Får en känsla av att det inte är städerskor det handlar om.....

.....när frikyrkopredikanten John Bevere talar om att vissa får en högre position i Himmelriket än andra, och att det är hierarkier som gäller.

Tidningen Dagen skriver ofta om nya glada hoppfulla predikant-talanger, och man vill gärna glädjas med dem, men det är något som ofta skaver med det intryck man får. Ett intryck om framgångsteologi. Låt mig försöka sätta fingret på det....lite...originella.....i deras budskap.

Jesus säger att de som räknas lägst här på jorden, kommer först i Himlen. Ju.

Och man måste i det här sammanhanget komma ihåg att han ger auktoritet till en ledare för att betjäna, inte för att härska över andra.
säger Bevere

Så långt allt väl...men stopp och belägg i alla fall:
....här sker ett litet omärkligt, men ändå underförstått hoppeli-hopp: är ledarna på jorden de samma som står högst i Himlen?

Och hela artikeln verkar handla om hur ledare ska vara och inget om resterande 95% av befolkningen. Man får en känsla av att detta utspel om hierarkier i Himlen, har med ledarskapet här på jorden att göra.

Han och många andra predikanter verkar glömma bort de verkliga tjänarna, som inte har/strävar efter, titlar, kändisskap eller bekräftelse i form av en massa människor som berättar hur bra de är hela tiden, samt står och lyssnar på dem minst en gång i veckan.


Synpunkter på följande evangelieord, mottages tacksamt:

Matt 19:30
"Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist."


Dagens bloggtips: Vad är ett helgon? (Närvaroattacker) ,
samt få ett fniss hos Mackan: Intervjuer, vigslar och Göran Skytte

Photo source: freefoto.com

Får en känsla av att det inte är städerskor det handlar om.....

.....när frikyrkopredikanten John Bevere talar om att vissa får en högre position i Himmelriket än andra, och att det är hierarkier som gäller.

Tidningen Dagen skriver ofta om nya glada hoppfulla predikant-talanger, och man vill gärna glädjas med dem, men det är något som ofta skaver med det intryck man får. Ett intryck om framgångsteologi. Låt mig försöka sätta fingret på det....lite...originella.....i deras budskap.

Jesus säger att de som räknas lägst här på jorden, kommer först i Himlen. Ju.

Och man måste i det här sammanhanget komma ihåg att han ger auktoritet till en ledare för att betjäna, inte för att härska över andra.
säger Bevere

Så långt allt väl...men stopp och belägg i alla fall:
....här sker ett litet omärkligt, men ändå underförstått hoppeli-hopp: är ledarna på jorden de samma som står högst i Himlen?

Och hela artikeln verkar handla om hur ledare ska vara och inget om resterande 95% av befolkningen. Man får en känsla av att detta utspel om hierarkier i Himlen, har med ledarskapet här på jorden att göra.

Han och många andra predikanter verkar glömma bort de verkliga tjänarna, som inte har/strävar efter, titlar, kändisskap eller bekräftelse i form av en massa människor som berättar hur bra de är hela tiden, samt står och lyssnar på dem minst en gång i veckan.


Synpunkter på följande evangelieord, mottages tacksamt:

Matt 19:30
"Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist."


Dagens bloggtips: Vad är ett helgon? (Närvaroattacker) ,
samt få ett fniss hos Mackan: Intervjuer, vigslar och Göran Skytte

Photo source: freefoto.com

Avlat, botgöring & två sorters ånger

Ibland försöker jag grubbla fram egna argument för de olika punkterna i katolska kyrkans katekes (KKK). Antar att det är viktigt att göra egna tankeansträngningar och försöka använda eget förnuft och egen känsla, för att få det hela att (obs: tröttsamt modeord följer) landa i en själv.
Med anledning av en diskussion bland Tuves kommentarer, får jag dela med mig lite:

Vad menar Jesus med avlat och botgöring? Jag tänker att de egentligen är ungefär samma sak. En avlat är en boteftergift. Först, ett citat:

* Anders Piltz i Signum: "I Katolska kyrkans katekes heter det sålunda:

”Avlat innebär att det timliga straff som man ådragit sig genom synd som redan har utplånats blir efterskänkt inför Gud” (nr 1471).

Avlaten utvecklades från början ur fornkyrkans botinstitut, där de som begått allvarliga synder – som t.ex. avfall från tron, mord, incest och äktenskapsbrott – brukade åläggas utföra mycket stränga botövningar innan de återupptogs i den kyrkliga gemenskapen. Dessa kyrkliga straff eller botövningar kunde t.ex. bestå av långa pilgrimsfärder, stränga fastor etc.
Avlatens införande under medeltiden innebar ett gradvis mildrande av fornkyrkans stränga botdisciplin.
Istället för att göra en lång pilgrimsfärd kunde man t.ex. förrätta vissa böner i för detta ändamål särskilt utsedda kyrkor. Det var i samband med detta mildrande av den kyrkliga botdisciplinen som man började tala om att man fick ”avlat” för de syndastraff som man ådragit sig."


* Det timliga straff som kyrkan och Piltz talar om, är tiden i skärselden, dvs den tid som krävs för försoning inför Gud, reparationen av det brustna förhållandet.

Om man har svårt att förstå det här med avlat, har man i regel också problem med begreppet botgöring:
"Gud har väl redan förlåtit mina synder så fort jag gjort dem/bett om förlåtelse ?"
"Varför behöva göra något mer när jag redan är förlåten?"

Bra fråga: För våra små synder räcker det att be om förlåtelse.

Men när man blivit förlåten för en stor synd, har man ännu inte upprättat relationen.

Om man gjort en kompis illa, och fått förlåtelse: Ska man inte göra någonting mer då, för att försöka undvika att göra om synden? För att visa att man menar allvar?

* Det finns tydligen två sorters ånger:

1. Den psykiska stressen: "Åh nej, varför gjorde jag så igen?" "Ajaj! Jobbigt! Typiskt mig!"

Känner ni igen det? Jag gör.

2. Den totala förkrosselsen, där man på fullaste allvar lovar att aldrig någonsin göra om denna synd.

Nummer 2. verkar nästan omöjlig, men är tydligen den heligaste formen.


* Alltså:
När prästen delar ut en bot till mig, ser jag det som en beskrivning av vad jag ska tänka på för att inte göra om misstaget gentemot Gud/medmänniskor igen.

Resultatet är minst sagt varierande, men jag är åtminstone intellektuellt medveten om VAD riktig ånger innebär.


Diskutera gärna

photo © MIROSLAV VAJDIĆ for openphoto.net CC: Attribution-ShareAlike

Avlat, botgöring & två sorters ånger

Ibland försöker jag grubbla fram egna argument för de olika punkterna i katolska kyrkans katekes (KKK). Antar att det är viktigt att göra egna tankeansträngningar och försöka använda eget förnuft och egen känsla, för att få det hela att (obs: tröttsamt modeord följer) landa i en själv.
Med anledning av en diskussion bland Tuves kommentarer, får jag dela med mig lite:

Vad menar Jesus med avlat och botgöring? Jag tänker att de egentligen är ungefär samma sak. En avlat är en boteftergift. Först, ett citat:

* Anders Piltz i Signum: "I Katolska kyrkans katekes heter det sålunda:

”Avlat innebär att det timliga straff som man ådragit sig genom synd som redan har utplånats blir efterskänkt inför Gud” (nr 1471).

Avlaten utvecklades från början ur fornkyrkans botinstitut, där de som begått allvarliga synder – som t.ex. avfall från tron, mord, incest och äktenskapsbrott – brukade åläggas utföra mycket stränga botövningar innan de återupptogs i den kyrkliga gemenskapen. Dessa kyrkliga straff eller botövningar kunde t.ex. bestå av långa pilgrimsfärder, stränga fastor etc.
Avlatens införande under medeltiden innebar ett gradvis mildrande av fornkyrkans stränga botdisciplin.
Istället för att göra en lång pilgrimsfärd kunde man t.ex. förrätta vissa böner i för detta ändamål särskilt utsedda kyrkor. Det var i samband med detta mildrande av den kyrkliga botdisciplinen som man började tala om att man fick ”avlat” för de syndastraff som man ådragit sig."


* Det timliga straff som kyrkan och Piltz talar om, är tiden i skärselden, dvs den tid som krävs för försoning inför Gud, reparationen av det brustna förhållandet.

Om man har svårt att förstå det här med avlat, har man i regel också problem med begreppet botgöring:
"Gud har väl redan förlåtit mina synder så fort jag gjort dem/bett om förlåtelse ?"
"Varför behöva göra något mer när jag redan är förlåten?"

Bra fråga: För våra små synder räcker det att be om förlåtelse.

Men när man blivit förlåten för en stor synd, har man ännu inte upprättat relationen.

Om man gjort en kompis illa, och fått förlåtelse: Ska man inte göra någonting mer då, för att försöka undvika att göra om synden? För att visa att man menar allvar?

* Det finns tydligen två sorters ånger:

1. Den psykiska stressen: "Åh nej, varför gjorde jag så igen?" "Ajaj! Jobbigt! Typiskt mig!"

Känner ni igen det? Jag gör.

2. Den totala förkrosselsen, där man på fullaste allvar lovar att aldrig någonsin göra om denna synd.

Nummer 2. verkar nästan omöjlig, men är tydligen den heligaste formen.


* Alltså:
När prästen delar ut en bot till mig, ser jag det som en beskrivning av vad jag ska tänka på för att inte göra om misstaget gentemot Gud/medmänniskor igen.

Resultatet är minst sagt varierande, men jag är åtminstone intellektuellt medveten om VAD riktig ånger innebär.


Diskutera gärna

photo © MIROSLAV VAJDIĆ for openphoto.net CC: Attribution-ShareAlike

en kluring....pust....tänk...knak....

.....dags för ännu en utmanande fråga. Think long and hard. (Vad sägs om att vänta en halvtimme innan ni svarar ?) .
Hjälp mig gärna med detta:


Vad har teologi och naturvetenskap gemensamt?




http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=1607

Tack på förhand och god helg! Glad påsk till ortodoxa läsare!

en kluring....pust....tänk...knak....

.....dags för ännu en utmanande fråga. Think long and hard. (Vad sägs om att vänta en halvtimme innan ni svarar ?) .
Hjälp mig gärna med detta:


Vad har teologi och naturvetenskap gemensamt?




http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=1607

Tack på förhand och god helg! Glad påsk till ortodoxa läsare!

Klurig fråga om Ämbetet och kvinnor

Min vän Ola vill gärna att jag skriver en artikel om kvinnopräster eftersom vi har motsatta åsikter i frågan, han är motståndare.

Jag har länge funderat på hur jag ska göra. I denna fråga håller jag med Charlotte-Therese.
Jag tror inte att katolska kyrkan mår bra i längden av en 100%-ig könskvotering. Jag är fullt medveten om att många av er läsare har en annan åsikt.

Jag orkar inte med en lång debatt just nu utan har valt att ställa en enda fråga - det är på det viset jag debatterar som bäst - och jag hoppas verkligen att läsarna håller sig till just denna fråga.
Jag vill nämligen veta var skon klämmer egentligen:
Kvinnor som förvaltare av sakrament eller kvinnor som innehavare av ämbeten och yrken överhuvudtaget. Here we go:

Om du hade levt på exempelvis 1700-talet och någon hade frågat dig: Vad tycker du?
Borde kvinnor få bli: läkare, lärare, politiker, direktörer, chefer, föreläsare på universitet.....

Vad tror du att du hade svarat, back then?

Denna fråga ställs till alla, inte bara mig själv. ;) Kanske skriver jag detta spörsmål i brev till påven och biskopskollegiet också. Vi får se.
Jag vill helst att ni väntar ett tag (några timmar) efter att ni läst detta, kontemplerar över frågan etc.
När man svarar snabbt blir debatten ofta för het och ogenomtänkt.
Om ni inte får fler svar av mig, så betyder det att jag låtit debatten gå helt fri. Enda anledningen till att jag tar upp ämnet överhuvudtaget är för att visa var jag står. Skriver inte mer om saken förrän jag kommit på någon ny klurig fråga.
.
(Imorgon ska jag berätta om varför katolska prästers celibat är så viktigt för mig.
I en enda fråga vill jag alltså ha en förändring i kyrkan, men är mer konservativ än Rom angående celibat....go figure, that's me)
.

Klurig fråga om Ämbetet och kvinnor

Min vän Ola vill gärna att jag skriver en artikel om kvinnopräster eftersom vi har motsatta åsikter i frågan, han är motståndare.

Jag har länge funderat på hur jag ska göra. I denna fråga håller jag med Charlotte-Therese.
Jag tror inte att katolska kyrkan mår bra i längden av en 100%-ig könskvotering. Jag är fullt medveten om att många av er läsare har en annan åsikt.

Jag orkar inte med en lång debatt just nu utan har valt att ställa en enda fråga - det är på det viset jag debatterar som bäst - och jag hoppas verkligen att läsarna håller sig till just denna fråga.
Jag vill nämligen veta var skon klämmer egentligen:
Kvinnor som förvaltare av sakrament eller kvinnor som innehavare av ämbeten och yrken överhuvudtaget. Here we go:

Om du hade levt på exempelvis 1700-talet och någon hade frågat dig: Vad tycker du?
Borde kvinnor få bli: läkare, lärare, politiker, direktörer, chefer, föreläsare på universitet.....

Vad tror du att du hade svarat, back then?

Denna fråga ställs till alla, inte bara mig själv. ;) Kanske skriver jag detta spörsmål i brev till påven och biskopskollegiet också. Vi får se.
Jag vill helst att ni väntar ett tag (några timmar) efter att ni läst detta, kontemplerar över frågan etc.
När man svarar snabbt blir debatten ofta för het och ogenomtänkt.
Om ni inte får fler svar av mig, så betyder det att jag låtit debatten gå helt fri. Enda anledningen till att jag tar upp ämnet överhuvudtaget är för att visa var jag står. Skriver inte mer om saken förrän jag kommit på någon ny klurig fråga.
.
(Imorgon ska jag berätta om varför katolska prästers celibat är så viktigt för mig.
I en enda fråga vill jag alltså ha en förändring i kyrkan, men är mer konservativ än Rom angående celibat....go figure, that's me)
.

Nattvarden

Avdelningen kluriga frågor, som behöver ställas......

Angående katolska kyrkans syn på Nattvarden:

Jesus säger tydligen:

"Detta är min kropp som blir utgiven för er"

"Detta är mitt blod som blir utgjutet för er"

På något sätt får man faktiskt förhålla sig till detta.

Hur förhåller sig den kristne läsaren till den delen av evangeliet?


Blog reactions:
Nattvarden (Ave Maris Stella)

Nattvarden

Avdelningen kluriga frågor, som behöver ställas......

Angående katolska kyrkans syn på Nattvarden:

Jesus säger tydligen:

"Detta är min kropp som blir utgiven för er"

"Detta är mitt blod som blir utgjutet för er"

På något sätt får man faktiskt förhålla sig till detta.

Hur förhåller sig den kristne läsaren till den delen av evangeliet?


Blog reactions:
Nattvarden (Ave Maris Stella)

Vad menar Zingmark? Kan man ta tillbaka någons vuxendop?

En insändarskribent i tidningen Dagen tycker att man som kristen individ ska göra ett val mellan frikyrkor och Svenska kyrkan. Vilket samfund vill man egentligen tillhöra? Kjell Zingmark ser stora teologiska skillnader som inte går att blunda för:

"Svenska kyrkan har medlemskapet knutet till barndopet. Detta eftersom de menar att dopet i sig är frälsande. Du är med i Kristi kropp vare sig du tror på Jesus Kristus eller inte. Alla döpta tillhör Kristi kropp och är räddade. Du kan vara totalt ointresserad av Jesus Kristus. Till och med motarbeta honom och ändå vara medlem för du är ju döpt."

Frikyrkornas vuxendop fungerar, om jag förstått rätt, så här: Man blir döpt när man själv ber om att bli döpt. Detta har under åren tydligen krupit ner i åldrarna, hörde om någon som var 5 år, men det är en annan sak: Antar att 5-åringar har en typ av fri vilja.

Men om man är vuxendöpt och ändå tappar tron vid senare tillfällen, och till och med börjar motarbeta kyrkan? Tas dopet då tillbaka?

Har själv aldrig hört om dop som skulle eller kunde tas tillbaka.

Jag förstår att Zingmark vill att man gör ett val och det är inte andemeningen i hans artikel jag undrar över. Kanske tycker han att man ska hålla sig till en viss församling. Kanske menar han ur en ekonomisk aspekt: Betala kyrkoavgift/kollekt/tionde till den församling du delar din tro med. Kanske menar han bara att man kan bli utesluten ur sin frikyrkoförsamling om man inte tror, men att de inte tar tillbaka ens dop och frälsning.

Men jag undrar fortfarande om man kan ta tillbaka dop. Om man inte kan det, är det väl på sin plats att erkänna att det finns fd pingstvänner (numera icketroende) som fortfarande har ett giltigt dop. Tillhör dessa inte längre Pingstkyrkan? Jag förstår att man kan bli utesluten, men det är väl ingen människa som kan bestämma att ens frälsning skulle vara borta.

Ska man döpa om sig om man kommer tillbaka efter troskris?
Eller har jag helt missuppfattat?

Man kan ju ha troskriser i livet.

Jag vet en som är döpt i Svenska kyrkan, och under ungdomen skrev raljerande insändarartiklar mot kristna, senare började tro, och numera är präst. Man utvecklas.

Inom Katolska kyrkan och SvK finns en motsvarighet till andedopet och vuxendopet: konfirmationen, där man själv, på eget bevåg, kan bekräfta sitt dop och uppfyllas av helig ande, om man vill. (Egentligen så BLIR man bekräftad, efter bön till Gud om bekräftelse)

Tacksam för svar på min fråga.

.

Vad menar Zingmark? Kan man ta tillbaka någons vuxendop?

En insändarskribent i tidningen Dagen tycker att man som kristen individ ska göra ett val mellan frikyrkor och Svenska kyrkan. Vilket samfund vill man egentligen tillhöra? Kjell Zingmark ser stora teologiska skillnader som inte går att blunda för:

"Svenska kyrkan har medlemskapet knutet till barndopet. Detta eftersom de menar att dopet i sig är frälsande. Du är med i Kristi kropp vare sig du tror på Jesus Kristus eller inte. Alla döpta tillhör Kristi kropp och är räddade. Du kan vara totalt ointresserad av Jesus Kristus. Till och med motarbeta honom och ändå vara medlem för du är ju döpt."

Frikyrkornas vuxendop fungerar, om jag förstått rätt, så här: Man blir döpt när man själv ber om att bli döpt. Detta har under åren tydligen krupit ner i åldrarna, hörde om någon som var 5 år, men det är en annan sak: Antar att 5-åringar har en typ av fri vilja.

Men om man är vuxendöpt och ändå tappar tron vid senare tillfällen, och till och med börjar motarbeta kyrkan? Tas dopet då tillbaka?

Har själv aldrig hört om dop som skulle eller kunde tas tillbaka.

Jag förstår att Zingmark vill att man gör ett val och det är inte andemeningen i hans artikel jag undrar över. Kanske tycker han att man ska hålla sig till en viss församling. Kanske menar han ur en ekonomisk aspekt: Betala kyrkoavgift/kollekt/tionde till den församling du delar din tro med. Kanske menar han bara att man kan bli utesluten ur sin frikyrkoförsamling om man inte tror, men att de inte tar tillbaka ens dop och frälsning.

Men jag undrar fortfarande om man kan ta tillbaka dop. Om man inte kan det, är det väl på sin plats att erkänna att det finns fd pingstvänner (numera icketroende) som fortfarande har ett giltigt dop. Tillhör dessa inte längre Pingstkyrkan? Jag förstår att man kan bli utesluten, men det är väl ingen människa som kan bestämma att ens frälsning skulle vara borta.

Ska man döpa om sig om man kommer tillbaka efter troskris?
Eller har jag helt missuppfattat?

Man kan ju ha troskriser i livet.

Jag vet en som är döpt i Svenska kyrkan, och under ungdomen skrev raljerande insändarartiklar mot kristna, senare började tro, och numera är präst. Man utvecklas.

Inom Katolska kyrkan och SvK finns en motsvarighet till andedopet och vuxendopet: konfirmationen, där man själv, på eget bevåg, kan bekräfta sitt dop och uppfyllas av helig ande, om man vill. (Egentligen så BLIR man bekräftad, efter bön till Gud om bekräftelse)

Tacksam för svar på min fråga.

.

A question

Till alla kära läsare:


Vad är det för skillnad mellan ande och själ?




Ps. jag ställde frågan egentligen till dem som tror att människan består av tre delar: ande, själ och kropp. Själv tror jag att det är två delar:
kropp och själ: en del som är materiell och en icke-materiell

A question

Till alla kära läsare:


Vad är det för skillnad mellan ande och själ?




Ps. jag ställde frågan egentligen till dem som tror att människan består av tre delar: ande, själ och kropp. Själv tror jag att det är två delar:
kropp och själ: en del som är materiell och en icke-materiell

Fick några frågor om Gud o tid o rum.....

Fick några kluriga frågor från humanisten Anders, angående mitt förr-förr-förra inlägg Så tror jag om Gud och universum:

"Trevligt inlägg! En fråga dyker upp i huvudet på mig. Hur tänker du angående uppståndelsen. Skulle du inte hålla med om att om man följer dagens vetenskapliga teorier bara lite grann så verkar det extremt osannolikt att en död människa kan bli levande igen, hur menar du att det har gått till? Samma sak tänker jag med mirakel som ofta motsäger väldigt många fysiska krafter. Menar du att de inte stämmer eller att de delvis stämmer?

-

En annan fråga är om Guds väsen. Hur tror du att gud ser ut? Kan man se honom, lever han i tid och rum, och om inte, hur påverkar han då tid och rum? Vilket kön är Gud? Är ditt koncept av Gud samma som det man får om man läser gamla testamentet? Går det att svara på sådana frågor (jag har aldrig stält dem till någon förr). "

Får helt enkelt kavla upp ärmarna och försöka skriva en deklaration. Återigen: den kommer inte att tillfredsställa, eftersom den innehåller mirakel och "gaps" (jag ska komma till dessa) och dessutom kommer orden 'jag tror' att användas tröttsamt mycket, för jag kan inte veta om det finns någon kristen som helt håller med mig. (-;

Börjar med det som jag skrev i kommentarraderna.

Jag ser på bibelns två delar GT och NT (gamla & nya testamentet) på lite olika sätt.

Gamla testamentet

Kan tänka mig att en hel del av miraklen stämmer, men vad jag har svårt för är alltså människors (författarnas) beräkningar och mått. Tror inte att någon blev 750 bast (Noak), tror att endast Svarta havet översvämmades (syndafloden) och tror inte på släkttavlorna bakåt till Adam och 6000årsperspektivet.

Däremot ser jag GT som ett meddelande om att Gud steg ner i tiden för att börja föra dialog med människorna. Anders undrar om det är denna typ av Gud, den gammaltestamentliga, jag tror på. jag tror det är samma Gud, men att människorna tolkat honom delvis fel och att man kom närmre rätt Gudsbild på Jesu tid.

Nya testamentet

(den del som handlar om Jesus och info om den Treenige Guden):

Här kommer min tro in om historiska sanningar osv. därför att jag ser det som att man kommer nära Sanningen (tror att minst tre av fyra evangelieförfattare har träffat Jesus).

Jag har inga andra belägg för detta än dessa skrifter och vittnesmål, samt en känsla inom mig, speciellt då jag ber eller då jag känner kärlek bland människor jag möter. Klent?

Här följer ett skamfilat ord: 'gaps', mina stoppklossar, om ni så vill.

Jag har nämligen förstått vad som menas med dessa begrepp i debatten och jag vill inte hymla:

Ex. Jesus gick på vatten.

Jag tror att Han gjorde det på ett sätt som inte människan kan komma åt eller härma.

Anders undrar om Jesu uppståndelse från de döda:

Japp. Jag tror att Han dog och sedan levde igen. Hur det gick till? Jag har tyvärr samma fjuttiga svar som i föregående exempel. Jag tror inte att man kan finna Jesu kropp på jorden.

Fråga från stycke två:

"Hur tror du att gud ser ut? Kan man se honom, lever han i tid och rum, och om inte, hur påverkar han då tid och rum? Vilket kön är Gud?"

Det enda jag, som valt att vara troende, kan vara säker på, är att Gud inkarnerad som människa (Jesus Kristus) ser ut som en människa, närmare bestämt, en man. Kan man se honom (Fadern)?

Det ska man inte kunna, för att kunna tro istället, men man har alltså kunnat se honom gå här i tiden, universum, på jorden. Men enligt evangelietexten har vi människor numera istället den tredje Gudspersonen, den Helige Anden till vår hjälp.

Jag tror att Han (Gud) har skapat tid och rum.

Tror att Gud är könlös, men i Jesu mänskliga natur: en man.

-

(Har förresten hört en fin betraktelse av Anders Piltz om varför Han blev just man:

Presenterar en ny manlighet: en mild person som tar hand om gamla sjuka, ofta talar med kvinnor, bryr sig, etc....).

Den treenige Guden jag erkänner har alltså ett väsen men tre personer.

Lurigt? Ständigt mediteras över detta mysterium, t ex i olika kloster.

Vad är en person egentligen? Vad är ett väsen?

-

Sammanfattningsvis kan man säga att det jag tar på störst allvar bland texterna är de fyra evangelierna (Markus, Matteus, Lukas, Johannes), samt den niceanska trosbekännelsen, den som är gemensan för de klassiska kristna kyrkorna: anglikaner, katoliker, ortodoxa, kopter, lutheraner (bl a Svenska kyrkan) & pingstvänner.

Skriver ner den här nedan för säkerhets skull.

-

" Jag tror på en Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
-

och på en Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår frälsnings skull har nedstigit från himmelen. Och Han har antagit kött, genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; Han har ock blivit korsfäst för oss, under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; på tredje dagen har Han uppstått, efter skrifterna, och uppstigit till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på Hans rike skall icke vara någon ände;
-

och på den Helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, som tillika med Fadern och Sonen, tillbedes och förhärligas, och som har talat genom profeterna;
-

och på en helig, katolsk/allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett dop, till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den kommande världens liv. Amen. "

-

Hur jag får ihop detta med vetenskapen?

-

Jag tror helt enkelt att naturlagar, evolution, entropilagar etc. är status quo och att Gud ibland ingriper för att att rädda någon i nöd, t ex efter bön. Har fortfarande inga bevis utan har valt att tro på människors skrifter och utsagor.

-

Nu kommer kanske följdfrågan:

Varför har då en god Gud skapat själva evolutionen som verkar vara kantad med diverse lidanden? (teodicéproblemet)

En förklaring/delförklaring har jag nog i detta gamla inlägg

-

"Går det att svara på sådana frågor (jag har aldrig ställt dem till någon förr)?. "

Nyttiga frågor för mig i alla fall: fick inventera en del inombords samt i hjärnkontoret.

Om det gick att svara på frågorna får ni läsare bedöma.

För en riktig djupdykning hänvisar jag till teologer/präster/filosofer.

Fick några frågor om Gud o tid o rum.....

Fick några kluriga frågor från humanisten Anders, angående mitt förr-förr-förra inlägg Så tror jag om Gud och universum:

"Trevligt inlägg! En fråga dyker upp i huvudet på mig. Hur tänker du angående uppståndelsen. Skulle du inte hålla med om att om man följer dagens vetenskapliga teorier bara lite grann så verkar det extremt osannolikt att en död människa kan bli levande igen, hur menar du att det har gått till? Samma sak tänker jag med mirakel som ofta motsäger väldigt många fysiska krafter. Menar du att de inte stämmer eller att de delvis stämmer?

-

En annan fråga är om Guds väsen. Hur tror du att gud ser ut? Kan man se honom, lever han i tid och rum, och om inte, hur påverkar han då tid och rum? Vilket kön är Gud? Är ditt koncept av Gud samma som det man får om man läser gamla testamentet? Går det att svara på sådana frågor (jag har aldrig stält dem till någon förr). "

Får helt enkelt kavla upp ärmarna och försöka skriva en deklaration. Återigen: den kommer inte att tillfredsställa, eftersom den innehåller mirakel och "gaps" (jag ska komma till dessa) och dessutom kommer orden 'jag tror' att användas tröttsamt mycket, för jag kan inte veta om det finns någon kristen som helt håller med mig. (-;

Börjar med det som jag skrev i kommentarraderna.

Jag ser på bibelns två delar GT och NT (gamla & nya testamentet) på lite olika sätt.

Gamla testamentet

Kan tänka mig att en hel del av miraklen stämmer, men vad jag har svårt för är alltså människors (författarnas) beräkningar och mått. Tror inte att någon blev 750 bast (Noak), tror att endast Svarta havet översvämmades (syndafloden) och tror inte på släkttavlorna bakåt till Adam och 6000årsperspektivet.

Däremot ser jag GT som ett meddelande om att Gud steg ner i tiden för att börja föra dialog med människorna. Anders undrar om det är denna typ av Gud, den gammaltestamentliga, jag tror på. jag tror det är samma Gud, men att människorna tolkat honom delvis fel och att man kom närmre rätt Gudsbild på Jesu tid.

Nya testamentet

(den del som handlar om Jesus och info om den Treenige Guden):

Här kommer min tro in om historiska sanningar osv. därför att jag ser det som att man kommer nära Sanningen (tror att minst tre av fyra evangelieförfattare har träffat Jesus).

Jag har inga andra belägg för detta än dessa skrifter och vittnesmål, samt en känsla inom mig, speciellt då jag ber eller då jag känner kärlek bland människor jag möter. Klent?

Här följer ett skamfilat ord: 'gaps', mina stoppklossar, om ni så vill.

Jag har nämligen förstått vad som menas med dessa begrepp i debatten och jag vill inte hymla:

Ex. Jesus gick på vatten.

Jag tror att Han gjorde det på ett sätt som inte människan kan komma åt eller härma.

Anders undrar om Jesu uppståndelse från de döda:

Japp. Jag tror att Han dog och sedan levde igen. Hur det gick till? Jag har tyvärr samma fjuttiga svar som i föregående exempel. Jag tror inte att man kan finna Jesu kropp på jorden.

Fråga från stycke två:

"Hur tror du att gud ser ut? Kan man se honom, lever han i tid och rum, och om inte, hur påverkar han då tid och rum? Vilket kön är Gud?"

Det enda jag, som valt att vara troende, kan vara säker på, är att Gud inkarnerad som människa (Jesus Kristus) ser ut som en människa, närmare bestämt, en man. Kan man se honom (Fadern)?

Det ska man inte kunna, för att kunna tro istället, men man har alltså kunnat se honom gå här i tiden, universum, på jorden. Men enligt evangelietexten har vi människor numera istället den tredje Gudspersonen, den Helige Anden till vår hjälp.

Jag tror att Han (Gud) har skapat tid och rum.

Tror att Gud är könlös, men i Jesu mänskliga natur: en man.

-

(Har förresten hört en fin betraktelse av Anders Piltz om varför Han blev just man:

Presenterar en ny manlighet: en mild person som tar hand om gamla sjuka, ofta talar med kvinnor, bryr sig, etc....).

Den treenige Guden jag erkänner har alltså ett väsen men tre personer.

Lurigt? Ständigt mediteras över detta mysterium, t ex i olika kloster.

Vad är en person egentligen? Vad är ett väsen?

-

Sammanfattningsvis kan man säga att det jag tar på störst allvar bland texterna är de fyra evangelierna (Markus, Matteus, Lukas, Johannes), samt den niceanska trosbekännelsen, den som är gemensan för de klassiska kristna kyrkorna: anglikaner, katoliker, ortodoxa, kopter, lutheraner (bl a Svenska kyrkan) & pingstvänner.

Skriver ner den här nedan för säkerhets skull.

-

" Jag tror på en Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
-

och på en Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår frälsnings skull har nedstigit från himmelen. Och Han har antagit kött, genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; Han har ock blivit korsfäst för oss, under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; på tredje dagen har Han uppstått, efter skrifterna, och uppstigit till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på Hans rike skall icke vara någon ände;
-

och på den Helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, som tillika med Fadern och Sonen, tillbedes och förhärligas, och som har talat genom profeterna;
-

och på en helig, katolsk/allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett dop, till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den kommande världens liv. Amen. "

-

Hur jag får ihop detta med vetenskapen?

-

Jag tror helt enkelt att naturlagar, evolution, entropilagar etc. är status quo och att Gud ibland ingriper för att att rädda någon i nöd, t ex efter bön. Har fortfarande inga bevis utan har valt att tro på människors skrifter och utsagor.

-

Nu kommer kanske följdfrågan:

Varför har då en god Gud skapat själva evolutionen som verkar vara kantad med diverse lidanden? (teodicéproblemet)

En förklaring/delförklaring har jag nog i detta gamla inlägg

-

"Går det att svara på sådana frågor (jag har aldrig ställt dem till någon förr)?. "

Nyttiga frågor för mig i alla fall: fick inventera en del inombords samt i hjärnkontoret.

Om det gick att svara på frågorna får ni läsare bedöma.

För en riktig djupdykning hänvisar jag till teologer/präster/filosofer.

så här tror jag om Gud och universum

Man kan ta till en del modiga knep för att få fler glada besökare till bloggen. Men det allra bästa är nog då någon annan länkar till ens blogg på ett debattforum.
Tack l-johan-k, för att du startade en ganska lång o tuff

diskussion på Vetenskap och folkbildning.

Läs den om ni törs.

Den handlade om mitt gamla inlägg om intelligent design och Dawkins och huruvida dessa liknar varandra. Senast igår fick jag ännu en ball kommentar.

En person frågar mig hur jag kan få ihop Gudstron med tron på evolutionen. "Var kommer Gud in? "

Jag tänker mig att Gud har skapat hela världsalltet, för ca 13 miljarder år sedan (plus minus några veckor, skojar) universum, och alla naturlagar, evolutionen, etc...

-

På något sätt tror jag inte att Han vill skrämmas genom att systematiskt kila in en massa mirakel. Utan vi har blivit utrustade med förnuft och nyfikenhet för att kunna ta reda på så mycket vi förmår. Jag kan ha fel, men evolutionen känns på något sätt så naturlig och passande.

-

Dock tror jag på diverse ingripanden, mirakel, t ex tillfrisknanden, som står beskrivna i evangelierna, uppståndelsen, samt en del mirakel sedan dess också. Detta tror jag inte för att jag skulle kunnat forskat mig fram till ett under i laboratorium, utan helt pga de vittnesbörd jag fått läsa om och höra om.

-

Det kanske inte ger debattören ett tillfredställande svar, men möjligen ett litet godkännande för att jag helt har deklarerat min position och svarat på frågan.

-

ps.

Sommarbildgåta:

Vad heter byggnaden på bilden?

Vilken stad?

Ledning: bastion

så här tror jag om Gud och universum

Man kan ta till en del modiga knep för att få fler glada besökare till bloggen. Men det allra bästa är nog då någon annan länkar till ens blogg på ett debattforum.
Tack l-johan-k, för att du startade en ganska lång o tuff

diskussion på Vetenskap och folkbildning.

Läs den om ni törs.

Den handlade om mitt gamla inlägg om intelligent design och Dawkins och huruvida dessa liknar varandra. Senast igår fick jag ännu en ball kommentar.

En person frågar mig hur jag kan få ihop Gudstron med tron på evolutionen. "Var kommer Gud in? "

Jag tänker mig att Gud har skapat hela världsalltet, för ca 13 miljarder år sedan (plus minus några veckor, skojar) universum, och alla naturlagar, evolutionen, etc...

-

På något sätt tror jag inte att Han vill skrämmas genom att systematiskt kila in en massa mirakel. Utan vi har blivit utrustade med förnuft och nyfikenhet för att kunna ta reda på så mycket vi förmår. Jag kan ha fel, men evolutionen känns på något sätt så naturlig och passande.

-

Dock tror jag på diverse ingripanden, mirakel, t ex tillfrisknanden, som står beskrivna i evangelierna, uppståndelsen, samt en del mirakel sedan dess också. Detta tror jag inte för att jag skulle kunnat forskat mig fram till ett under i laboratorium, utan helt pga de vittnesbörd jag fått läsa om och höra om.

-

Det kanske inte ger debattören ett tillfredställande svar, men möjligen ett litet godkännande för att jag helt har deklarerat min position och svarat på frågan.

-

ps.

Sommarbildgåta:

Vad heter byggnaden på bilden?

Vilken stad?

Ledning: bastion

Google bilder: sökord: "Apparitions"

-
Fader Jonatan, som är skeptisk till mirakler, undrade varför jag tror mer på Zeitoun (1968-1970) än på andra. Påpekade nämligen att jag inser att många , många "uppenbarelser" som fastnat på foton, kan vara dubbelexponeringar, problem med blekvätskan, skrivaren, etc
Börjar med min definition på ett mirakel: Någonting ytterst (upphöjt till 81987654) osannolikt inträffar, något som inte verkar stämma med de fysikaliska lagar, sannolikheter och entropi, som vi idag har kunskap om. Nu verkar kvantmekaniken säga att precis vilka sannolikheter, placeringar, och kombinationer som helst, kan uppträda. Men ändå.
Vad gillar jag då med Zeitouns kyrkas mystiska ljussken från 1968-1971, vilket ses på foton?
.
* Många människor (inte bara kristna) är vittnen till dessa händelser/syner/uppenbarelser. De har berättat för tidningar & media om vad de sett i denna förort till Kairo.

.

* Det finns ett flertal foton (varför skulle inte jungfru Maria/änglar fastna på kort? Ett riktigt mirakel borde väl klara olika tester). Själv var jag inte ens tilltänkt 1968, men jag har sett en hel del foton i mitt liv, foton på allt möjligt, och dessa visar något som inte liknar kollage/fotokonst (mer än att det är vackra bilder med en urfin kyrka)

.
* Polisen, som inte var glada i de stora folkmassorna och trängseln ska ha evakuerat, & finkammat området, med minst en kilometers radie, för att hitta eventuella ljusprojektorer, strålkastare etc.. Vad jag förstår, så hittade de inget.
.

* Denna ljusgestalt stod på kyrkans tak och såg ut att gång på gång böja sig inför ett stort kors: Detta stämmer med min tro, att jungfru Maria är en människa, inte Gud.

-
* Enligt bibeln ska heliga familjen, Maria, Josef o Jesusbarnet, ha varit i Egypten en tid, i landsflykt. Flera uppenbarelser har skett kring staden Kairo genom åren. Tänker att de kanske var just i området.

.
* Att den vackra ljusgestalten ihärdigt fortsatte att visa sig under många nätter i flera års tid. Om det är ett gäng skojare som ligger bakom ett sådant projekt, undrar jag om de inte blir lite skraja för att bli upptäckta (med sina eventuella projektorer) och därför slutar efter endast ett par "sessioner". Det är nog belagt med höga böter och fängelsestraff om man blir påkommen med att ha skapat denna typ av tumult på gatorna.
.

* Många vittnen säger sig ha blivit mirakulöst botade från sjukdomar, men jag förstår att detta är en parentes i bevissammanhanget, eftersom det är svårt att utreda gamla läkarjournaler, diagnoser, osv.

.
Det stämmer visserligen att jag har god vilja till det här och gärna VILL tro att det är äkta, men då vill jag gärna skicka ut en fråga: Vad skulle få er, kära läsare, att tro på ett mirakel? Hur skulle ett sådant se ut/låta/te sig? Beskriv gärna.
Nyfiken.

-

-

Google bilder: sökord: "Apparitions"

-
Fader Jonatan, som är skeptisk till mirakler, undrade varför jag tror mer på Zeitoun (1968-1970) än på andra. Påpekade nämligen att jag inser att många , många "uppenbarelser" som fastnat på foton, kan vara dubbelexponeringar, problem med blekvätskan, skrivaren, etc
Börjar med min definition på ett mirakel: Någonting ytterst (upphöjt till 81987654) osannolikt inträffar, något som inte verkar stämma med de fysikaliska lagar, sannolikheter och entropi, som vi idag har kunskap om. Nu verkar kvantmekaniken säga att precis vilka sannolikheter, placeringar, och kombinationer som helst, kan uppträda. Men ändå.
Vad gillar jag då med Zeitouns kyrkas mystiska ljussken från 1968-1971, vilket ses på foton?
.
* Många människor (inte bara kristna) är vittnen till dessa händelser/syner/uppenbarelser. De har berättat för tidningar & media om vad de sett i denna förort till Kairo.

.

* Det finns ett flertal foton (varför skulle inte jungfru Maria/änglar fastna på kort? Ett riktigt mirakel borde väl klara olika tester). Själv var jag inte ens tilltänkt 1968, men jag har sett en hel del foton i mitt liv, foton på allt möjligt, och dessa visar något som inte liknar kollage/fotokonst (mer än att det är vackra bilder med en urfin kyrka)

.
* Polisen, som inte var glada i de stora folkmassorna och trängseln ska ha evakuerat, & finkammat området, med minst en kilometers radie, för att hitta eventuella ljusprojektorer, strålkastare etc.. Vad jag förstår, så hittade de inget.
.

* Denna ljusgestalt stod på kyrkans tak och såg ut att gång på gång böja sig inför ett stort kors: Detta stämmer med min tro, att jungfru Maria är en människa, inte Gud.

-
* Enligt bibeln ska heliga familjen, Maria, Josef o Jesusbarnet, ha varit i Egypten en tid, i landsflykt. Flera uppenbarelser har skett kring staden Kairo genom åren. Tänker att de kanske var just i området.

.
* Att den vackra ljusgestalten ihärdigt fortsatte att visa sig under många nätter i flera års tid. Om det är ett gäng skojare som ligger bakom ett sådant projekt, undrar jag om de inte blir lite skraja för att bli upptäckta (med sina eventuella projektorer) och därför slutar efter endast ett par "sessioner". Det är nog belagt med höga böter och fängelsestraff om man blir påkommen med att ha skapat denna typ av tumult på gatorna.
.

* Många vittnen säger sig ha blivit mirakulöst botade från sjukdomar, men jag förstår att detta är en parentes i bevissammanhanget, eftersom det är svårt att utreda gamla läkarjournaler, diagnoser, osv.

.
Det stämmer visserligen att jag har god vilja till det här och gärna VILL tro att det är äkta, men då vill jag gärna skicka ut en fråga: Vad skulle få er, kära läsare, att tro på ett mirakel? Hur skulle ett sådant se ut/låta/te sig? Beskriv gärna.
Nyfiken.

-

-