Den där sköna biten...

.....alltså, en annan är ju för dålig på att (vilja) anta utmaningar - ni vet de här kedjebreven oss bloggare emellan. Har knappt klarat någon uppgift som grannbloggare hittills har ålagt mig. Öken. Men den här gången får jag skärpa mig eftersom det tydligen handlar om att sprida kärlek genom musik TheRealMymlan startade kalaset och Emma Opassande hängde på. Mackan var den som länkade hit och gav mig huvudbry... ;)

Nåväl, jag får börja. Minnet är speciellt, även om det kanske låter alldagligt. Jag hade bestämt mig för att sörja efter någon olycklig kärlek och åkte till vackra Helsingborg för att ensam uppleva en solig söndagseftermiddag. Jag minns att jag stod på en utsiktsplats, Terrasstrapporna nedanför den medeltida borgen Kärnan, och blickade nedåt, ut mot havet, mot färjorna, mot Helsingör.
.....hade tagit med mig något band (farsans?) i min gamla Walkman, och i hörlurarna hördes Jeff Lynnes (Electric Light Orchestra) fina stämma, tonsäkerhet, och genialiska arrangemang.

Får ibland tårar av glädje, inte av sorg, då jag hör hans version av den klassiska gamla balladen Stormy Weather. Exquisite.

Trots titeln tänker jag på blå himmel, solnedgång och trevliga människor, goda vänner, samt på dagar som går från sorgliga till glada. Kanske på grund av det lunkande, coola tempot. Lyssna och njut, vänner. Stormy Weather blir inte bättre än så här:

http://www.youtube.com/watch?v=sv48OwxXOTs

Ps. Mackan, du undrade om det möjligen skulle handla om bluesharmonier, som brukligt i min blogg, och jodå, visst hör man spåren av de berömda ackorden E7, A7 och H7, någonstans.

Jag önskar förresten att Hosanna, Pekka, samt Charlotte-Therese ville dela med sig av lite musik som får dem att tänka på kärlek :), gärna med ett par rader som förklarar.