Har hört att man ska göra film om nobelpristagaren Selma Lagerlöfs liv.
-
Kanske kunde biskopen för Stockholms stift, Caroline Krook, ställa upp och spela HUVUDROLLEN.
-
Förutom att jag ser en stor likhet i ansiktena, har jag alltid, då jag sett Caroline på tv, upplevt henne som väldigt lugn, analytisk och eftertänksam, precis de egenskaper som jag föreställer mig att Selma hade.
.
Det är just personligheter som Caroline Krook (har tyvärr endast beskådat henne på tv), som gör att jag som katolik känner att vi för länge sedan borde accepterat kvinnliga präster och biskopar. Oj oj oj, vad vi missar.
Celibatet för prällarna vill jag dock av någon anledning ha kvar.
.
Photo source 2: http://www.ltkronoberg.se/ Photo source 1: Wikipedia
14 kommentarer:
Kolla in: http://www.womensordination.org
Om inte annat så kunde man ju börja med att låta diakonviga kvinnor. Men tills dess får vi nöja oss med att tända ljus, arrangera blommor, osv.
En fördel för kyrkan om kvinnor kunde bli präster är att pedofil- och celibatbrytarstatistiken nog skulle minska. En fördom från min sida kanske, men jag tror att det ligger nåt i den fördomen! Men så länge man ser kvinnan som otillräknelig och styrd av hormoner lär det nog fortsätta som det är idag.
Argumentet är ju att präster ska vara män därför att Jesus själv var man, och för att han valde män till lärjungar. Om ett sådant argument ska hålla så bör man ju bara låta prästviga män av judisk börd, härstammande från en viss del av världen (trakterna i och kring Israel). Men det argumentet har jag aldrig hört någon framföra.
Sidan jag skulle tipsa dig om är (google sökord):
"A catholic renewal"
bloggaren heter Charlotte Therese.
Håller i princip bara med henne om att "det är bra med ekumenik" och att kvinnor borde prästvigas,
men hon verkar intressant.
Hörde att när man för ca 50 år sedan införde kvinnliga präster i SvK, var det många som på fullt allvar tyckte att de inte skulle få heta präster, utan "altartjänare".
Altartjänare. Hm... Nej det var nog inte så lätt för de svenskkyrkliga prällarna heller, för 50 år sedan. Inom vår "genre" lär det nog ta mer än 50 år innan frågan ens kan diskuteras sakligt. Det verkar ju som att den i nuläget inte ens kan formuleras i ord, den väcker starka känslor, och man verkar bli betraktad som en "avfälling" om man råkar ta upp frågan.
På tal om altare, vår kör - i alla fall altstämman! - skulle kunna heta "Altarets Altar"!
Jag tycker mycket om Selma Lagerlöf, hon skriver berättelser som man riktigt dras in i och en enastående förmåga att beskriva människor och hur vi fungerar - på ett kärleksfullt sätt.
Ja, kanske det också kan gälla för Caroline Krook... förmågan att iakta och förstå mänskligt handlande utan att nervärdera.
Bra koppling du gör och
jättekul att få veta om filmen!
jag var just inne på Jonatans blogg, han har ett nytt inlägg där han besvarar 10 frågor, och om jag var ett litet lamm i hans församling så skulle jag nog gråta och längta hem till livmodern igen. Något som jag tycker är så förbryllande i sammanhanget är hans ”högkyrkliga” framtoning. Det kan ju inte vara något annat än en ”image”, med tanke på att han ju dissar i princip alla åsikter, hållningar och trosuttryck som är associerbara med ”högkyrklighet”, vad det nu är… Fast det är kanske hans sätt att ”branda” sig i prällbranschen?
Sara:
Kul metafor
du hade om lammet som längtar tillbaks till livmodern.
Till kommentaren till Jonatan hade jag "lånat" från Anders Piltz, om att:
"man inte, hur man än vrider o vänder på det, kommer att finna en ultimata sanningen, utan får bestämma sig för en som man kan leva o dö med"
Kristin:
I ärlighetens namn tänkte jag mest på den höga pannan o mininäsan o det sparsamma gåtfulla leendet på de båda damerna, men hoppas att Selma var lite som Caroline är
:)
Jag håller med om att prästcelibatet bör behållas, medan kvinnor bör tillåtas bli präster.
Förutom argumentet att en präst som ger sin kärlek åt sin familj inte lika hängivet kan tjäna kyrkan så har jag ett annat krasst argument: En präst med villa, volvo, fru och tre barn måste ha dubbelt så hög lön som en ensamstående präst (jämför tex prästlöner mellan Svenska kyrkan och Katolska kyrkan) . Skulle präster få gifta sig skulle vi alltså bara ha råd med hälften så många präster som nu...
Johan
Kan bara hålla med, dessutom vill man gärna att de kan hålla sin tystnadsplikt. Ligor o makthavare i historien har hotat och halshuggit präster då de vägrat avslöja bikthemligheter, t ex HenrikXIII, (i Bolivia har de buggat biktbås)
En dam i kyrkan frågade mig: "Vad har du som är så hemligt att ingen ska få reda på det? Varför kämpar du så för att celibatet ska behållas?"
Mitt svar är: Någon extra pinsam synd kanske jag inte har, men ANDRA människor, i diktaturstater, som kanske biktar att de ljugit för chefen, angivit någon, anger hemliga namn för prästen, namn på makthavare, gerillasoldater, osv.
Prästen ska inte kunna hotas med:
"Vi skadar/dödar dina barn o din fru"
utan ska kunna ha sina principer om tystnadsplikt och om han/hon bestämmer sig för det, själv kunna sota med sitt liv.
Ensam är stark i sådana sammanhang.
... dessutom beundrar jag Caroline Krook, för att hon för några år sedan vägrade visa upp ett antal brev hon hade fått för myndigheter.
Brevväxlaren /-na hade nämligen fått löften om tystnadsplikt.
Tyckte hon visade civilkurage, och fick visst nå'n reprimand från regeringen (?) Rätta mig om jag minns fel.
Tror jag anar vad du menar men kommer inte riktigt ihåg... men hoppas du har rätt! Bra gjort av Caroline, sånt blir man glad av!
Hej!
Jag måste givetvis ge mig in i celibatdebatten.
Jag tror att katolska kyrkan först måste avskaffa celibatet, innan de "klarar av" få kvinnliga präster.
Missförstå mig inte, jag har stor respekt för människor (präster eller ej) som känner sig kallade till att leva i celibat, men jag tror att det är ganska få totalt som kallas.
Det är ju en så otroligt "svår" kallelse, människan är helt enkelt skapad som man och kvinna med en naturlig längtan efter varandra.
Jag tror inte att alla som kallas till präster också "automatiskt" kallas till att leva i celibat.
Jag tror att katolska kyrkan tyvärr "missar" många möjliga präster, som känner en kallelse till präst, men som inte känner en kallelse till celibatet. Kyrkan förlorar mycket på det.
(Motsvarande argument för kvinnliga präster; om man inte accepterar kvinnliga präster, så förlorar kyrkan oerhört mycket på det.)
Alltså Johans argument håller inte (präster med familj måste ha mer betalt, alltså har kyrkan inte råd med så många präster), därför att en kyrka som inte hade celibattvång skulle få fler präster, som annars inte hade blivit präster....
Hänger ni med? Det är min teori, givetvis inte vetenskapligt bevisad...
Sara:
Det var ju tråkigt att du skulle gråta om du hade mig som församlingspräst – men jag undrar varför?
Min högkyrkliga framtoning är inte en vald image utan ett arv från min kyrkofostran. Jag blev kristen när jag var tjugo och ”lärde mig” kyrkans språk, gudstjänstliv och traditioner på S:t Ansgars i Uppsala: ett av högkyrklighetens fästen i detta land. Även om jag helt visst inte är särskilt högkyrklig i min teologi (längre) har jag lärt mig mycket av högkyrkliga präster och lekmän. Resultatet blir kanske förvirrande eftersom jag inte blir så lätt att placera in i ett standardfack för ”prästtyp” – men det är inget jag medvetet valt utan speglar vem jag är.
Mvh /Jonatan
Jag förstår inte varför vissa människor envisas med att fortsätta en diskussion som varit meningslös ganska länge och på många sätt. Dels ur det Bibliska perspektivet: Jesus var Gud, inte pk: ändå valde han enbart män till apostlar. Dessutom, trots att det talas om de två olika uppgifterna för kvinnlig respektive manlig medhjälpare (diakonos), så talas det aldrig om att sådana alternativ skulle existera för prästerskapet, och betänk då att dessa två uppgifter nämns i samma andetag;
Dels kyrkotraditionsperspektivet: Aldrig i Kyrkans historia har kvinnor, vare sig i öst eller väst, fått vigas till någon av vigningens steg (lektor, akolyt, exorcist, subdiakon,) diakon, präst eller biskop. Och det kvinnliga diakonatet har som sagt aldrig varit en vigd altartjänst;
Dels det kyrkojuridiska perspektivet: Det uteslutande manliga prästerskapet är fastslaget med all önskvärd och slutgiltig tydlighet i flera dokument som getts ut under Kyrkans tvåtusenåriga historia, nu senast mycket tydligt i Ordinatio Sacerdotalis (JPII). Läs formuleringen och ge mig ett gott skäl att tro att det inte rör sig om ett "ex cathedra"- uttalande.
Det stämmer att de aldrig fått vigas till något ämbete inom kyrkan och att de tolv apostlarna var män.
Men på Jesu tid fick inte kvinnor var offentliga överhuvudtaget.
Inga yrken, utom prostitution, möjligen.
Om man för 200 år sedan hade frågat dig (eller någon annan):
Vad anser du: Ska kvinnor få: undervisa, förvärvsarbeta, hålla tal, rösta i val, bli ministrar, föreläsa på universitet, kort sagt, vara annat än hemmafruar: Vad hade du/vi svarat då?
Skicka en kommentar