Hur långt bak i historien ska man titta?

När jag läser Fredrik Norbergs inlägg "Serberna, då?" börjar jag ännu en gång klura på följande:

1. Vilka människor har rätt till ett visst landområde? Att få bo på ett visst ställe?
De som kom först? De som fick flest barn, och därigenom blev en majoritet? Som invaderat mest framgångsrikt?
De som tillhör en viss religion? Språkgrupp? Tradition?

Och de klurigaste:

2. Hur långt tillbaka i tiden ska man gå för att fastställa vilka som har rätt till marken?
Vilket årtal? Vilket krig/slag? Vilket avtal?

3. Är någon egentligen skyldig för sina föräldrars/förfäders åtaganden och krigande? Ska hela länder straffas för gammal ost?

4. Var får den som har föräldrar från två olika läger, lov att bo?




Ursäkta alla frågor på en gång, men de förbryllar mig. Varför ska jag lita på en viss part i argumentationen, och inte den andre?

Links to this post from: Försvarstagna människor och länder (A Catholic Renewal)

SvD, Dagen :"Fler kristna flyr Irak", Dagen: "Krismöte i FN"

Photo credit: freefoto.com, with a Creative commons no-derivative license

Hur långt bak i historien ska man titta?

När jag läser Fredrik Norbergs inlägg "Serberna, då?" börjar jag ännu en gång klura på följande:

1. Vilka människor har rätt till ett visst landområde? Att få bo på ett visst ställe?
De som kom först? De som fick flest barn, och därigenom blev en majoritet? Som invaderat mest framgångsrikt?
De som tillhör en viss religion? Språkgrupp? Tradition?

Och de klurigaste:

2. Hur långt tillbaka i tiden ska man gå för att fastställa vilka som har rätt till marken?
Vilket årtal? Vilket krig/slag? Vilket avtal?

3. Är någon egentligen skyldig för sina föräldrars/förfäders åtaganden och krigande? Ska hela länder straffas för gammal ost?

4. Var får den som har föräldrar från två olika läger, lov att bo?




Ursäkta alla frågor på en gång, men de förbryllar mig. Varför ska jag lita på en viss part i argumentationen, och inte den andre?

Links to this post from: Försvarstagna människor och länder (A Catholic Renewal)

SvD, Dagen :"Fler kristna flyr Irak", Dagen: "Krismöte i FN"

Photo credit: freefoto.com, with a Creative commons no-derivative license

stoppa pressarna

....Johan S har visst slutat blogga efter ett år och två dagar. Synd, very synd indeed; med sin trevliga, vänskapliga attityd är han en av fyra som inspirerat undertecknad till att själv börja skriva. Men han kanske tar upp bloggen igen till hösten.
Bra jobbat med ekumeniken, Johan!

Med samma resonemang kan en annan alltså fundera på att lägga av i april månad. ;) Bloggandet tar tid, och jag har själv fått dra ner på frekvensen, till hälften. I nödfall kan man istället börja med Onsdagsbloggen, ett inlägg i veckan.
Hoppas vi andra kan upprätthålla kontakten med Johan genom mail, eller på Konvertitt-bloggen. Samt att han och hans fru snart får träffa ett gäng bloggvänner varje söndag på högmässan i sin nya hemort.


Ps. De andra tre inspiratörerna för ett år sedan, var:
Anders Rasmussen - mysig design, fina bilder, en vänlig ateist att fajtas med!,
Nihonshu - mycket provokation, innehållsrikt, här ska argumenteras och pennfajtas! samt
Karin Långström-Vinge - okonstlad, vänlig, friskt humör, men orädd för sina kommentatörer, behandlar dem inte som porslinsdockor, daltar inte (för hon anar nog att hon ändå är mycket trevligare än de flesta bloggare)

stoppa pressarna

....Johan S har visst slutat blogga efter ett år och två dagar. Synd, very synd indeed; med sin trevliga, vänskapliga attityd är han en av fyra som inspirerat undertecknad till att själv börja skriva. Men han kanske tar upp bloggen igen till hösten.
Bra jobbat med ekumeniken, Johan!

Med samma resonemang kan en annan alltså fundera på att lägga av i april månad. ;) Bloggandet tar tid, och jag har själv fått dra ner på frekvensen, till hälften. I nödfall kan man istället börja med Onsdagsbloggen, ett inlägg i veckan.
Hoppas vi andra kan upprätthålla kontakten med Johan genom mail, eller på Konvertitt-bloggen. Samt att han och hans fru snart får träffa ett gäng bloggvänner varje söndag på högmässan i sin nya hemort.


Ps. De andra tre inspiratörerna för ett år sedan, var:
Anders Rasmussen - mysig design, fina bilder, en vänlig ateist att fajtas med!,
Nihonshu - mycket provokation, innehållsrikt, här ska argumenteras och pennfajtas! samt
Karin Långström-Vinge - okonstlad, vänlig, friskt humör, men orädd för sina kommentatörer, behandlar dem inte som porslinsdockor, daltar inte (för hon anar nog att hon ändå är mycket trevligare än de flesta bloggare)

Points?

Tänkte ta upp en grej så här i presidentvalstider

.... ordet 'procentenhet' är uppenbarligen lite för långt för att folk ska orka säga det i var och varannan mening, när de talar om statisktik, så det blir ofta fel; man säger helt enkelt 'procent' istället, vilket leder till en hel del missuppfattningar. Ni som känner att ni redan kan det här behöver inte läsa vidare ;)

Lite exempel:

* Om äpplen kostade 20 kr kr kilot för en vecka sedan, och nu 22 kr, så har de gått upp med 2/20 dvs 1/10 dvs 10/100, tio procent alltså. En procent är en hundradel.

* Om räntan för en vecka sedan låg på 6 % och nu 8 %, så har den inte gått upp några 2 % utan många fler procent ;).
Hur många procent? Jo: 8 - 6 = 2, och 2/6 = ökningen

2/6 = 1/3, en tredjedel = 33,33 %

Istället har räntan gått upp 2 procentenheter, som i det här fallet blir 33 procent.

* Om ett partis sympatier ökar från 5 % till 10%, så har de alltså fördubblats, dvs ökat med 100%,

I detta fallet en ökning med 5 procentenheter. (10 - 5 = 5)

* I aktuella nyheter från de amerikanska presidentkampanjerna kan man väldigt ofta höra:

"He's down 5 points" eller
"They're up by two points" etc...

Känner ni igen jargongen från tv-serien "Vita huset"?

* Dessa points är inga viktväktarpoints - de mäter inte kalorier - utan procentenheter.

Eftersom amerikanerna alltså har ett kort, kärnfullt ord för sina enheter, är det mindre risk att de säger fel. Uttrycket gör att de nog har en bättre känsla för vad dessa ökningar/minskningar innebär, samt skillnaden mellan procent och procentenhet.

* MEN....om en procent alltid är en hundradel 1/100;
hur stor är då en procentenhet?

Jo, den är olika stor, beroende på situationen. Klurigt? Procentenheten mäts på den andel som man utgår från, den som sedan ökar eller minskar i mätningar.

Om den första andelen t ex är 15 %, så delas den upp i 15 delar, femton procentenheter, sedan mäter man hur många femtondelar som andelen har ökat/minskat "up three points" betyder alltså "ökat med tre procentenheter (i detta fallet: 3 femtondelar)".

Har ni något förslag till praktisk förkortning för 'procentenheter', som vi kan använda i Sverige?

'Enheter' kanske?

SvD: Nya angrepp i debatt, Sydsvenskan: Nya angrepp av Clinton och Obama.

Photo: Golden Gate Bridge, San Fransisco
Credit: Mila Zinkova with a creative commons by-sa license

Points?

Tänkte ta upp en grej så här i presidentvalstider

.... ordet 'procentenhet' är uppenbarligen lite för långt för att folk ska orka säga det i var och varannan mening, när de talar om statisktik, så det blir ofta fel; man säger helt enkelt 'procent' istället, vilket leder till en hel del missuppfattningar. Ni som känner att ni redan kan det här behöver inte läsa vidare ;)

Lite exempel:

* Om äpplen kostade 20 kr kr kilot för en vecka sedan, och nu 22 kr, så har de gått upp med 2/20 dvs 1/10 dvs 10/100, tio procent alltså. En procent är en hundradel.

* Om räntan för en vecka sedan låg på 6 % och nu 8 %, så har den inte gått upp några 2 % utan många fler procent ;).
Hur många procent? Jo: 8 - 6 = 2, och 2/6 = ökningen

2/6 = 1/3, en tredjedel = 33,33 %

Istället har räntan gått upp 2 procentenheter, som i det här fallet blir 33 procent.

* Om ett partis sympatier ökar från 5 % till 10%, så har de alltså fördubblats, dvs ökat med 100%,

I detta fallet en ökning med 5 procentenheter. (10 - 5 = 5)

* I aktuella nyheter från de amerikanska presidentkampanjerna kan man väldigt ofta höra:

"He's down 5 points" eller
"They're up by two points" etc...

Känner ni igen jargongen från tv-serien "Vita huset"?

* Dessa points är inga viktväktarpoints - de mäter inte kalorier - utan procentenheter.

Eftersom amerikanerna alltså har ett kort, kärnfullt ord för sina enheter, är det mindre risk att de säger fel. Uttrycket gör att de nog har en bättre känsla för vad dessa ökningar/minskningar innebär, samt skillnaden mellan procent och procentenhet.

* MEN....om en procent alltid är en hundradel 1/100;
hur stor är då en procentenhet?

Jo, den är olika stor, beroende på situationen. Klurigt? Procentenheten mäts på den andel som man utgår från, den som sedan ökar eller minskar i mätningar.

Om den första andelen t ex är 15 %, så delas den upp i 15 delar, femton procentenheter, sedan mäter man hur många femtondelar som andelen har ökat/minskat "up three points" betyder alltså "ökat med tre procentenheter (i detta fallet: 3 femtondelar)".

Har ni något förslag till praktisk förkortning för 'procentenheter', som vi kan använda i Sverige?

'Enheter' kanske?

SvD: Nya angrepp i debatt, Sydsvenskan: Nya angrepp av Clinton och Obama.

Photo: Golden Gate Bridge, San Fransisco
Credit: Mila Zinkova with a creative commons by-sa license

Bloggeliblogg...

Jag vill tacka er så mycket - Hosanna, Charlotte-Therese samt Anders Rasmussen - som tagit med Enkla bloggen på era top-ten-listor.
Ni har också en utmaning till mig om att fortsätta med denna list-kedja, men min lista skulle bli alldeles för lång, så jag kör en gyllene bloggrunda istället, och försöker uppmärksamma ett tjog hyfsat färska inlägg:

* .....om man tittar på knuff-rutan i marginalen ser man att jag idag är rejält uppe i smöret med mina mått mätt: 13 andra bloggare har länkat hit under de senaste 4 veckorna (är det verkligen sant?). Tittar man däremot på Opassande Emmas ruta, så läser man istället (just idag):

"87 länkningar" under samma period.
Gulp.
Hon behandlar ofta ämnen som fildelning, upphovsrätt och juridik, och man förstår hennes popularitet, speciellt då man fluktar på inlägget "Falsk trygghet och fel diskussioner". Kan bara inte hålla med mer. Pulsen ökar för varje ord.

*.....flukta på Raggopardens blogg, som jag tycker har den tuffaste och mysigaste header-bilden, zebrarandig drabbande rubrik

* Hosannas inlägg är omväxlande och spännande. Dessutom illustrerar hon själv och sätter in egna foton. Här är ett tjusigt foto med en bedjande dikt: "Om det bara vore lite lättare att leva"

* Johan S tipsar om hur man kan spara 1 krona och 83 öre om året. "Du kan vara lurad på din pantbonus"

* Tuve klurar kring den gyllene medelvägen; är den nå't att ha? Bra ämnesidé! Diskutera gärna.

* Mackan visar upp de första böckerna på Frälsningsarmens nya bibliotek på Limhamn. Man kan skänka fler om man vill. "Biblioteket i verkligheten"

Blir fascinerad av hur denna miniarsenal redan har bestämda låneregler :
"Man kan inte låna böcker via Internet, ännu, men du kan se om en bok är utlånad (eller lånas ut… Referenslitteratur måste läsas på plats)" :)

* Läs med fördel "Alla livets nyanser" av Zoltán:
"I allt detta finns en person som vet vad smärta är, någon som känner dig bättre än du känner dig själv, någon som älskar dig och väntar på att du gör ditt val"

* Green Chili har tänkt till: "Hemligheten vi alla egentligen vet"
"Man börjar skylla ifrån sig på den andre, h*n har blivit så tråkig och disträ på sista tiden, h*n har slutat bry sig om sitt utseende,"

* Charlotte-Therese visar sin talang i "Att gå på vatten". Här lägger hon in några av sina bästa metaforer, liknelser:
"Nya stenar bildas medan man går framåt. Står man stilla växer det snart mossa både på stenarna och på en själv. Vägen framåt går på vatten - och förutsätter att man känner till linjen bakåt."
Kunde inte uttryckt det bättre själv; kunde inte ha uttryckt det lika bra själv, eller ens en femtondedel så bra...

* Anders Rasmussen, the impeckable atheist, tycker att de är vidskepliga borta i Hollywood-fabriken

* Aleph: "Nördarnas paradis 1: en programförklaring"

* Leo H önskar att Maciej Zaremba kunde presentera lite argument och bevis till sin artikel "Först kränkt vinner"...

* Skulle gärna vilja utnämna Rudies blogg till vårt "blogg-kapell": Vackra bilder, böner, känslor, reflektioner, rannsakan, harmoni

* Jan Thurin vill tyvärr lämna katolska kyrkan, men inte lämna Jesus. Han argumenterar här för sitt beslut.

* Dag Selander är skarpsynt och missar inte i sin blogg att rapportera om det som andra lätt glömmer: De kristnas dagligen svåra situation i Kina. Keep up the good work!

* Indoeuropeiska språkens kasus-böjningar serveras hos Séra Jónatan.
"Svenska är syssling till hindi och litauiska, brorsbarn till albanska, kusin till tyskan och brorsa med danskan för att nämna några."

* Kolportören presenterar en utomjordiskt charmig och vrålhungrig ekorre som nallar på fåglarnas talgbollar

* SvD:s avhandlingar "Under strecket" är väl den mest seriösa bloggen i mannaminne. Idag, om Roskildefreden: "När Sverige blev skånskt"


Jag utmanar ingen. Dessa listor kräver mycket tid och ork.

Photo credit: freefoto.com with a no-derivative license

Bloggeliblogg...

Jag vill tacka er så mycket - Hosanna, Charlotte-Therese samt Anders Rasmussen - som tagit med Enkla bloggen på era top-ten-listor.
Ni har också en utmaning till mig om att fortsätta med denna list-kedja, men min lista skulle bli alldeles för lång, så jag kör en gyllene bloggrunda istället, och försöker uppmärksamma ett tjog hyfsat färska inlägg:

* .....om man tittar på knuff-rutan i marginalen ser man att jag idag är rejält uppe i smöret med mina mått mätt: 13 andra bloggare har länkat hit under de senaste 4 veckorna (är det verkligen sant?). Tittar man däremot på Opassande Emmas ruta, så läser man istället (just idag):

"87 länkningar" under samma period.
Gulp.
Hon behandlar ofta ämnen som fildelning, upphovsrätt och juridik, och man förstår hennes popularitet, speciellt då man fluktar på inlägget "Falsk trygghet och fel diskussioner". Kan bara inte hålla med mer. Pulsen ökar för varje ord.

*.....flukta på Raggopardens blogg, som jag tycker har den tuffaste och mysigaste header-bilden, zebrarandig drabbande rubrik

* Hosannas inlägg är omväxlande och spännande. Dessutom illustrerar hon själv och sätter in egna foton. Här är ett tjusigt foto med en bedjande dikt: "Om det bara vore lite lättare att leva"

* Johan S tipsar om hur man kan spara 1 krona och 83 öre om året. "Du kan vara lurad på din pantbonus"

* Tuve klurar kring den gyllene medelvägen; är den nå't att ha? Bra ämnesidé! Diskutera gärna.

* Mackan visar upp de första böckerna på Frälsningsarmens nya bibliotek på Limhamn. Man kan skänka fler om man vill. "Biblioteket i verkligheten"

Blir fascinerad av hur denna miniarsenal redan har bestämda låneregler :
"Man kan inte låna böcker via Internet, ännu, men du kan se om en bok är utlånad (eller lånas ut… Referenslitteratur måste läsas på plats)" :)

* Läs med fördel "Alla livets nyanser" av Zoltán:
"I allt detta finns en person som vet vad smärta är, någon som känner dig bättre än du känner dig själv, någon som älskar dig och väntar på att du gör ditt val"

* Green Chili har tänkt till: "Hemligheten vi alla egentligen vet"
"Man börjar skylla ifrån sig på den andre, h*n har blivit så tråkig och disträ på sista tiden, h*n har slutat bry sig om sitt utseende,"

* Charlotte-Therese visar sin talang i "Att gå på vatten". Här lägger hon in några av sina bästa metaforer, liknelser:
"Nya stenar bildas medan man går framåt. Står man stilla växer det snart mossa både på stenarna och på en själv. Vägen framåt går på vatten - och förutsätter att man känner till linjen bakåt."
Kunde inte uttryckt det bättre själv; kunde inte ha uttryckt det lika bra själv, eller ens en femtondedel så bra...

* Anders Rasmussen, the impeckable atheist, tycker att de är vidskepliga borta i Hollywood-fabriken

* Aleph: "Nördarnas paradis 1: en programförklaring"

* Leo H önskar att Maciej Zaremba kunde presentera lite argument och bevis till sin artikel "Först kränkt vinner"...

* Skulle gärna vilja utnämna Rudies blogg till vårt "blogg-kapell": Vackra bilder, böner, känslor, reflektioner, rannsakan, harmoni

* Jan Thurin vill tyvärr lämna katolska kyrkan, men inte lämna Jesus. Han argumenterar här för sitt beslut.

* Dag Selander är skarpsynt och missar inte i sin blogg att rapportera om det som andra lätt glömmer: De kristnas dagligen svåra situation i Kina. Keep up the good work!

* Indoeuropeiska språkens kasus-böjningar serveras hos Séra Jónatan.
"Svenska är syssling till hindi och litauiska, brorsbarn till albanska, kusin till tyskan och brorsa med danskan för att nämna några."

* Kolportören presenterar en utomjordiskt charmig och vrålhungrig ekorre som nallar på fåglarnas talgbollar

* SvD:s avhandlingar "Under strecket" är väl den mest seriösa bloggen i mannaminne. Idag, om Roskildefreden: "När Sverige blev skånskt"


Jag utmanar ingen. Dessa listor kräver mycket tid och ork.

Photo credit: freefoto.com with a no-derivative license

Humorn som olja i maskineriet

....med mina två föregående artiklar försökte jag lösa en del av problemen med polariseringen mellan oss som säger att vi följer Kristus, frälsaren.* En del av er har kanske undrat över dessa tilltag: "Men måste man hålla med varandra i allt? Räcker det inte med bön för fred och försoning och ömsesidig respekt?"

Det gör det nog, men ibland har man lite svårt att skönja själva respekten. Vart har den gömt sig? Och så tror jag inte det är helt onaturligt att fråga sig hur vi, trots att vi tror att Jesus är sanningen själv,
kan ha oceaners avstånd mellan hur vi anser att denna tro bör manifesteras. Det är väl dags att börja umgås lite oftare.

Ett annat verktyg som kan hjälpa oss, verkar vara humorn. Skratten går visst över samfundsgränserna ibland. Jag tänker här bland annat på Charlottes skämt, samt Mackans i hennes kommentarrader.

Förresten: Mackans obetalbara replik till mitt förra inlägg:

" Ge upp något?
Jag tänker minsann sitta här i min uniform, med fanor och hornmusik och hålla fast vid den enda sanna läran. Ni andra får helt enkelt bli frälsningssoldater! ;) "

Kan säga att jag kände mig träffad.

För att inte helt sno dessa bloggrannars idé, tänkte jag låta bli att be er skriva roliga religiösa historier, utan frågan är lite mer generell än så:

Berätta om någon allmänt rolig företeelse i de olika samfunden (ex. påvens mössa) eller något komiskt ärketypiskt ni upptäckt på kristna bloggar. Vad får er att skratta till?




* Kanske lät den meningen kaxig, med vissa spår av hybris, men en DEL av lösningen var det väl? En miljarddel?

Links to this post: Visa ödmjukhet mot alla människor (Hosannas krypin)
................................ Humor och kristen tro - världens kortaste bloggpost? (Mackan)
................................... Med humorn som vapen (A Catholic Renewal)
............................................ Skratta tillsammans (Mackan)

Photo courtesy of freefoto.com Creative commons by-nc-nd license

Humorn som olja i maskineriet

....med mina två föregående artiklar försökte jag lösa en del av problemen med polariseringen mellan oss som säger att vi följer Kristus, frälsaren.* En del av er har kanske undrat över dessa tilltag: "Men måste man hålla med varandra i allt? Räcker det inte med bön för fred och försoning och ömsesidig respekt?"

Det gör det nog, men ibland har man lite svårt att skönja själva respekten. Vart har den gömt sig? Och så tror jag inte det är helt onaturligt att fråga sig hur vi, trots att vi tror att Jesus är sanningen själv,
kan ha oceaners avstånd mellan hur vi anser att denna tro bör manifesteras. Det är väl dags att börja umgås lite oftare.

Ett annat verktyg som kan hjälpa oss, verkar vara humorn. Skratten går visst över samfundsgränserna ibland. Jag tänker här bland annat på Charlottes skämt, samt Mackans i hennes kommentarrader.

Förresten: Mackans obetalbara replik till mitt förra inlägg:

" Ge upp något?
Jag tänker minsann sitta här i min uniform, med fanor och hornmusik och hålla fast vid den enda sanna läran. Ni andra får helt enkelt bli frälsningssoldater! ;) "

Kan säga att jag kände mig träffad.

För att inte helt sno dessa bloggrannars idé, tänkte jag låta bli att be er skriva roliga religiösa historier, utan frågan är lite mer generell än så:

Berätta om någon allmänt rolig företeelse i de olika samfunden (ex. påvens mössa) eller något komiskt ärketypiskt ni upptäckt på kristna bloggar. Vad får er att skratta till?




* Kanske lät den meningen kaxig, med vissa spår av hybris, men en DEL av lösningen var det väl? En miljarddel?

Links to this post: Visa ödmjukhet mot alla människor (Hosannas krypin)
................................ Humor och kristen tro - världens kortaste bloggpost? (Mackan)
................................... Med humorn som vapen (A Catholic Renewal)
............................................ Skratta tillsammans (Mackan)

Photo courtesy of freefoto.com Creative commons by-nc-nd license

Eftergifter från Pingst/baptister/frikyrkan?

....& idag går frågan till frikyrkliga läsare:
Tycker du som frikyrklig att det finns några eftergifter, som man skulle kunna göra gentemot katoliker och ortodoxa, för ekumenikens skull, dvs för samtalet över samfundsgränser? Om du inte har några eftergifter på lager, motivera gärna varför.

Gräv alltså djupt i fickorna och se om där finns något litet förslag.



I mitt förra inlägg frågade jag katolikerna om detta och diskussionen blev spännande. Har hittills mottagit långa genomtänkta kommentarer. Tack. Och jag känner inte för att rikta mig till traditionella svensk-kyrkliga i denna fråga, för de ordnar, sedan länge, så många ekumeniska möten i alla fall, är mitt intryck. Tack, SvK, fortsätt med det.

Dagen: "Peter Halldorf förvillar" Dagen: "Räcker inte friheten i Kristus, längre?" Dagen: "Bjärka-Säby pekar inte i rätt riktning"

Länkar till detta inlägg: Länktips och min sammanfattning (Ave Maris Stella)
...................................... Ekumeniska eftergifter? (A Catholic Renewal)

Photo credit: http://www.freefoto.com/ with a Creative commons no-derivative license
Klickar man på bilden, får man en underbar förstoring.

Eftergifter från Pingst/baptister/frikyrkan?

....& idag går frågan till frikyrkliga läsare:
Tycker du som frikyrklig att det finns några eftergifter, som man skulle kunna göra gentemot katoliker och ortodoxa, för ekumenikens skull, dvs för samtalet över samfundsgränser? Om du inte har några eftergifter på lager, motivera gärna varför.

Gräv alltså djupt i fickorna och se om där finns något litet förslag.



I mitt förra inlägg frågade jag katolikerna om detta och diskussionen blev spännande. Har hittills mottagit långa genomtänkta kommentarer. Tack. Och jag känner inte för att rikta mig till traditionella svensk-kyrkliga i denna fråga, för de ordnar, sedan länge, så många ekumeniska möten i alla fall, är mitt intryck. Tack, SvK, fortsätt med det.

Dagen: "Peter Halldorf förvillar" Dagen: "Räcker inte friheten i Kristus, längre?" Dagen: "Bjärka-Säby pekar inte i rätt riktning"

Länkar till detta inlägg: Länktips och min sammanfattning (Ave Maris Stella)
...................................... Ekumeniska eftergifter? (A Catholic Renewal)

Photo credit: http://www.freefoto.com/ with a Creative commons no-derivative license
Klickar man på bilden, får man en underbar förstoring.

Eftergifter från RKK?

Hej, om du som läser detta är katolik, eller håller på att konvertera, så har jag en specifik fråga till dig:

Vilken/vilka eftergifter anser du att katolska kyrkan kan göra för att hjälpa till med ekumeniken, dvs samtalet mellan kristna samfund? Om inga, motivera gärna varför.


Jag hoppas på många katolska svar, även från de blyga läsarna.
Gräv djupt i fickorna och se om ni möjligen hittar något förslag.
Mitt eget: Att grunda fler platser än bara Taizé, med ekumenisk nattvard.

Idén till detta inlägg kommer från Doktorn. Hoppas han också kommenterar med konkreta tips.
....& eftersom katoliker inte precis är ymniga i Sverige, eller på svenska bloggar, så önskar jag att det tipsas friskt till katoliker om detta inlägg. Jag är t o m så fräck så jag ber er länka hit.

Ps. Gissa vad jag kommer att fråga om i nästa inlägg, och vilka det då riktar sig till.

Uppdatering: Tuve menar att endast själva mässan är ekumenisk i Taizé, inte nattvarden, men jag har hört att det var så förut, i alla fall: Pga något specialtillstånd från Johannes XXIII blev visst alla närvarande erbjudna katolsk nattvard. Någon som vet mer?

Blog reactions to this post: Katolska eftergifter? (Remember Lepanto)
............................................... Ekumenik (Kaplansgården)

Eftergifter från RKK?

Hej, om du som läser detta är katolik, eller håller på att konvertera, så har jag en specifik fråga till dig:

Vilken/vilka eftergifter anser du att katolska kyrkan kan göra för att hjälpa till med ekumeniken, dvs samtalet mellan kristna samfund? Om inga, motivera gärna varför.


Jag hoppas på många katolska svar, även från de blyga läsarna.
Gräv djupt i fickorna och se om ni möjligen hittar något förslag.
Mitt eget: Att grunda fler platser än bara Taizé, med ekumenisk nattvard.

Idén till detta inlägg kommer från Doktorn. Hoppas han också kommenterar med konkreta tips.
....& eftersom katoliker inte precis är ymniga i Sverige, eller på svenska bloggar, så önskar jag att det tipsas friskt till katoliker om detta inlägg. Jag är t o m så fräck så jag ber er länka hit.

Ps. Gissa vad jag kommer att fråga om i nästa inlägg, och vilka det då riktar sig till.

Uppdatering: Tuve menar att endast själva mässan är ekumenisk i Taizé, inte nattvarden, men jag har hört att det var så förut, i alla fall: Pga något specialtillstånd från Johannes XXIII blev visst alla närvarande erbjudna katolsk nattvard. Någon som vet mer?

Blog reactions to this post: Katolska eftergifter? (Remember Lepanto)
............................................... Ekumenik (Kaplansgården)

Lördagsfråga... Hur gör ni?

Ofta när man är mitt i en debatt eller ens ståndpunkt/tro blir angripen av omgivning, vänner, media, så känner man sig aningen ensam och i akut bekräftelsebehov ;)

"Var är mina gelikar när Gudstron blir angripen?" "Var är prästerna och kändisarna i denna diskussion...." "Varför gör de inget?" , etc etc

Vad man då inte förstår är t ex att ens vänner och allierade kanske är mer visa och "ekonomiskt" väljer sina strider. Tystnad behöver inte alltid betyda feghet.

En annan omständighet man lätt glömmer, är den motsvarande: ibland har andra debattörer undrat varför jag inte uttalat mig, och då har man ju alltid sina randiga skäl, tycker man...

.....min fråga är nu:

Hur gör ni i debatter? Avslöja gärna ett debattknep, något ni betonar extra mycket, då er livssyn eller kyrka blir angripen. Vad säger ni exempelvis till den som undrar varför ni tror på något "så vidskepligt som en god Gud?"

.

Ps. Ett av mina tuffaste knep, som jag tyvärr inte alltid lyckas följa, är att, speciellt då det tjatas för mycket, helt enkelt ge de andra sista ordet. Det är egentligen enda valet, då man inte hinner göra mer, men det ger den andre massor med tid att begrunda samtalet.

photo credit: http://www.freefoto.com/

Lördagsfråga... Hur gör ni?

Ofta när man är mitt i en debatt eller ens ståndpunkt/tro blir angripen av omgivning, vänner, media, så känner man sig aningen ensam och i akut bekräftelsebehov ;)

"Var är mina gelikar när Gudstron blir angripen?" "Var är prästerna och kändisarna i denna diskussion...." "Varför gör de inget?" , etc etc

Vad man då inte förstår är t ex att ens vänner och allierade kanske är mer visa och "ekonomiskt" väljer sina strider. Tystnad behöver inte alltid betyda feghet.

En annan omständighet man lätt glömmer, är den motsvarande: ibland har andra debattörer undrat varför jag inte uttalat mig, och då har man ju alltid sina randiga skäl, tycker man...

.....min fråga är nu:

Hur gör ni i debatter? Avslöja gärna ett debattknep, något ni betonar extra mycket, då er livssyn eller kyrka blir angripen. Vad säger ni exempelvis till den som undrar varför ni tror på något "så vidskepligt som en god Gud?"

.

Ps. Ett av mina tuffaste knep, som jag tyvärr inte alltid lyckas följa, är att, speciellt då det tjatas för mycket, helt enkelt ge de andra sista ordet. Det är egentligen enda valet, då man inte hinner göra mer, men det ger den andre massor med tid att begrunda samtalet.

photo credit: http://www.freefoto.com/

....alla hjärtans enhet....hertz

Vilket sammanträffande..... Har funderat en del på följande:

Kan knappt några ord på tyska, men jag förstår att 'herz' betyder 'hjärta'.

'Hertz' känner jag annars till som enheten för frekvens. 1/sekund, dvs om exempelvis en enormt populär hemsida besöks med frekvensen 3 hertz, så betyder det att det är 3 besökare i sekunden. 3 besökare/sekund.

Enheten har fått sitt namn efter fysikern Heinrich Rudolf Hertz (1857 - 1894), som visst var en riktig mångsysslare: Meteorologi, mekanik, och elektromagnetisk forskning, är exempel på
sådant han pysslade med.

Mest förknippar jag begreppet 'frekvens' med en speciell sådan, nämligen 'hjärtfrekvensen', pulsen. Hur många slag slår hjärtat varje minut? Kanske är det den frekvens som är allra viktigast för oss människor.

Kul att just mannen med namnet 'hjärta' (fast med lite annan stavning) blev den som fick ge namn åt alla hjärtans enhet; frekvens-enheten :)

photo credits 1 & 3: http://en.wikipedia.org/wiki/Heinrich_Hertz
photo credit 2: http://www.fotoakuten.se/

SvD: "Varsågod, här är mina chokladhjärtan" Sydsvenskan: "Alla hjärtans och prylars dag"
Aftonbladet

UPPDATERING:
Dagens tips: Nystartade "konvertitt-bloggen":
http://konvertitt.wordpress.com/,
där några bloggare bloggar om sin väg till katolska kyrkan; denna väg vandrar de just nu och ett tag framöver. Good luck, guys! :)

....alla hjärtans enhet....hertz

Vilket sammanträffande..... Har funderat en del på följande:

Kan knappt några ord på tyska, men jag förstår att 'herz' betyder 'hjärta'.

'Hertz' känner jag annars till som enheten för frekvens. 1/sekund, dvs om exempelvis en enormt populär hemsida besöks med frekvensen 3 hertz, så betyder det att det är 3 besökare i sekunden. 3 besökare/sekund.

Enheten har fått sitt namn efter fysikern Heinrich Rudolf Hertz (1857 - 1894), som visst var en riktig mångsysslare: Meteorologi, mekanik, och elektromagnetisk forskning, är exempel på
sådant han pysslade med.

Mest förknippar jag begreppet 'frekvens' med en speciell sådan, nämligen 'hjärtfrekvensen', pulsen. Hur många slag slår hjärtat varje minut? Kanske är det den frekvens som är allra viktigast för oss människor.

Kul att just mannen med namnet 'hjärta' (fast med lite annan stavning) blev den som fick ge namn åt alla hjärtans enhet; frekvens-enheten :)

photo credits 1 & 3: http://en.wikipedia.org/wiki/Heinrich_Hertz
photo credit 2: http://www.fotoakuten.se/

SvD: "Varsågod, här är mina chokladhjärtan" Sydsvenskan: "Alla hjärtans och prylars dag"
Aftonbladet

UPPDATERING:
Dagens tips: Nystartade "konvertitt-bloggen":
http://konvertitt.wordpress.com/,
där några bloggare bloggar om sin väg till katolska kyrkan; denna väg vandrar de just nu och ett tag framöver. Good luck, guys! :)

Believers in God are Not logically obliged to accept any Flying Tea Pots, Spaghetti monsters, Elves, Banshees, or Fairies

This is only my third posting in English, and I'd like to explain myself to readers who got here through clicking my comment link on English-speaking blogs, especially those debating atheism and the existence of God.
.
One recurring comment from debating foundationalist-atheists, is this classic one:
"The Great Pumpkin", "The Flying Spaghetti monster", and fairies/elves have also not been proven to exist! Why don't you guys believe in those as well?
.
Bertrand Russell:
There is also no evidence against a china tea pot revolving about the sun, somewhere between the Earth and Mars! We cannot prove that it's not there somewhere. But should we believe, only because we have no proof against its existence?
.
One man who put words to my feelings around these questions, is professor Alvin Plantinga, and this post will mainly be a summary of his article Is Belief in God Properly Basic? (Blackwell Publ. 1981)
.
But first, some main expressions:
.
Basic belief - not based on any other belief,
.
Foundational belief - based on other beliefs "I believe A on the basis of B"

Foundationalist: A person who claims that every belief should be based on other beliefs.
.
Proposition - statement, Incorrigible - Unchangeable, Self-evident - obvious, natural
.
Plantinga asks himself: "How do we rightly arrive at, or develop, criteria for meaningfulness or justified belief? Where do they come from? Must one have such a criterion before one can make any judgements about proper basicality?"
.
Russell's own logical paradoxes say this: Some propositions seem self-evident when in fact, they are not.
.
We could consider R. Chisholms little question:
What is the status of criteria for knowledge or justified belief?
.
* The foundationalist states:
(1) For any statement A, and person S,
A is properly basic for S if, and only if, A is incorrigible for S, or self-evident for S
.
Or, as philosopher Ingemar Hedenius puts it:

"One should only accept statements in which there are good reasons to believe."
.
But how could one know a thing like that? What is "a good reason to believe"? Clearly enough (1) in itself, is not selfevident or obviously true.
.
Proposition (1) has not been proven.
.
A foundationalist finds (1) so appealing that, he simply takes it to be true, neither offering arguments for it, nor accepting it on the basis of other things he believes (= failing his own foundationalist criterion). (1) is self-referentially incoherent i.e. it doesn't meet its own standards.
.
You may seem to remember that you had breakfast this morning, and perhaps you know of no reason to suppose your memory is playing you tricks. Then it means that you are justified to take this as a properly basic belief. Of course it isn't properly basic on the criteria offered by the foundationalists, but that fact counts not against you, but against those criteria.
.
Plantinga argues that it seems as though criteria for proper basicality must be reached from below, rather than above; they should not be presented as ex cathedra, as dogma from above, but argued to, and tested by a relevant set of examples. But there is no reason to assume, in advance, that everyone will agree on the examples.
.
How about what i, as a believer consider meaningless? Am I entitled to consider anything at all as meaningless.? Yes I am, of course. Even though i cannot present some illuminating criterion of meaning, I can quite properly declare (2) as meaningless:
.
(2) twas brilling; and the slithy toves did gyre and gymble in the wabe
.
I can reject (2) even if i disagree with the verifiability criterion in Language, Truth and Logic (Ayer).
The same goes for the believer; the fact that he rejects the classical foundationalist's criterion of proper basicality does not mean that he is committed to supposing: just anything is properly basic. So, I'm not at all obliged to accept Flying Spaghetti monsters, voodoo, or astrology.
.
* The Christian will of course suppose that belief in God is entirely proper and rational; if he doesn't accept this belief on the basis of other propositions, he will conclude that it is properly basic for him, and quite properly so.
.
Followers of Bertrand Russell and Madelyn O'Hair may disagree, but how is that relevant? Must my criteria, or those of the christian community, conform to their examples? Surely not. The christian community is responsible for ITS set of examples, not to theirs.
.
.
Thank you all for reading my Plantinga-summary with explanations. I mixed the sections a bit, for the sake of interest and results. I will try and answer your questions as best as I can. Both in Swedish and English.

.............................................................................................. z

Believers in God are Not logically obliged to accept any Flying Tea Pots, Spaghetti monsters, Elves, Banshees, or Fairies

This is only my third posting in English, and I'd like to explain myself to readers who got here through clicking my comment link on English-speaking blogs, especially those debating atheism and the existence of God.
.
One recurring comment from debating foundationalist-atheists, is this classic one:
"The Great Pumpkin", "The Flying Spaghetti monster", and fairies/elves have also not been proven to exist! Why don't you guys believe in those as well?
.
Bertrand Russell:
There is also no evidence against a china tea pot revolving about the sun, somewhere between the Earth and Mars! We cannot prove that it's not there somewhere. But should we believe, only because we have no proof against its existence?
.
One man who put words to my feelings around these questions, is professor Alvin Plantinga, and this post will mainly be a summary of his article Is Belief in God Properly Basic? (Blackwell Publ. 1981)
.
But first, some main expressions:
.
Basic belief - not based on any other belief,
.
Foundational belief - based on other beliefs "I believe A on the basis of B"

Foundationalist: A person who claims that every belief should be based on other beliefs.
.
Proposition - statement, Incorrigible - Unchangeable, Self-evident - obvious, natural
.
Plantinga asks himself: "How do we rightly arrive at, or develop, criteria for meaningfulness or justified belief? Where do they come from? Must one have such a criterion before one can make any judgements about proper basicality?"
.
Russell's own logical paradoxes say this: Some propositions seem self-evident when in fact, they are not.
.
We could consider R. Chisholms little question:
What is the status of criteria for knowledge or justified belief?
.
* The foundationalist states:
(1) For any statement A, and person S,
A is properly basic for S if, and only if, A is incorrigible for S, or self-evident for S
.
Or, as philosopher Ingemar Hedenius puts it:

"One should only accept statements in which there are good reasons to believe."
.
But how could one know a thing like that? What is "a good reason to believe"? Clearly enough (1) in itself, is not selfevident or obviously true.
.
Proposition (1) has not been proven.
.
A foundationalist finds (1) so appealing that, he simply takes it to be true, neither offering arguments for it, nor accepting it on the basis of other things he believes (= failing his own foundationalist criterion). (1) is self-referentially incoherent i.e. it doesn't meet its own standards.
.
You may seem to remember that you had breakfast this morning, and perhaps you know of no reason to suppose your memory is playing you tricks. Then it means that you are justified to take this as a properly basic belief. Of course it isn't properly basic on the criteria offered by the foundationalists, but that fact counts not against you, but against those criteria.
.
Plantinga argues that it seems as though criteria for proper basicality must be reached from below, rather than above; they should not be presented as ex cathedra, as dogma from above, but argued to, and tested by a relevant set of examples. But there is no reason to assume, in advance, that everyone will agree on the examples.
.
How about what i, as a believer consider meaningless? Am I entitled to consider anything at all as meaningless.? Yes I am, of course. Even though i cannot present some illuminating criterion of meaning, I can quite properly declare (2) as meaningless:
.
(2) twas brilling; and the slithy toves did gyre and gymble in the wabe
.
I can reject (2) even if i disagree with the verifiability criterion in Language, Truth and Logic (Ayer).
The same goes for the believer; the fact that he rejects the classical foundationalist's criterion of proper basicality does not mean that he is committed to supposing: just anything is properly basic. So, I'm not at all obliged to accept Flying Spaghetti monsters, voodoo, or astrology.
.
* The Christian will of course suppose that belief in God is entirely proper and rational; if he doesn't accept this belief on the basis of other propositions, he will conclude that it is properly basic for him, and quite properly so.
.
Followers of Bertrand Russell and Madelyn O'Hair may disagree, but how is that relevant? Must my criteria, or those of the christian community, conform to their examples? Surely not. The christian community is responsible for ITS set of examples, not to theirs.
.
.
Thank you all for reading my Plantinga-summary with explanations. I mixed the sections a bit, for the sake of interest and results. I will try and answer your questions as best as I can. Both in Swedish and English.

.............................................................................................. z

Får väl läsa på först

...nästa inlägg får jag skriva då jag kan bli frisk från förkylning och koncentrera mig ;) Det riktar sig till debattörer om Guds existens.

Jag har nämligen fått tag på en finfin filosofisk essä som handlar om varför man inte alls är skyldig att acceptera spagettimonster/tomtar/Russells tekanna/älvor/tandfen etc
bara för att man tror på Gud. Författarens efternamn börjar på P. Får först läsa igenom artikeln igen, noggrant, innan jag kan vara säker på argumenten som framförs.

Uppdatering 12 feb: Länk till inläggget om Russells tekanna

Får väl läsa på först

...nästa inlägg får jag skriva då jag kan bli frisk från förkylning och koncentrera mig ;) Det riktar sig till debattörer om Guds existens.

Jag har nämligen fått tag på en finfin filosofisk essä som handlar om varför man inte alls är skyldig att acceptera spagettimonster/tomtar/Russells tekanna/älvor/tandfen etc
bara för att man tror på Gud. Författarens efternamn börjar på P. Får först läsa igenom artikeln igen, noggrant, innan jag kan vara säker på argumenten som framförs.

Uppdatering 12 feb: Länk till inläggget om Russells tekanna

Varför bloggar vi?

....Séra Jónatan har en intressant liten notis, där han berättar om sitt bloggande:
"Min blogg är inte tänkt att användas som allmänt diskussionsforum. Det är en öppen dagbok om allehanda ting som kan vara roligt att se sedan för mig"

Upptäcker att känslouttrycken är mycket vildare när folk skriver, än när folk pratar. Känner nämligen inte igen några formuleringar i den verkliga världen. Har nästan aldrig hört dessa kraftord på bussen, på arbetsplatser, vid studier etc....(Det är egentligen inte kraftorden jag saknar, utan det småhumoristiska) vad beror det på? Undertryckta känslor? Kanske,
men eftertankens kranka blekhet säger mig egentligen något annat:

Vi skriver överdrivet, för att det helt enkelt är bus-trist att lyssna på det talspråk vi använder till vardags.

Det är helt enkelt inte underhållande att läsa om vardagens samtal. Då är man fullt upptagen med att verka så balanserad och lagom som möjligt, för att inte bli ovän med någon eller för att kunna få förtroendeuppdrag. Dessa konversationer gör sig inte riktigt i skrift. (förutom på bloggen Tjuvlyssnat.se, där man endast infogar de absoluta guldkornen & hur ofta hör man sådant? .....sällan....). Vad tror ni?
Ska vi ta tag i det och vara lite roligare i verkligheten? Eller, förresten....pallar inte, kanske....?.

Varför bloggar jag? Jo, jag har sedan barndomen drömt om en kuriosatidning som blandar humor, bön och vetenskap med vissa djupa/roliga personliga betraktelser.
har alltid gillat tidningsartiklar med mycket text (något jag själv inte alltid hinner skriva) och satt ofta i tonåren på bibliotekens dagstidningsavdelningar bland en massa farbröder i roliga hattar samt damer med tjocka läsglasögon.
Läser hellre en kilometer tidningstext, än en bok på 100 sidor. Vet inte varför. Romaner o noveller är inte riktigt min grej. Tidningslayouter är attraktiva på något sätt.
.
Varför bloggar ni
(eller varför läser ni bloggar)?


Uppdatering: har förresten inte något särskilt emot noveller och essäer. De är oftast skrivna med en överraskande "twist": Tipsar gärna om Monicas skrivarblogg - noveller

Skrev tidigare detta om bloggning: Man blir tvungen att ta itu med sin existens

Photo credit: freefoto.com

Varför bloggar vi?

....Séra Jónatan har en intressant liten notis, där han berättar om sitt bloggande:
"Min blogg är inte tänkt att användas som allmänt diskussionsforum. Det är en öppen dagbok om allehanda ting som kan vara roligt att se sedan för mig"

Upptäcker att känslouttrycken är mycket vildare när folk skriver, än när folk pratar. Känner nämligen inte igen några formuleringar i den verkliga världen. Har nästan aldrig hört dessa kraftord på bussen, på arbetsplatser, vid studier etc....(Det är egentligen inte kraftorden jag saknar, utan det småhumoristiska) vad beror det på? Undertryckta känslor? Kanske,
men eftertankens kranka blekhet säger mig egentligen något annat:

Vi skriver överdrivet, för att det helt enkelt är bus-trist att lyssna på det talspråk vi använder till vardags.

Det är helt enkelt inte underhållande att läsa om vardagens samtal. Då är man fullt upptagen med att verka så balanserad och lagom som möjligt, för att inte bli ovän med någon eller för att kunna få förtroendeuppdrag. Dessa konversationer gör sig inte riktigt i skrift. (förutom på bloggen Tjuvlyssnat.se, där man endast infogar de absoluta guldkornen & hur ofta hör man sådant? .....sällan....). Vad tror ni?
Ska vi ta tag i det och vara lite roligare i verkligheten? Eller, förresten....pallar inte, kanske....?.

Varför bloggar jag? Jo, jag har sedan barndomen drömt om en kuriosatidning som blandar humor, bön och vetenskap med vissa djupa/roliga personliga betraktelser.
har alltid gillat tidningsartiklar med mycket text (något jag själv inte alltid hinner skriva) och satt ofta i tonåren på bibliotekens dagstidningsavdelningar bland en massa farbröder i roliga hattar samt damer med tjocka läsglasögon.
Läser hellre en kilometer tidningstext, än en bok på 100 sidor. Vet inte varför. Romaner o noveller är inte riktigt min grej. Tidningslayouter är attraktiva på något sätt.
.
Varför bloggar ni
(eller varför läser ni bloggar)?


Uppdatering: har förresten inte något särskilt emot noveller och essäer. De är oftast skrivna med en överraskande "twist": Tipsar gärna om Monicas skrivarblogg - noveller

Skrev tidigare detta om bloggning: Man blir tvungen att ta itu med sin existens

Photo credit: freefoto.com

Boktips: Den inre bönens väg

Någon tuff skjutjärnsrecensent blir jag, med stor säkerhet, aldrig. Skickade för ett par veckor sedan in världens nådigaste notis till Församlingsbladet:
.
Titel: Den inre bönens väg Författare: Wilfrid Stinissen, karmelitbroder i Norraby
Tryckt av: Schmidts boktryckeri AB, Helsingborg, 1978
.
"Jag har nu läst en liten bok av Wilfrid Stinissen: Den inre bönens väg. Blev omedelbart nyfiken då jag såg titeln och undrade om detta var en av alla dessa beskrivningar av meditations-metoder och tekniker. Blev sedan smått lättad då jag märkte att det egentligen handlade om hela livet i Gud, om förtröstan och längtan. Termen som Stinissen använder, är kontemplation: när man lever sina dagar i enkelhet och mottaglighet. Han refererar till erfarenheter nedskriva av helgonen Thérèse av Lisieux, Johannes av Korset samt Teresa av Avila.
.
Speciellt koncentrerar sig Stinissen på det han och Johannes av Korset kallar sinnenas natt, dvs den tid då den inre bönen och meditationen hos en människa övergår till den passiva bönen, kontemplationen. Men denna övergång är inte det minsta lugn, utan snarast ett dike, menar vår erfarne författare.
.
Själva förvandlingen, sinnenas natt, delas in i tre besvärliga faser som människan upplever. För att inte avslöja för mycket av den spännande beskrivningen, nämner jag endast namnet på dem:

"Världen blir grå",
"Ångesten hos människan som ryckts loss från sitt vanliga sätt att leva" och
"Jag kan inte längre meditera".
.
Stinissen konstaterar: "Kontakten med Gud är i början alltid förvirrande och förbistrande"
Att läsa denna mening gav mig ro och lättnad. Jag är inte ensam.
.
I andra hälften av Den inre bönens väg tar han upp en del av alla de positiva konsekvenserna av själens överlämnande åt Gud, och så pekar han på problemen med jäkt och förströddhet i vardagen. Vi får en del tips om hur vi kan förhålla oss till det dagliga arbetet. Undertecknad känner på sig att hon kommer att ha behov av detta lilla häfte resten av sitt liv. Undrar om jag någonsin når fram till den stora förtröstan och uppgivenhet inför Gud, som bokens författare och de nämnda helgonen erfarit."
.
.
.
De fast anställda kritikerna på våra dagstidningar behöver alltså inte oroa sig för konkurrens härifrån. Här kommer ytterligare pr: antalet sidor = 67
.
Photo source: freefoto.com

Boktips: Den inre bönens väg

Någon tuff skjutjärnsrecensent blir jag, med stor säkerhet, aldrig. Skickade för ett par veckor sedan in världens nådigaste notis till Församlingsbladet:
.
Titel: Den inre bönens väg Författare: Wilfrid Stinissen, karmelitbroder i Norraby
Tryckt av: Schmidts boktryckeri AB, Helsingborg, 1978
.
"Jag har nu läst en liten bok av Wilfrid Stinissen: Den inre bönens väg. Blev omedelbart nyfiken då jag såg titeln och undrade om detta var en av alla dessa beskrivningar av meditations-metoder och tekniker. Blev sedan smått lättad då jag märkte att det egentligen handlade om hela livet i Gud, om förtröstan och längtan. Termen som Stinissen använder, är kontemplation: när man lever sina dagar i enkelhet och mottaglighet. Han refererar till erfarenheter nedskriva av helgonen Thérèse av Lisieux, Johannes av Korset samt Teresa av Avila.
.
Speciellt koncentrerar sig Stinissen på det han och Johannes av Korset kallar sinnenas natt, dvs den tid då den inre bönen och meditationen hos en människa övergår till den passiva bönen, kontemplationen. Men denna övergång är inte det minsta lugn, utan snarast ett dike, menar vår erfarne författare.
.
Själva förvandlingen, sinnenas natt, delas in i tre besvärliga faser som människan upplever. För att inte avslöja för mycket av den spännande beskrivningen, nämner jag endast namnet på dem:

"Världen blir grå",
"Ångesten hos människan som ryckts loss från sitt vanliga sätt att leva" och
"Jag kan inte längre meditera".
.
Stinissen konstaterar: "Kontakten med Gud är i början alltid förvirrande och förbistrande"
Att läsa denna mening gav mig ro och lättnad. Jag är inte ensam.
.
I andra hälften av Den inre bönens väg tar han upp en del av alla de positiva konsekvenserna av själens överlämnande åt Gud, och så pekar han på problemen med jäkt och förströddhet i vardagen. Vi får en del tips om hur vi kan förhålla oss till det dagliga arbetet. Undertecknad känner på sig att hon kommer att ha behov av detta lilla häfte resten av sitt liv. Undrar om jag någonsin når fram till den stora förtröstan och uppgivenhet inför Gud, som bokens författare och de nämnda helgonen erfarit."
.
.
.
De fast anställda kritikerna på våra dagstidningar behöver alltså inte oroa sig för konkurrens härifrån. Här kommer ytterligare pr: antalet sidor = 67
.
Photo source: freefoto.com

...& storleken på alltsammans blir....

En snabb guide..... Hur stort är universum? Har ni någon gång undrat hur forskarna kan ha ens ett hum om detta? "Vintergatan ligger i utkanten av universum" etc etc...

Jo, eftersom man har koll på dess ålder och ljushastigheten, så blir det lätt som en plätt(?) att sluta sig till radien.....mhmm... Den enkla formeln "hastigheten x tiden = sträckan" ska visst leda oss rätt, mot universums storlek. Vad menar man då? Jag vill att alla läsare förstår, och de som inte gör det, får gärna påkalla uppmärksamhet genom att kommentera.

* Well, man antar att ljuset endast kan ha färdats sedan Big Bang, inte tidigare..... och allra först
var visst hela baletten endast en liten, liten plutt, mindre än en miljarddels millimeter (vet inte riktigt vilka pang-uttryck man kan använda här....jo!: Det minsta någonsin!) Och eftersom universum utvidgats ända sedan Big Bang, för 13,7 miljarder år sedan.....så har ljusets fotoner/vågor nått max till dess "kanter".

Alltså: om man vet hur långt ljuset har färdats sedan Big Bang, vet man samtidigt vår radie:

* Ljusets resa sedan BB: 13,7 miljarder år x 300 000 kilometer/sekund

som blir 13,7 miljarder ljusår
(Ett ljusår= den längd som ljuset färdas på ett år. )

För att få ett riktigt tal, kan man räkna ut hur många kilometer ljuset färdas på ett år.


Hur många sekunder går det på ett år?

En timme = 60 x 60 sekunder = 3600 sekunder
Ett dygn = 24 timmar = 24 gånger 3600 sek. = 86400 sek.
Ett år = 365 dygn, för det mesta = 365 x 86400 sek. = 31536000 sekunder

Ett år hyser alltså ca 31 miljoner sekunder....jaha...

Hur långt reser då en liten stråle varje år? Om den åker 300 000 km på varje sekund, hur mycket blir det då på 31536000 sekunder?

Jo, 31536000 x 300 000 kilometer = 9460800000000 kilometer, som man brukar avrunda till

9461 miljarder kilometer, ett års ljusresa, alltså

Men sådana resor finns det alltså 13,7 miljarder av.....(allt materiellt blev visst till för 13,7 miljarder vintrar sedan). "Universe, founded 13,7 billion years B.C." ;)

13,7 miljarder år x 9461 miljarder km/år = *trumvirvel*......
129615,7 miljarder miljarder* kilometer

Men dess diameter, omfång är dubbla radien (27,4 miljarder ljusår) = två gånger summan = 2 x 129615,7 miljarder miljarder km = 259231,4 miljarder miljarder km.....

Teoretiskt sett, alltså.....

.....Fast i denna artikel finns en förklaring till varför man egentligen tänker sig världsalltet som uppemot 156 miljarder ljusår.....

.

* Först skrev jag, märkligt nog, bara "miljarder" i denna rad, tills Averater påpekade att jag missat 9 nollor....

Svd om ny bild från Mars. Sydsvenskan om svarta hål-forskning

...& storleken på alltsammans blir....

En snabb guide..... Hur stort är universum? Har ni någon gång undrat hur forskarna kan ha ens ett hum om detta? "Vintergatan ligger i utkanten av universum" etc etc...

Jo, eftersom man har koll på dess ålder och ljushastigheten, så blir det lätt som en plätt(?) att sluta sig till radien.....mhmm... Den enkla formeln "hastigheten x tiden = sträckan" ska visst leda oss rätt, mot universums storlek. Vad menar man då? Jag vill att alla läsare förstår, och de som inte gör det, får gärna påkalla uppmärksamhet genom att kommentera.

* Well, man antar att ljuset endast kan ha färdats sedan Big Bang, inte tidigare..... och allra först
var visst hela baletten endast en liten, liten plutt, mindre än en miljarddels millimeter (vet inte riktigt vilka pang-uttryck man kan använda här....jo!: Det minsta någonsin!) Och eftersom universum utvidgats ända sedan Big Bang, för 13,7 miljarder år sedan.....så har ljusets fotoner/vågor nått max till dess "kanter".

Alltså: om man vet hur långt ljuset har färdats sedan Big Bang, vet man samtidigt vår radie:

* Ljusets resa sedan BB: 13,7 miljarder år x 300 000 kilometer/sekund

som blir 13,7 miljarder ljusår
(Ett ljusår= den längd som ljuset färdas på ett år. )

För att få ett riktigt tal, kan man räkna ut hur många kilometer ljuset färdas på ett år.


Hur många sekunder går det på ett år?

En timme = 60 x 60 sekunder = 3600 sekunder
Ett dygn = 24 timmar = 24 gånger 3600 sek. = 86400 sek.
Ett år = 365 dygn, för det mesta = 365 x 86400 sek. = 31536000 sekunder

Ett år hyser alltså ca 31 miljoner sekunder....jaha...

Hur långt reser då en liten stråle varje år? Om den åker 300 000 km på varje sekund, hur mycket blir det då på 31536000 sekunder?

Jo, 31536000 x 300 000 kilometer = 9460800000000 kilometer, som man brukar avrunda till

9461 miljarder kilometer, ett års ljusresa, alltså

Men sådana resor finns det alltså 13,7 miljarder av.....(allt materiellt blev visst till för 13,7 miljarder vintrar sedan). "Universe, founded 13,7 billion years B.C." ;)

13,7 miljarder år x 9461 miljarder km/år = *trumvirvel*......
129615,7 miljarder miljarder* kilometer

Men dess diameter, omfång är dubbla radien (27,4 miljarder ljusår) = två gånger summan = 2 x 129615,7 miljarder miljarder km = 259231,4 miljarder miljarder km.....

Teoretiskt sett, alltså.....

.....Fast i denna artikel finns en förklaring till varför man egentligen tänker sig världsalltet som uppemot 156 miljarder ljusår.....

.

* Först skrev jag, märkligt nog, bara "miljarder" i denna rad, tills Averater påpekade att jag missat 9 nollor....

Svd om ny bild från Mars. Sydsvenskan om svarta hål-forskning

Anekdot från helgen

De flesta präster i katolska församlingar i Sverige, kommer naturligen från utlandet. Detta pga att man i Sverige inte har fått lov att vara katolik särskilt länge. Det finns naturligtvis en hel del svenskättade präster, men än så länge importeras många från Polen, Latinamerika, Tyskland, Filippinerna, etc...Detta möjliggör även gudstjänster på de olika språken, för dem som önskar. Eftersom polackerna är i majoritet, har man på stora orter mässa på polska flera gånger per månad.
Högmässan firas dock alltid på svenska, och i vissa församlingar med inslag av latin. Även vardagens kvällsmässor körs helt på svenska.

Endast ett fåtal präster i Sverige har ungerskt ursprung, och därför blir det i mån av tid, frivillighet och budget, som de ibland istället flygs hit till Skåne (bl a mha lågprisflygbolaget Wizz air).

Själv tänker jag på svenska, osv, och känner inte det direkta behovet av mässor på ungerska, MEN jag har lyckats se bortom mig själv (amazing, äntligen) i denna fråga, och förstått att det till största del handlar om de ÄLDRE församlingsmedlemmarna, som gärna biktar sig på sitt hemspråk, samt gråter av glädje då de hör psalmerna från barndomen. Bl a mormor, då hon lyckas hälsa på i Sverige.
Därför svarade jag ja på frågan om jag ville vara samordnare för gruppen.

På lördagen 2 februari, skulle en av dessa mässor äga rum.

Vi har en hypernervig temperamentsfull kyrkoherde, (men hans predikningar är fantastiska!) och eftersom vi blivit lovade att få fira gudstjänsterna så ofta som en gång i månaden, ville jag verkligen inte göra något fel.
Vid ett tidigare tillfälle anmälde vi mässan två veckor i förväg istället för tre/fyra, och då exploderade vår kh: "Denna gruppen är den slarvigaste som finns. Det blir inga fler ungerska mässor!"

Vi fick vänta på att han skulle glömma bort detta och ändra sig. Alla försökte låtsas som om ingenting hade hänt.

* I fredags skulle jag hämta nycklarna till kyrkan inför lördagen, men ajajaj, detta glömde jag helt bort, av trötthet, (my bad).

Jag hade haft en lång fredag,
hade just fått uppgifter av en professor om vilka kurser som skulle läsas,
för att inte få ett nytt nej till sommaren, då jag åter ska söka forskartjänst, dessutom en del telefonsamtal, lite jobb, etc. Och så hade jag feber och ont överallt. Trist.

Kunde knappt sova på natten mellan fredag och lördag: "Nej, nu kommer vår padre att förbjuda oss att ha mässor på ungerska och de gamla tanterna kommer bli så ledsna, så ledsna! Suck"
Nästa dag fick jag ett tips från Doktorn: "Men låt honom i så fall säga detta, och ta det som ett svar. Förr eller senare kanske kyrkoherden inser att det var fel beslut, och tar tillbaka det."

Just det, tänkte jag. Jag får ta det svar jag får. Bad lite böner på natten.

På morgonen visade det sig att ingen behövde väcka någon kyrkoherde, Skönt. Det var nämligen dekanatsmöte i församlingssalen (hade ett vagt minne av att det skulle vara så) och dessa funktionärer släppte in oss. Thanks, ladies!

Vi försökte ordna med ljussättning, mikrofoner, sakristian, psalmböcker etc, så tyst och snabbt som möjligt.

Mässan gick bra; denne präst sjöng fint och bestämt. Hjälpte oss att hänga med. Han anade de flesta besökarnas rostiga och knaggliga ungerska. Predikade extremt länge, dock..... De gamla tanterna och farbröderna blev glada, de grät en skvätt. Vi firade dessutom Kyndelsmässodagen.

Vi visste att vi av hänsyn till mötet, inte kunde ha kyrkkaffe. Nåja, nästa gång.

När mässan var slut kom plötsligt kyrkoherden ut och tackade oss. "Hoppas det gick bra för er" "Du skötte dig så väl, Z" (en stor sten ramlade av axlarna, då jag hörde detta)

"Ursäkta, fader XX för att jag var så glömsk igår, att jag inte kom och hämtade kyrkans nycklar!"
"Jaså, ingen fara; när jag inte såg dig, antog jag att du fått reda på att folket från dekanatsmötet skulle släppa in. Jag låser nu dörrarna efter er, så det behöver ni inte tänka på. Krya på dig, förresten."

Ser man på, här hade jag gått omkring och oroat mig i onödan. Han var ju sjysst! Typiskt......

Image source: http://www.freefoto.com/

Ps. Ett av de sju svaren på Alephs utmaning är alltså: Jag ber ständigt om ursäkt för allt möjligt, många gånger per dag. Tröttsamt.

Anekdot från helgen

De flesta präster i katolska församlingar i Sverige, kommer naturligen från utlandet. Detta pga att man i Sverige inte har fått lov att vara katolik särskilt länge. Det finns naturligtvis en hel del svenskättade präster, men än så länge importeras många från Polen, Latinamerika, Tyskland, Filippinerna, etc...Detta möjliggör även gudstjänster på de olika språken, för dem som önskar. Eftersom polackerna är i majoritet, har man på stora orter mässa på polska flera gånger per månad.
Högmässan firas dock alltid på svenska, och i vissa församlingar med inslag av latin. Även vardagens kvällsmässor körs helt på svenska.

Endast ett fåtal präster i Sverige har ungerskt ursprung, och därför blir det i mån av tid, frivillighet och budget, som de ibland istället flygs hit till Skåne (bl a mha lågprisflygbolaget Wizz air).

Själv tänker jag på svenska, osv, och känner inte det direkta behovet av mässor på ungerska, MEN jag har lyckats se bortom mig själv (amazing, äntligen) i denna fråga, och förstått att det till största del handlar om de ÄLDRE församlingsmedlemmarna, som gärna biktar sig på sitt hemspråk, samt gråter av glädje då de hör psalmerna från barndomen. Bl a mormor, då hon lyckas hälsa på i Sverige.
Därför svarade jag ja på frågan om jag ville vara samordnare för gruppen.

På lördagen 2 februari, skulle en av dessa mässor äga rum.

Vi har en hypernervig temperamentsfull kyrkoherde, (men hans predikningar är fantastiska!) och eftersom vi blivit lovade att få fira gudstjänsterna så ofta som en gång i månaden, ville jag verkligen inte göra något fel.
Vid ett tidigare tillfälle anmälde vi mässan två veckor i förväg istället för tre/fyra, och då exploderade vår kh: "Denna gruppen är den slarvigaste som finns. Det blir inga fler ungerska mässor!"

Vi fick vänta på att han skulle glömma bort detta och ändra sig. Alla försökte låtsas som om ingenting hade hänt.

* I fredags skulle jag hämta nycklarna till kyrkan inför lördagen, men ajajaj, detta glömde jag helt bort, av trötthet, (my bad).

Jag hade haft en lång fredag,
hade just fått uppgifter av en professor om vilka kurser som skulle läsas,
för att inte få ett nytt nej till sommaren, då jag åter ska söka forskartjänst, dessutom en del telefonsamtal, lite jobb, etc. Och så hade jag feber och ont överallt. Trist.

Kunde knappt sova på natten mellan fredag och lördag: "Nej, nu kommer vår padre att förbjuda oss att ha mässor på ungerska och de gamla tanterna kommer bli så ledsna, så ledsna! Suck"
Nästa dag fick jag ett tips från Doktorn: "Men låt honom i så fall säga detta, och ta det som ett svar. Förr eller senare kanske kyrkoherden inser att det var fel beslut, och tar tillbaka det."

Just det, tänkte jag. Jag får ta det svar jag får. Bad lite böner på natten.

På morgonen visade det sig att ingen behövde väcka någon kyrkoherde, Skönt. Det var nämligen dekanatsmöte i församlingssalen (hade ett vagt minne av att det skulle vara så) och dessa funktionärer släppte in oss. Thanks, ladies!

Vi försökte ordna med ljussättning, mikrofoner, sakristian, psalmböcker etc, så tyst och snabbt som möjligt.

Mässan gick bra; denne präst sjöng fint och bestämt. Hjälpte oss att hänga med. Han anade de flesta besökarnas rostiga och knaggliga ungerska. Predikade extremt länge, dock..... De gamla tanterna och farbröderna blev glada, de grät en skvätt. Vi firade dessutom Kyndelsmässodagen.

Vi visste att vi av hänsyn till mötet, inte kunde ha kyrkkaffe. Nåja, nästa gång.

När mässan var slut kom plötsligt kyrkoherden ut och tackade oss. "Hoppas det gick bra för er" "Du skötte dig så väl, Z" (en stor sten ramlade av axlarna, då jag hörde detta)

"Ursäkta, fader XX för att jag var så glömsk igår, att jag inte kom och hämtade kyrkans nycklar!"
"Jaså, ingen fara; när jag inte såg dig, antog jag att du fått reda på att folket från dekanatsmötet skulle släppa in. Jag låser nu dörrarna efter er, så det behöver ni inte tänka på. Krya på dig, förresten."

Ser man på, här hade jag gått omkring och oroat mig i onödan. Han var ju sjysst! Typiskt......

Image source: http://www.freefoto.com/

Ps. Ett av de sju svaren på Alephs utmaning är alltså: Jag ber ständigt om ursäkt för allt möjligt, många gånger per dag. Tröttsamt.