När allting började: kosmos eller kaos?

Av Doktorn

Bästa bloggare, just när ni trodde att sidan Z hade gått under jorden dyker det upp en intressant frågeställning: Var den stora smällen - big bang - ett maximalt ordnat eller maximalt oordnat tillstånd (eller kanske något mittemellan)?

Frågan är intressant, inte bara eftersom namnkunniga fysiker har olika syn på saken, utan också för dess koppling till det kosmiska finjusteringsargumentet för Guds existens. Om vi påträffar ett maximalt oordnat sakernas tillstånd kanske vi inte direkt drar slutsatsen att en superintelligent designer ligger bakom? Om vi däremot stöter på ett maximalt ordnat tillstånd hamnar ju frågan om design i ett nytt ljus.

Intressant att notera är alltså att namnkunniga fysiker har olika syn på saken. Ulf Danielsson (Stjärnor och äpplen som faller) är en av dem som tycks mena att ursprunget - big bang-singulariteten - var maximalt ordnat, ty han talar om att "det måste ha funnits ett skapelseögonblick - ett ögonblick av högsta ordning som blev startskottet för en resa mot förfallet" (s. 310). "Förfallet" ifråga handlar om termodynamikens andra lag, som säger att entropin (oordningen) i ett slutet system alltid kommer att öka; eftersom universum i absolut mening är ett slutet system (det finns inget "utanför" universum) kommer oordningen i universum alltid att öka; alltså måste det ha varit bättre förr, och allra bäst i begynnelsen!

Victor Stenger (God: the Failed Hypothesis) är av en radikalt annan åsikt. Han menar att big bang-singulariteten var ett totalt kaos. Orsaken till att entropin trots det har ökat alltsedan starten (ty även Stenger tror ju på termodynamikens andra lag) beror på att universums radie ökar i takt med att det expanderar, och ju större radie, ju mer oordning får plats! Enligt Stenger blir det alltså relativt sett bättre ju längre tiden går, trots att den totala mängden oordning ständigt ökar i universum.

Stengers förståelse av saken är nog ganska vanlig bland fysiker. Men är den korrekt, eller ligger sanningen närmare Danielssons modell?

En annan fysiker/matematiker, Roger Penrose, har enligt min mening avgjort frågan till Danielssons favör. I The Emperor's New Mind (och säkert även på andra ställen) tar han upp den typ av resonemang som Stenger för fram. "A little consideration", skriver han, "tells us that this cannot be the correct explanation" (s. 329).

Anta nämligen att universum upphör att expandera och istället krymper samman och slutar sina dagar i den stora krossen: the big crunch. Om detta scenario är så mycket som fysikaliskt möjligt är Stengers entropimodell falsk, ty oordningen kan ju inte vara större i big crunch-singulariteten än i big bang-singulariteten, och hur skulle den då ha kunnat öka i universum alltsedan big bang?

Nu verkar det som att big crunch-scenariot aldrig kommer att realiseras (eftersom den mörka energin tydligen gör så att universums expansion snarare accelererar än saktar ned), men för Penroses argument räcker det att det är ett fysikaliskt möjligt scenario.

Vi verkar alltså ha goda skäl att tro att kosmos kommer före kaos, att universum började i ett tillstånd av maximal ordning snarare än maximal oordning. Därmed inte sagt att det måste vara skapat av Gud; poängen är bara att det kosmiska finjusteringsargumentet inte verkar kunna avfärdas med hänvisning till något slags kaosmodell av big bang.

(Bildkälla)

När allting började: kosmos eller kaos?

Av Doktorn

Bästa bloggare, just när ni trodde att sidan Z hade gått under jorden dyker det upp en intressant frågeställning: Var den stora smällen - big bang - ett maximalt ordnat eller maximalt oordnat tillstånd (eller kanske något mittemellan)?

Frågan är intressant, inte bara eftersom namnkunniga fysiker har olika syn på saken, utan också för dess koppling till det kosmiska finjusteringsargumentet för Guds existens. Om vi påträffar ett maximalt oordnat sakernas tillstånd kanske vi inte direkt drar slutsatsen att en superintelligent designer ligger bakom? Om vi däremot stöter på ett maximalt ordnat tillstånd hamnar ju frågan om design i ett nytt ljus.

Intressant att notera är alltså att namnkunniga fysiker har olika syn på saken. Ulf Danielsson (Stjärnor och äpplen som faller) är en av dem som tycks mena att ursprunget - big bang-singulariteten - var maximalt ordnat, ty han talar om att "det måste ha funnits ett skapelseögonblick - ett ögonblick av högsta ordning som blev startskottet för en resa mot förfallet" (s. 310). "Förfallet" ifråga handlar om termodynamikens andra lag, som säger att entropin (oordningen) i ett slutet system alltid kommer att öka; eftersom universum i absolut mening är ett slutet system (det finns inget "utanför" universum) kommer oordningen i universum alltid att öka; alltså måste det ha varit bättre förr, och allra bäst i begynnelsen!

Victor Stenger (God: the Failed Hypothesis) är av en radikalt annan åsikt. Han menar att big bang-singulariteten var ett totalt kaos. Orsaken till att entropin trots det har ökat alltsedan starten (ty även Stenger tror ju på termodynamikens andra lag) beror på att universums radie ökar i takt med att det expanderar, och ju större radie, ju mer oordning får plats! Enligt Stenger blir det alltså relativt sett bättre ju längre tiden går, trots att den totala mängden oordning ständigt ökar i universum.

Stengers förståelse av saken är nog ganska vanlig bland fysiker. Men är den korrekt, eller ligger sanningen närmare Danielssons modell?

En annan fysiker/matematiker, Roger Penrose, har enligt min mening avgjort frågan till Danielssons favör. I The Emperor's New Mind (och säkert även på andra ställen) tar han upp den typ av resonemang som Stenger för fram. "A little consideration", skriver han, "tells us that this cannot be the correct explanation" (s. 329).

Anta nämligen att universum upphör att expandera och istället krymper samman och slutar sina dagar i den stora krossen: the big crunch. Om detta scenario är så mycket som fysikaliskt möjligt är Stengers entropimodell falsk, ty oordningen kan ju inte vara större i big crunch-singulariteten än i big bang-singulariteten, och hur skulle den då ha kunnat öka i universum alltsedan big bang?

Nu verkar det som att big crunch-scenariot aldrig kommer att realiseras (eftersom den mörka energin tydligen gör så att universums expansion snarare accelererar än saktar ned), men för Penroses argument räcker det att det är ett fysikaliskt möjligt scenario.

Vi verkar alltså ha goda skäl att tro att kosmos kommer före kaos, att universum började i ett tillstånd av maximal ordning snarare än maximal oordning. Därmed inte sagt att det måste vara skapat av Gud; poängen är bara att det kosmiska finjusteringsargumentet inte verkar kunna avfärdas med hänvisning till något slags kaosmodell av big bang.

(Bildkälla)

Ett universellt tungomål och en kopp kaffe, tack

Igår eftermiddag råkade jag på en äldre herre som jag känner lite flyktigt, men han är alltså urtrevlig, så mycket har jag förstått. Vi tog en kort fika. Pga min idétorka dristade jag mig till att fråga honom om han möjligen hade något förslag till blogginlägg....vad ska jag skriva om till mina läsare, något filosofiskt?....om astronomi...? (hans huvudfält)

Han tyckte att jag skulle ställa er en fråga om kommunikationen i universum. Visst lät det lite ...out there...men å andra sidan är ju rymden....just.... out there:

Vilket tror ni är det universella språket?

Matematik, logik, primtal, ljusets absoluta hastighet, naturkonstanterna,
alla fotoners samhörighet,
böner, musik...något annat?

You name it
.
.
Photo attribution: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Satellite_dish_(Television).jpg

Ett universellt tungomål och en kopp kaffe, tack

Igår eftermiddag råkade jag på en äldre herre som jag känner lite flyktigt, men han är alltså urtrevlig, så mycket har jag förstått. Vi tog en kort fika. Pga min idétorka dristade jag mig till att fråga honom om han möjligen hade något förslag till blogginlägg....vad ska jag skriva om till mina läsare, något filosofiskt?....om astronomi...? (hans huvudfält)

Han tyckte att jag skulle ställa er en fråga om kommunikationen i universum. Visst lät det lite ...out there...men å andra sidan är ju rymden....just.... out there:

Vilket tror ni är det universella språket?

Matematik, logik, primtal, ljusets absoluta hastighet, naturkonstanterna,
alla fotoners samhörighet,
böner, musik...något annat?

You name it
.
.
Photo attribution: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Satellite_dish_(Television).jpg

Vad man inte kan bevisa/motbevisa, men som ändå kan vara sant.

Den nystartade kristna tankesmedjan Clapham-institutet avslutar sin debattartikel i Borås Tidning, på följande sätt:
.
De andra pusselbitarna i den subatomära verkligheten förutsäger att Higgs partikel borde finnas där. Därför kan vi förvänta oss att den existerar även om ingen har sett den. Om denna slutsats gäller ”gudspartikeln”, torde den i än högre grad gälla Gud själv.

Jag tror att andemeningen är ungefär denna: "Det finns annat än Gudshypotesen som många människor anser är sant, och kan vara det, trots att inga bevis/motbevis finns, eller ens någonsin kan ges"

Synd att de i så fall använder Higgs-partikeln som liknelse.
(Förbundet Humanisterna tar fasta på detta och svarar direkt)

Tänker att Clapham-gänget missar en viktig poäng som de faktiskt kunde spela på om de resonerade lite mer kring begreppen och valde ett annat kort istället för Higgs-kortet. Här kommer mitt förslag:

Higgs-ets existens kan kanske motbevisas med någon metod, om det inte finns. Jag spånar och skojar lite här med följande scenario: man kan t ex kanske tänka sig att en helt ny typ av partikel kommer att hittas som med säkerhet fastställt inte kan existera samtidigt som ett Higgs-fält, eller nå't (kanske något för komiker, exempelvis Saturday Night Live, att skämta om i några sketcher (-: Skulle vara kul att se ).Med andra ord är Higgs-teorin med stor sannolikhet falsifierbar.

Men vad som INTE torde vara falsifierbart, om de vill jämföra med Guds-hypotesen, är att det kan finnas andra universa, som är oberoende av, och osynliga/oundersökningsbara från, vårt universum.

Även om det går hundratals år och man fortfarande inte kan se ett spår av något som i undersökningar tyder på ett multiversum, så kan vissa personer ändå hävda att det existerar, utan att de för den sakens skull måste ha fel. Forskare som är multiversum-anhängare kan hävda att det existerar enligt en matematisk/fysikalisk modell som vi ännu inte har tänkt på.

.

Image: Holmberg II / UGC 4305
Source: http://gallery.spitzer.caltech.edu/Imagegallery/image.php?image_name=sig07-025
Author:NASA/JPL-Caltech/K. Gordon (Space Telescope Science Institute) and SINGS Team
This file is in the public domain because it was created by NASA.

Vad man inte kan bevisa/motbevisa, men som ändå kan vara sant.

Den nystartade kristna tankesmedjan Clapham-institutet avslutar sin debattartikel i Borås Tidning, på följande sätt:
.
De andra pusselbitarna i den subatomära verkligheten förutsäger att Higgs partikel borde finnas där. Därför kan vi förvänta oss att den existerar även om ingen har sett den. Om denna slutsats gäller ”gudspartikeln”, torde den i än högre grad gälla Gud själv.

Jag tror att andemeningen är ungefär denna: "Det finns annat än Gudshypotesen som många människor anser är sant, och kan vara det, trots att inga bevis/motbevis finns, eller ens någonsin kan ges"

Synd att de i så fall använder Higgs-partikeln som liknelse.
(Förbundet Humanisterna tar fasta på detta och svarar direkt)

Tänker att Clapham-gänget missar en viktig poäng som de faktiskt kunde spela på om de resonerade lite mer kring begreppen och valde ett annat kort istället för Higgs-kortet. Här kommer mitt förslag:

Higgs-ets existens kan kanske motbevisas med någon metod, om det inte finns. Jag spånar och skojar lite här med följande scenario: man kan t ex kanske tänka sig att en helt ny typ av partikel kommer att hittas som med säkerhet fastställt inte kan existera samtidigt som ett Higgs-fält, eller nå't (kanske något för komiker, exempelvis Saturday Night Live, att skämta om i några sketcher (-: Skulle vara kul att se ).Med andra ord är Higgs-teorin med stor sannolikhet falsifierbar.

Men vad som INTE torde vara falsifierbart, om de vill jämföra med Guds-hypotesen, är att det kan finnas andra universa, som är oberoende av, och osynliga/oundersökningsbara från, vårt universum.

Även om det går hundratals år och man fortfarande inte kan se ett spår av något som i undersökningar tyder på ett multiversum, så kan vissa personer ändå hävda att det existerar, utan att de för den sakens skull måste ha fel. Forskare som är multiversum-anhängare kan hävda att det existerar enligt en matematisk/fysikalisk modell som vi ännu inte har tänkt på.

.

Image: Holmberg II / UGC 4305
Source: http://gallery.spitzer.caltech.edu/Imagegallery/image.php?image_name=sig07-025
Author:NASA/JPL-Caltech/K. Gordon (Space Telescope Science Institute) and SINGS Team
This file is in the public domain because it was created by NASA.

Vad var det som började för 13,7 miljarder vårar sedan?

Ibland funderar jag på följande oklarheter. De är kanske inga paradoxer, men det känns som om några led i argumentationen kan ha hoppats över:

Om forskarna bestämt hävdar att vi inte vet vad 'tid' är för någonting: Hur vet man då att tiden inte alltid funnits? Vad var det för entitet som började existera vid Big bang?

Och om man nu anser att det finns många universa (många 'alltihop'?), hur kan man då fastslå att tiden har en början? Vilken tid lever/levde de många okända 'grannarna' i?

Vad var det som började för 13,7 miljarder vårar sedan?

Ibland funderar jag på följande oklarheter. De är kanske inga paradoxer, men det känns som om några led i argumentationen kan ha hoppats över:

Om forskarna bestämt hävdar att vi inte vet vad 'tid' är för någonting: Hur vet man då att tiden inte alltid funnits? Vad var det för entitet som började existera vid Big bang?

Och om man nu anser att det finns många universa (många 'alltihop'?), hur kan man då fastslå att tiden har en början? Vilken tid lever/levde de många okända 'grannarna' i?

...& storleken på alltsammans blir....

En snabb guide..... Hur stort är universum? Har ni någon gång undrat hur forskarna kan ha ens ett hum om detta? "Vintergatan ligger i utkanten av universum" etc etc...

Jo, eftersom man har koll på dess ålder och ljushastigheten, så blir det lätt som en plätt(?) att sluta sig till radien.....mhmm... Den enkla formeln "hastigheten x tiden = sträckan" ska visst leda oss rätt, mot universums storlek. Vad menar man då? Jag vill att alla läsare förstår, och de som inte gör det, får gärna påkalla uppmärksamhet genom att kommentera.

* Well, man antar att ljuset endast kan ha färdats sedan Big Bang, inte tidigare..... och allra först
var visst hela baletten endast en liten, liten plutt, mindre än en miljarddels millimeter (vet inte riktigt vilka pang-uttryck man kan använda här....jo!: Det minsta någonsin!) Och eftersom universum utvidgats ända sedan Big Bang, för 13,7 miljarder år sedan.....så har ljusets fotoner/vågor nått max till dess "kanter".

Alltså: om man vet hur långt ljuset har färdats sedan Big Bang, vet man samtidigt vår radie:

* Ljusets resa sedan BB: 13,7 miljarder år x 300 000 kilometer/sekund

som blir 13,7 miljarder ljusår
(Ett ljusår= den längd som ljuset färdas på ett år. )

För att få ett riktigt tal, kan man räkna ut hur många kilometer ljuset färdas på ett år.


Hur många sekunder går det på ett år?

En timme = 60 x 60 sekunder = 3600 sekunder
Ett dygn = 24 timmar = 24 gånger 3600 sek. = 86400 sek.
Ett år = 365 dygn, för det mesta = 365 x 86400 sek. = 31536000 sekunder

Ett år hyser alltså ca 31 miljoner sekunder....jaha...

Hur långt reser då en liten stråle varje år? Om den åker 300 000 km på varje sekund, hur mycket blir det då på 31536000 sekunder?

Jo, 31536000 x 300 000 kilometer = 9460800000000 kilometer, som man brukar avrunda till

9461 miljarder kilometer, ett års ljusresa, alltså

Men sådana resor finns det alltså 13,7 miljarder av.....(allt materiellt blev visst till för 13,7 miljarder vintrar sedan). "Universe, founded 13,7 billion years B.C." ;)

13,7 miljarder år x 9461 miljarder km/år = *trumvirvel*......
129615,7 miljarder miljarder* kilometer

Men dess diameter, omfång är dubbla radien (27,4 miljarder ljusår) = två gånger summan = 2 x 129615,7 miljarder miljarder km = 259231,4 miljarder miljarder km.....

Teoretiskt sett, alltså.....

.....Fast i denna artikel finns en förklaring till varför man egentligen tänker sig världsalltet som uppemot 156 miljarder ljusår.....

.

* Först skrev jag, märkligt nog, bara "miljarder" i denna rad, tills Averater påpekade att jag missat 9 nollor....

Svd om ny bild från Mars. Sydsvenskan om svarta hål-forskning

...& storleken på alltsammans blir....

En snabb guide..... Hur stort är universum? Har ni någon gång undrat hur forskarna kan ha ens ett hum om detta? "Vintergatan ligger i utkanten av universum" etc etc...

Jo, eftersom man har koll på dess ålder och ljushastigheten, så blir det lätt som en plätt(?) att sluta sig till radien.....mhmm... Den enkla formeln "hastigheten x tiden = sträckan" ska visst leda oss rätt, mot universums storlek. Vad menar man då? Jag vill att alla läsare förstår, och de som inte gör det, får gärna påkalla uppmärksamhet genom att kommentera.

* Well, man antar att ljuset endast kan ha färdats sedan Big Bang, inte tidigare..... och allra först
var visst hela baletten endast en liten, liten plutt, mindre än en miljarddels millimeter (vet inte riktigt vilka pang-uttryck man kan använda här....jo!: Det minsta någonsin!) Och eftersom universum utvidgats ända sedan Big Bang, för 13,7 miljarder år sedan.....så har ljusets fotoner/vågor nått max till dess "kanter".

Alltså: om man vet hur långt ljuset har färdats sedan Big Bang, vet man samtidigt vår radie:

* Ljusets resa sedan BB: 13,7 miljarder år x 300 000 kilometer/sekund

som blir 13,7 miljarder ljusår
(Ett ljusår= den längd som ljuset färdas på ett år. )

För att få ett riktigt tal, kan man räkna ut hur många kilometer ljuset färdas på ett år.


Hur många sekunder går det på ett år?

En timme = 60 x 60 sekunder = 3600 sekunder
Ett dygn = 24 timmar = 24 gånger 3600 sek. = 86400 sek.
Ett år = 365 dygn, för det mesta = 365 x 86400 sek. = 31536000 sekunder

Ett år hyser alltså ca 31 miljoner sekunder....jaha...

Hur långt reser då en liten stråle varje år? Om den åker 300 000 km på varje sekund, hur mycket blir det då på 31536000 sekunder?

Jo, 31536000 x 300 000 kilometer = 9460800000000 kilometer, som man brukar avrunda till

9461 miljarder kilometer, ett års ljusresa, alltså

Men sådana resor finns det alltså 13,7 miljarder av.....(allt materiellt blev visst till för 13,7 miljarder vintrar sedan). "Universe, founded 13,7 billion years B.C." ;)

13,7 miljarder år x 9461 miljarder km/år = *trumvirvel*......
129615,7 miljarder miljarder* kilometer

Men dess diameter, omfång är dubbla radien (27,4 miljarder ljusår) = två gånger summan = 2 x 129615,7 miljarder miljarder km = 259231,4 miljarder miljarder km.....

Teoretiskt sett, alltså.....

.....Fast i denna artikel finns en förklaring till varför man egentligen tänker sig världsalltet som uppemot 156 miljarder ljusår.....

.

* Först skrev jag, märkligt nog, bara "miljarder" i denna rad, tills Averater påpekade att jag missat 9 nollor....

Svd om ny bild från Mars. Sydsvenskan om svarta hål-forskning

Formeln som beskriver oredan i svarta hål....

....eller "Universum - en riktig högoddsare" Lite tips inför inlägget, för säkerhets skull:
* Med termen 'entropi' menas 'grad av oordning', 'antalet kombinationer' av någonting - t ex antalet sätt som strumporna kan ligga i oreda i byrålådan = MÅNGA sätt.... * Exempel: 10⁵ utläses 'tio-upphöjt-till-fem' (en etta med 5 nollor efter, 100 000, hundratusen)

.......möjligen undrar läsarna om jag kommit på hur matematikern Roger Penrose kommit fram till hur pass tunn den tråd som universum verkar balansera på, enligt honom, faktiskt är? Varför just 1/10¹⁰¹²³ som sannolikhet för att vi inte kollapsar i ett så kallat svart hål, som det stod om i Doktorns artikel?

...har letat en del och funnit att formeln han talar om heter 'Hawking-Beckensteins entropi-formel om svarta hål'. Mhmm.....

Oordningen i ett svart hål i rymden = S_bh = m² x 2pi (kG/hc)

Det som har allra mest betydelse i formeln, är bokstaven m, som står för massan hos detta svarta hål i rymden (i detta fall bir det hela universums massa eftersom alltihop skulle slukas). Massan är nämligen extremt stor jämfört med talet 2pi(kG/hc). Återstår alltså: massan i kvadrat (m²).

Hur mycket är massan då? Penrose räknar med överslagsräkning, dvs han är mest intresserad av antalet nollor efter ettorna, dvs exponenterna, för de är de allra största i sammanhanget (se Hans-Uno Bengtssons bok: Konsten att uppskatta omvärlden).

Om man räknar ihop antalet protoner, neutroner och fotoner, får man
10⁸⁰ st,
tror forskarna, dvs en etta med 80 st nollor efter.
men universum verkar inte bestå av en massa partikelstora småhål, den vanliga strömmen av partiklar till vår jord, bakgrundsstrålningen, är som en droppe i atlanten jämfört med t ex svarta hål i solens storlek.Universum kan då kollapsa på 10¹⁰⁰ sätt (jämför strumporna i lådan)

Man bör visst även räkna med att en hel del massa blir slukad av svarta hål, så efter ett tag är entropin per partikel = 10³¹ vilket , med 10^80 partiklar totalt i universum, blir en nätt summa på 10⁸⁰ gånger 10³¹ kombinationer av oreda = 10^(80+31) kombinationer = 10¹¹¹ styck.

Räknar man med att det hela kollapsar så småningom, så ökar entropin per partikel till 10⁴³ (en etta med 43 nollor efter, kan inte föreställa mig mängden). S blir då 10¹²³ =
10000000000000000000000000000000000000000
00000000000000000000000000000000000000000000000000
000000000000000000000000000000000
123 nollor, var det.....

Men detta tal ger oss partiklarnas volym och vi behöver hela rymden, dvs 10^123 är bara logaritmen, dvs exponenten för universums volym. Denna volym ger sedan den mer ackurata massan.
10^123 är alltså antalet nollor efter ettan. Och då blir talet just 10¹⁰¹²³

Det riktiga talet (egentligen e^(10^123)) kan, vid dessa storleksordningar, avrundas till 10^(10^123).

För att kunna finnas kvar balanserar vi på 1/S dvs ett ohyggligt litet tal 1/(10^10^123).

0, 000000000............. (10¹²³ nollor och sedan en ynka etta, ojojoj, den får inte plats i universum för alla nollor.....)......1

Den där ettan står och ugglar i sin ensamhet, långt utanför världsalltet.....

Ja, det blir inte lätt för mig att kolla Penroses överslagsräkning, men eftersom han är en så erkänd matematiker med t ex "Penrose process" uppkallad efter sig, så antar jag att han räknat rätt, enligt den information han har.

Det jag erfarit under tiden jag skrev denna artikel, är att det finns anledningar till att han är känd och prisbelönt. Krångligt värre var det.

Källa: The Emperor's New Mind, Penrose, pp 339-345, Penguin books, 1989 (rekommenderar verkligen denna länk; spännande läsning)

Formeln som beskriver oredan i svarta hål....

....eller "Universum - en riktig högoddsare" Lite tips inför inlägget, för säkerhets skull:
* Med termen 'entropi' menas 'grad av oordning', 'antalet kombinationer' av någonting - t ex antalet sätt som strumporna kan ligga i oreda i byrålådan = MÅNGA sätt.... * Exempel: 10⁵ utläses 'tio-upphöjt-till-fem' (en etta med 5 nollor efter, 100 000, hundratusen)

.......möjligen undrar läsarna om jag kommit på hur matematikern Roger Penrose kommit fram till hur pass tunn den tråd som universum verkar balansera på, enligt honom, faktiskt är? Varför just 1/10¹⁰¹²³ som sannolikhet för att vi inte kollapsar i ett så kallat svart hål, som det stod om i Doktorns artikel?

...har letat en del och funnit att formeln han talar om heter 'Hawking-Beckensteins entropi-formel om svarta hål'. Mhmm.....

Oordningen i ett svart hål i rymden = S_bh = m² x 2pi (kG/hc)

Det som har allra mest betydelse i formeln, är bokstaven m, som står för massan hos detta svarta hål i rymden (i detta fall bir det hela universums massa eftersom alltihop skulle slukas). Massan är nämligen extremt stor jämfört med talet 2pi(kG/hc). Återstår alltså: massan i kvadrat (m²).

Hur mycket är massan då? Penrose räknar med överslagsräkning, dvs han är mest intresserad av antalet nollor efter ettorna, dvs exponenterna, för de är de allra största i sammanhanget (se Hans-Uno Bengtssons bok: Konsten att uppskatta omvärlden).

Om man räknar ihop antalet protoner, neutroner och fotoner, får man
10⁸⁰ st,
tror forskarna, dvs en etta med 80 st nollor efter.
men universum verkar inte bestå av en massa partikelstora småhål, den vanliga strömmen av partiklar till vår jord, bakgrundsstrålningen, är som en droppe i atlanten jämfört med t ex svarta hål i solens storlek.Universum kan då kollapsa på 10¹⁰⁰ sätt (jämför strumporna i lådan)

Man bör visst även räkna med att en hel del massa blir slukad av svarta hål, så efter ett tag är entropin per partikel = 10³¹ vilket , med 10^80 partiklar totalt i universum, blir en nätt summa på 10⁸⁰ gånger 10³¹ kombinationer av oreda = 10^(80+31) kombinationer = 10¹¹¹ styck.

Räknar man med att det hela kollapsar så småningom, så ökar entropin per partikel till 10⁴³ (en etta med 43 nollor efter, kan inte föreställa mig mängden). S blir då 10¹²³ =
10000000000000000000000000000000000000000
00000000000000000000000000000000000000000000000000
000000000000000000000000000000000
123 nollor, var det.....

Men detta tal ger oss partiklarnas volym och vi behöver hela rymden, dvs 10^123 är bara logaritmen, dvs exponenten för universums volym. Denna volym ger sedan den mer ackurata massan.
10^123 är alltså antalet nollor efter ettan. Och då blir talet just 10¹⁰¹²³

Det riktiga talet (egentligen e^(10^123)) kan, vid dessa storleksordningar, avrundas till 10^(10^123).

För att kunna finnas kvar balanserar vi på 1/S dvs ett ohyggligt litet tal 1/(10^10^123).

0, 000000000............. (10¹²³ nollor och sedan en ynka etta, ojojoj, den får inte plats i universum för alla nollor.....)......1

Den där ettan står och ugglar i sin ensamhet, långt utanför världsalltet.....

Ja, det blir inte lätt för mig att kolla Penroses överslagsräkning, men eftersom han är en så erkänd matematiker med t ex "Penrose process" uppkallad efter sig, så antar jag att han räknat rätt, enligt den information han har.

Det jag erfarit under tiden jag skrev denna artikel, är att det finns anledningar till att han är känd och prisbelönt. Krångligt värre var det.

Källa: The Emperor's New Mind, Penrose, pp 339-345, Penguin books, 1989 (rekommenderar verkligen denna länk; spännande läsning)

Fermis paradox - om liv på annan planet

Ni som läst en del inlägg här, har nog märkt av undertecknads förkärlek för teleskop/satelliter i solnedgången, och nu får man ännu en ursäkt till att infoga denna typ av bild....

....jag har nämligen funderat en del över förra inlägget, av Doktorn, där han bland annat redovisar vilken tunn tråd som universum verkar balansera på.

Sannolikheten att det inte kollapsar i ett svart hål är visst nästan exakt lika med noll. Har själv en gång läst matematikern Roger Penroses sannolikhetsberäkning, men kan nu inte hitta hans källor på nätet; hur fick han fram just det talet? Medan jag letar kan jag fokusera på annat, nämligen debatten bland kommentarerna till inlägget ifråga:

Johans fundering:
"Sannolikheten för att just vår livsform skall uppstå i ett givet universum kan ju tyckas minimal. Men sannolikheten för att någon livsform skall uppstå är betydligt större."

Detta resonemang låter följdriktigt och man är benägen att hålla med..... så när som på en invändning: erfarenheten. Hur förhåller det sig egentligen med våra resultat? Vi har ihärdigt mätt bakgrundsbruset från rymden ett tag nu, i jakten på diverse avvikelser. Det är egentligen pirrigt och spännande, men väntan ter sig lång.

Ni kanske känner till den berömda formeln för oddsen att hitta liv på annan plats i vår galax? :
N = R x f(p) x n(j) x f(l) x f(i) x f(t) x L

Dessa är faktorerna:
N= antal civilisationer i galaxen Vintergatan som kan kommunicera mellan solsystem (=talet vi letar efter), R= nya stjärnor per år i Vintergatan, f(p) = antalet stjärnor med planeter, bland dessa nybildade, n(j) = genomsnittligt antal jordlika planeter i ett solsystem, f(l) = andel planeter av jordtyp där det föds liv, f(i) = andel planeter där det uppstår intelligent liv, f(t) = andel planeter där det intelligenta livet utvecklar hög teknologi, L = genomsnittlig längd av en teknologisk civilisation, mätt i jordår

Dock vet vi inte värdet på dessa faktorer. Man känner bara till en enda civilisation, t ex, och hur länge den varar är mycket osäkert. Tänker också på bokstaven f(l); hur ska man kunna skriva ner detta statisktiskt? man känner till alldeles för lite om livet och universum. Visste vi hur stor sannolikhet det är för liv, likt det på Tellus (jorden), skulle vi nog omedelbart kasta oss över våra satelliter och peppra på med ännu mer signaler ut i världsrymden, som galningar....

Men vissa forskare har gjort olika antaganden om faktorernas värden. En siffra jag hört, som slutprodukt, är 9000: 9000 jordlika planeter i Vintergatan, alltså. Men man kan nog lika gärna få fram helt andra tal.

Hur som helst, själva formeln tror jag är en bra bit på vägen.

* ....och så kommer fysikern Enrico Fermi med sin paradox (redan år 1950), eftertankens kranka blekhet:
Med tanke på att Vintergatan uppskattningsvis hyser ett par hundra miljarder stjärnor (av vilka många är solar med planeter), + att man kan lägga till mer än hundra miljarder övriga galax-polare, blir tanken på livsformer utanför moder jord, allt annat än långsökt.

Fermi resonerar som så, att vi redan borde ha stött på eventuella andra livsformer på vår galax. (citerar från Allt om vetenskap nr. 5-2007):
"Inte nog med att antalet möjliga hemvister för liv i galaxen är överväldigande, eventuellt liv har dessutom haft all tid i världen på sig att bre ut sig"
.
Vi fick liv inom vårt postnummerområde så fort förhållandena tillät, vilket också borde gälla för vissa äldre solsystem i galaxen. Andra kulturer skulle ha ett försprång på åtskilliga miljarder år.
"Inte ens de mest pessimistiska beräkningarna av hur lång tid det skulle ta för en civilisation att kolonisera galaxen kommer i närheten av den tid dessa tidiga civilisationer i så fall haft till sitt förfogande"
Och detta torde gälla för alla möjliga livsformer.
.
Vintergatan borde, enligt Fermi, vid det här laget krylla av liv som åtminstone märks på våra instrument....



Källa:
Tidskriften Allt om vetenskap nr 5-2007 sid 72-80
Wikipedia

DN: "Universum tillgängligt över internet"
HD: Historiska nystarter (Big bang)

Fermis paradox - om liv på annan planet

Ni som läst en del inlägg här, har nog märkt av undertecknads förkärlek för teleskop/satelliter i solnedgången, och nu får man ännu en ursäkt till att infoga denna typ av bild....

....jag har nämligen funderat en del över förra inlägget, av Doktorn, där han bland annat redovisar vilken tunn tråd som universum verkar balansera på.

Sannolikheten att det inte kollapsar i ett svart hål är visst nästan exakt lika med noll. Har själv en gång läst matematikern Roger Penroses sannolikhetsberäkning, men kan nu inte hitta hans källor på nätet; hur fick han fram just det talet? Medan jag letar kan jag fokusera på annat, nämligen debatten bland kommentarerna till inlägget ifråga:

Johans fundering:
"Sannolikheten för att just vår livsform skall uppstå i ett givet universum kan ju tyckas minimal. Men sannolikheten för att någon livsform skall uppstå är betydligt större."

Detta resonemang låter följdriktigt och man är benägen att hålla med..... så när som på en invändning: erfarenheten. Hur förhåller det sig egentligen med våra resultat? Vi har ihärdigt mätt bakgrundsbruset från rymden ett tag nu, i jakten på diverse avvikelser. Det är egentligen pirrigt och spännande, men väntan ter sig lång.

Ni kanske känner till den berömda formeln för oddsen att hitta liv på annan plats i vår galax? :
N = R x f(p) x n(j) x f(l) x f(i) x f(t) x L

Dessa är faktorerna:
N= antal civilisationer i galaxen Vintergatan som kan kommunicera mellan solsystem (=talet vi letar efter), R= nya stjärnor per år i Vintergatan, f(p) = antalet stjärnor med planeter, bland dessa nybildade, n(j) = genomsnittligt antal jordlika planeter i ett solsystem, f(l) = andel planeter av jordtyp där det föds liv, f(i) = andel planeter där det uppstår intelligent liv, f(t) = andel planeter där det intelligenta livet utvecklar hög teknologi, L = genomsnittlig längd av en teknologisk civilisation, mätt i jordår

Dock vet vi inte värdet på dessa faktorer. Man känner bara till en enda civilisation, t ex, och hur länge den varar är mycket osäkert. Tänker också på bokstaven f(l); hur ska man kunna skriva ner detta statisktiskt? man känner till alldeles för lite om livet och universum. Visste vi hur stor sannolikhet det är för liv, likt det på Tellus (jorden), skulle vi nog omedelbart kasta oss över våra satelliter och peppra på med ännu mer signaler ut i världsrymden, som galningar....

Men vissa forskare har gjort olika antaganden om faktorernas värden. En siffra jag hört, som slutprodukt, är 9000: 9000 jordlika planeter i Vintergatan, alltså. Men man kan nog lika gärna få fram helt andra tal.

Hur som helst, själva formeln tror jag är en bra bit på vägen.

* ....och så kommer fysikern Enrico Fermi med sin paradox (redan år 1950), eftertankens kranka blekhet:
Med tanke på att Vintergatan uppskattningsvis hyser ett par hundra miljarder stjärnor (av vilka många är solar med planeter), + att man kan lägga till mer än hundra miljarder övriga galax-polare, blir tanken på livsformer utanför moder jord, allt annat än långsökt.

Fermi resonerar som så, att vi redan borde ha stött på eventuella andra livsformer på vår galax. (citerar från Allt om vetenskap nr. 5-2007):
"Inte nog med att antalet möjliga hemvister för liv i galaxen är överväldigande, eventuellt liv har dessutom haft all tid i världen på sig att bre ut sig"
.
Vi fick liv inom vårt postnummerområde så fort förhållandena tillät, vilket också borde gälla för vissa äldre solsystem i galaxen. Andra kulturer skulle ha ett försprång på åtskilliga miljarder år.
"Inte ens de mest pessimistiska beräkningarna av hur lång tid det skulle ta för en civilisation att kolonisera galaxen kommer i närheten av den tid dessa tidiga civilisationer i så fall haft till sitt förfogande"
Och detta torde gälla för alla möjliga livsformer.
.
Vintergatan borde, enligt Fermi, vid det här laget krylla av liv som åtminstone märks på våra instrument....



Källa:
Tidskriften Allt om vetenskap nr 5-2007 sid 72-80
Wikipedia

DN: "Universum tillgängligt över internet"
HD: Historiska nystarter (Big bang)

Teleologi eller blott statistik

Det teleologiska gudsbeviset gör gällande att naturen är så komplext och ändamålsenligt konstruerad att den fordrar en intelligent skapare. Argumentet finns i två huvudversioner: en organismisk variant, vars företrädare debatterar ivrigt mot en darwinism à la Dawkins, samt en kosmisk variant. Här vill jag (Doktorn) reflektera kring den senare och i mina ögon mer intressanta varianten.

Medan det kosmologiska gudsbeviset söker bevisa Guds existens utifrån någon mycket generell empirisk iakttagelse - exempelvis detta att något finns överhuvudtaget - söker den kosmiska varianten av det teleologiska gudsbeviset bevisa Guds existens utifrån mycket specifika empiriska iakttagelser rörande universums lagar, krafter eller initialtillstånd. Argumentet är att universums livsbefrämjande beskaffenhet endast kan förklaras i termer av en intelligent skapares avsikter. För att kunna bedöma detta argument bör vi påminna oss om några mycket specifika faktorer, som till synes är en förutsättning för att mänskligt liv alls ska kunna existera.

I sin utomordentliga bok Summa sex storheter: De grundläggande krafter som styr universum tar astrofysikern (till vänster) Martin Rees upp sex till synes finjusterade storheter, vilka är en förutsättning för mänskligt (och allt annat biologiskt) liv.

En av dessa storheter är ett enormt tal N: 10(36) (tio upphöjt i trettiosex). Detta tal representerar styrkan hos de elektriska krafter som håller samman atomerna delat med tyngdkraften mellan dessa atomer, och det säger att tyngdkraften är 10(36) gånger svagare än den elektriska kraften. Om den hade varit starkare, säg blott 10(30) gånger svagare än den elektriska kraften, hade den uteslutit stabila planetsystem, lett till ett universum i miniatyrstorlek och hämmat möjligheterna till evolution.

En annan storhet, E, uttrycker ett procenttal: 0,7, vilket motsvarar den procentuella andel av sin massa som väteatomer frigör i form av energi när de via fusionsreaktioner omvandlas till heliumatomer. Denna storhet bestämmer i själva verket hur alla grundämnen bildas av väte. Om dess värde hade varit 0,6 hade universum blott varit uppbyggt av väte, och om det hade varit 0,8 hade vatten ej kunnat bildas. Endast värdet E möjliggör en biosfär grundad på kol, vilket är en förutsättning för mänskligt liv.

Ännu en storhet, Ω, är av kosmologisk art och mäter materietätheten i det tidiga universum i förhållande till universums expansionsfart. Om Ω hade överstigit ett visst kritiskt värde 1 (i genomsnitt ca fem atomer per kubikmeter), hade universums utvidgning pga. gravita-tionskraften så småningom hejdats och vänt tillbaka. För att ett universum likt det vi observerar idag skall ha kunnat bildas krävs det att Ω strax efter big bang inte skilde sig från värdet 1 med mer än en biljarddel (en del på tio upphöjt i femton).

Till sist kan vi också nämna matematikern (till vänster) Roger Penroses hisnande tal. Han har beräknat sannolikheten för att ett expanderande universum likt vårt inte i förtid (innan liv har kunnat uppstå) kollapsar i svarta hål till en på 10(10(123)) (tio upphöjt i tio upphöjt i 123).

Det är mot bakgrund av dylika siffror som det teleologiska gudsbevisets kosmiska variant bör förstås. Vi behöver inte Penroses spektakulära uppskattning för att slås av det helt osannolika i att universum av en slump är sådant att biologiskt liv kan uppstå i det. Och om det inte rimligen kan vara en slump, vad återstår då än att förklara det hela med att en högintelligent skapare ligger bakom "de grundläggande krafter som styr universum"?

En som förmodligen inte ser någon annan förklaring är den f.d. ateistiske filosofen (till vänster) Antony Flew, som i en intervju år 2004 förklarade att han numera betraktar sig som teist, och det argument som han särskilt lyfte fram var just det teleologiska: "I think the argument to Intelligent Design [i sin kosmiska variant] is enormously stronger [now] than it was when I first met it."

Martin Rees öppnar dock för en annan förklaring, som varken formuleras i termer av slump eller Gud. Lösningen föreslås vara att betrakta möjligheten av ett multiversum. Om det finns en myriad världar, spekulerar Rees, som tilldelar olika värden till de grundläggande, till synes finjusterade storheterna, är det inget mysterium att någon av dem har tilldelat storheterna just de livsbefrämjande värden som vi kan observera i vårt kosmos. Rees föreslår alltså att det rent statistiskt sett snarast måste finnas ett universum där förutsättningarna är sådana att liv kan uppstå. Detta är nog också det alternativ som de allra flesta kosmologiskt intresserade tänkare ställs inför: antingen antar vi en Skapare, eller så antar vi ett multiversum (eller både och, om vi så önskar). Att hänvisa till slumpen är inte längre ett attraktivt alternativ.

Rees själv hyser multiversumhypotesen blott som en ”aning”, men han tror att den kommer att kunna prövas i framtiden. Om han har rätt i detta, kommer universums finjustering inte längre att ge det teleologiska gudsbeviset samma stöd, men även då skulle nog några av oss fascineras över att det alls finns ett multiversum som är kapabelt att generera ett livsbefrämjande universum likt vårt.

.

.

Blog reactions to this post:

I brist på vegetariskt inlägg (De heligas samfund)

Teleologi eller blott statistik

Det teleologiska gudsbeviset gör gällande att naturen är så komplext och ändamålsenligt konstruerad att den fordrar en intelligent skapare. Argumentet finns i två huvudversioner: en organismisk variant, vars företrädare debatterar ivrigt mot en darwinism à la Dawkins, samt en kosmisk variant. Här vill jag (Doktorn) reflektera kring den senare och i mina ögon mer intressanta varianten.

Medan det kosmologiska gudsbeviset söker bevisa Guds existens utifrån någon mycket generell empirisk iakttagelse - exempelvis detta att något finns överhuvudtaget - söker den kosmiska varianten av det teleologiska gudsbeviset bevisa Guds existens utifrån mycket specifika empiriska iakttagelser rörande universums lagar, krafter eller initialtillstånd. Argumentet är att universums livsbefrämjande beskaffenhet endast kan förklaras i termer av en intelligent skapares avsikter. För att kunna bedöma detta argument bör vi påminna oss om några mycket specifika faktorer, som till synes är en förutsättning för att mänskligt liv alls ska kunna existera.

I sin utomordentliga bok Summa sex storheter: De grundläggande krafter som styr universum tar astrofysikern (till vänster) Martin Rees upp sex till synes finjusterade storheter, vilka är en förutsättning för mänskligt (och allt annat biologiskt) liv.

En av dessa storheter är ett enormt tal N: 10(36) (tio upphöjt i trettiosex). Detta tal representerar styrkan hos de elektriska krafter som håller samman atomerna delat med tyngdkraften mellan dessa atomer, och det säger att tyngdkraften är 10(36) gånger svagare än den elektriska kraften. Om den hade varit starkare, säg blott 10(30) gånger svagare än den elektriska kraften, hade den uteslutit stabila planetsystem, lett till ett universum i miniatyrstorlek och hämmat möjligheterna till evolution.

En annan storhet, E, uttrycker ett procenttal: 0,7, vilket motsvarar den procentuella andel av sin massa som väteatomer frigör i form av energi när de via fusionsreaktioner omvandlas till heliumatomer. Denna storhet bestämmer i själva verket hur alla grundämnen bildas av väte. Om dess värde hade varit 0,6 hade universum blott varit uppbyggt av väte, och om det hade varit 0,8 hade vatten ej kunnat bildas. Endast värdet E möjliggör en biosfär grundad på kol, vilket är en förutsättning för mänskligt liv.

Ännu en storhet, Ω, är av kosmologisk art och mäter materietätheten i det tidiga universum i förhållande till universums expansionsfart. Om Ω hade överstigit ett visst kritiskt värde 1 (i genomsnitt ca fem atomer per kubikmeter), hade universums utvidgning pga. gravita-tionskraften så småningom hejdats och vänt tillbaka. För att ett universum likt det vi observerar idag skall ha kunnat bildas krävs det att Ω strax efter big bang inte skilde sig från värdet 1 med mer än en biljarddel (en del på tio upphöjt i femton).

Till sist kan vi också nämna matematikern (till vänster) Roger Penroses hisnande tal. Han har beräknat sannolikheten för att ett expanderande universum likt vårt inte i förtid (innan liv har kunnat uppstå) kollapsar i svarta hål till en på 10(10(123)) (tio upphöjt i tio upphöjt i 123).

Det är mot bakgrund av dylika siffror som det teleologiska gudsbevisets kosmiska variant bör förstås. Vi behöver inte Penroses spektakulära uppskattning för att slås av det helt osannolika i att universum av en slump är sådant att biologiskt liv kan uppstå i det. Och om det inte rimligen kan vara en slump, vad återstår då än att förklara det hela med att en högintelligent skapare ligger bakom "de grundläggande krafter som styr universum"?

En som förmodligen inte ser någon annan förklaring är den f.d. ateistiske filosofen (till vänster) Antony Flew, som i en intervju år 2004 förklarade att han numera betraktar sig som teist, och det argument som han särskilt lyfte fram var just det teleologiska: "I think the argument to Intelligent Design [i sin kosmiska variant] is enormously stronger [now] than it was when I first met it."

Martin Rees öppnar dock för en annan förklaring, som varken formuleras i termer av slump eller Gud. Lösningen föreslås vara att betrakta möjligheten av ett multiversum. Om det finns en myriad världar, spekulerar Rees, som tilldelar olika värden till de grundläggande, till synes finjusterade storheterna, är det inget mysterium att någon av dem har tilldelat storheterna just de livsbefrämjande värden som vi kan observera i vårt kosmos. Rees föreslår alltså att det rent statistiskt sett snarast måste finnas ett universum där förutsättningarna är sådana att liv kan uppstå. Detta är nog också det alternativ som de allra flesta kosmologiskt intresserade tänkare ställs inför: antingen antar vi en Skapare, eller så antar vi ett multiversum (eller både och, om vi så önskar). Att hänvisa till slumpen är inte längre ett attraktivt alternativ.

Rees själv hyser multiversumhypotesen blott som en ”aning”, men han tror att den kommer att kunna prövas i framtiden. Om han har rätt i detta, kommer universums finjustering inte längre att ge det teleologiska gudsbeviset samma stöd, men även då skulle nog några av oss fascineras över att det alls finns ett multiversum som är kapabelt att generera ett livsbefrämjande universum likt vårt.

.

.

Blog reactions to this post:

I brist på vegetariskt inlägg (De heligas samfund)

Vaknat på fel sida

Man har hört om stjärnornas divalater....

.....men dagens arga superstråle har nog mer än vaknat på fel sida av sängen. Den har nannat i fel svart hål.........Dess stora rumpa täcker många postnummer-områden: 1000 ljusår bred.

Undrar om vi kommer undan...... (enligt Aftonbladet på bara 13,2 miljarder biljoner kilometers avstånd från jorden, oj, det är bara 13 200 000 000 000 000 000 000 km från våra jackfickor)


Svd: "en svarthålsmobbare - som knäpper alla passerande galaxer på näsan"
Sydsvenskan

Stjärnan på bilden har ingenting med storyn att göra.

Vaknat på fel sida

Man har hört om stjärnornas divalater....

.....men dagens arga superstråle har nog mer än vaknat på fel sida av sängen. Den har nannat i fel svart hål.........Dess stora rumpa täcker många postnummer-områden: 1000 ljusår bred.

Undrar om vi kommer undan...... (enligt Aftonbladet på bara 13,2 miljarder biljoner kilometers avstånd från jorden, oj, det är bara 13 200 000 000 000 000 000 000 km från våra jackfickor)


Svd: "en svarthålsmobbare - som knäpper alla passerande galaxer på näsan"
Sydsvenskan

Stjärnan på bilden har ingenting med storyn att göra.

Intelligent Coincidence ;)

En fråga med viss glimt i ögat....
......är 'slumpen' i själva verket rårationalistens o "råateistens" egna 'intelligenta designer' ?
.
Hur bevisar man att slumpen finns/inte finns? Kan slumpen i sig åstadkomma någonting?
.
Vad består slumpen av?
Materia? Energi? Kraft? *
.
(Känns frågorna möjligen igen från frågorna om Gud?)
.
.
Jag pratar alltså endast om fall där man inte kan förklara naturligt vilka omständigheter som orsakar ett skeende, dvs t ex vid kvantexperiment/kvantfluktuationer, samt rörande frågan om hela universums uppkomst.
.
* " De flesta ateister är förvissade om att det visserligen bara finns ett slags ämne i universum och att det är fysiskt..." från Dagen.se
Jag vill även passa på att fråga om vad 'memer' består av:
" För honom [Dawkins] är religion en sjukdom som överförs från föräldrar till barn via så kallade ”memer”, ett slags kulturella motsvarigheter till biologins gener."
.
.
Links to this post:
Naturlig selektion mot högre ordning (Jan Thurin)

Intelligent Coincidence ;)

En fråga med viss glimt i ögat....
......är 'slumpen' i själva verket rårationalistens o "råateistens" egna 'intelligenta designer' ?
.
Hur bevisar man att slumpen finns/inte finns? Kan slumpen i sig åstadkomma någonting?
.
Vad består slumpen av?
Materia? Energi? Kraft? *
.
(Känns frågorna möjligen igen från frågorna om Gud?)
.
.
Jag pratar alltså endast om fall där man inte kan förklara naturligt vilka omständigheter som orsakar ett skeende, dvs t ex vid kvantexperiment/kvantfluktuationer, samt rörande frågan om hela universums uppkomst.
.
* " De flesta ateister är förvissade om att det visserligen bara finns ett slags ämne i universum och att det är fysiskt..." från Dagen.se
Jag vill även passa på att fråga om vad 'memer' består av:
" För honom [Dawkins] är religion en sjukdom som överförs från föräldrar till barn via så kallade ”memer”, ett slags kulturella motsvarigheter till biologins gener."
.
.
Links to this post:
Naturlig selektion mot högre ordning (Jan Thurin)