Ok.
Men fortfarande skär det sig något så sandlåde-skevt i den skräniga debatten. Varför? Bara min inbillning?
Nej, jag tror att en av de senaste kommentatorerna upplyser mig om vad jag egentligen menar.
Anonym skriver:
"Naturligtvis får religioner ifrägasättas, även av icke-teologer. Vad kristna vänder sig emot är när man inte bryr sig om att läsa på först, utan skriker högt om att att "kristendomen är fel för att x, y och z är fel" — trots att kristna inte tror x, y och z, utan å, ä och ö."
Tack, Anonym. Det var precis det jag menade.
Jag har saknat denna insikt i delusion-diskussionen.
Samt i den om evolution, där flera biologer, evolutions-bloggare och författare påpekat att naturen, slumpbegreppet & evolutionen, av ID-förespråkare, blivit tillskrivna företeelser som begreppen inte alls har.
Ett tips jag fick av Doktorn, är följande:
Korrekta sättet att debattera på uppnås då man FÖRST PRESENTERAR MOTSTÅNDARENS ARGUMENT PÅ ETT SÄTT SOM HAN/HON HÅLLER MED OM
Enkelt exempel:
"Tycker du så här och så här?"
"Nja...."
"Ok, omformulering: så här & så här, men ändå så här & så här?"
"Ja, PRECIS så tycker jag"
"Bra. Då har jag följande motargument:..........."
Så befriande fantastiskt skönt det vore om detta praktiserades av oss människor.
En mer djuplodande analys i Under strecket kommer från jesuitpatern och religionsfilosofen Ulf Jonsson.
.
.