Visar inlägg med etikett tro. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tro. Visa alla inlägg

3 nov. 2008

Om att låta nyfikenheten om Gud få ha sin gång

En benediktinnunna som är god vän till familjen berättade för mig, under en skogspromenad, om sin barndom i Tyskland. Har aldrig frågat om hennes ålder, men gissar att det var ca 65 år sedan.

Hon förklarade att hennes mor var den religiösa och starkt gudstroende i familjen, men hon pratade nästan aldrig om detta. Nämnde knappt ordet Gud. Det fanns en del omständigheter kring det hela som gjorde syster A och hennes småsyskon nyfikna:

Mamman vandrade visst varje söndagmorgon en lång väg (var det t o m en mil)till närmsta kyrka, för att gå på högmässan. A mindes speciellt när modern drog på sig alla kläderna, flera lager, och pulsade ut i tjocka snön, på vintrarna.

Hon bad inte ens barnen att följa med. De fick göra som de ville, men de blev med åren otåligt nyfikna på hennes mysterium, och den frid hon tydligen utstrålade när hon bad. De ställde fler och fler frågor....

Det slutade med att två av syskonen blev nunnor.


Vad tror ni om att vara mystisk om Gud? Om att låta frågorna komma själva?


Photo: December frost in Sweden, Author: Sigurdas

Om att låta nyfikenheten om Gud få ha sin gång

En benediktinnunna som är god vän till familjen berättade för mig, under en skogspromenad, om sin barndom i Tyskland. Har aldrig frågat om hennes ålder, men gissar att det var ca 65 år sedan.

Hon förklarade att hennes mor var den religiösa och starkt gudstroende i familjen, men hon pratade nästan aldrig om detta. Nämnde knappt ordet Gud. Det fanns en del omständigheter kring det hela som gjorde syster A och hennes småsyskon nyfikna:

Mamman vandrade visst varje söndagmorgon en lång väg (var det t o m en mil)till närmsta kyrka, för att gå på högmässan. A mindes speciellt när modern drog på sig alla kläderna, flera lager, och pulsade ut i tjocka snön, på vintrarna.

Hon bad inte ens barnen att följa med. De fick göra som de ville, men de blev med åren otåligt nyfikna på hennes mysterium, och den frid hon tydligen utstrålade när hon bad. De ställde fler och fler frågor....

Det slutade med att två av syskonen blev nunnor.


Vad tror ni om att vara mystisk om Gud? Om att låta frågorna komma själva?


Photo: December frost in Sweden, Author: Sigurdas

23 juli 2007

Om samtal med ateister

Ifall jag skulle säga att jag inte förstår hur det är att vara ateist, skulle jag hyckla och ljuga. Trots att jag alltid har påstått att jag tror på Gud har det samtidigt funnits tvivel. Varje dag, på något sätt (i alla fall i några minuter ;)). Hur vet jag det?
-
Jo, om man inte skulle tvivla skulle man konstant agera efter sitt hjärta, våga säga ifrån varje gång man märker att någon blir orättvist behandlad, våga åka och försöka rädda förföljda kristna i olika delar av världen. Att stå upp för olika svaga och förtryckta grupper. Våga be fler böner. Att inte jämt inta försvarsställning och att undvika att anta 'gruppens jargong'. Vara helt fredlig. Vända andra kinden till.
Tänk om man vågade.
-
Ingen troende människa är perfekt och därför kan inte heller vår tro vara perfekt och kontinuerlig.
-
Påven Benediktus säger att det vi har gemensamt med ateister, är tvivlet.
Försöker att ödmjukt minnas detta. Jag är aldrig väsensskild från en icke-troende. Hur mycket tror undertecknad?: Jag brukar säga att målet för min dag är Gud och tron på Honom.
-
Jag förstår en del av de ateistiska naturvetarnas rop till samhället:
"Glöm inte sanningen! Blunda inte för labb-resultat, enkäter, forskningsrön (de som inte är fuskresultat). Vi är rädda att religiösa ska göra det! Vi är rädda att vi och samhället ska missa någon viktig information, t ex om jordens historia, samt om viktiga läkemedel!
-
Jag lovar er: en sann kristen vetenskapsman/journalist/skollärare kommer INTE att 'synda mot ljuset', utan acceptera det hon ser, upptäcker, beräknar. Hon letar också efter sanningen. Han/hon tror att Gud är målet för sanningen. Men jag vill inte slänga ut okvädningsord mot kreationistiska medkristna. Jag tror att man kan komma väldans långt med respektfulla och återkommande samtal, samt övertalning.
-
Av någon anledning blir denna fråga så invecklad och röster höjs lite väl mycket i tv-debatter, att jag föredrar att hålla diskussionen på nätet. Jag blir på något märkligt sätt läst/lyssnad på trots min tro på den Treenige Guden.
-
Och existentiella frågor - som mer handlar om syfte och mål än händelseförlopp - verkar intressera de allra flesta av oss.
På bloggtoppen.se finns kategorin filosofi/religion.
En stor andel av de anmälda bloggarna skrivs av icke-religiösa.
Filosofi/religion på bloggtoppen.se: a hot place, tydligen!
-

Photo source: http://www.merlepeek.com/

Om samtal med ateister

Ifall jag skulle säga att jag inte förstår hur det är att vara ateist, skulle jag hyckla och ljuga. Trots att jag alltid har påstått att jag tror på Gud har det samtidigt funnits tvivel. Varje dag, på något sätt (i alla fall i några minuter ;)). Hur vet jag det?
-
Jo, om man inte skulle tvivla skulle man konstant agera efter sitt hjärta, våga säga ifrån varje gång man märker att någon blir orättvist behandlad, våga åka och försöka rädda förföljda kristna i olika delar av världen. Att stå upp för olika svaga och förtryckta grupper. Våga be fler böner. Att inte jämt inta försvarsställning och att undvika att anta 'gruppens jargong'. Vara helt fredlig. Vända andra kinden till.
Tänk om man vågade.
-
Ingen troende människa är perfekt och därför kan inte heller vår tro vara perfekt och kontinuerlig.
-
Påven Benediktus säger att det vi har gemensamt med ateister, är tvivlet.
Försöker att ödmjukt minnas detta. Jag är aldrig väsensskild från en icke-troende. Hur mycket tror undertecknad?: Jag brukar säga att målet för min dag är Gud och tron på Honom.
-
Jag förstår en del av de ateistiska naturvetarnas rop till samhället:
"Glöm inte sanningen! Blunda inte för labb-resultat, enkäter, forskningsrön (de som inte är fuskresultat). Vi är rädda att religiösa ska göra det! Vi är rädda att vi och samhället ska missa någon viktig information, t ex om jordens historia, samt om viktiga läkemedel!
-
Jag lovar er: en sann kristen vetenskapsman/journalist/skollärare kommer INTE att 'synda mot ljuset', utan acceptera det hon ser, upptäcker, beräknar. Hon letar också efter sanningen. Han/hon tror att Gud är målet för sanningen. Men jag vill inte slänga ut okvädningsord mot kreationistiska medkristna. Jag tror att man kan komma väldans långt med respektfulla och återkommande samtal, samt övertalning.
-
Av någon anledning blir denna fråga så invecklad och röster höjs lite väl mycket i tv-debatter, att jag föredrar att hålla diskussionen på nätet. Jag blir på något märkligt sätt läst/lyssnad på trots min tro på den Treenige Guden.
-
Och existentiella frågor - som mer handlar om syfte och mål än händelseförlopp - verkar intressera de allra flesta av oss.
På bloggtoppen.se finns kategorin filosofi/religion.
En stor andel av de anmälda bloggarna skrivs av icke-religiösa.
Filosofi/religion på bloggtoppen.se: a hot place, tydligen!
-

Photo source: http://www.merlepeek.com/
eXTReMe Tracker