Varför gör abortdebatten så ont?Är svaret på frågan verkligen så enkelt, som vissa
abortmotståndare säger: Därför att det handlar om
liv och död ? Jag vill här presentera några punkter som
skulle hjälpa till med trovärdigheten i diskussionen:
En hederlig abortmotståndare bör:
1. Personligen sitta barnvakt åt andras barn minst ett par
gånger om året. Denna första punkt är ytterst viktig.
2. Tänka på möjligheten att adoptera ett barn, som t ex en ensam ung mamma
inte orkar/har råd med att ta hand om.
3. Gå med i en organisation som hjälper till med dagisplatser och nattdagis.
4. Aktivt umgås med handikappade/rörelsehindrade/downs syndrom-are, för att
visa andra och sig själv att man vet vad man talar om: Dessa personer har ett stort
livsvärde och är viktiga för världen.
5. ...vara en envis pacifist som visar motstånd mot krig, våld och dödande.
6. Sluta med sura blickar och diverse gliringar mot tonårsmammor/pappor med
barnvagnar på bussen, som råkar fumla med växelpengar, biljetter eller bussdörrar.
Dessa tonårsföräldrar har tydligen inte gjort abort.
7. Att på praktiska vis ge signalen "Vårt samhälle välkomnar ditt/ert barn till livet
och världen"
Dessa åtgärder ser jag som precis lika viktiga som diverse lagändringar.
Själv tycker jag det känns onödigt med abort (förutom vid fara för moderns liv, incest,
våldtäkt), men manifesterar det inte genom aktivitet och demonstrationer, därför att
det var längesen jag satt barnvakt och jag är själv inte med i någon organisation som
hjälper till med barnpasning/adoption. Då känns det väldigt teoretiskt, som om man sade
till kvinnan:
"Föd barnet, men vi ger dig ingen hjälp"
Som om "Välkommen till världen" bara var lip service.
ps.
svd brännpunkt
Links to this post from:
Ett djupt sår i samhället (Ave Maris Stella)
20 kommentarer:
Abortfrågan är verkligen inte lätt. Men tänk om motståndarna faktiskt la all sin energi på att göra vår värld och vårt samhälle bättre så att det fanns bättre förutsättningar att leva i med barn. Har inte tänkt i de banorna förr, men det är ju helt riktigt!
Bra inlägg!
Jag känner inte till någon organisation som bedriver all den verksamhet som du efterfrågar, men om du startar en, eller tipsar om någon existerande, så hjälper jag gärna till!
Tycker även att det är jättebra med kristna organisationer som hjälper invandrarbarn och barn med lässvårigheter med läxläsning. Det är precis sådant som vi kristna skall ägna oss åt!
"Som om "Välkommen till världen" bara var lip service."
Jättebra vinkling!
Men ett litet tillägg:
Sverige är ett mycket barnvänligt land (i jämförelse med andra)
Också ett väldigt "ensamma mamman"-vänligt land, (i jämförelse med andra).
Säger dock inte att det är lätt.
Jag måste säga att innan jag fick barn hade jag nog minimal förståelse för hur det var att ha barn. Och jag jobbade som socialsekreterare! Nu jobbar jag inte, med tycker mig ha kommit närmare förståelse än någonsin tidigare.
Ett mycket bra inlägg!
Den vinklingen har jag inte haft själv tidigare. Tack!
Skulle vilja lägga till en sak om det här med att vi ska välkomna barn och vara hjälpsamma, stötta småbarnsföräldrar och sånt - jättebra.
Eftersom jag har två döttrar så har jag ofta stött på den här sexmentaliteten. Tycker det är för hemskt att tolvåringar "tvingas" att klä sig sexigt och hela deras utseende fokuseras på idoler.
Och då är man inne på det här om "valfrihet" den som alla skriker efter o tycker är så bra. Men den finns ju i praktiken inte om ungdomarna inte vill bli mobbade. De kan egentligen bara "välja själv" att klä sig som alla andra. Konsekvenserna blir att de går omkring o ser ut som om dom trånar efter karlar - det är så hemskt!
Såååå.... bort med all sexfixering, alltså och låt barn vara barn. Vi vuxna måste sätta gränser och inte låta tonårsbarnen "bestämma själva"för de väljer i praktiken på att bli våldtagen o utnyttjade idag eller imorgon. Och det är absurt när läkare skriver ut p-piller till flickor under 15 år och att föräldrar tycker det är okej.
Så vi bör nog också välkomna tolvåringar att fortsätta att vara barn - inte välkomna att de blir gravida.
Jag tycker inte det är att moralisera utan att bry sig om de barn vi redan har.
Blir glad att du skriver om det här, jätteviktigt ! Ha en skön helg!
Bra inlägg!
Tycker om ditt inlägg... För visst är det lätt att tala om för alla vad dom ska göra - men ingen är beredd att ta konsekvensen av det...
Vill inte vara polemisk. Men en liten fråga bara: Vem tar konsekvenserna av 100 aborter om dagen, året runt, vardag som helgdag? jag menar - det kunde ju väl vara dessa som skulle ta hand om oss den dagen vi måste matas och bytas på.
Aquinas:
En av mina vänner som är abortmotståndare påpekade att "det saknas 100 arbetare om dagen" inte riktigt funkar som argument:
Om dessa kvinnor födde sina barn, skulle de kanske tänka igen innan de skaffade fler. Vet ej, men det var en synpunkt.
Han menade att det är bättre att kämpa för just dessa individer, som är oersättliga, för man vet inte om Sveriges befolkning hade varit högre om dessa aborter inte utförts.
Instämmer med klungan: En mycket bra vinkling. Själv tycker jag att den mest intressanta sortens abortmotståndare finns i den kristna högern i USA. Abort är synd, men krig är kul och att steka sina egna medborgare i elektriska stolen går utmärkt. Har någon av dem tänkt längre än näsan räcker?
Det är inte att maximera antalet liv som är målet för abortmotståndet, utan beteendet som sådant. Du skall icke döda. Bödel i statens tjänst eller obarmhärtig "soldier in the Marines, doing his job"...inte samma sak som blivande far/mor. Faktiskt INTE ALLS samma sak.
Josh
De har problem med att förstå att man inte får döda redan födda individer heller.
Bra och lite humoristiskt hållet inlägg, men jag skulle nog tillägga det kriterium att en en trovärdig abortmotståndare bör få moraliska anfäktelser om han tvingas välja mellan att fånga upp sitt eget barn som faller från bordet, eller provröret innehållande tre zygoter som ungen välter ned.
Din andemening instämmer jag dock helt i. Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret. En sådan attityd väcker i vart fall min sympati, oavsett om jag håller med personen ifråga eller inte.
till Allotetraploid
...har också tänkt på det där med om man skulle springa och rädda ett befruktat ägg i ett provrör om huset (kliniken) brann.
En grej som kyrkan (den kyrka som inte redan har detta) kunde införa, är begravning för foster, t ex efter missfall och abort, om mamman vill.
För att riktigt markera att man tycker att det är mänskligt liv. För jag får inte ihop det att kyrkan å ena sidan säger att livet börjar vid befruktningen, och att modern samtidigt i praktiken får sörja i sin ensamhet efter ett missfall.
Men det kanske kommer i framtiden.
Då får man vara snabb och listig och fånga upp det stackars pyret innan han/hon hamnar i tunnan för biologiskt riskavfall.
Säger en som vet...
Jadu. Bra.
Det här viktiga inlägget förtjänar väl en ping nu på sin årsdag.
Johan
Känner mig ärad.
Om kyrkan är med och kämpar för de svagaste,
kommer hon med större trovärdighet hos folket, kunna föra ut budskapet om de allra mest utsatta: de o-födda. :)
Jag anser också att man bör göra allt som står i ens makt att hjälpa till och göra tillvaron bättre för dem som har det svårt, men jag skulle aldrig räkna upp punkter vad man måste göra för någon för att få säga att något är fel och demonstrera.
Är du abortmotståndare så måste du göra det och det för att vara en hederlig sådan
Ingen skulle väl ens komma på tanken att den som med avsky ser på dödandet av födda människor och bär plakat mot det skulle avkrävas att denne måste göra det och det, varför är förväntningarna annorlunda och högre då det gäller de ofödda barnens försvarare?
För att protestera mot dödande av andra människor och för att ses som en hederlig sådan måste man alltså gå igenom punkter.
Den verkligt ohederlige är den som bara tiger och inte vågar hålla i ett plakat för att han/hon inte har suttit tillräckligt mycket barnvakt.
Vi resonerar inte på det viset när det gäller födda människor och samma sak ska också gälla för de ofödda.
Kerstin
Välkommen och tack för din kommentar.
Skicka en kommentar