"I'm going to Lou's'ana".. - Det här med humor och fattigdom

Satt och tittade och lyssnade på ett underbart youtube-klipp med gamle Lightning Hopkins, i vilket han öste på med sin gitarr-boogie på ett hyfsat enkelt stålsträngat akustiskt instrument

Hopkins: Mojo Hand

så angenäma ackord (speciellt på tiderna 0.17-0.21 resp 1.09 - 1.13), vilken rytm, och ascool sång, i synnerhet när han börjar stroferna.

Under de sista sekunderna ser det ut som om han tappar en tandprotes, vilket fick vänner (och även undertecknad) som bevittnande klippet, att skratta ordentligt, till tårar i vissa fall.

Jag mådde inte riktigt bra av situationen.

Dels så är ju Hopkins hjälten, dels så var han svart i USA, men främst så förknippar jag den äldre blueskulturen med fattigdom och vardagens dråpligheter och umbäranden.

Googlade reda på att killen faktiskt tappade sitt gitarr-plektrum, som han haft i munnen av praktiska skäl, då han inte behövde det under den låten. Lite lättad nu...och smått generad.

Vad tycker ni om att skratta åt den som har...hål på byxorna...fula glasögon...löständer
Är det helt ok i vuxen ålder, under rubriken att man inte ska begränsa sig i onödan, eller skaver det lite?


Ps. Hur går det därute i sommaren?

"I'm going to Lou's'ana".. - Det här med humor och fattigdom

Satt och tittade och lyssnade på ett underbart youtube-klipp med gamle Lightning Hopkins, i vilket han öste på med sin gitarr-boogie på ett hyfsat enkelt stålsträngat akustiskt instrument

Hopkins: Mojo Hand

så angenäma ackord (speciellt på tiderna 0.17-0.21 resp 1.09 - 1.13), vilken rytm, och ascool sång, i synnerhet när han börjar stroferna.

Under de sista sekunderna ser det ut som om han tappar en tandprotes, vilket fick vänner (och även undertecknad) som bevittnande klippet, att skratta ordentligt, till tårar i vissa fall.

Jag mådde inte riktigt bra av situationen.

Dels så är ju Hopkins hjälten, dels så var han svart i USA, men främst så förknippar jag den äldre blueskulturen med fattigdom och vardagens dråpligheter och umbäranden.

Googlade reda på att killen faktiskt tappade sitt gitarr-plektrum, som han haft i munnen av praktiska skäl, då han inte behövde det under den låten. Lite lättad nu...och smått generad.

Vad tycker ni om att skratta åt den som har...hål på byxorna...fula glasögon...löständer
Är det helt ok i vuxen ålder, under rubriken att man inte ska begränsa sig i onödan, eller skaver det lite?


Ps. Hur går det därute i sommaren?

Årtusendets bästa låt - vilken är det?

(Jag menar det förra millenniet (-: )

Förutom en massa rock & blues från 1900-talet, så röstar jag, inte helt otippat, för att

"Jesus, bleibet meine Freude" (J.S. Bach)
bör få det ultimata priset. Den är så pass cool, fin, pampig, men enkel, gullig och.....genialisk.....att jag inte vet vad jag ska säga.

.

.

Jesus bleibet meine Freude,
Meines Herzens Trost und Saft,
Jesus wehret allem Leide,
Er ist meines Lebens Kraft,
Meiner Augen Lust und Sonne,
Meiner Seele Schatz und Wonne;

Darum lass ich Jesum nicht
Aus dem Herzen und Gesicht.


Vilken är "bitarnas bit" enligt er?

Photo: The midsection of a cello Author: Gphoto
Licensing : GNU Free Documentation

.

Musikrelaterat: Vatikanen förlåter Lennon

En hårsmån från Bonos hand

Årtusendets bästa låt - vilken är det?

(Jag menar det förra millenniet (-: )

Förutom en massa rock & blues från 1900-talet, så röstar jag, inte helt otippat, för att

"Jesus, bleibet meine Freude" (J.S. Bach)
bör få det ultimata priset. Den är så pass cool, fin, pampig, men enkel, gullig och.....genialisk.....att jag inte vet vad jag ska säga.

.

.

Jesus bleibet meine Freude,
Meines Herzens Trost und Saft,
Jesus wehret allem Leide,
Er ist meines Lebens Kraft,
Meiner Augen Lust und Sonne,
Meiner Seele Schatz und Wonne;

Darum lass ich Jesum nicht
Aus dem Herzen und Gesicht.


Vilken är "bitarnas bit" enligt er?

Photo: The midsection of a cello Author: Gphoto
Licensing : GNU Free Documentation

.

Musikrelaterat: Vatikanen förlåter Lennon

En hårsmån från Bonos hand

Den där sköna biten...

.....alltså, en annan är ju för dålig på att (vilja) anta utmaningar - ni vet de här kedjebreven oss bloggare emellan. Har knappt klarat någon uppgift som grannbloggare hittills har ålagt mig. Öken. Men den här gången får jag skärpa mig eftersom det tydligen handlar om att sprida kärlek genom musik TheRealMymlan startade kalaset och Emma Opassande hängde på. Mackan var den som länkade hit och gav mig huvudbry... ;)

Nåväl, jag får börja. Minnet är speciellt, även om det kanske låter alldagligt. Jag hade bestämt mig för att sörja efter någon olycklig kärlek och åkte till vackra Helsingborg för att ensam uppleva en solig söndagseftermiddag. Jag minns att jag stod på en utsiktsplats, Terrasstrapporna nedanför den medeltida borgen Kärnan, och blickade nedåt, ut mot havet, mot färjorna, mot Helsingör.
.....hade tagit med mig något band (farsans?) i min gamla Walkman, och i hörlurarna hördes Jeff Lynnes (Electric Light Orchestra) fina stämma, tonsäkerhet, och genialiska arrangemang.

Får ibland tårar av glädje, inte av sorg, då jag hör hans version av den klassiska gamla balladen Stormy Weather. Exquisite.

Trots titeln tänker jag på blå himmel, solnedgång och trevliga människor, goda vänner, samt på dagar som går från sorgliga till glada. Kanske på grund av det lunkande, coola tempot. Lyssna och njut, vänner. Stormy Weather blir inte bättre än så här:

http://www.youtube.com/watch?v=sv48OwxXOTs

Ps. Mackan, du undrade om det möjligen skulle handla om bluesharmonier, som brukligt i min blogg, och jodå, visst hör man spåren av de berömda ackorden E7, A7 och H7, någonstans.

Jag önskar förresten att Hosanna, Pekka, samt Charlotte-Therese ville dela med sig av lite musik som får dem att tänka på kärlek :), gärna med ett par rader som förklarar.

Den där sköna biten...

.....alltså, en annan är ju för dålig på att (vilja) anta utmaningar - ni vet de här kedjebreven oss bloggare emellan. Har knappt klarat någon uppgift som grannbloggare hittills har ålagt mig. Öken. Men den här gången får jag skärpa mig eftersom det tydligen handlar om att sprida kärlek genom musik TheRealMymlan startade kalaset och Emma Opassande hängde på. Mackan var den som länkade hit och gav mig huvudbry... ;)

Nåväl, jag får börja. Minnet är speciellt, även om det kanske låter alldagligt. Jag hade bestämt mig för att sörja efter någon olycklig kärlek och åkte till vackra Helsingborg för att ensam uppleva en solig söndagseftermiddag. Jag minns att jag stod på en utsiktsplats, Terrasstrapporna nedanför den medeltida borgen Kärnan, och blickade nedåt, ut mot havet, mot färjorna, mot Helsingör.
.....hade tagit med mig något band (farsans?) i min gamla Walkman, och i hörlurarna hördes Jeff Lynnes (Electric Light Orchestra) fina stämma, tonsäkerhet, och genialiska arrangemang.

Får ibland tårar av glädje, inte av sorg, då jag hör hans version av den klassiska gamla balladen Stormy Weather. Exquisite.

Trots titeln tänker jag på blå himmel, solnedgång och trevliga människor, goda vänner, samt på dagar som går från sorgliga till glada. Kanske på grund av det lunkande, coola tempot. Lyssna och njut, vänner. Stormy Weather blir inte bättre än så här:

http://www.youtube.com/watch?v=sv48OwxXOTs

Ps. Mackan, du undrade om det möjligen skulle handla om bluesharmonier, som brukligt i min blogg, och jodå, visst hör man spåren av de berömda ackorden E7, A7 och H7, någonstans.

Jag önskar förresten att Hosanna, Pekka, samt Charlotte-Therese ville dela med sig av lite musik som får dem att tänka på kärlek :), gärna med ett par rader som förklarar.

Spela blues med glädje och rytm

Kan vi vara överens om att blues är trist?
undrar en röst i debatten

Undertecknad får en klump i halsen, svarar, och stoppar till och med in ett gudsbevis på köpet:

På ett sätt, ja: om den är lååååångsam och "billig" dvs om utövaren inte har ansträngt sig utan bara tänkt:

"Ja men, jag kör väl lite långsamma komp i ackorden E7, A7, och B7; det är ju ändå rätt harmoni...."
(inga namn nämnda). Detta händer tyvärr alltsom oftast i bluestältet på Malmöfestivalen.

Analogi: De flesta vaniljglass-typer smakar ingenting, T ex: GB, med ursäkten "Men det är ju bara vaniljglass" Vilken skymf mot den aromrika vaniljstången!

Eller någon som vräker på med sin ensamma gitarr och inte sjunger fint. Keyboard/piano är viktigt i ljudbilden, anser jag. Såvida man inte spelar asbra, tight och perfekt synkat, som ZZ Top, t ex. Då kanske man kommer undan utan vacker sång eller piano.

Sonny Boy Williamson gör många rätt enligt undertecknads humbla mening!
http://youtube.com/watch?v=EZKjm2kUBgc - "All My Love In Vain" - rena Gudsbeviset.
Han sjunger med en behaglig mjuk låg manlig, stark ton, spelar kunglig piano, etc

Hellre bara piano än bara gitarr, säger jag, och hellre lite snabbare, nämligen rhythm n blues

John Mayall lyckas med ett underbart sound med sitt elpiano.
(Han befäster min övertygelse om blues som världens bästa musikgenre)
http://youtube.com/watch?v=u5e0hwbxtrE
http://youtube.com/watch?v=a9lxHeqPkeE
.

Photo by: Andreas Sichelstiel for Wikipedia.org, Licence: CC Attribution Share Alike
Description: Gibson Les Paul Guitar, detail

Spela blues med glädje och rytm

Kan vi vara överens om att blues är trist?
undrar en röst i debatten

Undertecknad får en klump i halsen, svarar, och stoppar till och med in ett gudsbevis på köpet:

På ett sätt, ja: om den är lååååångsam och "billig" dvs om utövaren inte har ansträngt sig utan bara tänkt:

"Ja men, jag kör väl lite långsamma komp i ackorden E7, A7, och B7; det är ju ändå rätt harmoni...."
(inga namn nämnda). Detta händer tyvärr alltsom oftast i bluestältet på Malmöfestivalen.

Analogi: De flesta vaniljglass-typer smakar ingenting, T ex: GB, med ursäkten "Men det är ju bara vaniljglass" Vilken skymf mot den aromrika vaniljstången!

Eller någon som vräker på med sin ensamma gitarr och inte sjunger fint. Keyboard/piano är viktigt i ljudbilden, anser jag. Såvida man inte spelar asbra, tight och perfekt synkat, som ZZ Top, t ex. Då kanske man kommer undan utan vacker sång eller piano.

Sonny Boy Williamson gör många rätt enligt undertecknads humbla mening!
http://youtube.com/watch?v=EZKjm2kUBgc - "All My Love In Vain" - rena Gudsbeviset.
Han sjunger med en behaglig mjuk låg manlig, stark ton, spelar kunglig piano, etc

Hellre bara piano än bara gitarr, säger jag, och hellre lite snabbare, nämligen rhythm n blues

John Mayall lyckas med ett underbart sound med sitt elpiano.
(Han befäster min övertygelse om blues som världens bästa musikgenre)
http://youtube.com/watch?v=u5e0hwbxtrE
http://youtube.com/watch?v=a9lxHeqPkeE
.

Photo by: Andreas Sichelstiel for Wikipedia.org, Licence: CC Attribution Share Alike
Description: Gibson Les Paul Guitar, detail

Tufft med sentimentala julpsalmer......eller vad tycker ni?

December och julshopping kan vara svårt, förutom att pengar ofta saknas, till de fina gåvorna.
Undertecknad är så känslig för julpsalmer:
"Nu tändas tusen juleljus", "Stilla Natt", "När juldagsmorgon glimmar"

och några till,

får det att tåras i ögonen på mig, svårt att förklara, kan inte hjälpa det. Får ett hårt styng i hjärtat av musikens ömhet. Det har varit så sedan barndomen. Jag är såld på sentimentala melodier (som ändå går i dur, inte moll). Det är ganska besvärligt att gå i affärer i december. Tycker det är mäkta generande att behöva kämpa mot tårar i julstress-butiken, då de i sin 'muzak'-radio öser ut dessa ballader. Ibland får man gå ut en stund, tills de börjar med nästa låt.

Hoppas att mina tårar inte är självömkan, utan en sorts djup sorg över att vi inte är i Himmelriket.

Det känns hur som helst befriande med de lite mer annorlunda melodierna:

"Gläns över sjö och strand" drar på min mun och jag känner positivt julmys. Fenomenala ackord.

.

"The Power of Love ( .... a force from above, leading my soul....)"

(av gruppen Frankie goes to Hollywood) är så ljuv men ändå glädjefull i sina toner (septimackord, moll, dur, pentatonisk, den har allt, men så annorlunda, samtidigt). Associerar till kärleken mellan Maria och Josef.

"White Christmas", får man överhuvudtaget lov att gilla den om man är kristen? ;) Jag blir lycklig och tänker på Jesusbarnet när Bing Crosbys mörka röst smeker fram tonerna, fastän texten inte nämner Gud. Det är i melodin och arrangemanget som jag hör Jesus.

.......vad tycker ni?......

Dagen (Carola sjunger med Christoffer Hiding)

DN, DN,


UPPDATERING: Svarar direkt på Hosannas utmaning: Vem är jag? (julafton)
1. Jag tittar på:
möjligen Karl-Bertil Jonsson "Sa' å sa'?? Det var ju MIN porslinstallrik!"

2. jag tittar absolut inte på:
vet ej, tråkiga filmer, grevinnan o betjänten (nej det var kanske fel dag....)

3. jag dricker till maten:
vatten, mjölk, läsk

4. jag äter INTE på julbordet:
hmmm...undviker jag någonting? Nej, jag är nog artig och tar glatt emot av den goda maten! (speciellt om jag inte själv har lagat den, då bör man vara tacksam)

5. Gör jag julaftonsmorgon kl 07.00:
Försöker vara vaken för att se julbelysningen, den mörka morgonen och ifall det kanske möjligen finns någon snö ute, kanske kan man nästan "höra" singlande snöflingor.....?...

6. Gör jag julaftonskvällen 22.00:
umgås, kollar väldigt gärna på någon bra film, komedi t ex

7. Gör jag under annandagen:
träffar vänner, fikar, mormor är på besök

Någon som känner sig utmanad och vill dela med sig av sin jul?

Tufft med sentimentala julpsalmer......eller vad tycker ni?

December och julshopping kan vara svårt, förutom att pengar ofta saknas, till de fina gåvorna.
Undertecknad är så känslig för julpsalmer:
"Nu tändas tusen juleljus", "Stilla Natt", "När juldagsmorgon glimmar"

och några till,

får det att tåras i ögonen på mig, svårt att förklara, kan inte hjälpa det. Får ett hårt styng i hjärtat av musikens ömhet. Det har varit så sedan barndomen. Jag är såld på sentimentala melodier (som ändå går i dur, inte moll). Det är ganska besvärligt att gå i affärer i december. Tycker det är mäkta generande att behöva kämpa mot tårar i julstress-butiken, då de i sin 'muzak'-radio öser ut dessa ballader. Ibland får man gå ut en stund, tills de börjar med nästa låt.

Hoppas att mina tårar inte är självömkan, utan en sorts djup sorg över att vi inte är i Himmelriket.

Det känns hur som helst befriande med de lite mer annorlunda melodierna:

"Gläns över sjö och strand" drar på min mun och jag känner positivt julmys. Fenomenala ackord.

.

"The Power of Love ( .... a force from above, leading my soul....)"

(av gruppen Frankie goes to Hollywood) är så ljuv men ändå glädjefull i sina toner (septimackord, moll, dur, pentatonisk, den har allt, men så annorlunda, samtidigt). Associerar till kärleken mellan Maria och Josef.

"White Christmas", får man överhuvudtaget lov att gilla den om man är kristen? ;) Jag blir lycklig och tänker på Jesusbarnet när Bing Crosbys mörka röst smeker fram tonerna, fastän texten inte nämner Gud. Det är i melodin och arrangemanget som jag hör Jesus.

.......vad tycker ni?......

Dagen (Carola sjunger med Christoffer Hiding)

DN, DN,


UPPDATERING: Svarar direkt på Hosannas utmaning: Vem är jag? (julafton)
1. Jag tittar på:
möjligen Karl-Bertil Jonsson "Sa' å sa'?? Det var ju MIN porslinstallrik!"

2. jag tittar absolut inte på:
vet ej, tråkiga filmer, grevinnan o betjänten (nej det var kanske fel dag....)

3. jag dricker till maten:
vatten, mjölk, läsk

4. jag äter INTE på julbordet:
hmmm...undviker jag någonting? Nej, jag är nog artig och tar glatt emot av den goda maten! (speciellt om jag inte själv har lagat den, då bör man vara tacksam)

5. Gör jag julaftonsmorgon kl 07.00:
Försöker vara vaken för att se julbelysningen, den mörka morgonen och ifall det kanske möjligen finns någon snö ute, kanske kan man nästan "höra" singlande snöflingor.....?...

6. Gör jag julaftonskvällen 22.00:
umgås, kollar väldigt gärna på någon bra film, komedi t ex

7. Gör jag under annandagen:
träffar vänner, fikar, mormor är på besök

Någon som känner sig utmanad och vill dela med sig av sin jul?

Amanda klarar bluenote-skalan

Jag har tidigare berättat att jag, liksom Karin L-V, verkligen gillar att lyssna när Idoldeltagaren Amanda sjunger; varför gör jag detta? Hon hamnar väl falskt i tonerna ibland, snett utanför definitionsmängden?

Men när hon fixar det....får jag välbehags-gåshud......Jo, det är nämligen så, att mina öron är väldans svaga för "bluestoner" dvs när någon kan sjunga i den sk pentatoniska skalan.

Det är extremt få svenskar som klarar detta naturligt, eller ens orkar bry sig om det.
Kanske Mats Ronander....men sällan... Det skulle väl vara enstaka sekunder under Sven Zetterbergs sång.....

Superstjärnan Carola har lärt sig med åren; i förra programmet skulle hon instruera deltagarna i skön gospelsång. Men även hon undviker ibland Elvis-blues-shouten. Synd, för annars lät hon stundtals grym.

Och fastän den favorittippade Daniel förmodligen vinner (han kan ju sjunga precis vad som helst, utom just......naturliga osökta bluestoner),
så kan jag inte hjälpa att jag känner mest välbehag då Amanda Jensen får till det, då det inte blir falskt: När hon halvhest stoppar in precis rätt tonart och improviserar: När det verkligen låter rock n' roll.

......jag har aldrig förut hört någon svensk som klarat av att sätta pentatoniska skalan rätt, att få in den härliga spännande nyansen som gör att sången inte låter lika monoton. Det är tydligen svårt att låta så.

.....skrev denna post för att få det gjort ifall hon skulle bli utröstad ur tävlingen i kväll. Amanda är bara 18 år och jag hoppas att hon fortsätter med musik (framför allt: sången) och ger ut, producerar etc, så att jag och andra med likadana öron kan börja med, och överleva, musikradiolyssnande.....

Dagen: Idol-Christoffer sjunger för barnen

Tv4-idol: Rocktema

Svd ´

Aftonbladet: "Vakna. Ni är coverartister"
photo source 1 photo source 2

Amanda klarar bluenote-skalan

Jag har tidigare berättat att jag, liksom Karin L-V, verkligen gillar att lyssna när Idoldeltagaren Amanda sjunger; varför gör jag detta? Hon hamnar väl falskt i tonerna ibland, snett utanför definitionsmängden?

Men när hon fixar det....får jag välbehags-gåshud......Jo, det är nämligen så, att mina öron är väldans svaga för "bluestoner" dvs när någon kan sjunga i den sk pentatoniska skalan.

Det är extremt få svenskar som klarar detta naturligt, eller ens orkar bry sig om det.
Kanske Mats Ronander....men sällan... Det skulle väl vara enstaka sekunder under Sven Zetterbergs sång.....

Superstjärnan Carola har lärt sig med åren; i förra programmet skulle hon instruera deltagarna i skön gospelsång. Men även hon undviker ibland Elvis-blues-shouten. Synd, för annars lät hon stundtals grym.

Och fastän den favorittippade Daniel förmodligen vinner (han kan ju sjunga precis vad som helst, utom just......naturliga osökta bluestoner),
så kan jag inte hjälpa att jag känner mest välbehag då Amanda Jensen får till det, då det inte blir falskt: När hon halvhest stoppar in precis rätt tonart och improviserar: När det verkligen låter rock n' roll.

......jag har aldrig förut hört någon svensk som klarat av att sätta pentatoniska skalan rätt, att få in den härliga spännande nyansen som gör att sången inte låter lika monoton. Det är tydligen svårt att låta så.

.....skrev denna post för att få det gjort ifall hon skulle bli utröstad ur tävlingen i kväll. Amanda är bara 18 år och jag hoppas att hon fortsätter med musik (framför allt: sången) och ger ut, producerar etc, så att jag och andra med likadana öron kan börja med, och överleva, musikradiolyssnande.....

Dagen: Idol-Christoffer sjunger för barnen

Tv4-idol: Rocktema

Svd ´

Aftonbladet: "Vakna. Ni är coverartister"
photo source 1 photo source 2

Drömmer om en ny psalmboks-utgåva.....

....egentligen önskade jag och många andra att katolska psalmboken Cecilias nya utgåva skulle vara ute idag, eller helst förra året! Kommer ihåg att man kunde beställa den redan 2005.....Suck. En person som hört mer om processen säger "Please, don't mention the war...." då jag och mina vänner frågar hur det går. Att bokutgivningen behöver våra, och helgonens, förböner, är ett........ understatement!

Som jag har förstått handlar det knappt ens om formuleringar i nya Fader Vårs/ Vår Faders ena rad: "Utsätt oss inte för prövning"
....utan om en seg och petnoga process i genomgången av de liturgiska delarna: Mässans avdelning i boken.

Men under tiden har jag hittat lite noter och text till några nytillkomna psalmer/sånger. Let me present this link to You: KLN - Katolska liturgiska nämnden ◊ I VÄNTAN PÅ NYA CECILIA ◊

Bilden: Om jag har förstått rätt så blev Cecilia visst kyrkomusikens skyddshelgon på grund av ett missförstånd: Det skrivs tydligen att hon "Sjöng i sitt hjärta" då hon var på väg mot sitt martyrium (att bli avrättad på ett torg i Rom). Men att "sjunga i hjärtat" betyder egentligen kanske "bara" inre glädje. Men hur som helst så ber hon nog för vår musik ändå.
picture source

Nedre bilden kommer från Katolska liturgiska nämnden

Dagen: Musik öppnar själens dörr


Andra som reagerat på detta inlägg:
En kvinna (De heligas samfund)

Picture source 1: http://www.viarosa.com

Drömmer om en ny psalmboks-utgåva.....

....egentligen önskade jag och många andra att katolska psalmboken Cecilias nya utgåva skulle vara ute idag, eller helst förra året! Kommer ihåg att man kunde beställa den redan 2005.....Suck. En person som hört mer om processen säger "Please, don't mention the war...." då jag och mina vänner frågar hur det går. Att bokutgivningen behöver våra, och helgonens, förböner, är ett........ understatement!

Som jag har förstått handlar det knappt ens om formuleringar i nya Fader Vårs/ Vår Faders ena rad: "Utsätt oss inte för prövning"
....utan om en seg och petnoga process i genomgången av de liturgiska delarna: Mässans avdelning i boken.

Men under tiden har jag hittat lite noter och text till några nytillkomna psalmer/sånger. Let me present this link to You: KLN - Katolska liturgiska nämnden ◊ I VÄNTAN PÅ NYA CECILIA ◊

Bilden: Om jag har förstått rätt så blev Cecilia visst kyrkomusikens skyddshelgon på grund av ett missförstånd: Det skrivs tydligen att hon "Sjöng i sitt hjärta" då hon var på väg mot sitt martyrium (att bli avrättad på ett torg i Rom). Men att "sjunga i hjärtat" betyder egentligen kanske "bara" inre glädje. Men hur som helst så ber hon nog för vår musik ändå.
picture source

Nedre bilden kommer från Katolska liturgiska nämnden

Dagen: Musik öppnar själens dörr


Andra som reagerat på detta inlägg:
En kvinna (De heligas samfund)

Picture source 1: http://www.viarosa.com

On The Turning Away

Tycker ni om skotska ballader i "highlands"-stil? Vad sägs om Auld Lang Syne, t ex?
Då kanske ni vill lyssna på denna låt:
http://www.youtube.com/watch?v=2v240bYbbrM

On The Turning Away
med Pink Floyd. David Gilmour sjunger.
Jag har själv svårt för att lyssna på den. Får ett styng av den vackra melodin och det kommer en tår.

fotoreferens

On The Turning Away

Tycker ni om skotska ballader i "highlands"-stil? Vad sägs om Auld Lang Syne, t ex?
Då kanske ni vill lyssna på denna låt:
http://www.youtube.com/watch?v=2v240bYbbrM

On The Turning Away
med Pink Floyd. David Gilmour sjunger.
Jag har själv svårt för att lyssna på den. Får ett styng av den vackra melodin och det kommer en tår.

fotoreferens

En klassiker

Ofta när jag lyssnar på rock & rhythm n' blues känner jag ett lyckorus.
Vet inte hur jag ska beskriva det, men har en motsvarande stärkande glad upplevelse då jag hör dessa mycket välkända vackra verser från bibeln. Så varsågoda, kära läsare, från fjärde moseboken:

Herren välsigne er och bevare er.
Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig.
Herren vände sitt ansikte till er och give er frid.

:) :) :)

En klassiker

Ofta när jag lyssnar på rock & rhythm n' blues känner jag ett lyckorus.
Vet inte hur jag ska beskriva det, men har en motsvarande stärkande glad upplevelse då jag hör dessa mycket välkända vackra verser från bibeln. Så varsågoda, kära läsare, från fjärde moseboken:

Herren välsigne er och bevare er.
Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig.
Herren vände sitt ansikte till er och give er frid.

:) :) :)

STING var den mest balanserade

Före 9/11 betraktade jag Sting som en bra musiker men alldeles för politiskt korrekt. Nu förstår jag honom mer:

För 6 år sedan inträffade en stor tragedi, terrordåden i New York, Pennsylvania & Washington.

Av någon konstig anledning minns jag popstjärnan och artisten Sting mest, i kölvattnet av denna händelse.

Han och bandet spelade en konsert i New York den dagen (11 sept 2001).Fick under dagen höra om händelserna och konfererade en stund, bestämde sig sedan för att genomföra konserten med ett lugnare tempo än planerat.
Sting spelade "Fragile" och jag minns hans milda och tysta ton, samt mellansnacket:
"In this moment, with all the pain that we are feeling....." nästan viskade han fram.

Konserten sändes på tv några månader senare.

Efteråt undrar jag hur någon kunde uppfatta situationen så väl redan samma dag, och "känna in" vad folk behövde. Imponerad är jag. Just när jag så tv-sändningen glömde jag för en stund all rädsla för krig, spänningar, polarisering...

Glömmer inte Stings insats.

STING var den mest balanserade

Före 9/11 betraktade jag Sting som en bra musiker men alldeles för politiskt korrekt. Nu förstår jag honom mer:

För 6 år sedan inträffade en stor tragedi, terrordåden i New York, Pennsylvania & Washington.

Av någon konstig anledning minns jag popstjärnan och artisten Sting mest, i kölvattnet av denna händelse.

Han och bandet spelade en konsert i New York den dagen (11 sept 2001).Fick under dagen höra om händelserna och konfererade en stund, bestämde sig sedan för att genomföra konserten med ett lugnare tempo än planerat.
Sting spelade "Fragile" och jag minns hans milda och tysta ton, samt mellansnacket:
"In this moment, with all the pain that we are feeling....." nästan viskade han fram.

Konserten sändes på tv några månader senare.

Efteråt undrar jag hur någon kunde uppfatta situationen så väl redan samma dag, och "känna in" vad folk behövde. Imponerad är jag. Just när jag så tv-sändningen glömde jag för en stund all rädsla för krig, spänningar, polarisering...

Glömmer inte Stings insats.