Föräldrar/vuxna bör uppmana till empati

Jag blir berörd av en insändare i Dagen. Författaren Dag Öhrlund skriver om den skriande bristen på empati, bland olika grupper i samhället,

men han visar inte endast en nattsvart beskrivning av läget (mobbing, hänsynslöshet, våld) utan är hoppfull inför att ämnet etik finns på skolschemat

"Det är bra, ty någonstans på vår resa mot framtiden har en del av självklarheterna försvunnit."

Jag anser att det finns en ännu viktigare komponent, hos föräldrarna. Barn som har föräldrar som visar upp förakt för vissa grupper i samhället, samt inte aktivt uppmanar dem till medkänsla med kamrater och omgivning (och kollar upp emellanåt så att det följs), kommer inte att finna vägen till empati i första taget.

Inget skolschema i världen kan kompensera för det.


Photo: The mill "Vester Mølle" on Ærø Island, Denmark
By User:Erik Christensen Permission: GNU Free Documentation License

Föräldrar/vuxna bör uppmana till empati

Jag blir berörd av en insändare i Dagen. Författaren Dag Öhrlund skriver om den skriande bristen på empati, bland olika grupper i samhället,

men han visar inte endast en nattsvart beskrivning av läget (mobbing, hänsynslöshet, våld) utan är hoppfull inför att ämnet etik finns på skolschemat

"Det är bra, ty någonstans på vår resa mot framtiden har en del av självklarheterna försvunnit."

Jag anser att det finns en ännu viktigare komponent, hos föräldrarna. Barn som har föräldrar som visar upp förakt för vissa grupper i samhället, samt inte aktivt uppmanar dem till medkänsla med kamrater och omgivning (och kollar upp emellanåt så att det följs), kommer inte att finna vägen till empati i första taget.

Inget skolschema i världen kan kompensera för det.


Photo: The mill "Vester Mølle" on Ærø Island, Denmark
By User:Erik Christensen Permission: GNU Free Documentation License

Något vi är överens om?

Efter senaste inlägget har jag spånat kring vad vi troende är eniga med ateisterna om:

Vad sägs om empatin? Att man bör agera mot andra, så som man själv tror att man skulle vilja bli bemött i deras kläder.
(något vi är minst sagt halvtaskiga på ibland)


Om man inte tror att moralen är objektiv, tänker man då att den utvecklats av människan och att den inte fanns innan hon blev till?

Tycker vi att andra djur är moral-medvetna? Växter?




Bloggtips: Kolportören undrar varför vi har så svårt för att klämma fram ett 'förlåt'.

Dagen om moralfrågor ............Photo courtesy: freefoto.com
Tidigare skrivet i ämnet: Grundläggande värderingar - vilken grund?

Något vi är överens om?

Efter senaste inlägget har jag spånat kring vad vi troende är eniga med ateisterna om:

Vad sägs om empatin? Att man bör agera mot andra, så som man själv tror att man skulle vilja bli bemött i deras kläder.
(något vi är minst sagt halvtaskiga på ibland)


Om man inte tror att moralen är objektiv, tänker man då att den utvecklats av människan och att den inte fanns innan hon blev till?

Tycker vi att andra djur är moral-medvetna? Växter?




Bloggtips: Kolportören undrar varför vi har så svårt för att klämma fram ett 'förlåt'.

Dagen om moralfrågor ............Photo courtesy: freefoto.com
Tidigare skrivet i ämnet: Grundläggande värderingar - vilken grund?

Även mannen är diskriminerad i Sverige....

.....han har nämligen ingen lagenlig rätt att rädda sitt ofödda barn, eftersom det anses tillhöra kvinnans kropp. Mannen är helt rättslös i sammanhanget

och det är skamligt, tycker undertecknad.

Om kvinnan vill göra abort på barnet, men inte mannen, så blir det kvinnans val.

Han kan inte heller säga åt henne att göra abort om hon vill behålla det (Gudskelov).

Och, som Doktorn påpekar; oftast får mamman vårdnaden om barnen, vid vårdnadstvist.

Det är långt kvar till jämställdhet, något att be för.

(Mina två föregående inlägg, har genererat en del svar och känslor. Jag menade inte att såra, utan att ärligt uttrycka det jag anser. Det gav en sorts inre frid att plita ner dem. Nu vet i alla fall läsaren var jag står och vilka tankar som surrar i huvudet kring dessa frågor.

Och så erkänner jag att de som drabbats av de svåraste händelserna i livet, borde ha företräde till att skriva om teodicé.)

.

Ps. Utanför ämnet,

men vill ni ha tips på god vegetarisk fredagsmat? Titta in hos klippan Johan.

Även mannen är diskriminerad i Sverige....

.....han har nämligen ingen lagenlig rätt att rädda sitt ofödda barn, eftersom det anses tillhöra kvinnans kropp. Mannen är helt rättslös i sammanhanget

och det är skamligt, tycker undertecknad.

Om kvinnan vill göra abort på barnet, men inte mannen, så blir det kvinnans val.

Han kan inte heller säga åt henne att göra abort om hon vill behålla det (Gudskelov).

Och, som Doktorn påpekar; oftast får mamman vårdnaden om barnen, vid vårdnadstvist.

Det är långt kvar till jämställdhet, något att be för.

(Mina två föregående inlägg, har genererat en del svar och känslor. Jag menade inte att såra, utan att ärligt uttrycka det jag anser. Det gav en sorts inre frid att plita ner dem. Nu vet i alla fall läsaren var jag står och vilka tankar som surrar i huvudet kring dessa frågor.

Och så erkänner jag att de som drabbats av de svåraste händelserna i livet, borde ha företräde till att skriva om teodicé.)

.

Ps. Utanför ämnet,

men vill ni ha tips på god vegetarisk fredagsmat? Titta in hos klippan Johan.

Det finns ett svar på teodicéproblemet

"Genom århundradena har teologerna försökt övervinna teodicéproblemet utan att lyckas."

står det i en inledande artikel om ateismen i Borås tidning
.
ok....alltså....jag förstår ju så klart inte hela universums problem, det gör bara Gud, och så är jag ingen teolog heller. Men har den här artikelförfattaren överhuvudtaget gjort någon research angående teodicéproblemet? (ungefär: "med en allsmäktig och genomgod Gud: hur kommer det sig att det finns så mycket hemskheter i världen: krig, naturkatastrofer, sjukdomar, död, besvikelser etc?")
För det finns nämligen ett svar från kyrkans håll: Det som händer beror på våra synder, arvssynden, ursynden, call it what you want, det som ständigt pågår.
.
"Men, men, har folk i fattiga länder syndat MER än de i västvärlden?" "är handikappade mer syndiga?"
Nej, nej, naturligtvis inte!! Det är allas vårt fel. Själva orättvisan är en konsekvens av människans arvssynd.
.
.
Obs. jag är fullt medveten om att kommentarerna till detta inlägg inte blir så nådiga, allihop, men jag var tvungen att vara ärlig.
Tipset om BT-artikeln kommer förresten från Allotetraploid
.
Picture source: http://huronriver.pinckneymich.net/
.
Blog reactions to this post:
Vill ni diskutera teodicéproblemet? (Hosannas krypin)
Commentator Bob, where are you? (Z)

Det finns ett svar på teodicéproblemet

"Genom århundradena har teologerna försökt övervinna teodicéproblemet utan att lyckas."

står det i en inledande artikel om ateismen i Borås tidning
.
ok....alltså....jag förstår ju så klart inte hela universums problem, det gör bara Gud, och så är jag ingen teolog heller. Men har den här artikelförfattaren överhuvudtaget gjort någon research angående teodicéproblemet? (ungefär: "med en allsmäktig och genomgod Gud: hur kommer det sig att det finns så mycket hemskheter i världen: krig, naturkatastrofer, sjukdomar, död, besvikelser etc?")
För det finns nämligen ett svar från kyrkans håll: Det som händer beror på våra synder, arvssynden, ursynden, call it what you want, det som ständigt pågår.
.
"Men, men, har folk i fattiga länder syndat MER än de i västvärlden?" "är handikappade mer syndiga?"
Nej, nej, naturligtvis inte!! Det är allas vårt fel. Själva orättvisan är en konsekvens av människans arvssynd.
.
.
Obs. jag är fullt medveten om att kommentarerna till detta inlägg inte blir så nådiga, allihop, men jag var tvungen att vara ärlig.
Tipset om BT-artikeln kommer förresten från Allotetraploid
.
Picture source: http://huronriver.pinckneymich.net/
.
Blog reactions to this post:
Vill ni diskutera teodicéproblemet? (Hosannas krypin)
Commentator Bob, where are you? (Z)

så djupt rotad är alltså denna världsbild

....så här djupt ligger alltså den strukturella synden, nämligen diskriminering, och uppfattningen om att kvinnan bör stå under:

Forskare har tydligen noterat att i parrelationer där kvinnan tjänar mer än mannen, är risken större för skilsmässa, kanske för att det rubbar en hel världsbild. (Inga siffror redovisas dock i artikeln, inte heller undersöknings-metod)
Om mannen blir arbetslös ökar risken för skilsmässa, men inte om kvinnan blir det.
Tänk att det ska vara så svårt att tänka sig att kvinnan är lika mycket Guds avbild som mannen.

Jag tror att en stor del av kyrkans jobb handlar om att motverka diskriminering pga kön etc. Jobbet är hårt, och bör göras varje dag. Genom att i första hand uppfostra barnen till att inte diskriminera eller mobba någon alls.
Jag tror även att handikappade, mörkhyade, ofödda och äldre lider av denna strukturella synd hos människosläktet.

Tänk er en mörkhyad statsminister/president i rullstol. Omöjligt?

Självklart förstår man att antalet skilsmässor var väldigt lågt förr: mannens ord var husets lag, och inte ens kvinnor som mådde extremt dåligt, fick lova att lämna hemmet, det var förbjudet. Och senare ekonomiskt omöjligt. Hur ska man kunna skiljas om man inte har jobb och inkomst?

Ps. För två år sedan läste jag en studie om att skilsmässorna var färre i hem där mannen tar ut pappaledigt, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Förstår inte varför så många av oss ska ha den "självklara bilden att mannen försörjer familjen". Den förväntningen stressar väl otroligt.

Ps.2 Jag säger alltså tvärtemot forskarna, som verkar antyda att: låt den diskriminerande/orättvisa världen ha sin gång, som att säga till mobbade barn:
"Men, snälla, låt dem få fortsätta reta/slå på er, så att de får fortsätta känna sig lugna och ha sin världsbild kvar"

DN
.
UPPDATERING: Jag ser att min liknelse ovan kan te sig tuff (den om mobbade barn), och jag ber om ursäkt för detta, men känner att jag måste ha med den för att verkligen skriva det jag tror. Har ni någon bättre liknelse, så tipsa mig gärna om den.

så djupt rotad är alltså denna världsbild

....så här djupt ligger alltså den strukturella synden, nämligen diskriminering, och uppfattningen om att kvinnan bör stå under:

Forskare har tydligen noterat att i parrelationer där kvinnan tjänar mer än mannen, är risken större för skilsmässa, kanske för att det rubbar en hel världsbild. (Inga siffror redovisas dock i artikeln, inte heller undersöknings-metod)
Om mannen blir arbetslös ökar risken för skilsmässa, men inte om kvinnan blir det.
Tänk att det ska vara så svårt att tänka sig att kvinnan är lika mycket Guds avbild som mannen.

Jag tror att en stor del av kyrkans jobb handlar om att motverka diskriminering pga kön etc. Jobbet är hårt, och bör göras varje dag. Genom att i första hand uppfostra barnen till att inte diskriminera eller mobba någon alls.
Jag tror även att handikappade, mörkhyade, ofödda och äldre lider av denna strukturella synd hos människosläktet.

Tänk er en mörkhyad statsminister/president i rullstol. Omöjligt?

Självklart förstår man att antalet skilsmässor var väldigt lågt förr: mannens ord var husets lag, och inte ens kvinnor som mådde extremt dåligt, fick lova att lämna hemmet, det var förbjudet. Och senare ekonomiskt omöjligt. Hur ska man kunna skiljas om man inte har jobb och inkomst?

Ps. För två år sedan läste jag en studie om att skilsmässorna var färre i hem där mannen tar ut pappaledigt, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Förstår inte varför så många av oss ska ha den "självklara bilden att mannen försörjer familjen". Den förväntningen stressar väl otroligt.

Ps.2 Jag säger alltså tvärtemot forskarna, som verkar antyda att: låt den diskriminerande/orättvisa världen ha sin gång, som att säga till mobbade barn:
"Men, snälla, låt dem få fortsätta reta/slå på er, så att de får fortsätta känna sig lugna och ha sin världsbild kvar"

DN
.
UPPDATERING: Jag ser att min liknelse ovan kan te sig tuff (den om mobbade barn), och jag ber om ursäkt för detta, men känner att jag måste ha med den för att verkligen skriva det jag tror. Har ni någon bättre liknelse, så tipsa mig gärna om den.

Ber om ursäkt för det nu borttagna inlägget....

....som handlade om att jag var glad att det inte var ett visst gult hus som blev förstört i en brand i Malmö i natt. När jag började skriva var nyheten fortfarande om att vindsutrymmen hade förstörts, men sedan kom det under förmiddagen fram att kanske 200 personer nu förlorat sina hem.
En kommentator påpekade allvaret i detta, och att jag samtidigt "babblat om husfasadfärger" i mitt inlägg, så jag raderade det. Bättre att be för de evakuerade, att de får nya hem.
Hoppas ni tre som kommenterade inte tar illa upp.

Ber om ursäkt för det nu borttagna inlägget....

....som handlade om att jag var glad att det inte var ett visst gult hus som blev förstört i en brand i Malmö i natt. När jag började skriva var nyheten fortfarande om att vindsutrymmen hade förstörts, men sedan kom det under förmiddagen fram att kanske 200 personer nu förlorat sina hem.
En kommentator påpekade allvaret i detta, och att jag samtidigt "babblat om husfasadfärger" i mitt inlägg, så jag raderade det. Bättre att be för de evakuerade, att de får nya hem.
Hoppas ni tre som kommenterade inte tar illa upp.

Grundläggande värderingar? - vilken grund?

Detta inlägg kommer kanske att ses som lite provocerande, men....
Citerar Lars Adaktusson:

"Avslöjandena om investmentbanken Carnegie är tillsammans med de senaste årens rubriker om mygel och girighet en illustration på att Sverige är i behov av ett ledarskap med vilja och förmåga att stå för grundläggande värderingar."

Hm......grundläggande värderingar.....menar vi samma sak med detta, allihop?
Och vad grundar dessa sig på?

Jag menar inte att vara relativistisk, utan tvärtom: Jag tror att det finns objektiva moraliska sanningar. Henrik Sundholm tar upp frågan om relativism här och här.

Kom att tänka på detta igår kväll då jag på Kunskapskanalen såg ett program om de första blommorna på jorden.

En biolog menade självsäkert (och förmodligen riktigt) att det ju skulle vara helt absurt att uttala sig om vilken art som var den allra första, och så radade han upp orsakerna till detta, bl a kan man inte veta om det samtidigt med funna fossils leverne verkligen inte fanns en enda liten planta till i världen etc etc.

Men om man tillägger: Den som ger ett konkret svar får 4 miljoner pix….
….. så blir nog plötsligt många av dessa tyckare väldigt säkra på sin sak. Som Henrik Sundholm påpekade: Ibland är det kanske pengarna som lockar fram förnuft och konkreta beslut.

Jag tror det funkar lite så även inom etiken.

Grundläggande värderingar? - vilken grund?

Detta inlägg kommer kanske att ses som lite provocerande, men....
Citerar Lars Adaktusson:

"Avslöjandena om investmentbanken Carnegie är tillsammans med de senaste årens rubriker om mygel och girighet en illustration på att Sverige är i behov av ett ledarskap med vilja och förmåga att stå för grundläggande värderingar."

Hm......grundläggande värderingar.....menar vi samma sak med detta, allihop?
Och vad grundar dessa sig på?

Jag menar inte att vara relativistisk, utan tvärtom: Jag tror att det finns objektiva moraliska sanningar. Henrik Sundholm tar upp frågan om relativism här och här.

Kom att tänka på detta igår kväll då jag på Kunskapskanalen såg ett program om de första blommorna på jorden.

En biolog menade självsäkert (och förmodligen riktigt) att det ju skulle vara helt absurt att uttala sig om vilken art som var den allra första, och så radade han upp orsakerna till detta, bl a kan man inte veta om det samtidigt med funna fossils leverne verkligen inte fanns en enda liten planta till i världen etc etc.

Men om man tillägger: Den som ger ett konkret svar får 4 miljoner pix….
….. så blir nog plötsligt många av dessa tyckare väldigt säkra på sin sak. Som Henrik Sundholm påpekade: Ibland är det kanske pengarna som lockar fram förnuft och konkreta beslut.

Jag tror det funkar lite så även inom etiken.

Jaget, das ich

Jag har två andra kluriga frågor. De berör ett ännu hetare ämne: abort.

Jag ber er ännu en gång att hålla er till själva frågorna, för annars blir det lite väl besvärligt. Vid en lång debatt blir det svårt att hitta de kommentarer som faktiskt svarade. Och tänk gärna ett par timmar innan svarskommentaren skrivs, så blir det mer filosofiskt intressant.

Min enkät lyder:

§1. När tycker du själv att du blev ett "jag"?

§2. Med början vid vilken tidpunkt tycker du själv att det hade varit fel att abortera just dig?
Varför just då? Och inte dagen före?
.
Hörde dem för ett tag sedan från Doktorn,
och ju mer jag funderar, desto mer intressanta blir de.

Blog reactions to this post:
Geléklumpen som blev jag (All I Want - av Monica)

Photo source: www.livsmedelssverige.org

Jaget, das ich

Jag har två andra kluriga frågor. De berör ett ännu hetare ämne: abort.

Jag ber er ännu en gång att hålla er till själva frågorna, för annars blir det lite väl besvärligt. Vid en lång debatt blir det svårt att hitta de kommentarer som faktiskt svarade. Och tänk gärna ett par timmar innan svarskommentaren skrivs, så blir det mer filosofiskt intressant.

Min enkät lyder:

§1. När tycker du själv att du blev ett "jag"?

§2. Med början vid vilken tidpunkt tycker du själv att det hade varit fel att abortera just dig?
Varför just då? Och inte dagen före?
.
Hörde dem för ett tag sedan från Doktorn,
och ju mer jag funderar, desto mer intressanta blir de.

Blog reactions to this post:
Geléklumpen som blev jag (All I Want - av Monica)

Photo source: www.livsmedelssverige.org

Nyttomaximerare med optimala planer

Det här inlägget har jag ruvat på länge..... ;)

Jag kanske är en realdeal tråkmåns, men...

....jag har väldigt svårt att intressera mig för när någon berättar för mig hur optimalt, praktiskt och bäst de har ordnat saker åt sig själv. En väninna från kören (som jag annars gillar :)) brukar mala på om att hon köpt de allra bästa varorna, blommorna, exakt det perfekta församlingssals-bordet ("som kyrkoherden hade MAGE att inte orka ta emot! Vadå inte tid???? För mitt fina bord????"), fått de bästa ersättningarna för diverse skador......etc......suck. Hon och de flesta gelikar blir dessutom väldigt ofta besvikna:
på produkter, resor, detaljer, det som är det minsta opraktiskt......
.......har de tänkt på det?

Ni får ursäkta mig, men jag blir allmänt lite misstänksam när folk noggrannt berättar om att de vill ha det allra bästa av precis allt. (Materiellt, jobb, hus, trädgård, resor, exakt rätt dykarresor, etc..) Till och med sina pilgrimsfärder och retreats har de blivit extremt noggranna med för att kunna skryta om.

Det är just därför jag har svårt att läsa modebloggar och kändisbloggar där kändisen ifråga blottar sin tomhet genom inlägg som:

"Idag åt vi på hippa restaurangen X, ansjovis, kaviar och hallonparfait.
Sedan: Ett hemligt mediamöte. Jag hade dessa kläder på mig (foto).
Ska träffa chefredaktören Viggo Cavling för ett nytt projekt i en stor nöjestidning.
Nu: Snabbt iväg till Spy Bar."

Och så får de massor med kommentarer. Många gillar sådant, så jag är nog en liten outsider.

Här kommer en läskig uppmaning (vet inte om någon någonsin yppat den förr):

Man behöver inte ha det bästa av precis allt

Denna strävan kan göra en till en lite tråkig personlighet. Socialt blir det lite mer spännande om inte allt är förköpt och genomplanerat för bästa möjliga upplevelse.
Däremot kan jag tycka att det är roligt om nöjes- eller modeskribenten puttar in lite skvaller, lite samhällsspaningar, satir....... Då kommer kryddan och "zesten" som tv-kockarna så ofta nämner.

Göran Skytte skriver idag om de bortskämda barnen till dem som jobbat fram välfärdssamhället. Vi tar mycket för givet idag.
"allt ditt är mitt, men du har ingen rätt att kräva något av mig."

Tack och lov verkar inte Skytte vara med i nyttomaximerings-gänget.

Översta bilden: En juicepress av Philippe Starck
Nedan: Maseratis bumerang-baklyktor

Nyttomaximerare med optimala planer

Det här inlägget har jag ruvat på länge..... ;)

Jag kanske är en realdeal tråkmåns, men...

....jag har väldigt svårt att intressera mig för när någon berättar för mig hur optimalt, praktiskt och bäst de har ordnat saker åt sig själv. En väninna från kören (som jag annars gillar :)) brukar mala på om att hon köpt de allra bästa varorna, blommorna, exakt det perfekta församlingssals-bordet ("som kyrkoherden hade MAGE att inte orka ta emot! Vadå inte tid???? För mitt fina bord????"), fått de bästa ersättningarna för diverse skador......etc......suck. Hon och de flesta gelikar blir dessutom väldigt ofta besvikna:
på produkter, resor, detaljer, det som är det minsta opraktiskt......
.......har de tänkt på det?

Ni får ursäkta mig, men jag blir allmänt lite misstänksam när folk noggrannt berättar om att de vill ha det allra bästa av precis allt. (Materiellt, jobb, hus, trädgård, resor, exakt rätt dykarresor, etc..) Till och med sina pilgrimsfärder och retreats har de blivit extremt noggranna med för att kunna skryta om.

Det är just därför jag har svårt att läsa modebloggar och kändisbloggar där kändisen ifråga blottar sin tomhet genom inlägg som:

"Idag åt vi på hippa restaurangen X, ansjovis, kaviar och hallonparfait.
Sedan: Ett hemligt mediamöte. Jag hade dessa kläder på mig (foto).
Ska träffa chefredaktören Viggo Cavling för ett nytt projekt i en stor nöjestidning.
Nu: Snabbt iväg till Spy Bar."

Och så får de massor med kommentarer. Många gillar sådant, så jag är nog en liten outsider.

Här kommer en läskig uppmaning (vet inte om någon någonsin yppat den förr):

Man behöver inte ha det bästa av precis allt

Denna strävan kan göra en till en lite tråkig personlighet. Socialt blir det lite mer spännande om inte allt är förköpt och genomplanerat för bästa möjliga upplevelse.
Däremot kan jag tycka att det är roligt om nöjes- eller modeskribenten puttar in lite skvaller, lite samhällsspaningar, satir....... Då kommer kryddan och "zesten" som tv-kockarna så ofta nämner.

Göran Skytte skriver idag om de bortskämda barnen till dem som jobbat fram välfärdssamhället. Vi tar mycket för givet idag.
"allt ditt är mitt, men du har ingen rätt att kräva något av mig."

Tack och lov verkar inte Skytte vara med i nyttomaximerings-gänget.

Översta bilden: En juicepress av Philippe Starck
Nedan: Maseratis bumerang-baklyktor

Envisa frågor om prylar

För några dagar sedan erkände jag vilken ägodel jag skulle ha svårast att ta farväl av om Jesus bad mig lämna allt och följa honom. Detta gav en intressant diskussion bland kommentarerna. Lite utvalda delar:

Dag Selander

"Z: ... fast du använder ju mobilen i Guds rikes tjänst också, eller hur,? Johan S: ... Wallace & Gromit och Pinball... går kanske att använda i Gudsrikessyfte, eller? Sen kan man ju undra om det egentligen handlar om "våra tillgångar", undrar jag?"

Johan (Cosmic Swede)

"Musiken, såväl i form av vinyler, CDs, och digitala filer. Men jag tror heller inte att Gud skulle vilja att vi levde utan musik, så jag oroar mig inte :) "

Sara:

"Helt klart skulle jag bli fullkomligt knäckt om Jesus bad mig elda upp alla mina dikter som jag jobbar med och som ännu inte blivit publicerade. Eller om han bad mig att avstå från strävan efter att ge ut en ny diktsamling. Då skulle jag nog börja tvivla på Guds godhet, så att säga... "

Ja, jag undrar själv hur Gud tänker angående våra kreativa alster som vi åstadkommit genom svett, tårar och jobb. Kan man göra sig av med sådant, egentligen? Era kommentarer lugnade mig några dagar, kära läsare.......

.

.......men sedan jag läst artikeln om "missvisande information för att locka investerare till nyemission"

behövde jag erinra mig vissa evangelieord och kunde inte låta bli att undra över t ex solidariteten med tiggare, hemlösa, osv:

.

" ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger. .... "

&

" Det är svårare för en rik man att komma till himmelen än för en kamel att komma igenom ett nålsöga "

.

Ska man ta detta på allvar? Hur ska man tolka det?

Jag gissar att frågan (klyscha följer:) har stötts och blötts i många år.

När jag ser fattiga och hemlösa förstår jag att någonting mer behöver göras. Varför förblir världen så orättvis? För att girigheten är stor?
.
Kulturen som beskrivs i CS-artikeln ligger milsvida från nålsöge-citatet.
Den ligger också låååångt ifrån dem som kämpar med de utslagna. Prästen Carl-Erik Sahlberg skriver i Svd om framstegen på Sergels torg och Malmskillnadsgatan.

.

Johan S har också undrat över dessa berömda ord.

Envisa frågor om prylar

För några dagar sedan erkände jag vilken ägodel jag skulle ha svårast att ta farväl av om Jesus bad mig lämna allt och följa honom. Detta gav en intressant diskussion bland kommentarerna. Lite utvalda delar:

Dag Selander

"Z: ... fast du använder ju mobilen i Guds rikes tjänst också, eller hur,? Johan S: ... Wallace & Gromit och Pinball... går kanske att använda i Gudsrikessyfte, eller? Sen kan man ju undra om det egentligen handlar om "våra tillgångar", undrar jag?"

Johan (Cosmic Swede)

"Musiken, såväl i form av vinyler, CDs, och digitala filer. Men jag tror heller inte att Gud skulle vilja att vi levde utan musik, så jag oroar mig inte :) "

Sara:

"Helt klart skulle jag bli fullkomligt knäckt om Jesus bad mig elda upp alla mina dikter som jag jobbar med och som ännu inte blivit publicerade. Eller om han bad mig att avstå från strävan efter att ge ut en ny diktsamling. Då skulle jag nog börja tvivla på Guds godhet, så att säga... "

Ja, jag undrar själv hur Gud tänker angående våra kreativa alster som vi åstadkommit genom svett, tårar och jobb. Kan man göra sig av med sådant, egentligen? Era kommentarer lugnade mig några dagar, kära läsare.......

.

.......men sedan jag läst artikeln om "missvisande information för att locka investerare till nyemission"

behövde jag erinra mig vissa evangelieord och kunde inte låta bli att undra över t ex solidariteten med tiggare, hemlösa, osv:

.

" ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger. .... "

&

" Det är svårare för en rik man att komma till himmelen än för en kamel att komma igenom ett nålsöga "

.

Ska man ta detta på allvar? Hur ska man tolka det?

Jag gissar att frågan (klyscha följer:) har stötts och blötts i många år.

När jag ser fattiga och hemlösa förstår jag att någonting mer behöver göras. Varför förblir världen så orättvis? För att girigheten är stor?
.
Kulturen som beskrivs i CS-artikeln ligger milsvida från nålsöge-citatet.
Den ligger också låååångt ifrån dem som kämpar med de utslagna. Prästen Carl-Erik Sahlberg skriver i Svd om framstegen på Sergels torg och Malmskillnadsgatan.

.

Johan S har också undrat över dessa berömda ord.