Varning: Det här blir lite av ett Svensson-tråkmånsinlägg.
Det har skett en stor förödande jordbävning på Haiti och jag vill förklara lite grann om varför jag som mediaaktör (bloggägare) numera inte brukar beröra sådana ämnen (förutom kanske för att skriva en kort bön för de drabbade, eller en hälsning). Det hela känns nämligen lite kymigt.
En stor del av vårt bloggskrivande här i världen handlar om underhållning, vi vill briljera, vara roliga, humoristiska, intressanta, visa hur duktiga skribenter vi är, ironisera över korkade politiker, korkade myndighetspersoner, korkade filmstjärnor, korkade x, korkade y,....bla bla, berätta om medias dubbelmoral, etc...
...och detta går fint tycker jag, när det handlar om FRAfrågan, om nationalekonomi, om kreationism, om upphovsrätt, skivbolag...tuffa hippa tongångar kryddade med svordomar, man är "ball", "outsider", "kvick"..."har koll på något som politiker borde ha fattat för länge sedan", "Blir hjälteförklarad av våra bloggläsare för att vi skriver så förbenat underhållande och häftigt"....
Let's face it, mycket i bloggvärlden handlar om att det pirrar till av spänning när vi får bekräftelse eller "vinner" en debatt...
Och det är skoj. Men när man kommer till ämnet katastrofer...då går det inte längre för mig...jag skäms för mycket för att skriva något debattinlägg i ämnet Haiti-jordbävningen, använda den som ett slagträ i en diskussion om vem eller vilken grupp som bryr sig mest om de nödställda, om vilken politiker som gjort sämst ifrån sig under hjälparbetet, om vilka charterbolag som fräckt nog har resor till området mitt i stort trauma och svår nöd vägg i vägg...om vilka tokar som sagt elaka saker om haitier....om de dråpliga domedagsprofeterna.
....jag skulle iofs kunna ta upp ämnena, om jag visste att jag gjorde det för att jag verkligen brydde mig om Haitis folk, och inte för att det är ett dramatiskt och tacksamt ämne för tidningar/bloggar etc, där man lätt kan utnyttja katastrofen för att driva igenom en poäng, eller för att få extra många läsare, eller ta chansen att framstå som vass skribent.
Jag skäms för mycket för att debattera om aktuella katastrofer. Jag är inte säker på mina motiv.
Kanske att jag kan göra det några månader efter att de hänt istället.
mvh
/Z
Ps. Detta är inte riktat mot debattörer som känner på sig att de har seriösa avsikter.
Dagen: Märklig polemik i katastrofens spår
Det har skett en stor förödande jordbävning på Haiti och jag vill förklara lite grann om varför jag som mediaaktör (bloggägare) numera inte brukar beröra sådana ämnen (förutom kanske för att skriva en kort bön för de drabbade, eller en hälsning). Det hela känns nämligen lite kymigt.
En stor del av vårt bloggskrivande här i världen handlar om underhållning, vi vill briljera, vara roliga, humoristiska, intressanta, visa hur duktiga skribenter vi är, ironisera över korkade politiker, korkade myndighetspersoner, korkade filmstjärnor, korkade x, korkade y,....bla bla, berätta om medias dubbelmoral, etc...
...och detta går fint tycker jag, när det handlar om FRAfrågan, om nationalekonomi, om kreationism, om upphovsrätt, skivbolag...tuffa hippa tongångar kryddade med svordomar, man är "ball", "outsider", "kvick"..."har koll på något som politiker borde ha fattat för länge sedan", "Blir hjälteförklarad av våra bloggläsare för att vi skriver så förbenat underhållande och häftigt"....
Let's face it, mycket i bloggvärlden handlar om att det pirrar till av spänning när vi får bekräftelse eller "vinner" en debatt...
Och det är skoj. Men när man kommer till ämnet katastrofer...då går det inte längre för mig...jag skäms för mycket för att skriva något debattinlägg i ämnet Haiti-jordbävningen, använda den som ett slagträ i en diskussion om vem eller vilken grupp som bryr sig mest om de nödställda, om vilken politiker som gjort sämst ifrån sig under hjälparbetet, om vilka charterbolag som fräckt nog har resor till området mitt i stort trauma och svår nöd vägg i vägg...om vilka tokar som sagt elaka saker om haitier....om de dråpliga domedagsprofeterna.
....jag skulle iofs kunna ta upp ämnena, om jag visste att jag gjorde det för att jag verkligen brydde mig om Haitis folk, och inte för att det är ett dramatiskt och tacksamt ämne för tidningar/bloggar etc, där man lätt kan utnyttja katastrofen för att driva igenom en poäng, eller för att få extra många läsare, eller ta chansen att framstå som vass skribent.
Jag skäms för mycket för att debattera om aktuella katastrofer. Jag är inte säker på mina motiv.
Kanske att jag kan göra det några månader efter att de hänt istället.
mvh
/Z
Ps. Detta är inte riktat mot debattörer som känner på sig att de har seriösa avsikter.
Dagen: Märklig polemik i katastrofens spår
5 kommentarer:
Jag har liknande tankegångar. Katastrofer av detta slag skulle kunna fungera väldigt bra som exempel i vissa debattämnen. Samtidigt känns det inte bra att "utnyttja" andra människors lidande för att kunna framföra sina egna ideologiska poänger.
Samtidigt tror jag att denna känsla, för egen del, har mer att göra med hur andra uppfattar mig. Själv vet jag att jag kan bry mig om katastrofoffren samtidigt som jag använder katastrofen som exempel i andra frågor.
Och på sätt och vis är det just vid dessa tillfällen som vissa argument är som mest slagkraftiga. Folk kan lättare relatera till argumenten på ett känslomässigt plan.
Men helt oproblematiskt känns det inte.
Ja, frågan är kluven, eftersom man inte skulle vilja att det var helt tyst i debatter som rör jordbävningen, i vilket fall som helst är det bra att bloggar överhuvudtaget nämner katastroferna.
Men som sagt, det här med att använda dem som slagträ, t ex "hur kan politiker X strunta i Haitis folk?" etc...
...varje gång man gör ett sådant uttalande, så markerar man samtidigt att man själv är mycket "vettigare och finkänsligare", vilket är svårt att värja sig mot för läsaren, eftersom katastrofen och tragiken är så definitiv. Den går inte relativisera, i motsats till andra ämnen vi behandlar i vår bloggvärld.
Det är som sagt inte lätt. Men ibland är det kanske värt att riskera sin "image" för viktiga sakfrågors skull? Det kan t ex vara viktigt att poängtera att vissa politiker agerar tveksamt.
Men det ska vara tydligt att debatten handlar om sakfrågorna och inte om någon slags självbekräftelse.
Bra skrivet. Ens blogg är verkligen yttrandefrihet i dess bästa form och det är bra att få sätta ord på sina tankegångar.
Jag har inte riktigt kunna ta in katastrofen på Haiti ännu. Den är för stor, liksom. Vill göra något men vet inte hur. Blev glad när jag läste om Israel som hade skickat ett katastrofteam dit där de, av erfarenhet, verkligen gjorde nytta och hade den kunskap som behövdes.´..
Kram!
Maria: kramar på dig också. Hoppas vi ses någon gång snart!
/Z
Skicka en kommentar