Jag vill börja med att applådera tidningen Dagen för att den blivit bättre på att bevaka de gamla kyrkorna, dem som de flesta (förföljda) kristna i världen trots allt tillhör.Sedan en reflektion efter läsningen av två av den senaste tidens artiklar:
Jag noterar att det råder stora spänningar mellan olika orientaliska samfund. Dessa spänningar verkar egentligen bero på motsättningar mellan nationella/etniska grupper.
Vad säger ni: funkar systemet med nationella kyrkor?
Försvara det gärna, för jag har, trots alla fina kyrkbyggnader, nästan gett upp tålamodet...
Dagen: Ryska ortodoxa kyrkan lämnar ekumeniskt samarbete
Dagen: Kloster på Gravkyrkans tak kan rasa
...och det kan inte repareras på grund av bråk om äganderätten
Photo: Deir Es-Sultan (chapel on the Church of The Holy Sepulchre, Jerusalem)
Author: Deror avi
The copyright holder of this file allows anyone to use it for any purpose, provided that the copyright holder is properly attributed. Redistribution, derivative work, commercial use, and all other use is permitted.
8 kommentarer:
Många Ortodoxa Kyrkor är på tok för nationalistiska. Dom pratar om det Heliga Ryssland eller det Heliga Serbien istället för det Heliga allomfattande Kyrkan. Självklart att det blir problem emellan dem.
Mr T
Precis. En nationell kyrka bäddar väl, per definition, för exkludering pga nationalitet/etnicitet?
Samtidigt har flera av nationerna koloniserat andra, och så står egentligen strid om detta.
Hej Z!
Jo, visst är det sorgligt. Men låt mig som ortodox komma med en kommentar.
De ortodoxa kyrkorna har ju alltid varit statskyrkor, ända sedan det romerska rikets tid. Det är inte helt lätt att ändra på den saken nu. (Att Västkyrkan kom att se annorlunda ut har att göra med att kejsardömet i Västrom kollapsade, och då fick kyrkan och påven ta över mycket av den sammanhållande roll som kejsarmakten tidigare hade haft i Väst. Detta var en av flera faktorer som så småningom kom att bidra till den stora schismen.)
I öst fanns kejsardömet som bekant kvar, och när nya riken antog ortodoxin följde man helt enkelt det bysantinska mönstret med statskyrkor. Ändringar av de politiska gränserna genom erövringar och liknande har nästan alltid lett till att också kyrkans administrativa gränser justerats. Det är den krassa historiska verkligheten, antingen man gillar det eller ej.
Problemen uppstår i dag eftersom staten/nationen förutsätts vara icke-konfessionell och sekulär. Det finns inga ortodoxa stater längre. Då uppkommer lätt absurda situationer som den i Ukraina efter Sovjetunionens fall, där fyra (tror jag) olika jurisdiktioner gör anspråk på att vara Ukrainas ortodoxa kyrka. Ortodoxin har tyvärr svårt att hantera sådant på ett bra sätt.
När det gäller t.ex. situationen i Estland kan man notera att både Konstantinopels och Moskvas patriarkat är eniga om att Estlands kyrka ska ha s.k. autonomi, men man är oenig om vilket av patriarkaten som Estlands kyrka formellt ska vara ansluten till. I mitt tycke finns det hyfsat starka argument hos bägge sidor i konflikten, och Estland har nu i praktiken fått två ortodoxa kyrkor. Visst kan man tycka att det är något tragikomiskt över hela situationen, men jag har svårt att förstå varför KEK inte kan erkänna bägge sidor. Jag känner åtminstone viss sympati för Moskvas agerande här.
Så till din fråga: Funkar systemet med nationella kyrkor? Svaret är väl givet: Nej, om staten/nationen förutsätts vara sekulär kan man inte samtidigt ha en nationell kyrka. Ortodoxin har haft svårt att anpassa sig till den moderna staten, och det är en hotande tragedi.
Johannes
Tack för din utförliga reflektion!
Som utomstående kan man få intrycket att ett stort komplex från ryska ortodoxa kyrkans sida är att kyrkan omöjligt kan vara lika gammal som t ex den grekisk-ortodoxa:
Folkgruppen slaver kom väl allra tidigast på 500-talet? Så den kyrkan är minst 500 år nyare än den grekiska, om inte tusen?
Samtidigt är det den allra största av de ortodoxa samfunden, om jag förstått rätt.
Och armenierna i sin tur kan alltid hävda att deras land är det äldsta officiellt kristna landet.
Så till din fråga: Funkar systemet med nationella kyrkor? Svaret är väl givet: Nej, om staten/nationen förutsätts vara sekulär kan man inte samtidigt ha en nationell kyrka.
Ett annat problem är väl att dessa samfund, per definition, gör det svårt för olika folkgrupper att träffas.
Jag kan undra varför det finns flera olika ortodoxa samfund i ett och samma land, t ex i Sverige:
är inte ursprungstanken med ortodoxa kyrkor, att kyrkan på orten, är den som gäller, den som man ska besöka?
Nu ska man inte överdriva detta med missämja och nationalism. Moskva och Konstantinopel är ju fortsatt i kommunion med varandra, och kyrkojubiléet i Kiev i juli i år, då de båda patriarkerna koncelebrerade, blev en uppvisning i enighet trots de tvistepunkter som finns.
Bland ortodoxa i västerlandet är de jurisdiktionella förhållandena ofta invecklade eftersom ortodoxin har kommit dit genom invandring. Det är inte självklart vilken ortodox kyrka som är "den lokala kyrkan". I stället har respektive invandrargrupp upprättat egna församlingar som underställts kyrkan i deras hemland.
Visst är det en olägenhet att samordningen ofta har varit dålig och att man firar gudstjänst på varsitt håll och på varsitt språk i stället för att be tillsammans.
Samtidigt skulle jag dock vilja säga att det är fel att tro att osämjan för den skull skulle vara särskilt stor. Existensen av olika jurisdiktioner tas i stället som något ganska naturligt och hindrar inte att man tänker på varandra som delar av samma kyrka. Det är åtminstone min erfarenhet av ortodoxin här i Sverige.
Ortodoxa kyrkor lovar slut på konflikt: http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/?ew_0_a_id=7070
Johannes:
Du har rätt i att nationsgränserna inte helt kan tillåtas bestämma vilket namn den lokala kyrkan ska ha: i så fall skulle det bli en väldig stress att byta samfundsnamn för att hålla jämna steg med alla eventuella krig och gränsbyten
Existensen av olika jurisdiktioner tas i stället som något ganska naturligt och hindrar inte att man tänker på varandra som delar av samma kyrka. Det är åtminstone min erfarenhet av ortodoxin här i Sverige.
:)
D
Tack för uppdateringen :)
Mer positivt: http://www.oecumene.radiovaticana.org/SV1/Articolo.asp?c=238059
Skicka en kommentar