1 juli 2007

Pythagoras & Johannes - två som tvingades bo i grottor


(kommer föhoppningsvis snart att lägga upp egna bilder)

Förra veckan var vi på grekiska ön Samos, Pythagoras´ födelseö. Det var lite väl hett, 45 grader en dag , men spännande och vackert, med ett ganska så gröntklätt bergsmassiv i mitten. Upplevelserna gav mig inspiration till flera inlägg, men jag börjar med detta:

Har ofta medvetet undvikit att läsa om kvinnoöden i historien, för att att jag känt en viss frustration över deras livssituation och hårda villkor, men på denna resa fick jag upp ögonen för att inte heller männen haft det så lätt.

Pythagoras
Jag börjar med matematikens och musikens fader, Pythagoras....
Om man för ett par veckor sedan hade nämt Pythagoras sats, (jag pysslar nästan dagligen med matte) hade jag bara muttrat något töntigt, i stil med: "ja, den är ett specialfall av cosinussatsen..." men nu känner jag mer respekt,



speciellt då jag vandrat i de trakter där han fick gömma sig från tyrannen Polykrates, som tydligen hade ön i sitt grepp under en del av Pythagoras liv.
För att komma till Pythagoras grotta fick vi vandra länge i solgasset, som tur var varvat med bergsmassivets skuggiga sidor. Och med så mycket flaskvatten i packningen som man mäktade med. En trappa hade de byggt på bergsväggen upp till grottan och när man väl hade dragit rumpan uppför hela vägen såg man att det stod ett helt litet kapell framför grottan. Oj, då måste folk ha släpat upp cement o annat. Hejohå.
När vi klättrade ner och såg den tjusiga utsikten mötte vi en gubbe som var på väg upp med en stor cementsäck på ryggen....

Tänker att eftersom Pythagoras var så fantastisk på geometri, gick det förmodligen som en dans att hitta ett ställe, en vinkel dit inte förföljarna tittade.
Fast han gick alltså långt för att gömma sig.


Varför kallas han även musikens fader? Jo, jag läste en gång att han tillskrivs upptäckten av de sju grundtonerna och förståelsen av oktavhöjning: om man först knäpper på en sträng får man en ton; om man sedan halverar stränglängden och knäpper igen hör man samma ton, fast en oktav högre.

-

Evangelisten Johannes
Uppenbarelseboken, Johannes uppenbareleser, Visionen, Apokalypsen, kärt barn har fyra namn; Bibelns allra sista del är det i alla fall och är förmodligen en av de skrifter som har flest träffar på google, flest konspirationsteorier, som genererar flest fantasydrömmar osv...
-
Den ska ha skrivits av samme författare som till ett av evangelierna. Johannes var en av Jesu lärjungar och ska ha levat väldigt länge, över 90 år, och den enda av lärjungarna som tydligen inte behövde lida martyrdöden (blev inte avrättad).
Däremot fick han, pga sin kristna tro, sitta fängslad ett tag i en grotta på ön Patmos, som jag fick nöjet att besöka i fredags. Han nämner sin position i början av Uppenbarelseboken:
"...jag befann mig på den ö som heter Patmos, för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. Jag kom i andehänryckning på Herrens dag..."

"Kontoret", som jag kallar det, var alltså denna grotta och han skrev i brevform till de olika församlingarna som fanns redan då.


Sjysta bananer av fångvaktarna att åtminstone ge en gammal man lite respekt, genom att låta honom få tillgång till penna o papyrus och att sedan faktiskt låta leverera hans brev.

Historikerna gissar på det enda fängelset på Patmos, så traditionen säger att det är grottan på bilden till vänster. Numera är där inte speciellt grått och mörkt utan smyckat med altare, ikonostas och ortodoxt kapell.

Jag fick också nöjet att besöka det tusenårgamla Johhanesklostret, byggt som en fästning, pga ständiga piratangrepp.

1 kommentar:

Johan Stenberg sa...

Skönt att du är tillbaka Z! Det är bedrövligt stillsamt här i bloggosfären nu på sommaren!

Nej grekiska vetenskapsmän har inte alltid haft det så lätt. Arkimedes gick det ju också illa för.

Ser fram emot fler grekinspirerade inlägg!

eXTReMe Tracker