristna: Det får Dawkins att i mina ögon framstå som någon som är rädd att visa upp intellektuella religiösa i tv: Det skulle inte ge så mycket vatten på hans egen kvarn.

Intervjuer av Aftonbladet-typ är nog mer Dawkins' melodi?

"Argument" om politisk korrekthet....

"Jag tycker si och så, för jag vill inte vara politiskt korrekt. Jag är trött på politisk korrekthet"

.....är inget argument i sig, för ens ståndpunkt.

Bättre kan man väl allt?

Andra uttalanden som är släkt med ovanstående:

"I Sverige finns det visst bara plats för en åsikt åt gången"
"Alla måste inte tycka likadant, så jag anser minsann följande:......"

Hoppas folk motiverar sina åsikter med lite mer substans än bara trots-argumentet. Eller vad säger ni?


Photo description: A group of puffins (lunnefåglar), one with spread wings (photo taken n. Farne Islands, England) Author: Matthias Meckel, Permission(Reusing this image): GNU FDL

"Argument" om politisk korrekthet....

"Jag tycker si och så, för jag vill inte vara politiskt korrekt. Jag är trött på politisk korrekthet"

.....är inget argument i sig, för ens ståndpunkt.

Bättre kan man väl allt?

Andra uttalanden som är släkt med ovanstående:

"I Sverige finns det visst bara plats för en åsikt åt gången"
"Alla måste inte tycka likadant, så jag anser minsann följande:......"

Hoppas folk motiverar sina åsikter med lite mer substans än bara trots-argumentet. Eller vad säger ni?


Photo description: A group of puffins (lunnefåglar), one with spread wings (photo taken n. Farne Islands, England) Author: Matthias Meckel, Permission(Reusing this image): GNU FDL

Skenande blodtryck i nätdebatter....

.....börjar helt oskyldigt med att man känner att "någon har fel, ute på internet". Jag måste rätta personen, så att inte andra läsare får fel uppfattning om hur saker och ting verkligen förhåller sig! Nu med en gång!

Men när det hettar till och man börjar anklaga varandra(s argument) för att vara knäppa/idiotiska, så sker en liten sak som påminner om speldjävulen, har jag märkt..... man kan kalla fenomenet prestige-trollet. Det kommer smygande....

Den ena parten märker inte att skrupler lyser med sin frånvaro hos den andra, samt att den andra verkar ha hur mycket tid som helst. Ingen syssla på dagarna?

Och så ödslar man onödig tiddeli-tid på denna omogna individ, för man vill inte att h*n får sista ordet inför andra läsare..... men vakna lite här, kära vänner:

Den jobbigaste typen kommer alltid att skriva sista ordet. Inse. Även i en fysikdiskussion på nätet mellan en fysikprofessor och en omogen troublemaker, så kommer troublemakern att 'vinna', det vill säga: fläka upp sista kommentaren, för h*n har förmodligen inget annat för sig.

Ju snabbare man inser detta, och ger den andre sista ordet, desto bättre för en själv: man sparar tid till arbete/studier/familj/livet, samt återfår normalt blodtryck.

En gång för ett år sedan skrev någon
"Ja, men du är ju en idiot som säger...." Jag svarade ungefär
"Vet nu inte vad jag ska säga. Jag blev lite tyst ett tag. Tack för dina synpunkter"
därför att jag omedelbart förstod att häftiga debatter inte var något för mig, inget jag var bra på. Jag är inte kvick nog, inte smart nog, dessutom har jag principer om vilka ord jag använder. Dessa principer och spärrar har uppenbarligen inte motparten.
Dessutom är erfarenheten att påpekar man den andres glåpord, får man "vadå, har jag inte rätt att säga vad jag vill?", och mer maraton-tjafs, tillbaka.

Och det är en grov missuppfattning att anta att troublemakern är av tuffare virke/mer hårdhudad, än man själv är:
skulle h*n inte känna sig sårad/förolämpad, etc, så skulle h*n aldrig använda glåpord, eller vara så energisk med att svara tillbaks hela tiden. Har ni tänkt på det?

Det är skrupler h*n saknar. Inte känslor.

Nästa gång ni tappar tålamodet och känner "system overloaded", pröva med att ge den andre sista ordet, och tänk för er själv "Tja, h*n har nog ändå inget annat att pyssla med i livet än detta bråk"

:)

Ps. Helgardering: Långa intressanta diskussioner är däremot spännande. Lite polemik ska man väl tåla, bara man låter hälsan få leva ifred.


Photo Description: American Pipit / Anthus rubescens På svenska: Hedpiplärka
Author: Wolfgang Wander, Licensing: GNU Free Documentation license,

Skenande blodtryck i nätdebatter....

.....börjar helt oskyldigt med att man känner att "någon har fel, ute på internet". Jag måste rätta personen, så att inte andra läsare får fel uppfattning om hur saker och ting verkligen förhåller sig! Nu med en gång!

Men när det hettar till och man börjar anklaga varandra(s argument) för att vara knäppa/idiotiska, så sker en liten sak som påminner om speldjävulen, har jag märkt..... man kan kalla fenomenet prestige-trollet. Det kommer smygande....

Den ena parten märker inte att skrupler lyser med sin frånvaro hos den andra, samt att den andra verkar ha hur mycket tid som helst. Ingen syssla på dagarna?

Och så ödslar man onödig tiddeli-tid på denna omogna individ, för man vill inte att h*n får sista ordet inför andra läsare..... men vakna lite här, kära vänner:

Den jobbigaste typen kommer alltid att skriva sista ordet. Inse. Även i en fysikdiskussion på nätet mellan en fysikprofessor och en omogen troublemaker, så kommer troublemakern att 'vinna', det vill säga: fläka upp sista kommentaren, för h*n har förmodligen inget annat för sig.

Ju snabbare man inser detta, och ger den andre sista ordet, desto bättre för en själv: man sparar tid till arbete/studier/familj/livet, samt återfår normalt blodtryck.

En gång för ett år sedan skrev någon
"Ja, men du är ju en idiot som säger...." Jag svarade ungefär
"Vet nu inte vad jag ska säga. Jag blev lite tyst ett tag. Tack för dina synpunkter"
därför att jag omedelbart förstod att häftiga debatter inte var något för mig, inget jag var bra på. Jag är inte kvick nog, inte smart nog, dessutom har jag principer om vilka ord jag använder. Dessa principer och spärrar har uppenbarligen inte motparten.
Dessutom är erfarenheten att påpekar man den andres glåpord, får man "vadå, har jag inte rätt att säga vad jag vill?", och mer maraton-tjafs, tillbaka.

Och det är en grov missuppfattning att anta att troublemakern är av tuffare virke/mer hårdhudad, än man själv är:
skulle h*n inte känna sig sårad/förolämpad, etc, så skulle h*n aldrig använda glåpord, eller vara så energisk med att svara tillbaks hela tiden. Har ni tänkt på det?

Det är skrupler h*n saknar. Inte känslor.

Nästa gång ni tappar tålamodet och känner "system overloaded", pröva med att ge den andre sista ordet, och tänk för er själv "Tja, h*n har nog ändå inget annat att pyssla med i livet än detta bråk"

:)

Ps. Helgardering: Långa intressanta diskussioner är däremot spännande. Lite polemik ska man väl tåla, bara man låter hälsan få leva ifred.


Photo Description: American Pipit / Anthus rubescens På svenska: Hedpiplärka
Author: Wolfgang Wander, Licensing: GNU Free Documentation license,

Dymmelonsdag - utan ad hominem?

....försöker att fixa en glåpords-befriad plats på det skeptiska debattforumet Vetenskap och Folkbildning. Får se hur det går:
Ämnet: "Varför anses det oförnuftigt att tro på Gud?"

Jag tar förresten emot alla möjliga tips på argument, på vägen :)

Annars kan man spana in kristna Credoakademiens diskussion om
"Det ontologiska Gudsbeviset" . Mycket intressant.

Uppdatering:
Zoltan: Argument för Guds existens - Del1: Slumpen

Fotnot 1: Ad hominem-argument = personangrepp
Fotnot 2: Dymmelonsdag är det kristna namnet på denna dag, som föregår Skärtorsdagen.

Foto: freefoto.com License type: by-nc-nd

Dymmelonsdag - utan ad hominem?

....försöker att fixa en glåpords-befriad plats på det skeptiska debattforumet Vetenskap och Folkbildning. Får se hur det går:
Ämnet: "Varför anses det oförnuftigt att tro på Gud?"

Jag tar förresten emot alla möjliga tips på argument, på vägen :)

Annars kan man spana in kristna Credoakademiens diskussion om
"Det ontologiska Gudsbeviset" . Mycket intressant.

Uppdatering:
Zoltan: Argument för Guds existens - Del1: Slumpen

Fotnot 1: Ad hominem-argument = personangrepp
Fotnot 2: Dymmelonsdag är det kristna namnet på denna dag, som föregår Skärtorsdagen.

Foto: freefoto.com License type: by-nc-nd

Lördagsfråga... Hur gör ni?

Ofta när man är mitt i en debatt eller ens ståndpunkt/tro blir angripen av omgivning, vänner, media, så känner man sig aningen ensam och i akut bekräftelsebehov ;)

"Var är mina gelikar när Gudstron blir angripen?" "Var är prästerna och kändisarna i denna diskussion...." "Varför gör de inget?" , etc etc

Vad man då inte förstår är t ex att ens vänner och allierade kanske är mer visa och "ekonomiskt" väljer sina strider. Tystnad behöver inte alltid betyda feghet.

En annan omständighet man lätt glömmer, är den motsvarande: ibland har andra debattörer undrat varför jag inte uttalat mig, och då har man ju alltid sina randiga skäl, tycker man...

.....min fråga är nu:

Hur gör ni i debatter? Avslöja gärna ett debattknep, något ni betonar extra mycket, då er livssyn eller kyrka blir angripen. Vad säger ni exempelvis till den som undrar varför ni tror på något "så vidskepligt som en god Gud?"

.

Ps. Ett av mina tuffaste knep, som jag tyvärr inte alltid lyckas följa, är att, speciellt då det tjatas för mycket, helt enkelt ge de andra sista ordet. Det är egentligen enda valet, då man inte hinner göra mer, men det ger den andre massor med tid att begrunda samtalet.

photo credit: http://www.freefoto.com/

Lördagsfråga... Hur gör ni?

Ofta när man är mitt i en debatt eller ens ståndpunkt/tro blir angripen av omgivning, vänner, media, så känner man sig aningen ensam och i akut bekräftelsebehov ;)

"Var är mina gelikar när Gudstron blir angripen?" "Var är prästerna och kändisarna i denna diskussion...." "Varför gör de inget?" , etc etc

Vad man då inte förstår är t ex att ens vänner och allierade kanske är mer visa och "ekonomiskt" väljer sina strider. Tystnad behöver inte alltid betyda feghet.

En annan omständighet man lätt glömmer, är den motsvarande: ibland har andra debattörer undrat varför jag inte uttalat mig, och då har man ju alltid sina randiga skäl, tycker man...

.....min fråga är nu:

Hur gör ni i debatter? Avslöja gärna ett debattknep, något ni betonar extra mycket, då er livssyn eller kyrka blir angripen. Vad säger ni exempelvis till den som undrar varför ni tror på något "så vidskepligt som en god Gud?"

.

Ps. Ett av mina tuffaste knep, som jag tyvärr inte alltid lyckas följa, är att, speciellt då det tjatas för mycket, helt enkelt ge de andra sista ordet. Det är egentligen enda valet, då man inte hinner göra mer, men det ger den andre massor med tid att begrunda samtalet.

photo credit: http://www.freefoto.com/

William av Ockham - blir ofta namedroppad

Ett namn som ofta nämns i vetenskaps- religions-, ekonomi- och mediedebatter i det moderna Svea konungarike,
är Ockham, i uttrycket 'Ockhams rakkniv'.

Uttrycket vill säga att man inte ska krångla till saker i onödan,
att man inte ska anta fler företeelser eller ting än nödvändigt för att förklara en observation. En utmärkt princip, inte minst om man har ont om tid och resurser.

Denna allmänna maxim har ställt till det lite i diskussioner, där folk självsäkert har slängt uttrycket i ansiktet på varandra:
"Men, hallå! Använd Ockhams rakkniv" eller "Enkelt! Ockhams rakkniv".
-
Och så har den andra parten antingen slutat argumentera eller kastat samma argument tillbaka. Ordet 'Ockham' har blivit offer för en sorts namedropping, inflation och vidskeplighet (man tror att man är säker och överlägsen, bara man nämner Ockham: Då förstår åhörarna att man ju står på vetenskapens sida. Dessutom förstår latmaskarna att man är på det enklas sida ;) ). Om man gör begreppet helt till sitt eget, kan man grumla sikten ordentligt för läsare/åhörare.
-
Orden 'Ockhams rakkniv' har sannerligen blivit ett tvättäkta debattknep.
-
Exempel
(hoppas inte Jonas Birgersson tar illa upp, undertecknad har också gjort bort sig med sin enorma kaxighet):
-
år 2000 var jag och många andra på ett föredrag i Lund som hölls av dåvarande vd för Framtidsfabriken, Jonas Birgersson. Han sade bl a att han har en revolution på gång för Sverige (bredband), ritade rätt mycket på en whiteboard och jag minns inte riktigt följd-linjen på hans förklaringar, men han var mäkta stressad och otålig över Telia och andra stora tele-kommunikationsföretag.
Minns ett par repliker:
"Hur kan man ta betalt för tid?"
"Enkelt, Ockhams rakkniv!"
"Som ni ser, Ockhams rakkniv, igen!"
-
Sedan kom vissa enormt självsäkra angrepp på staden Malmö:
"Ja, man ser ju att tågen mest går till Lund och inte åt andra hållet, mot Malmö!"
"Jobbade en sommar på hemtjänsten i Malmö! Blä! Dit återvänder jag inte igen!"
-
Jaha, startkapitalet, tänkte jag. Det tjänades alltså i Malmö.
-
Sista repliken jag kommer ihåg:
"Jag är värd en sisådär... 27 miljarder, i runda slängar"
(Har berättat detta för min far som än idag kallar honom 27miljarders-killen)
-
Det var lite svårt att argumentera emot Jonas B, eftersom aktierna just var på toppen. Dessutom började nästan alla hans svar till åhörarfrågor med "Men det förstår man väl att...."
-
Wordcount 'Ockhams rakkniv': 6-7 gånger nämndes det nog, minst. Med stora utropstecken.
-
I pausen och efteråt frågade jag några IT-killar om Birgersson. Vad pysslar hans företag med?
"De gör hemsidor. Inget annat. Jag undrar hur det kommer att gå för de har ännu inte uppvisat minsta vinst".
-
Ja, sedan sjönk aktien som en sten etc etc
Jag vill inte ännu en gång gräva i andras olycka, så jag säger inte mer om Framfab. Numera har visst Birgersson något nytt och det går säkert hyfsat bra. Har inte koll på detta. Han och hans aktieägare lärde sig förmodligen en läxa. Önskar dem lycka till.
-
Vad jag ville ha sagt var att: det GÅR att använda uttrycket 'Ockhams rakkniv' uppåt väggarna vilseledande.
-
Wikipedia skriver om franciskanermunken William av Ockham
(1285-1348, född i Ockham, död i München):
"Utgångspunkten för hans tänkande är kritiken av den realistiska kunskapsteorin. Enligt Wilhelm av Ockham har allmänbegreppen ingen verklig existens utanför medvetandet och är bara tecken för tingen, inte tingen själva, se den så kallade universaliestriden"
-
Vad jag fastnade för var också hans tanke om gudsbevis:
"Guds existens kan enligt Ockhams syn inte omedelbart härledas ur gudsbegreppet, som Anselm av Canterbury försökt. Inte heller kan den bevisas kosmologiskt. Den enda kunskapskällan för att veta något om Gud är därför uppenbarelsen. Guds allmakt gör allting möjligt för honom"
-
Intressant

William av Ockham - blir ofta namedroppad

Ett namn som ofta nämns i vetenskaps- religions-, ekonomi- och mediedebatter i det moderna Svea konungarike,
är Ockham, i uttrycket 'Ockhams rakkniv'.

Uttrycket vill säga att man inte ska krångla till saker i onödan,
att man inte ska anta fler företeelser eller ting än nödvändigt för att förklara en observation. En utmärkt princip, inte minst om man har ont om tid och resurser.

Denna allmänna maxim har ställt till det lite i diskussioner, där folk självsäkert har slängt uttrycket i ansiktet på varandra:
"Men, hallå! Använd Ockhams rakkniv" eller "Enkelt! Ockhams rakkniv".
-
Och så har den andra parten antingen slutat argumentera eller kastat samma argument tillbaka. Ordet 'Ockham' har blivit offer för en sorts namedropping, inflation och vidskeplighet (man tror att man är säker och överlägsen, bara man nämner Ockham: Då förstår åhörarna att man ju står på vetenskapens sida. Dessutom förstår latmaskarna att man är på det enklas sida ;) ). Om man gör begreppet helt till sitt eget, kan man grumla sikten ordentligt för läsare/åhörare.
-
Orden 'Ockhams rakkniv' har sannerligen blivit ett tvättäkta debattknep.
-
Exempel
(hoppas inte Jonas Birgersson tar illa upp, undertecknad har också gjort bort sig med sin enorma kaxighet):
-
år 2000 var jag och många andra på ett föredrag i Lund som hölls av dåvarande vd för Framtidsfabriken, Jonas Birgersson. Han sade bl a att han har en revolution på gång för Sverige (bredband), ritade rätt mycket på en whiteboard och jag minns inte riktigt följd-linjen på hans förklaringar, men han var mäkta stressad och otålig över Telia och andra stora tele-kommunikationsföretag.
Minns ett par repliker:
"Hur kan man ta betalt för tid?"
"Enkelt, Ockhams rakkniv!"
"Som ni ser, Ockhams rakkniv, igen!"
-
Sedan kom vissa enormt självsäkra angrepp på staden Malmö:
"Ja, man ser ju att tågen mest går till Lund och inte åt andra hållet, mot Malmö!"
"Jobbade en sommar på hemtjänsten i Malmö! Blä! Dit återvänder jag inte igen!"
-
Jaha, startkapitalet, tänkte jag. Det tjänades alltså i Malmö.
-
Sista repliken jag kommer ihåg:
"Jag är värd en sisådär... 27 miljarder, i runda slängar"
(Har berättat detta för min far som än idag kallar honom 27miljarders-killen)
-
Det var lite svårt att argumentera emot Jonas B, eftersom aktierna just var på toppen. Dessutom började nästan alla hans svar till åhörarfrågor med "Men det förstår man väl att...."
-
Wordcount 'Ockhams rakkniv': 6-7 gånger nämndes det nog, minst. Med stora utropstecken.
-
I pausen och efteråt frågade jag några IT-killar om Birgersson. Vad pysslar hans företag med?
"De gör hemsidor. Inget annat. Jag undrar hur det kommer att gå för de har ännu inte uppvisat minsta vinst".
-
Ja, sedan sjönk aktien som en sten etc etc
Jag vill inte ännu en gång gräva i andras olycka, så jag säger inte mer om Framfab. Numera har visst Birgersson något nytt och det går säkert hyfsat bra. Har inte koll på detta. Han och hans aktieägare lärde sig förmodligen en läxa. Önskar dem lycka till.
-
Vad jag ville ha sagt var att: det GÅR att använda uttrycket 'Ockhams rakkniv' uppåt väggarna vilseledande.
-
Wikipedia skriver om franciskanermunken William av Ockham
(1285-1348, född i Ockham, död i München):
"Utgångspunkten för hans tänkande är kritiken av den realistiska kunskapsteorin. Enligt Wilhelm av Ockham har allmänbegreppen ingen verklig existens utanför medvetandet och är bara tecken för tingen, inte tingen själva, se den så kallade universaliestriden"
-
Vad jag fastnade för var också hans tanke om gudsbevis:
"Guds existens kan enligt Ockhams syn inte omedelbart härledas ur gudsbegreppet, som Anselm av Canterbury försökt. Inte heller kan den bevisas kosmologiskt. Den enda kunskapskällan för att veta något om Gud är därför uppenbarelsen. Guds allmakt gör allting möjligt för honom"
-
Intressant