neverwhere

Det är så jobbigt att precis känna och erfara vad vardagspsykopati är. Vissa har det mer än andra och lite ängsliga och eftertänksamma personer som jag drabbas tyvärr en hel del.

.
Så här har jag erfarit: Vissa VÄLJER. De är hur trevliga och charmiga som helst mot männskor med socialt anseende, chefsposition, många vänner, medan de kan vara hur griniga, nerviga, argsinta och kräkiga som helst mot oss som "inte har många vänner" eller som inte kan hjälpa dem uppåt i karriären.

.
Det är så ansträngande med denna strukturella diskriminering. Ett exempel: Nästan ingen skulle bråka med chefen, men på vägen hem kan de skälla ut en stackars tiggare på centralen.
Att sparka "neråt" samt att "välja" ut hackkyckling är ett, i mitt tycke, psykopatiskt beteende.
.

Men det är svåååååååårt att komma till rätta med, eftersom dessa individer är hur trevliga som helst mot de flesta (har bara ett par "osynliga" hackkycklingar).

.

Själv har jag lärt mig och sätter genast in åtgärder då jag möter mobbarbeteende/sociopati:Jag tar upp det med andra på jobbet/vänskapskretsen. Omedelbart. Undviker att vara ensam med personen och låter honom/henne för allt i världen inte ta bort mitt vackra leende. Dessutom talar jag därefter med mycket tuffare ton mot just den individen.