Om att låta nyfikenheten om Gud få ha sin gång

En benediktinnunna som är god vän till familjen berättade för mig, under en skogspromenad, om sin barndom i Tyskland. Har aldrig frågat om hennes ålder, men gissar att det var ca 65 år sedan.

Hon förklarade att hennes mor var den religiösa och starkt gudstroende i familjen, men hon pratade nästan aldrig om detta. Nämnde knappt ordet Gud. Det fanns en del omständigheter kring det hela som gjorde syster A och hennes småsyskon nyfikna:

Mamman vandrade visst varje söndagmorgon en lång väg (var det t o m en mil)till närmsta kyrka, för att gå på högmässan. A mindes speciellt när modern drog på sig alla kläderna, flera lager, och pulsade ut i tjocka snön, på vintrarna.

Hon bad inte ens barnen att följa med. De fick göra som de ville, men de blev med åren otåligt nyfikna på hennes mysterium, och den frid hon tydligen utstrålade när hon bad. De ställde fler och fler frågor....

Det slutade med att två av syskonen blev nunnor.


Vad tror ni om att vara mystisk om Gud? Om att låta frågorna komma själva?


Photo: December frost in Sweden, Author: Sigurdas

Om att låta nyfikenheten om Gud få ha sin gång

En benediktinnunna som är god vän till familjen berättade för mig, under en skogspromenad, om sin barndom i Tyskland. Har aldrig frågat om hennes ålder, men gissar att det var ca 65 år sedan.

Hon förklarade att hennes mor var den religiösa och starkt gudstroende i familjen, men hon pratade nästan aldrig om detta. Nämnde knappt ordet Gud. Det fanns en del omständigheter kring det hela som gjorde syster A och hennes småsyskon nyfikna:

Mamman vandrade visst varje söndagmorgon en lång väg (var det t o m en mil)till närmsta kyrka, för att gå på högmässan. A mindes speciellt när modern drog på sig alla kläderna, flera lager, och pulsade ut i tjocka snön, på vintrarna.

Hon bad inte ens barnen att följa med. De fick göra som de ville, men de blev med åren otåligt nyfikna på hennes mysterium, och den frid hon tydligen utstrålade när hon bad. De ställde fler och fler frågor....

Det slutade med att två av syskonen blev nunnor.


Vad tror ni om att vara mystisk om Gud? Om att låta frågorna komma själva?


Photo: December frost in Sweden, Author: Sigurdas

En vagt memorerad anekdot

En dominikanbroder berättade för ett tag sedan om klostret i Frankrike som han hade bott i. På kvällarna brukade han klart föredra att ha tyst och lugnt omkring sig, för att kunna be vesper och kompletorium så fokuserat och meditativt som möjligt. Han ville sitta i godan ro och tala med Herren om dagen som gått, arbetet, om gemenskapen med de andra bröderna, samt kunna promenera i trädgården. Han visste dock inte alltid riktigt vad han skulle fokusera speciellt på, kontemplera, och tyckte sig behöva mer och mer tid för att lugna ner sig och komma i rätt stämning. Han viskade ofta bönerna, istället för att sjunga eller läsa upp dem, för att vara så diskret som möjligt.

På andra sidan gården såg han ofta att ljuset var tänt och att en av bröderna talade högljutt, och då och då inbjöd gäster till den delen av huset. Ibland lämnade de klostret precis före kvällsmaten; hur kan man då hinna förbereda sig för aftonbön, undrade vår vän. Emellanåt spelade denne granne på det gemensamma pianot och klinkade på ända till kompletoriet. Det lät en del.
Vår hjälte tyckte också om pianospel men inte på det här sättet.

En dag kom en provinsmästare (eller var det en biskop?) på besök, och då kände vår vän en stor lättnad. Nu skulle han kunna prata med någon som verkligen förstod. Hans egen abbot hade tidigare hållit med honom, men inte tyckt att problemet varit av den angivna.....magnituden.

Samma kväll hade han en glad pratsund på tu man han med denna gästande chef, om ditten och datten, världens tillstånd, politik, filosofi, musik, etc. Brodern såg sin chans och började beklaga sig över sin granne... Mästaren tänkte efter, han hade inte fått uppgifter om andras klagomål, eller ens abbotens:

"Hmm...menar du alltså att det är för mycket ljud som strömmar från rummet i fråga? För mycket ljus? Släcker han lampan för sent? För mycket glädje?

Kanske är det något annat som du egentligen oroar dig över? Att han funnit denna glädje i hjärtat som du själv också skulle vilja ha? Är det möjligen där som skon klämmer?"

Brodern började fundera och tog motvilligt till sig den överraskande reflektionen, men kände sig efteråt lättad, för någonstans inom sig visste han att denne grannbroder omöjligen skulle kunna göra honom nöjd, oavsett tystnad. Det var han själv som behövde bli lycklig i sin vardag, och med sina val.


Skrev ner detta från minnet av en liten liten berättelse; detaljerna stämmer nog ganska dåligt.

Fick inspirationen till inlägget från Johanna G, som skrev om avundsjuka.

photo & copy; MIROSLAV VAJDIĆ for openphoto.net CC:Attribution-ShareAlike

En vagt memorerad anekdot

En dominikanbroder berättade för ett tag sedan om klostret i Frankrike som han hade bott i. På kvällarna brukade han klart föredra att ha tyst och lugnt omkring sig, för att kunna be vesper och kompletorium så fokuserat och meditativt som möjligt. Han ville sitta i godan ro och tala med Herren om dagen som gått, arbetet, om gemenskapen med de andra bröderna, samt kunna promenera i trädgården. Han visste dock inte alltid riktigt vad han skulle fokusera speciellt på, kontemplera, och tyckte sig behöva mer och mer tid för att lugna ner sig och komma i rätt stämning. Han viskade ofta bönerna, istället för att sjunga eller läsa upp dem, för att vara så diskret som möjligt.

På andra sidan gården såg han ofta att ljuset var tänt och att en av bröderna talade högljutt, och då och då inbjöd gäster till den delen av huset. Ibland lämnade de klostret precis före kvällsmaten; hur kan man då hinna förbereda sig för aftonbön, undrade vår vän. Emellanåt spelade denne granne på det gemensamma pianot och klinkade på ända till kompletoriet. Det lät en del.
Vår hjälte tyckte också om pianospel men inte på det här sättet.

En dag kom en provinsmästare (eller var det en biskop?) på besök, och då kände vår vän en stor lättnad. Nu skulle han kunna prata med någon som verkligen förstod. Hans egen abbot hade tidigare hållit med honom, men inte tyckt att problemet varit av den angivna.....magnituden.

Samma kväll hade han en glad pratsund på tu man han med denna gästande chef, om ditten och datten, världens tillstånd, politik, filosofi, musik, etc. Brodern såg sin chans och började beklaga sig över sin granne... Mästaren tänkte efter, han hade inte fått uppgifter om andras klagomål, eller ens abbotens:

"Hmm...menar du alltså att det är för mycket ljud som strömmar från rummet i fråga? För mycket ljus? Släcker han lampan för sent? För mycket glädje?

Kanske är det något annat som du egentligen oroar dig över? Att han funnit denna glädje i hjärtat som du själv också skulle vilja ha? Är det möjligen där som skon klämmer?"

Brodern började fundera och tog motvilligt till sig den överraskande reflektionen, men kände sig efteråt lättad, för någonstans inom sig visste han att denne grannbroder omöjligen skulle kunna göra honom nöjd, oavsett tystnad. Det var han själv som behövde bli lycklig i sin vardag, och med sina val.


Skrev ner detta från minnet av en liten liten berättelse; detaljerna stämmer nog ganska dåligt.

Fick inspirationen till inlägget från Johanna G, som skrev om avundsjuka.

photo & copy; MIROSLAV VAJDIĆ for openphoto.net CC:Attribution-ShareAlike

"Åh, nej, bussen åker till Norge!"

Ska försöka återge en liten episod som Doktorn berättade om igår. Han satt på bussen på vägen hem och bakom honom satt en liten, liten flicka med sin mor.

"Mamma! mamma! varför kör bussen en annan väg, för??"

"Jo, du förstår, det är ombyggnad och därför tar vi en omväg..."

Men då snyftade den lilla ordentligt

"Nej, nej! Det är inte sant mamma! Jag vet att den kör till Norge!
Bussen kör till Norge! Buhuhu....snyft....


Gulligt och dråpligt, men Doktorn kände inte att det var läge för at skratta i den situationen. Har ni några barn-anekdoter färskt i minnet?


Klicka på fotot om ni vill se något vackert.
Photo: View of Polar circle from Hurtigruten ship. Winter 2006-2007 Author: Janter
Permission: GNU Free Documentation License

"Åh, nej, bussen åker till Norge!"

Ska försöka återge en liten episod som Doktorn berättade om igår. Han satt på bussen på vägen hem och bakom honom satt en liten, liten flicka med sin mor.

"Mamma! mamma! varför kör bussen en annan väg, för??"

"Jo, du förstår, det är ombyggnad och därför tar vi en omväg..."

Men då snyftade den lilla ordentligt

"Nej, nej! Det är inte sant mamma! Jag vet att den kör till Norge!
Bussen kör till Norge! Buhuhu....snyft....


Gulligt och dråpligt, men Doktorn kände inte att det var läge för at skratta i den situationen. Har ni några barn-anekdoter färskt i minnet?


Klicka på fotot om ni vill se något vackert.
Photo: View of Polar circle from Hurtigruten ship. Winter 2006-2007 Author: Janter
Permission: GNU Free Documentation License

reformationen?.....

Anekdot nederst....
.
....japp, det är andra gången jag har med lille geysern Blesi (yta max 3 kvadratmeter), blev såld på den då jag var på Island ett par dagar i juli 2005, bl a för att sjunga i katolska kyrkan på Hávallsgatan i Reykjavik...

Tror att huvudstaden fått sitt namn från 'rök', för det ryker hela tiden från vulkanen, varma källor etc. Kul, lite disigt på vissa delar av himlen. Fint ljus var där också.
Isländskan är ett lagom klurigt språk för mig som gillar korsord och etymologi; spenderade de fyra dagarna i stort sett med att utreda varifrån orden kom.

På mässan i kyrkan hade vi programblad, med evangelierna, bönerna och till och med predikan nedskriven. Tack :) :)
Då kunde man ju i princip hänga med; man fick plocka fram god vilja + en massa gammal-nordiska ord för att förstå.
'Drottinn' är visst 'Herren' ('drotten')
Trodde först de talade om drottningen Jungfru Maria.

Fick följa med i jeepen som resten av sångarna hyrt, fastän jag inte kände att jag hade råd; jag var den enda som hade körkort. Lyx. Så då kunde vi kolla in geysrar och klättra lite på vulkaner, hälsa på i fina växthus....Fast vi fick snabba oss för att hinna med.

* Jag noterade att det i kyrkan fanns kommunionbänk, som man knäböjer vid då man får nattvarden (även i gamla svenska kyrkor), från tiden före Andra Vatikankonciliet (ett stormöte i Rom på 1960-talet, a biiiig pow-wow). Kyrkan är visserligen av betong, men vacker ändå, och säkert från 50-talet (ja, i varje fall från före VII)

Och så hade jag hört från en isländsk arbetskamrat att man alltid haft katolsk församling på Island (till skillnad från t ex Sverige), eftersom man hade stor respekt för de besökande sjömännen. Vissa av sjömännen som dog på Island var katoliker, och de fick katolsk begravning. Eftersom island i princip bestod av sjömän, kände man samhörighet. Låter hedervärt.

Vi läste lite på skyltarna, om påvens besök år 2000, vilket var tusenårsjubileet på landets kristnande.

Plötsligt så utbrast jag:
"Ja, här tänker de kanske: "Andra vatikankonciliet, vad är det?" Haha!"
Mina sångarvänner från Svenska kyrkan skrattade gott :) :)

....och så kom jag (eller någon annan av oss) på att:

"Annars kanske de rent av säger: "Reformationen, vad är det?""

håhåjaja, vilken annorlunda humor man har......

reformationen?.....

Anekdot nederst....
.
....japp, det är andra gången jag har med lille geysern Blesi (yta max 3 kvadratmeter), blev såld på den då jag var på Island ett par dagar i juli 2005, bl a för att sjunga i katolska kyrkan på Hávallsgatan i Reykjavik...

Tror att huvudstaden fått sitt namn från 'rök', för det ryker hela tiden från vulkanen, varma källor etc. Kul, lite disigt på vissa delar av himlen. Fint ljus var där också.
Isländskan är ett lagom klurigt språk för mig som gillar korsord och etymologi; spenderade de fyra dagarna i stort sett med att utreda varifrån orden kom.

På mässan i kyrkan hade vi programblad, med evangelierna, bönerna och till och med predikan nedskriven. Tack :) :)
Då kunde man ju i princip hänga med; man fick plocka fram god vilja + en massa gammal-nordiska ord för att förstå.
'Drottinn' är visst 'Herren' ('drotten')
Trodde först de talade om drottningen Jungfru Maria.

Fick följa med i jeepen som resten av sångarna hyrt, fastän jag inte kände att jag hade råd; jag var den enda som hade körkort. Lyx. Så då kunde vi kolla in geysrar och klättra lite på vulkaner, hälsa på i fina växthus....Fast vi fick snabba oss för att hinna med.

* Jag noterade att det i kyrkan fanns kommunionbänk, som man knäböjer vid då man får nattvarden (även i gamla svenska kyrkor), från tiden före Andra Vatikankonciliet (ett stormöte i Rom på 1960-talet, a biiiig pow-wow). Kyrkan är visserligen av betong, men vacker ändå, och säkert från 50-talet (ja, i varje fall från före VII)

Och så hade jag hört från en isländsk arbetskamrat att man alltid haft katolsk församling på Island (till skillnad från t ex Sverige), eftersom man hade stor respekt för de besökande sjömännen. Vissa av sjömännen som dog på Island var katoliker, och de fick katolsk begravning. Eftersom island i princip bestod av sjömän, kände man samhörighet. Låter hedervärt.

Vi läste lite på skyltarna, om påvens besök år 2000, vilket var tusenårsjubileet på landets kristnande.

Plötsligt så utbrast jag:
"Ja, här tänker de kanske: "Andra vatikankonciliet, vad är det?" Haha!"
Mina sångarvänner från Svenska kyrkan skrattade gott :) :)

....och så kom jag (eller någon annan av oss) på att:

"Annars kanske de rent av säger: "Reformationen, vad är det?""

håhåjaja, vilken annorlunda humor man har......

Information kostar multum....

Kan man, bara genom att reglera och placera partiklar på rätt sätt, utvinna energi? Rent teoretiskt borde det väl gå.
Forskarna har undrat.
Kan just nu inte hitta tankeexperimentet på nätet men försöker dra historien ur minnet.
-
Tänk er en behållare med gasmolekyler i. Behållaren består av två halvor, avskilda med en vägg emellan och endast en liten, liten lucka förenar dem och tillåter utbyte av de små rackarna.
Dessa molekyler har, i regel, olika energinivåer.
-
Gasmolekyler rör på sig huller om buller.
-
Skulle man inte kunna separera dem med högre energinivå från dem med lägre (i de båda halvorna) och därmed få en spänningsskillnad? Med samlade högenergetiska partiklar i ena halvan? Lagrad energi!
Medelst en anordning med hög kvalitet skulle man ju kunna öppna och stänga den där luckan precis exakt i rätt tid, så att endast en molekyl åt gången slapp igenom, för att komma in i "rätt planhalva". Vad sägs om det?
......
.........
Tyvärr. Teorin är gammal och ogenomförbar. Varför det, då? Jo, vetenskapsmännen insåg efter hand att...
....information kostar.....
Att konstant hålla reda på positioner och rörelser på det sättet drar för mycket energi för att det hela ska löna sig.
Information tar enorm plats. Har t o m fått tips (bl a från prof. Stig Steen) om ett nytt sätt att definiera innehållet i universum:
Materia, energi OCH information

Tillägg:
Ordet 'gas' kommer visst från franskan, som i sin tur har lånat från grekiskans 'kaos', oordning.
Molekylerna flyger omkring i en fullständig röra.

Tillägg 2:
Malin Sandström berättar att experimentet kallas Maxwells demon

Blog rections to this post:
Fler stora tal (Jan Thurins tankar)

Information kostar multum....

Kan man, bara genom att reglera och placera partiklar på rätt sätt, utvinna energi? Rent teoretiskt borde det väl gå.
Forskarna har undrat.
Kan just nu inte hitta tankeexperimentet på nätet men försöker dra historien ur minnet.
-
Tänk er en behållare med gasmolekyler i. Behållaren består av två halvor, avskilda med en vägg emellan och endast en liten, liten lucka förenar dem och tillåter utbyte av de små rackarna.
Dessa molekyler har, i regel, olika energinivåer.
-
Gasmolekyler rör på sig huller om buller.
-
Skulle man inte kunna separera dem med högre energinivå från dem med lägre (i de båda halvorna) och därmed få en spänningsskillnad? Med samlade högenergetiska partiklar i ena halvan? Lagrad energi!
Medelst en anordning med hög kvalitet skulle man ju kunna öppna och stänga den där luckan precis exakt i rätt tid, så att endast en molekyl åt gången slapp igenom, för att komma in i "rätt planhalva". Vad sägs om det?
......
.........
Tyvärr. Teorin är gammal och ogenomförbar. Varför det, då? Jo, vetenskapsmännen insåg efter hand att...
....information kostar.....
Att konstant hålla reda på positioner och rörelser på det sättet drar för mycket energi för att det hela ska löna sig.
Information tar enorm plats. Har t o m fått tips (bl a från prof. Stig Steen) om ett nytt sätt att definiera innehållet i universum:
Materia, energi OCH information

Tillägg:
Ordet 'gas' kommer visst från franskan, som i sin tur har lånat från grekiskans 'kaos', oordning.
Molekylerna flyger omkring i en fullständig röra.

Tillägg 2:
Malin Sandström berättar att experimentet kallas Maxwells demon

Blog rections to this post:
Fler stora tal (Jan Thurins tankar)

När kyrkan skildes från staten - biskopens drag

År 2001 var det definitivt:

Svenska Kyrkan blev likställd med andra religiösa samfund och man kunde, som svensk medborgare, börja betala sin kyrkoskatt/avgift/samfundsskatt till det samfund man önskade, alternativt inte betala till någon alls.

Inom Sveriges enda katolska stift - med biskop Anders Arborelius - gjorde man följande:

Man flyttade helt sonika över skatten från SvK till Katolska kyrkan på oss som hade personnummer registrerat i någon av församlingarna. Detta meddelades i Katolskt magasin, per brev, församlingsblad, på högmässor...etc...

Man skulle avanmäla sig före deklarationen om man önskade låta bli att pröjsa.

En hel del klagade sedan det första året (2001): De tittade på sin förenklade deklaration och många fann förmodligen två ynka poster:

-

1. Inkomstskatt: x kr

-

2. Rom. kat. kyrk: y kr

-

(y kr är 1 % av bruttot, samma som Svenska Kyrkans avgift året före)
Nu fick de se, svart på vitt, (Panik: "Vad står där för förkortning? Vem vill skinna mig?") och många ringde till pastorsexpeditionerna och det blev tidningsrubriker i Metro t ex:

-

“Bara för att jag är döpt katolik och gifte mig i kyrkan, är jag minsann o dar icke katolik. jag har inte varit i kyrkan på många år! Varför ska JAG betala???”

Minns en kvinna som beklagade sig:

"Bara för att jag i några år på 60-talet var gift med en katolik, börjar de dra av skatten från lönen! Absurt!"

-

Undrar om de någonsin tidigare hade funderat på att faktiskt gå ur.

De blev allihopa avregistrerade samma kalenderår och behövde inte betala ett rött öre till en kyrka de “inte alls tillhörde”.

Många tidningsrubriker blev det….

Andra samfund i Sverige gjorde på följande vis:

Helt frivilligt kunde man registrera sig och betala medlemsavgift.

Korrekt förfarande, det medges.

-

…..medan en hel del av oss teg stilla och inom oss tackade biskop Anders för att han faktiskt fixat ändringen i deklarationen efter att SvK skilts från staten. Det hade nog tagit ett par år för vissa av oss att få tummarna loss & pallra oss iväg till skattemyndigheten för att flytta pengarna…..Ärligt talat.

I alla fall för mig.

-

Denna artikel är en liten förlängning av en kommentar till Johan

På översta bilden: Heliga Birgittas bönegrotta

När kyrkan skildes från staten - biskopens drag

År 2001 var det definitivt:

Svenska Kyrkan blev likställd med andra religiösa samfund och man kunde, som svensk medborgare, börja betala sin kyrkoskatt/avgift/samfundsskatt till det samfund man önskade, alternativt inte betala till någon alls.

Inom Sveriges enda katolska stift - med biskop Anders Arborelius - gjorde man följande:

Man flyttade helt sonika över skatten från SvK till Katolska kyrkan på oss som hade personnummer registrerat i någon av församlingarna. Detta meddelades i Katolskt magasin, per brev, församlingsblad, på högmässor...etc...

Man skulle avanmäla sig före deklarationen om man önskade låta bli att pröjsa.

En hel del klagade sedan det första året (2001): De tittade på sin förenklade deklaration och många fann förmodligen två ynka poster:

-

1. Inkomstskatt: x kr

-

2. Rom. kat. kyrk: y kr

-

(y kr är 1 % av bruttot, samma som Svenska Kyrkans avgift året före)
Nu fick de se, svart på vitt, (Panik: "Vad står där för förkortning? Vem vill skinna mig?") och många ringde till pastorsexpeditionerna och det blev tidningsrubriker i Metro t ex:

-

“Bara för att jag är döpt katolik och gifte mig i kyrkan, är jag minsann o dar icke katolik. jag har inte varit i kyrkan på många år! Varför ska JAG betala???”

Minns en kvinna som beklagade sig:

"Bara för att jag i några år på 60-talet var gift med en katolik, börjar de dra av skatten från lönen! Absurt!"

-

Undrar om de någonsin tidigare hade funderat på att faktiskt gå ur.

De blev allihopa avregistrerade samma kalenderår och behövde inte betala ett rött öre till en kyrka de “inte alls tillhörde”.

Många tidningsrubriker blev det….

Andra samfund i Sverige gjorde på följande vis:

Helt frivilligt kunde man registrera sig och betala medlemsavgift.

Korrekt förfarande, det medges.

-

…..medan en hel del av oss teg stilla och inom oss tackade biskop Anders för att han faktiskt fixat ändringen i deklarationen efter att SvK skilts från staten. Det hade nog tagit ett par år för vissa av oss att få tummarna loss & pallra oss iväg till skattemyndigheten för att flytta pengarna…..Ärligt talat.

I alla fall för mig.

-

Denna artikel är en liten förlängning av en kommentar till Johan

På översta bilden: Heliga Birgittas bönegrotta