....Séra Jónatan har en intressant liten notis, där han berättar om sitt bloggande:"Min blogg är inte tänkt att användas som allmänt diskussionsforum. Det är en öppen dagbok om allehanda ting som kan vara roligt att se sedan för mig"
Upptäcker att känslouttrycken är mycket vildare när folk skriver, än när folk pratar. Känner nämligen inte igen några formuleringar i den verkliga världen. Har nästan aldrig hört dessa kraftord på bussen, på arbetsplatser, vid studier etc....(Det är egentligen inte kraftorden jag saknar, utan det småhumoristiska) vad beror det på? Undertryckta känslor? Kanske,
men eftertankens kranka blekhet säger mig egentligen något annat:
Vi skriver överdrivet, för att det helt enkelt är bus-trist att lyssna på det talspråk vi använder till vardags.
Det är helt enkelt inte underhållande att läsa om vardagens samtal. Då är man fullt upptagen med att verka så balanserad och lagom som möjligt, för att inte bli ovän med någon eller för att kunna få förtroendeuppdrag. Dessa konversationer gör sig inte riktigt i skrift. (förutom på bloggen Tjuvlyssnat.se, där man endast infogar de absoluta guldkornen & hur ofta hör man sådant? .....sällan....). Vad tror ni?
Ska vi ta tag i det och vara lite roligare i verkligheten? Eller, förresten....pallar inte, kanske....?.
Varför bloggar jag? Jo, jag har sedan barndomen drömt om en kuriosatidning som blandar humor, bön och vetenskap med vissa djupa/roliga personliga betraktelser.
har alltid gillat tidningsartiklar med mycket text (något jag själv inte alltid hinner skriva) och satt ofta i tonåren på bibliotekens dagstidningsavdelningar bland en massa farbröder i roliga hattar samt damer med tjocka läsglasögon.
Läser hellre en kilometer tidningstext, än en bok på 100 sidor. Vet inte varför. Romaner o noveller är inte riktigt min grej. Tidningslayouter är attraktiva på något sätt.
.
Varför bloggar ni
(eller varför läser ni bloggar)?
Uppdatering: har förresten inte något särskilt emot noveller och essäer. De är oftast skrivna med en överraskande "twist": Tipsar gärna om Monicas skrivarblogg - noveller
Skrev tidigare detta om bloggning: Man blir tvungen att ta itu med sin existens
Photo credit: freefoto.com
18 kommentarer:
Jag började blogga för att hålla min svenska vid liv (skriva regelbundet). Hade INGEN ANING om vad jag gav mig in på! ;).
Och för att slänga ur min åsikter och funderingar, antar jag.
Läsa bloggar kom liksom på köpet.
Har just kommit på detta med att läsa och kommentera bloggar. Började med att läsa någon kompis blogg och sen hoppat runt lite utifrån kommentarer. Tycker det är väldigt spännande och läsa vad folk tycker, tänker och tro. Ffa när folk tänker på liknande sätt som jag, men även till viss del de som tänker annorlunda, för det hjälper mig att inse vad jag själv tänker och tror. Men någon egen blogg lär det nog inte bli, föredrar en gammal hederlig (aka hemlig) pappersdagbok.
Jag bloggar för att jag då kan välja ämnet fritt, till skillnad från i många konversationer, samt kan ventilera just så starkt eller svagt som jag känner för just i det ögonblicket. Det är säkert så att vi i mångt och mycket håller tillbaka en del känsloyttringar av sociala skäl, som vi kan ge fritt spelrum i en (åtminstone delvis) anonym blogg eller dagbok.
En annan anledning till mitt bloggande är att jag då kan ha en monolog inledningsvis och därmed inte känner att jag behöver ge någon annan rum i samtalet. Kommentarerna tillkommer ju först då jag postat mitt inlägg.
Läsandet av andras bloggar är av samma anledning, fast tvärtom. Jag får möjlighet att få en unik inblick i andras inre värld. Dessutom kan jag då kommunicera och utbyta tankar med människor jag annars inte skulle få någon kontakt med. Kanske av geografiska skäl, kanske av andra anledningar.
Skulle gissa att mycket av det vidare och vildare språk vi använder i skrift är för att kompensera för alla andra möjligheter till nyansering man har möjlighet till på bussen; kroppsspråk, betoning, ansiktsuttryck, situation, specifika mottagare, etc.
Min blogg har jag som en dagbok. Då ¨"förevigar" jag vad jag tänker, vad jag tycker är bra som jag har lest, ock jag lär mig om mig själva ock andra. Det samma gör jag när jag leser andras bloggar. Jag lär mig om andra människor. Men mest av alt vill jag lära mer Gud att känna, ock jag önskar också att få vara den Gud vill jag skall vara. Jag önskar att Gud skall få synas i bloggvärdenen också.
Z,
Jag är nog inte särskilt annorlunda i min blogg än i livet i övrigt.
Hamnar m.a.o. i intressanta samtal hela tiden - i alla möjliga sammanhang.... ;-)
Bryr mig inte om att försöka passa in i "lagomkyrkan" vidare värst.
Vi lever bara en gång (tror jag i alla fall...). Ska vi då dölja vilka vi verkligen är bakom tillbakahållna ord - av rädsla för vad folk ska tycka om oss?
Inte riktigt min grej...
Vill någon ge mig ett förtroendeuppdrag bör det ju vara för att denne har förtroende just för den jag är. Eller hur...?
Jag bloggar inte för att föra offentlig dagbok (även om det blir en del personliga reflektioner i bloggen ibland) - utan för att jag vill bjuda in till öppna samtal - om sånt som känns angeläget - och särskilt om sånt som man annars gärna lägger locket på för i välputsade kyrkliga miljöer.... Publicerar ofta katolska nyheter som man inte kan läsa om på annat håll i Sverige - även om kontroversiella saker. Och låter gästskribenter komma till tals emellanåt. Det blir också bilder och dikter ibland. Man kan behöva en liten paus då och då mellan heta debatter....
Vill bjuda in till schablonavskalat samtal alltså... Där alla är välkomna att säga vad de innerst inne tycker - också då tankarna är mosatta mina egna. Och där ingen behöver ändra åsikt under samtalets gång.
Det kan vara intressant bara det att lyssna till olika synsätt. Det är ett mål i sig.
Och av samma anledning kikar jag in på andras bloggar också. För att få olika perspektiv på saker - läsa om aktuella händelser, och delta i intressanta samtal med lik- och oliktänkande.
Charlotte
Själv bloggar jag för att hålla kontakten med människor. Ofta när jag är ute och uppträder träffar man bara folk en enda gång, men genom bloggen kan jag hålla kontakt med dem (och samtalet levande) långt därefter.
Detsamma gäller naturligtvis folk som läser mina böcker. Det är jättekul att få kontakt med läsare och höra vad de verkligen tycker och tänker och känner och berörs av när de läser.
Och så har jag naturligtvis ett mindre ädelt skäl till att blogga - det är en slags marknadsföring av mig själv. Men på en nivå som inte är störande för andra, tror jag.
Jag försöker helt enkelt bli killen att fråga till råds i vissa frågor. Och jag tror och hoppas att bloggen hjälper mig att etablera mig som den personen.
Jag bloggar sällan om dagbokshändelser utan det är mycket kulturdebatt, skrivtips och en och annan aktuell, gärna lite brännande fråga som kommer upp i bloggen.
Jag bloggar för att ge en glimt av mig och mitt liv och för att få feedback på det.
Mitt bloggande är lika delar ren skär egoism och ett tillfälle till umgänge och vidgade vyer.
Så är det just nu... men allt kan förändras över tid...:)
Måste skratta när jag tänker på den första tiden. Var helt övertygad om att ingen läste. Tills jag fick första kommentaren, det tog nog två månader.
Tackar ödmjukast för länken till min skrivarblogg...
Det började med att jag var arg. En massa skrivande i pressen och internet handlade om inskränkta kristna (detta var på Green-tiden), och jag kände att vi som inte delar hans åsikter var tvungna att höras vi också. Och sedan rullade det på.
Nu är det rätt personligt, lite prästliv, lite politik, lite liv med barn och lite ytlighet. Det är klart att det är fåfänga, det här med att vilja höras, men samtidigt ser jag det också som en del i mitt uppdrag.
Monica
Du skriver ju perfekt svenska. Fast fortsätt ändå med de svensk-kluriga funderingarna!! :) :)
Johanna
Pappersdagböcker är så snygga: Speciellt då man kan klistra in höstlöv, foton, etc..
Då är du inte så inne på bekräftelse som jag (med kommentarsfunktioner), utan du är stabil i din hemliga dagbok :)
Greenchili
Dessutom kan du då klistra in dina egna tjusiga foton, t ex den här med snödropparna :)
Ja, så skönt att kunna få en inblick i olika människors värld, sådana man inte skulle ha möjlighet, pengar, eller tid, att träffa.
Anonym
Huvudet på spiken!
Irl har vi så mycket för oss, med utseende, grimaser och intressanta röstlägen, som kompenserar ett annars ofta torftigt tal.
Rudie
Bra!
Började själv blogga efter en del heta kommentarsdebatter med ateistiska bloggare. De uppmanade mig att skriva egen blogg. Jag blev alltså inspirerad av ateister, there you go ;)
När jag såg Anders Rasmussens val av design , förstod jag hur jag skulle göra.
Du , missionerar fint, även med ditt bloggutseende
Charlotte
Jag kan tänka mig att det är väldigt roligt att prata med dig in real life!
Mackan
Tack Tack Tack
för att du ger dig in i kulturdebatter samt humor. Underhållande med dessa ämnen blandat med personligt. Tidningen Nöjesguiden chanserar brutalt. Ta gärna över om du kan!
Är Mackan med i MACK?
(Malmö Comedy-Klubb?)
Hosanna
Great. Det är som en serie och följetong som pågår hela tiden. Du uppdaterar och håller dig fräsch!
Illustrationerna är ju nästan det bästa
Maria
Jag kan fortfarande inte förstå hur jag nästan genast anade vem du var, då jag såg din blogg. Det var ju så länge sedan vi sågs sist, och jag har under åren knappt ens träffat någon du känner som kan påminna mig om dig
men visst kände jag igen skärpan, humorn och började fundera....
...det kan bara finnas en sådan ung SvK-präst i landet.....
Z - jodå, jag har varit med i MACK sedan det startade och har till och med suttit i styrelsen i typ 5 år, fram till årsskiftet.
Den här säsongen har jag dock valt att ta det lite lugnare med det administrativa och praktiska. Vi har nya ljudtekniker som måste få utvecklas och de gör inte det så länge jag sköter det. Och jag tror inte att föreningen heller mår bra av att det är samma styrelse år ut och år in.
Så den här säsongen blir det bara kul :) De gånger jag kommer att uppträda där blir det för att testa nyskrivna skämt, skaka hand med stammisar och träffa komikerkollegor...
MACK är hemmascen.
(Fast LUCK, på Mejeriet i Lund, är nästa offentliga föreställning. 20 Feb om du vill kolla in.)
Mackan
Ska komma ihåg detta datum.
Förtydligande
Rudie
Jag menar alltså att din blogg är snygg!
Håller med om det mesta som skrivits här ovan.
Kan lägga till att drivkraften bakom bloggandet skiftar över tiden. Ibland vill jag dela med mig av tankar; andra gånger suga åt mig av andras tankar. Ibland vill man bara skriva av sig, eller rent av få bekräftelse, och ibland vill man bara dela gemenskapen med andra bloggare.
Man andas för att lufta lungorna, och oftast tror jag bara att jag bloggar för att lufta hjärnan och hjärtat.
Takk Z, veldig hyggelig å høre! :)
Vilken blogg menar du, forresten? Jag har ju så många...
Hihi, nei den her får Johan med flera ha æren for: http://konvertitt.wordpress.com/
(Vet att jag är off-topic, men missade dig i Lund. Tordes du inte komma fram efteråt och hälsa?)
Mackan,
Jag ska vara lite ärlig, jag gissade att det skulle kosta ett inträde på...tja...180 bagare per person, och vågade inte ens titta efter eller ringa och fråga....surt.
Vad kostar det att gå på Mack?
Är platsen Kallbadhusbryggan?
Skicka en kommentar